Det har funnits mycket lax i de norrländska vattnen i år. Det
är glädjande. Det skapar förutsättningar för såväl yrkesfiske
som sportfiske. Det senare kan visa sig skapa möjligheter för
en omfattande fisketurism. Där laxen finns vill fiskefolket
gärna vara. Att den vilda laxen är starkt hotad är väl känt.
Enligt beräkningar är endast 7 % av laxstammen i Östersjön
idag vild lax, andra uppgifter säger ca 10 %. De vilda
laxynglen är dessutom drabbade av M74, sjukdomen som
orsakas av någon hittills okänd miljöfaktor. De uppfödda
laxynglen behandlas med tiamin, vilket gör att de överlever
sjukdomen i rätt stor utsträckning, men över de vilda
laxynglen droppar ingen vitaminer.
Åtgärder måste till - NU
Det är hög tid att något sker för att rädda den vilda laxen.
Det positiva är att samsynen börjar komma nu på vilka
åtgärder som är nödvändiga för att rädda den vilda laxen. Att
man nu flyttat 50 % av kvoten till Norrland där selektivt
fiske på odlad lax är möjligt är bra och något Miljöpartiet
drivit starkt. Bara så kan vildlaxen räddas för framtiden. Det
är bråttom!
Det är naturligtvis fullständigt befängt att fiska på blandade bestånd på
tillväxtplatserna i Östersjön. Fisket ska bedrivas där man vet att man fiskar
selektivt på den odlade och inte på den vilda laxen. Först då blir fisket
långsiktigt ekologiskt hållbart. Sverige har naturligtvis ett speciellt ansvar
eftersom laxen leker i många av våra älvar. Och har lekt i andra där det inte
är möjligt längre på grund av vattenkraftsutbyggnad. Genom att flytta fisket
till kusten, älvarna och deras mynningsområden kan man fiska på den odlade
laxen, som idag tål beskattning. Miljöpartiet vill reglera fisket efter bärkraft
och se till att den odlade laxen beskattas betydligt mer än den vilda. Vi anser
dessutom att laxen hör Norrland till.
Sverige måste gå före
Den svenska regeringen säger sig vilja göra Sverige till ett
föregångsland mot en ekologisk hållbarhet. Här finns
möjlighet att visa det i handling. Sverige måste går före för
att rädda den vilda laxen genom att helt upphöra att fiska på
blandade bestånd i Östersjön. I detta fallet kan orden
omsättas till handling.
Minska drivgarnslängderna
Idag tillåts drivgarnsfiske efter lax på uppväxtområdena i
Östersjön med drivgarn som är 21 km långa.
FN-resolutionen
FN antog 1991 en resolution om förbud mot allt storskaligt
drivgarnsfiske i världshaven från och med 1992. Huvudsyftet
var att minska bifångster av marina däggdjur. Resolutionen
ansågs inte gälla för Östersjön. EU tog hösten 1991 beslut
om att efterleva resolutionen så tillvida att det i EU:s
samtliga vatten endast tilläts fiskas med 2,5 km drivgarn per
båt.
Sverige har drivit på - åt fel håll
Sverige drev under medlemsförhandlingarna med EU kravet
att Östersjön skulle undantas från begränsning av drivgarn
och svenska fiskare skulle ha rätt att fiska med 21 km
drivgarn per båt. Denna begäran godkändes av samtliga
dåvarande partier i riksdagen.
Undantag gjordes för Östersjön - dock med villkor att det vetenskapligt
visades att undantaget inte utgjorde något ekologiskt hot.
Sverige har hittills inte på något sätt visat att dessa villkor är uppfyllda.
Den rådande inställningen tycks ha varit att det inte funnits något i Östersjön
som hotats av drivgarnsfisket, och tillåten drivgarnslängd för svenska fiskare
i Östersjön är 21 km per båt. Men det finns det.
Lax, tumlare, säl och fågel
hotas
I ArtDatabankens Rödlistade ryggradsdjur i Sverige, 1996
års utgåva, klassas både tumlare och naturreproducerad
Östersjölax som sårbara, hotkategori 2. Sårbar innebär
"Arter vars överlevnad inte är säkerställd på längre sikt.
Innefattar bl.a. arter med allvarlig tillbakagång av numerär
eller i geografisk utbredning och som möjligen snart kan
behöva föras till kategori akut hotade."
Den vilda laxen
Fiskeribiologer hävdar att grundproblemet är fiske med
drivgarn på de blandade bestånden av lax. På
uppväxtområdena i södra Östersjön blandas odlade och vilda
laxar. Fisket sker helt utan möjlighet att kunna påverka
vilken lax man beskattar och kan därför leda till utrotning av
den vilda laxen. Såväl ACFM, Internationella havs-
forskningsrådet ICES rådgivande grupp och EU:s biologiska
sakkunskap (Lassen-rapporten) föreslår att laxfisket till havs
och kuster där det inte går att fiska endast odlad lax selektivt
ska upphöra. Man ville ha en nollkvot dvs. fiskestopp på lax
i Östersjön under 1997.
Eftersom drivgarnsfiske sker på blandade bestånd i uppväxtområdena är
det ett ekologiskt hot mot den vilda laxen.
Tumlaren
Under hotbilden för tumlare står bl.a: "För närvarande utgör
bifångster vid olika fiskemetoder troligen det allvarligaste
hotet mot tumlaren i svenska vatten. Under efterkrigstiden
har garnfisket ökat kraftigt inom artens utbredningsområde,
t.ex. drivgarnsfiske efter lax i Östersjön."
Östersjöns tumlare är genetiskt skild från bestånden i Västerhavet.
Forskaren Per Berggren har beräknat Östersjöbeståndet till cirka 1 000
individer. Tumlaren i Östersjön utsätts också för högre halter av miljögifter
än andra populationer. Framför allt halterna av PCB är så höga att de anses
påverka djurens hälsa. Eftersom arten har svag reproduktion, varje hona får
maximalt tre fyra ungar, som når vuxen ålder, och speciella näringskrav, feta
fiskar som sill, är den samlade hotbilden mot arten alarmerande.
Därtill kommer de som fastnar i de långa drivgarnen. Per Berggren visar i
en rapport, baserad på frivillig inrapportering, att det mellan åren 1989 och
1991 i Östersjön fångades minst 13 tumlare i svenska fiskeredskap. Av dessa
hade 53,8 % fastnat i laxdrivgarn.
Internationella valfångstkommitténs vetenskapliga råd rekommenderar att
bifångsten inte får överstiga halva den årliga beståndstillväxten som beräknas
uppgå till 4 %, alltså 2 %. För att vara på den säkra sidan ifråga om stabil
fortlevnad av tumlarbestånden bör bifångsten inte var över 1 %. Med tanke
på försiktighetsprincipen skulle alltså den gemensamma årliga bifångsten
från alla Östersjönationer ej få överskrida 10 tumlare.
Fågel
Drivgarnen ger även bifångster av flera arter av sjöfågel. I en
studie av ringmärkta sillgrisslor anges att minst 34 % av alla
återfynd kom från drunknade fåglar i laxdrivnät (Lars
Karlsson, LFI). Även om det nuvarande fisket enligt
Karlsson ej kan sägas utgöra något hot mot
sillgrisslebeståndets överlevnad i stort så är det oroande höga
siffror. Nyligen har i Östersjön upptäckts koncentrationer av
övervintrad sjöfågel, som består av betydande delar av hela
den nordvästeuropeiska populationen av flera arter t.ex.
alfågel. Med en motsvarande dödlighet hos dessa arter råder
inget tvivel om att drivgarnen utgör ett ekologiskt hot,
åtminstone mot vissa delpopulationer.
Fiskeriverkets synpunkter
Fiskeriverket skrev 1996 i rapporten "Beståndet av tumlare i
Östersjön och bifångster i drivgarnsfisket" till
Jordbruksdepartementet i sin sammanfattning följande
biologiska uttalande: "Om skyddet av tumlare läggs samman
också med effekter på vildlaxbeståndet och minskade
bifångster av sjöfågel är ett förbud mot drivgarnsfiske i
centrala Östersjön motiverat."
Laxen hör Norrland till
Norrland "exporterar" mycket av sina råvaror söderut. El,
skog och lax är exempel på tillgångar som inte alltid skapar
vinster och förutsättningar för verksamhet i Norrland.
Miljöpartiet anser att laxen borde strykas från den listan. Den
hör Norrland till, naturligtvis med undantag från Mörrumsån
och andra vatten som har en egen reproducerande laxstam.
Att flytta laxfisket norrut ger inte bara biologiska fördelar -
man kan fiska selektivt på odlad lax - utan det ger Norrland
underlag för en fisketurism och det ger ett bättre ekonomiskt
utbyte av laxen. Kvoten är ju 112 000 laxar och det är ju
bättre att ta upp dem då de är stora och färdigvuxna på väg
att leka istället för att ta upp dem på uppväxtområdet i södra
Östersjön där de är mindre.
För att skapa ett fint fiske i älvarna finns det skäl att se över om
vattendomarna som kräver odling av lax borde kompletteras med åtgärder för
att möjliggöra för laxen att vandra in i vattenmagasin och ännu outbyggda
älvar uppströms.
Slutsatsen ...
I ArtDatabankens Rödlistade ryggradsdjur i Sverige -
Artfakta står att läsa under rubriken Hot: "Fiske har sedan
länge påverkat de vilda laxbestånden negativt. Ett intensivt
fiske, främst i havet, har varit möjligt då tillgången på lax
med odlat ursprung varit god." Under rubriken Åtgärder kan
man läsa: "Laxfisket måste regleras så att varje population
beskattas efter sin biologiska bärkraft. I nuläget krävs
mycket omfattande begränsningar av fisket för att förhindra
genetisk utarmning eller utrotning av den vilda
(naturreproducerande) Östersjölaxen ..."
De långa drivgarnen på 21 km måste förbjudas. De utgör definitivt ett
ekologiskt hot mot den vilda laxen eftersom det är de långa drivgarnen som
gör det ekonomiskt möjligt att fiska i laxens tillväxtområden på blandade
bestånd. Detta fiske måste därför upphöra för att på sikt istället ge möjlighet
till ett fiske på den återvandrade laxen och då i älvar eller deras
mynningsområden. Endast då kan ett laxbestånd beskattas med hänsyn till
vad bestånden tål. Vi kan alltså då ta av räntan men behålla kapitalet.
De långa drivgarnen utgör också ett ekologiskt hot mot den unika tumlaren
i Östersjön, en art som dessutom är påverkad av den kemiskt nedsmutsade
Östersjön. Även sjöfågel, speciellt de som övervintrar på öppet hav, kan
hotas. För dem finns också andra hot - oljeutsläppen.
Naturligtvis finna även andra skäl varför det är mer ekologiskt långsiktigt
att beskatta laxen vid kuster och älvar än ute till havs. I Fiskeriverkets
faktablad från 1991, Den hotade Östersjölaxen, står att läsa:
- "Vi låter laxen växa sig så stor den kan och får ett högre utbyte."
- "Vi slipper jaga laxen ute på havet. Istället låter vi den själv simma till
älvmynningen och spar därmed drivmedel."
- "Vi kan beskatta beståndet icke-selektivt, dvs. de snabbväxande behöver
inte missgynnas."
... blir alltså
Miljöpartiet de gröna anser att det är klarlagt att det
nuvarande svenska drivgarnsfisket är ett ekologiskt hot och
följaktligen skall det inte längre tillåtas. Vi anser att Sverige
ska driva aktivt i EU att även Östersjön skall omfattas av
FN:s resolution om högsta drivgarnslängd på 2,5 km.
Detsamma skall drivas inom Fiskerikommissionen.
För att visa att Sverige är en nation som vill gå före för att skapa ett
ekologiskt långsiktigt hållbart nyttjande av naturresurserna anser vi att
Sverige ensidigt skall begränsa drivgarnsfisket till 2,5 km.
Vi anser vidare att Sverige skall upphöra att fiska på blandade bestånd av
lax på tillväxtområdena i Östersjön och istället flytta den svenska laxkvoten
så att ett selektivt fiske efter odlad lax kan ske. Laxen hör Norrland och de
laxförande vattendragen till.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige ensidigt bör begränsa drivgarnsfisket i Östersjön till
det inom EU tillåtna 2,5 km per båt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige inom EU och Fiskerikommissionen bör verka för att
den längsta tillåtna drivgarnslängden i Östersjön skall vara högst 2,5 km
drivgarn per båt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör upphöra med fiske på blandade bestånd av lax på
tillväxtområdena i Östersjön och i stället flytta den svenska laxkvoten så att
ett selektivt fiske efter odlad lax kan ske,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att Sverige går före för att få fisket på blandade bestånd
av vild och odlad Östersjölax att upphöra,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att laxen hör Norrland och de laxförande vattendragen till.
Stockholm den 21 oktober 1998
Gudrun Lindvall (mp)
Peter Eriksson (mp)
Thomas Julin (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Mikael Johansson (mp)
Matz Hammarström (mp)
Kia Andreasson (mp)
Gunnar Goude (mp)
Birger Schlaug (mp)