med anledning av prop. 1998/99:13 Avgaser och buller från mobila maskiner
Bakgrund
En allt större relativ del av luftföroreningarna härrör från
olika slags arbetsmaskiner. Cirka 23 % av de samlade
kväveoxidutsläppen härrör från arbetsmaskiner. Deras
motorer drivs av fossila bränslen och hittills har miljökraven
på bränslet och krav på minskade utsläpp från dessa
maskiner varit försumbara. I takt med att miljökraven skärpts
på vanliga vägfordon framstår det som alltmer angeläget att
även ställa krav på maskiner och motorer som används i alla
typer av sammanhang. Det är arbetsmaskiner, traktorer,
grävmaskiner, fasta motorer, hjullastare, etc. Även
bullerproblem från dessa typer av maskiner - speciellt
inomhus - kräver åtgärder. Både bullerproblemen och
avgasproblemen är förutom att vara ett allmänt miljöproblem
också i många fall ett arbetsmiljöproblem. Propositionen
föranleds av ett arbete inom EU som har resulterat i ett
direktiv - arbetsmaskinsdirektivet (dir 97/68/EG). Direktivet
möjliggör reglering av avgasutsläpp och bullernivåer på
nämnda typer av maskiner. Förslaget från regeringen är en
ramlag som följer intentionerna i EU:s direktiv.
Påskynda
miljöomställningen
Vänsterpartiet välkomnar regeringens proposition. Den är ett
steg i rätt riktning. Vi anser dock att takten i
miljöomställningen måste öka. Regeringen uttryckte våren
1998 i propositionen om miljömål att den ekologiska
omställningen ska i huvudsak vara avklarad under en
generation vilket regeringens dåvarande miljöminister
menade är ungefär 25 år. Ska Sverige klara detta ambitiösa
mål måste takten i miljöomställningen avsevärt höjas. Den
nu aktuella propositionen måste vara en del av detta
omställningsarbete. Därför föreslår vi nedan en del ändringar
eller tillägg till regeringens proposition. Den allvarligaste
kritiken som kan resas mot direktivet och propositionen är
att kraven och tidsgränserna för åtgärderna är så generöst
satta att det är tveksamt om regeländringarna driver på
teknikutvecklingen. Om reglerna inte har en reell effekt på
vilken typ av maskin och bränsle som används är direktivet
och propositionen ointressant. Vi kan jämföra med när
Sverige äntligen införde förbud mot blyad bensin. När
förbudet trädde i kraft hade den blyade bensinen långt innan
försvunnit från marknaden. Förmodligen har arbetet med
detta direktiv en positiv internationell betydelse.
Sanningen är att kraven i steg 1 härrör från åren 1992 och 1993, när
direktivet först började att diskuteras. Trögheten och ineffektiviteten i EU har
gjort att det först nu finns ett förslag och då har det varit omöjligt att
skärpa
kraven under resans vinglande gång i EU:s institutioner. Kraven i steg 1
uppfylls redan idag av maskintillverkarna vilket gör att man kan ifrågasätta
de beräknade kostnaderna för tillverkarna, vilka på sid 34 anges vara 1-3 %.
Kraven i steg 2 är färskare och synkroniserade med krav i USA vilket är
positivt, dock är kraven nästan samma som redan i dag gäller för bussar och
lastbilar. Kraven som ska gälla för arbetsmaskiner från och med år 2001 till
år 2004 beroende på motorstorlek ligger alltså minst 3 till 5 år efter bussar
och lastbilar. Dessutom finns det dispensmöjligheter. Det är också viktigt att
påverka befintlig miljöstörande maskinpark. Tanken är att de nya reglerna
ska gälla maskiner som släpps ut på marknaden 1 januari 1999 med 2 års
dispensmöjlighet. Därför är det viktigt att de föreslagna regelförändringarna
kompletteras med åtgärder som rör den gamla maskinparken.
Vänsterpartiets förslag till
åtgärder
Kraven i steg 1 är i praktiken redan uppfyllda och därmed
föråldrade och ointressanta. Kraven i steg 2 är bättre men
borde skärpas. Ny forskning kring miljö- och hälsoeffekter
kring dieselavgaser visar på ökade risker inte minst med
ämnen i avgaserna som man tidigare inte kontrollerat. Det är
heller inget större problem för tillverkarna att ta fram
motorer som uppfyller kraven i steg 2 - man kan ju i de
flesta fall bara modifiera motorerna som redan i dag sätts in i
lastbilar och bussar. Kraven i steg 2 borde därför skärpas och
även behandla fler ämnen i avgaserna. Även tidpunkten för
införandet kan flyttas fram med ett år. Det kan vara svårt att
förändra kraven i tid eftersom det är en EU-process, men
Sverige bör pröva den möjligheten. Att införa nationella krav
som skiljer sig från direktivet är meningslöst eftersom det
handlar om produkter vars marknad är internationell.
Det finns ett embryo till steg tre inom EU. Det är detta steg som det finns
goda möjligheter att påverka och i detta få till stånd mer radikala krav. En
minsta nivå är att kraven för arbetsmaskiner ska vara likvärdiga med de krav
som gäller för lastbilar och bussar. Vi antar att kraven för dessa kommer att
skärpas kontinuerligt och då bör naturligtvis kraven för arbetsmaskiner
skärpas i motsvarande grad och bli likalydande. Det ska naturligtvis också
gälla för grupper av maskiner som tills vidare ligger utanför, jordbruks-
traktorer, etc. Detta underlättar också för tillverkare och konsumenter.
Det finns inget i kraven som främjar bruket av förnybara drivmedel t.ex.
biobränslen såsom etanol eller metanol. Både proposition och direktiv utgår
från att det under överskådlig tid ska användas fossila bränslen till 100 %.
Detta är ohållbart ur ett kretsloppsperspektiv. Kraven i steg två och framför
allt i ett kommande steg tre bör ha som en utgångspunkt att bruket av
förnybara drivmedel ska öka på bekostnad av de fossila drivmedlen.
Överhuvudtaget bör kraven grundas på en fullständig miljökonsekvensanalys
av maskinerna där energiåtgång, buller, återvinning etc är viktiga parametrar.
Viktigt är då att bedöma maskiner i drift under verkliga förhållanden. Man
ska också bedöma hela maskinens funktion, inklusive hydraulsystem m.m.
Vänsterpartiet vill att riksdagen ger regeringen till känna att Sverige ska ta
initiativ till ett radikalt steg tre där kunskapen om dieselns miljö- och
hälsoeffekter och andra miljöeffekter utgör bakgrund till nya radikala buller-
och utsläppskrav för alla slags tunga fordon, arbetsmaskiner och liknande.
Det finns inget praktiskt skäl till att undanta lokomotiv och militära
fordon. Regeringen ska kräva att de ingår i direktiven och riksdagen kan
besluta att ta med dessa maskiner i den svenska lagstiftningen.
Den möjlighet som finns enligt arbetsmaskinsdirektivet att skjuta upp
tidpunkten för utsläppskraven bör överhuvudtaget inte tillämpas eftersom det
i dag finns teknik som klarar kraven i både steg ett och två.
Det finns ingen anledning att vänta med en registrering av nya mobila
maskiner. Registrering är en grund för periodisk kontroll av maskinernas
miljöprestanda under bruk. Erfarenheterna från periodisk kontroll av tunga
fordon och personbilar visar att det är synnerligen viktigt och effektivt med
en sådan kontroll. Dessa maskiner har lång livslängd - mycket kan hända
med reningsutrustning, motorns funktionssätt etc under många års bruk. Det
kan finnas vissa praktiska svårigheter med att bygga upp kontrollverksamhet,
men med dagens teknik (kanske mobila kontrollstationer) är det inget
oöverkomligt hinder. Riksdagen bör besluta att registrering, periodisk
kontroll och tillsyn bör komma till stånd så snabbt som möjligt.
Vänsterpartiet kan acceptera att ett frivilligt miljöklassystem och frivillig
miljödeklaration prövas. Avgörande är då att ett sådant system snabbt
kommer igång och är så utformat att kunder på ett enkelt sätt kan avgöra
vilka maskiner som har bra miljöegenskaper och vilka som är sämre.
Fungerar inte ett frivilligt system inom en rimlig tid är det nödvändigt att
staten organiserar detta.
Befintlig maskinpark
Mobila maskiner har i många fall en mycket lång livstid.
Lok kan t.ex. vara i tjänst 30-40 år, kanske upp mot 50 år.
Den nu aktuella propositionen berör inte befintlig
maskinpark, men stora delar av den kommer troligen att vara
i drift om 25 år när Socialdemokraterna säger att
kretsloppssamhället ska vara här. Vänsterpartiet har också
denna ambitiösa målsättning vilket inom denna sektor
innebär att vi måste vidta åtgärder inom befintlig
maskinpark. Ett diesellok som levereras år 1998 som kanske
fortfarande rör sig år 2040 åskådliggör tydligt behovet av
åtgärder.
En framkomlig väg för att förbättra befintlig vagnpark är eftermontering
av reningsutrustning och bullerdämpande teknik. Detta kostar dock pengar,
vilket skulle kunna finansieras av en låg miljöavgift på befintliga maskiner
av en viss storlek. Det kanske också kräver registrering av äldre maskiner.
Man skulle också kunna tänka sig frivilliga insatser inom branschen. Det kan
också vara värt att titta på det holländska systemet med avskrivningsregler
som tar hänsyn till maskinens miljöprestanda. Riksdagen bör ge regeringen i
uppdrag att snarast återkomma med förslag om hur negativa miljöeffekter
från befintlig arbetsmaskinpark ska minska.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tidigarelägga steg II med ett år och att skärpa kraven i steg II,
2. att riksdagen beslutar att en utgångspunkt för kraven i steg II och ett
kommande steg III skall vara att öka användningen av förnybara energislag i
arbetsmaskiner på bekostnad av fossila energislag,
3. att riksdagen beslutar att kraven i steg III skall baseras på en fullständig
miljökonsekvensanalys av maskinen,
4. att riksdagen hos regeringen begär att lokomotiv och militära fordon
skall ingå i arbetsmaskindirektivet och därmed även i den svenska
lagstiftningen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de dispensmöjligheter som finns inte skall tillämpas,
6. att riksdagen beslutar att registrering, periodisk kontroll och tillsyn av
arbetsmaskiner av en viss storlek bör komma till stånd snarast,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att pröva ett frivilligt miljöklassystem och frivillig
miljödeklaration,
8. att riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med förslag om
hur negativa miljöeffekter från befintlig arbetsmaskinpark skall minska.
Stockholm den 5 november 1998
Maggi Mikaelsson (v)
Kjell-Erik Karlsson (v)
Owe Hellberg (v)
Sten Lundström (v)
Jonas Ringqvist (v)
Karin Svensson Smith (v)