Sedan urminnes tider har svenskarna fått sin bärgning ur
skogen. Jaktbyte, vedbrand och byggnadsmaterial har
hämtats ur skogen. Träkol, som använts bland annat vid
järnframställning var en viktig traditionell skogsprodukt. I
dag används skogen huvudsakligen som industriråvara. Den
går till sågverk och massabruk och håller på att återfå sin
betydelse som energiråvara. Skogen har också alltmer,
framför allt i de tätortsnära områdena, kommit att bli
sinnebilden för natur och rekreation. Av vikt är också de
jaktmöjligheter som skogen erbjuder.
I Sverige täcks inte mindre än 27 miljoner hektar av skog. De motsvarar
cirka 60 procent av hela ytan vilket gör Sverige till ett av de mest beskogade
länderna i världen. Den produktiva skogsmarken uppgår till knappt 23
miljoner hektar.
Växande träd binder stora mängder koldioxid vilket gör att ett aktivt
skogsbruk har en viktig funktion i att bromsa eller hejda en ökning av
växthusgaserna.
För den svenska ekonomin är skogen av största betydelse. Skogsprodukter
har den mest positiva handelsbalansen av alla produktslag. Nettovärdet var
72 miljarder kronor 1996. I absoluta tal var exporten värd 85 miljarder
kronor. Som jämförelse var nettoexportvärdet 1996 för verkstadsindustrin 40
miljarder kronor.
Skogen och skogsindustrin sysselsätter direkt 100 000 personer vilket
motsvarar cirka 3,5 procent av det totala antalet sysselsatta. Därtill skall
läggas annan sysselsättning som är direkt beroende av skogsnäringen. Inte
minst gäller det transportsektorn. Eftersom skogen växer i stort sett i hela
Sverige är dess regionala betydelse större än vad som kan utläsas av
ovanstående siffror.
Skogsbruk
Skogen i Sverige består till 85 procent av barrträd. Mindre
än 2 procent är så kallade ädellövträd.
Närmare hälften av skogen ägs av enskilda och cirka 40 procent av
aktiebolag. Unikt för Sverige är den stora andelen bolagsägd skog och den
låga andelen statlig.
Ägandeförhållandena skiljer sig geografiskt åt. I Götaland är skogen till
75 procent privatägd. I Svealand är det 50 procent, i södra Norrland 42
procent och i norra Norrland 35 procent som ägs av privata. Medelarealen för
privatskogsbruket är nästan 50 hektar. Någon motsvarighet till jordbrukets
storleksrationalisering har inte skett och är heller inte att vänta. De flesta
enskilt ägda företagen är rena skogsbruksföretag.
Det spridda skogsägandet är positivt av flera skäl och ligger helt i linje
med vår uppfattning om ägandespridning. Det privata ägandet när det gäller
areella tillgångar bygger på gamla traditioner i vårt land och det är av stort
värde att denna ägarstruktur kan bibehållas. Ansvar och förvaltarskap följer
ägandet, och detta ansvar har gått i arv mellan generationer.
Regelsystem
Vad man får och inte får göra i skogen regleras
huvudsakligen i skogsvårdslagen. Redan 1903 stiftades den
första lagen där principen om långsiktig hushållning var
vägledande. Utan att frångå denna princip har lagen ändrats
flera gånger sedan dess. Fram till den senaste ändringen
1993 ökade detaljregleringen, mest markant under 1970- och
80-talen. 1993 års förändring var omfattande och innebar att
ägarna återfick en större frihet att sköta sin skog.
Återbeskogningskravet kvarstår dock liksom skyddet för
yngre skog och reglerna för att bekämpa insektsskador.
Det har gått kort tid sedan lagen trädde i kraft. Trots detta har lagen redan
blivit föremål för utvärdering av såväl Skogsstyrelsen som Naturvårdsverket.
Föga förvånande är slutsatsen att målen i lagen inte nåtts. Ändå tyder allt på
att skogsägarna i gemen har axlat sitt nya ansvar väl både vad gäller
skogsvård och miljöhänsyn.
I regeringens proposition 1997:98:158 som lämnats med anledning av
utvärderingarna finns ett antal förslag till förändringar för att målen bättre
skall uppfyllas. I den mån regeringen anser att detta kan ske genom
förbättrad information och upplysning är vi i princip positiva till detta. De
ändringar i lagen som föreslås har vi däremot vissa synpunkter på.
Terminologi
I Skogsstyrelsens utvärdering föreslås att terminologin för
ägoslagsindelning ändras bland annat i syfte att skapa
enhetlighet mellan svensk och internationell statistik. Vi
finner att detta är angeläget och att ändringen av
terminologin bör ske.
Avverkning av skog
I propositionen föreslås att 10 § skogsvårdslagen ändras så
att skogsvårdsmyndigheten får bestämma hur en avverkning
skall ske. Vi anser att detta är en onödig reglering och en
återgång till den detaljreglering som den nya lagen avsåg ta
bort. Vi motsätter oss detta förslag.
Hänsyn till natur- och
kulturmiljövårdens intressen
Regeringen föreslår i enlighet med utvärderingens förslag att
myndigheter skall få rätt att föreskriva åtgärder för att i
första hand återställa miljön om redan givna föreskrifter om
hänsyn till miljö eller kultur inte följts. Detta är ett rimligt
förhållningssätt varför vi stöder lagändringen.
Skogs- och miljöredovisning
Det föreslås att det för varje brukningsenhet skall finnas en
redovisning som innehåller skogstillstånd samt natur- och
kulturmiljövärden.
Enligt vår uppfattning ligger det i varje brukares intresse att skaffa sig en
sådan plan. Hur den utformas bör anpassas efter vars och ens behov och
förutsättningar. Vi motsätter oss förslaget att ge möjligheter till myndighets-
föreskrifter vare sig när det gäller detaljinnehåll eller med vilken frekvens de
skall förnyas.
Jordförvärvslagen
En annan lag som har betydelse för skogsbruket är
jordförvärvslagen. Lagen ger utrymme att pröva markförvärv
av aktiebolag restriktivt. I praktiken tillämpas dock inte
lagen på detta vis. Förvärv av enskilda personer är i vissa
områden helt fria, i glesbygdsområden kan det i de flesta fall
krävas en bosättning på fastigheten för att köpet skall
godkännas. Medborgare i EU har lika stor rätt som svenskar
att köpa jordbruksfastigheter i Sverige. Enligt vår mening är
det nu dags att göra en utvärdering av hur lagen fungerat.
Vad gäller markförvärv av främst större bolag finns det
tecken som tyder på att lagstiftningen totalt sett, bland annat
genom ransoneringsreglerna, ger dem ett försprång i
konkurrensen om marken. Att undersöka detta bör också
ingå i utvärderingen.
Skogsimpediment
Regeringen aviserar starkare begränsningar för
skogsbruksåtgärder på de skogliga impedimenten. Vi
tillstyrker detta förslag och motiverar längre fram i denna
motion varför vi anser att dessa marker bör redovisas som
skyddad mark.
Tillväxt
Sedan början av 1900-talet har arealen skog stadigt ökat i
Sverige. Därtill växer det mer skog per ytenhet. Detta har
tillsammans bidragit till att virkesförrådet med undantag för
några år på 1970-talet hela tiden ökat trots ökad avverkning.
Det finns flera förklaringar till detta. Så har till exempel skog
planterats på hedar och åkermark och det har skett en
övergång till trakthyggesbruk. Den statliga skogspolitiken
har varit inriktat på att öka produktionen bl.a. genom att
överföra lågproduktiv skog till produktiv skogsmark, och
skogsmark har dikats och gödslats. Det atmosfäriska
kvävenedfallet har delvis tillgodogjorts som växtnäring
vilket också ökat tillväxten. För närvarande beräknas den
årliga tillväxten till cirka 96 miljoner skogskubikmeter.
Avverkningarna har under de senaste åren i genomsnitt
uppgått till 67 miljoner skogskubikmeter. Vid en jämförelse
mellan tillväxt och avverkning måste man bl.a. beakta
skogens åldersklassfördelning och hänsynen till naturvården.
Synen på skogsskötseln har nu förändrats. Större hänsyn tas till
miljöfaktorer. Den statliga politiken har numera miljön som ett jämställt mål
med produktionen, vilket satt sina spår i såväl lagstiftning som myndighets-
utövning. Kvävenedfallet finns kvar, men minskar något. Hur virkes-
tillväxten på sikt kommer att påverkas är för tidigt att säga. Det bör dock inte
komma som en överraskning om virkesförrådet inte ökar i samma takt eller
inom loppet av några decennier skulle börja minska eftersom förändringarna
verkar i produktionssänkande riktning.
Markens pH har i södra Sverige sjunkit under senare tid samtidigt som
växtnäringsförrådet dramatiskt minskat. Det finns dock inga klarlagda
samband mellan lågt pH och skogens tillväxt. Utvecklingen ger trots detta
anledning till oro.
Skador på skogen, mätt som kronutglesning, observerades i sydvästra
Sverige i början på 1980-talet. Sedan 1984 följs skadeutvecklingen årligen av
riksskogstaxeringen och av skogsvårdsorganisationen. Den tidigare ökningen
av kronutglesningen i äldre barrskog i södra Sverige tycks ha stannat av. I
annat sammanhang föreslår vi ett ökat anslag till kalkningsverksamhet.
Avverkning
Ett skogsskifte avverkas (röjs och gallras) normalt flera
gånger under en produktionscykel. Beroende på växtplats
och trädslag sker slutavverkning efter 60-160 år. Vid
gallring får man i första hand massaved, vid slutavverkning i
första hand sågtimmer. Under en produktionscykel hämtas
lika stor volym massaved som sågtimmer från ett skifte.
Eftersom sågtimret betalas bättre än massaveden kommer
ungefär 70 procent av nettointäkten från sågtimmer och 30
procent från massaved. För skogsägaren är det alltså av
största betydelse att en stor andel av träden blir sågtimmer av
god kvalitet. Röjning och gallring bör därför inriktas på att få
fram bästa möjliga virkeskvalitet vid slutavverkningen.
Avverkningen sker i stor utsträckning maskinellt. Slutavverkning har länge
skett med maskin. Även gallring sker nu tack vare nya smidiga maskiner till
stor del maskinellt.
Eftersom skogsbruk är en långsiktig näring är det inte självklart att
resultatet av skogsvårdsåtgärder kan överblickas under en livstid. Skogen
behöver inte av biologiska skäl "skördas" vid bestämda tidpunkter utan det är
andra faktorer som styr när den avverkas. Viktigast bland skälen är föga
förvånande skogsägarnas ekonomi men den grundmurade
skogsbrukstraditionen driver i sig också fram aktivitet och avverkningar.
Svenskt privatskogsbruk är inne i en period med många generationsskiften.
Ofta hoppar man över en generation. Det betyder att många nya skogsägare
är relativt unga och omfattar en ny tids värderingar, vilket kan komma att få
betydelse för benägenheten att avverka. På de små fastigheterna väger ofta
rekreationsvärden tungt. Oron för att t.ex. jakten påverkas negativt kan bidra
till att naturvärden sparas. Ett striktare ekonomiskt synsätt kan också bidra
till minskad gallringsbenägenhet. Vi anser dock att det är viktigt att
gallringen utförs ur produktionssynpunkt inom aktiva skogsbruksområden.
Ett specialfall utgör avverkning ovanför den så kallade odlingsgränsen.
Gränsen är dragen utifrån Domänverkets odlingsgräns där man också tog
hänsyn till företagsekonomiska skäl. Den går ibland i skiftesgränser utan att
ta hänsyn till natur och mikroklimat. Det finna anledning att se över
gränsdragningen. Översynen bör göras bäst av dem som har god lokal
kännedom.
Lönsamhet
Lönsamheten i skogsbruket kan beräknas på olika sätt. Den
kan vara nettot efter en avverkning. Därtill kan man lägga
kostnaderna för de skötselåtgärder som har vidtagits under
en omloppstid. Tar man också hänsyn till kapitalkostnader
och förvaltningskostnader får man ett företagsekonomiskt
mått på lönsamheten. En annan viktig faktor att fånga in vid
en lönsamhetsberäkning är förändringar i markvärdet. Det är
dock svårt att på ett rättvist sätt ta hänsyn till detta eftersom
värdet är fiktivt till dess fastigheten säljs. Nu gällande
realisationsvinstbeskattning medför ofta att större delen av -
ibland hela - den eventuella realisationsvinsten försvinner i
skatt. En realisationsförlust får i de flesta fall bäras av
säljaren. Enligt gällande beslut kommer övergångsregeln vid
försäljning av långa innehav att upphöra att gälla år 2000.
Om den inte förlängs eller ersätts med annan undantagsregel
kommer skatten avsevärt att skärpas vid försäljning av
skogsmark. Enligt vår uppfattning är det absolut nödvändigt
att omgående se över reavinstreglerna för fastigheter. Vi har
därför i en moderat skattemotion (1998/99:Sk601) föreslagit
dels en förlängning av den nuvarande s.k.
förlängningsregeln, dels att regeringen gör en översyn av
reglerna för reavinstbeskattning av fastigheter.
Om företaget har en någorlunda jämn åldersfördelning på sin skog och är
så stort att avverkning och skogsvård sker varje år är lönsamheten svår att
beräkna. Ett sätt att mäta lönsamheten i branschen är att göra en
genomsnittsberäkning för alla privata skogsägare. Historiskt har den reala
avkastningen från skogsmark i genomsnitt legat på 5 procent.
De långa produktionscyklerna gör att det endast är reala ekonomiska mått
som är relevanta att använda. Vid en avkastning som i princip är lika hög
som inflationen blir således nettoavkastningen noll. Detta visar hur sårbar
skogsnäringens lönsamhet är för också nominellt låga avgifts- och
skattepålagor.
Intäkterna till skogsbruksföretaget kommer vid avverkningstillfällena.
Kostnaderna är däremot mer utspridda över tiden. Detta ställer krav på en
god likviditetsplanering. Likviditetsfrågorna är för många företag lika viktiga
som lönsamheten. Är likviditeten låg kan man tvingas avverka också i
perioder med oförmånliga priser. Detta är olyckligt för skogsägaren och
påverkar virkespriserna nedåt.
Det är vidare angeläget att äganderätten inte urholkas. Från Moderata
samlingspartiets sida har vi i en kommittémotion som behandlar
miljöfrågorna tagit upp detta och bl.a. krävt att äganderättsfrågorna inom
ramen för begreppet "pågående markanvändning" inte får inskränkas. Detta
gäller även rätten till ersättning i samband med inskränkningar i pågående
markanvändning, som är betingad av allmänna miljöintressen.
Virkesmarknad i förändring
Handeln med virkesråvara har genomgått stora förändringar
under de senaste åren. Det som tidigare enbart var en lokalt
präglad marknad har nu ersatts av ett marknadsmönster där
varken länsgräns eller riksgräns längre utgör ett hinder för
virkeshandeln. Importen är betydande främst av massaved
och i synnerhet björk, men även importen av sågtimmer ökar
i omfattning. Som exempel kan nämnas att importen av
rundvirke 1995 motsvarade 10 procent av den samlade
skogsindustrins råvarubehov. Exporten av massaved och
timmer till Norge har alltid varit stor, men nya mönster kan
skönjas där både Europa och Asien är nya marknader för
svenskt rundvirke.
Globaliseringen av virkeshandeln har medfört en ökad konkurrens för
svenskt skogsbruk. För virkesmarknadens aktörer är numera Baltikum,
Ryssland, norra Europa och Norden en enda virkesmarknad när det gäller
företagens marginalkvantiteter. Det är därför viktigt att hålla nere
kostnaderna för det svenska skogsbruket.
Långsiktigt är skogsindustrins betalningsförmåga helt avhängig efterfrågan
på papper, massa och sågade trävaror. Skogsindustrin är konjunkturkänslig
vilket också avspeglar sig i prissättningen på skogsråvara. Vid hög-
konjunktur är priserna på virkesråvara höga, och det är lönsamt för den
enskilde skogsägaren att avverka. Svängningarna i prissättningen har ökat
vilket har sin orsak främst i globaliseringen av virkeshandeln men också i
minskad lagerhållning.
En effekt av den ökade konkurrensen för svenskt skogsbruk är att virke
med långa transportavstånd, t.ex. virke från inre Norrland, tappar i
konkurrenskraft och riskerar att blir ointressant för svensk skogsindustri vid
lågkonjunktur.
Ytterligare riskmoment för svenskt skogsbruk är den påbörjade
utflyttningen av svenska skogsföretags huvudkontor till andra länder. Stora
investeringar har de senaste decennierna gjorts utomlands. På sikt riskerar
det medföra att Sveriges roll inom skogsnäringen reduceras till
råvaruleverantörens eller rent av råvarureservens. Denna utveckling måste
motverkas. Det görs bäst genom ett gott företagar- och skatteklimat men
särkrav inom till exempel miljölagstiftningens område kan också bidra till att
industrikapacitet försvinner ur landet.
Avnämare
Sågverk
Den största avnämaren av svensk skogsråvara är
sågverksindustrin. Antalet sågar är stort men flertalet är
förhållandevis litet. En viss omstrukturering av sågverken
pågår som bl.a. innebär att små enheter samverkar under
gemensam ledning och dito ägande. Trots detta är det ett litet
antal sågar som står för de stora volymerna. Således stod
1990 13 procent av antalet för närmare 80 procent av
volymen. Mellan 1960 och 1996 har produktionen av sågade
och hyvlade varor ökat med drygt 50 procent. Huvuddelen
av produktionen - cirka 75 procent - exporteras. Det allra
mesta går till EU och Västeuropa. Japan är också en växande
exportmarknad.
Sågvirket har sin största användning i byggnadsverksamhet. Avgörande för
efterfrågan är därför byggkonjunkturen i Västeuropa. Då granvirke även
används till gjutformar är också anläggningverksamheten viktig.
Råvaruutbytet i sågverken är knappt 50 procent. Resten blir huvudsakligen
flis och spån. Hanteringen av dessa biprodukter är således en viktig del av
verksamheten. Traditionellt har färsk flis utan barkinnehåll använts som
massaråvara medan övrig flis använts till bränsle.
Massaindustrin
Näst efter sågverken är massaindustrin viktigast för
avsättningen av svensk skogsråvara. Om hänsyn tas till att
biprodukter från sågarna används i massaindustrin, förbrukar
denna industri den största volymen råvara. Från att i
huvudsak ha producerat massa för export har en allt större
del kommit att användas i den svenska pappersindustrin.
Samtidigt med denna process har volymerna avsevärt ökat.
1960 producerades cirka 5 miljoner ton massa varav cirka 70
procent var för avsalu. 1996 hade produktionen nästan
fördubblats och avsaluandelen var nere på drygt 30 procent.
Volymen för avsalu är således i det närmaste oförändrad
trots dess minskade andel. Merparten avsalumassa
exporteras, i huvudsak till Västeuropa.
Pappersindustri
Den stora förbrukaren av svensk massa är den svenska
pappersindustrin. Produktionen 1995 var 9,16 miljoner ton.
Den största enskilda produkten är tidningspapper som står
för 25 procent av totalvolymen. Tryck- och skrivpapper
motsvarar drygt 20 procent, kartongprodukter tillsammans
35 procent medan "tissue" ligger under 5 procent.
Returpapper används i allt större omfattning som råvara vid
papperstillverkningen. I snart 20 år har returpapper nettoimporterats till
Sverige. Sedan 1965 har produktionen av papper och papp i stort sett
tredubblats. Ökningen har skett över hela sortimentet. Ytterligare utbyggnad
förväntas ske fram till år 2000. Huvudsakligen kommer det att vara tryck-
och skrivpapperskapaciteten som ökar.
Exportandelen är mycket hög. För samtliga produktområden förutom
"tissue" är den mellan 80 och 90 procent. Huvudmarknaden är EU och
Västeuropa dit 85 procent av exporten går.
Förbrukningen av papper följer konjunkturen. En högkonjunktur medför
en ökning av reklam och annonser vilket betyder större användning av
förpackningar av papper. Världsförbrukningen av papper och papp ökar
trendmässigt i takt med den globala höjningen av levnadsstandarden. Den nu
aktuella finanskrisen kommer dock att medföra en konjunkturavmattning
som också får följder för papperskonsumtionen.
Industrins miljöbelastning
Som de flesta industriverksamheter var skogsindustrin
tidigare kraftigt miljöstörande. Utsläpp av syreförbrukande
material och andra restprodukter i vattendrag var stora
liksom utsläppen till luften. Från slutet på 1960-talet har
miljöförbättrande åtgärder prioriterats. Det har inneburit att
rening och återvinning har byggts ut och att förbränningen
av olja och kol minskat. Men viktigast har varit att nya
processer för att koka och bleka massa utvecklats. I dag är
miljöstörningarna från skogsindustrin mycket små jämfört
med för 30 år sedan. Många miljöproblem är lösta, medan
andra finns kvar på en mycket lägre nivå. Så har t.ex.
utsläppen av svavel, syreförbrukande ämnen och klorerade
föreningar minskat med mer än 90 procent under dessa år.
Att i samband med ny koncessionsgivning ställa högre
miljökrav kan i sig vara motiverat. De får dock inte vara av
sådan omfattning att nyinvesteringar äventyras. Följderna
kan bli att äldre anläggningar drivs längre eller att
investeringen görs i annat land med lägre miljökrav. I
ingetdera fallet gagnas miljön. En annan förlorare är Sverige
och sysselsättningen här. Det är konsumenternas efterfrågan
som betytt mest för miljöförbättringarna. Det är vår
övertygelse att ställda koncessionskrav kommer att
underskridas efter ett tag.
Energi
Skogen har redan i dag stor betydelse som energikälla och
dess betydelse är nu i ökande. Av landets energiförsörjning
kommer 80 TWh från inhemska bränslen, vilket är c:a 15
procent av den totala energitillförseln. Större delen av detta
utgörs av olika biobränslen från den svenska skogen.
Den allra största "posten" är massaindustrianvändning av egna lutar - 30
TWh - och skogsindustrins förbrukning av flis och spån - 16 TWh.
Efter den borgerliga regeringens ändringar på skatteområdet är det
ekonomiskt förmånligt att använda biobränslen, och huvuddelen av de
kommunala värmeverken har övergått till träbränslen. Förändringen går fort.
Träet bränns i form av flis och spån. Vid landsvägstransport är dessa
konkurrenskraftiga vid avstånd på cirka 10 mil jämfört med olja och kol, vid
sjötransport kan avståndet vara avsevärt längre. Om bränslet pelletteras är det
konkurrenskraftigt vid det dubbla avståndet.
Man kan förutse att fler värmeverk kommer att använda träbränslen. En
måttlig utbyggnad med 2 TWh (10 procent) per år bedöms vara långsiktigt
möjlig. Träbränsle från skog kommer att vara ekonomiskt fördelaktigare att
använda än samtliga biobränslen från åkermark. Förutsättningarna förändras
dock negativt om en utbyggnad av gasnätet sker. Den rörliga kostnaden för
fossilgas är låg vilket gör att biobränsle inte blir lika konkurrenskraftigt.
Detta inte minst efter en utbyggnad av nätet.
Den av riksdagen beslutade avvecklingen av kärnkraften medför, om den
blir verklighet, att behov av ersättningsel uppstår. I första hand kommer den
att importeras från andra länder men man kan inte utesluta att
nyinvesteringar behöver göras också i Sverige. Med dagens
lönsamhetsrelationer och miljöskatter ligger det närmast till hands att det
kommer att bli gaskraftverk som ersätter kärnkraften. Förutom den stora
kostnaden som en nedläggning medför visar det sig således att försörjnings-
tryggheten blir sämre liksom miljön.
Skogsbränsle består av biprodukter från sågverksindustrin, avverknings-
rester samt dåligt klassad massaved. Därför kommer tillgången på
skogsbränsle delvis att vara beroende på skogskonjunkturen i övrigt. Vid en
stor efterfrågan på skogsbränsle kan man tänka sig att man vid gallringar
inriktar sig på att i högre grad ta fram råvara för bränsleändamål för att bryta
konjunkturberoendet.
Produktion av naturvärden
Sedan många år har naturintressen önskat att skogsarealer av
bevarandeskäl tas undan från aktivt skogsbruk. Avsevärda
arealer produktiv skogsmark har också avsatts. Det har skett
i nationalparker, i naturreservat och av i staten bildade
domänreservat. Sammanlagt har cirka 3,5 procent eller
768 000 hektar av den produktiva skogsmarken skyddats på
dessa sätt. Den övervägande delen finns i Norrlands inland
med en tyngdpunkt i Norrbotten där mer än 10 procent av
skogen på detta sätt är undandragen brukande. Bara under de
fem första åren på 1990-talet har arealen ökat med 175 000
hektar. Störst har ökningen av arealerna skyddad skog i
naturreservat varit.
Skall mark av allmänna skäl undantas från produktivt nyttjande skall
marken ägas av den instans som beslutar om åtgärden. För att skapa resurser
för ökade avsättningar av skogsmark föreslår vi att staten avyttrar sitt
aktieinnehav i Assi Domän och avsätter av dessa pengar till inköp av
skyddsvärda skogar.
I proposition 1997/98:145 föreslås att ytterligare cirka 275 000 hektar skog
skall skyddas. I förslaget binds dock fördelningen på ett olyckligt sätt. Vi
föreslår därför att den tillkommande marken skyddas antingen som
naturreservat, biotopskyddsområden eller genom naturvårdsavtal.
Utöver den formellt skyddade arealen finns omfattande arealer som i
praktiken under kortare eller längre tider är skyddade, t.ex. tekniska och
ekonomiska "impediment". En mycket stor skogsmarksareal, cirka 3,5
miljoner hektar, med ofta höga naturvärden utgörs av biologiska impediment
som ger starkt skydd mot avverkningar.
De biologiska impedimenten är skyddade i skogsvårdslagen. Detta innebär
att enbart enstaka träd får fällas. Därutöver finns en dispensregel. Detta
skydd har en lägre klassning än skyddet av naturreservat. Vi anser dock att
detta skydd inom ramen för nuvarande lagstiftning och i praxis är så stark, att
dessa marker skall redovisas som skyddade. Vi har tidigare i motionen begärt
förändrad terminologi så att i den internationella redovisningen
impedimenten skall ingå som skyddade i den svenska redovisningen.
Den allra största produktionen av naturvård sker dock inom det
konventionella skogsbrukets ram. Förutsättningarna har ytterligare ökat med
skogsvårdslagens senaste ändring. Kunskapen om vilka naturhänsyn som bör
tas har ökat hos Sveriges skogsägare. Det har såväl från statens som
skogsägarföreningarnas sida genomförts avsevärda utbildningsinsatser inom
detta område.
Ett nödvändigt inslag i arbetet med att bevara viktiga miljövärden och
nyckelbiotoper är samarbete mellan myndigheter och markägare. Sedan nya
skogsvårdslagen trätt i kraft och andra målsättningar på miljöområdet
aktualiserats har detta samarbete aktiverats. Hittills gjorda erfarenheter,
bl.a.
i samband med Skogsstyrelsens nyckelbiotopinventering, ger vid handen att
markägarna är positiva till bevarande av viktiga naturvärden. Ekologisk
landskapsplanering är en modell som kan passa skogsägare med större
arealer. Ett annat instrument som prövats är tecknande av naturvårdsavtal. Vi
anser att denna form av avtal kan bli av stor betydelse i framtidens
bevarandearbete.
Information och rådgivning
Den nya skogspolitiken bygger på ett ökat ansvar hos den
enskilde skogsägaren. Detta kräver att denne har kunskap om
såväl de skogspolitiska målen som om hur dessa skall kunna
uppnås på den egna marken. I detta arbete är såväl
skogsägarnas egna organisationer som Skogsstyrelsen och
skogsvårdsstyrelserna engagerade. Detta arbete måste
fortsätta och Skogsstyrelsens kampanjidé som går under
namnet Rikare landskap är ett utmärkt exempel på
kunskapsspridning inom skogsbruket. Som tidigare angivits i
motionen anser vi att frivilliga överenskommelser, bl.a. när
det gäller bevarandeintressen i skogsbruket, är bra lösningar
för att uppnå miljömålen. Detta måste då bygga på ömsesidig
förståelse och kunskapsutbyte. När det gäller ansvaret från
samhällets sida i detta sammanhang anser vi att
Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna är väl skickade för
dessa uppgifter. För att klara detta krävs enligt vår mening
ytterligare resurser varför vi föreslår att Skogsstyrelsen i
förhållande till regeringens förslag tilldelas ytterligare 5
miljoner kronor för rådgivning och informationsverksamhet.
Skogen en förnybar råvara
Frågorna kring de förnybara råvaru- och energikällorna är
högaktuella. Detta återspeglar mycket av miljödebatten såväl
nationellt som på internationell nivå.
Skogen är en mycket viktig förnybar råvarukälla. Detta medför att frågan
kring den produktiva skogsmarken också måste sättas in i detta sammanhang.
Här ligger även avvägningen mellan de framtida produktions- och
miljömålen, baserade på nödvändigheten av en hållbar utveckling. I vissa
sammanhang diskuteras en ensidig syn på skogen och skogsbruket ur
hållbarhetssynpunkt. Diskussionen förs kring den nog så viktiga frågan om
bevarande av värdefulla biotoper och natur- och miljövärden i skogen.
Denna debatt kan omsider föras under sådana premisser att man kan
bibringas den uppfattningen att andra råvaror skall träda in i skogsråvarans
ställe. Detta samtidigt som vi vet att andra med skogen konkurrerande
råvaror ofta inte är förnybara. Vi anser att synen på skogen som en framtida
förnybar råvarukälla starkt måste betonas och belysas utifrån
framtidsperspektivet om en framtida hållbar utveckling när det gäller
råvaruresurser.
När det gäller forskningen bör fördelningen ses över vad gäller
forskningsresurser till det rent skogliga området respektive det skogs-
industriella området. I dag finns tecken på att fördelningen väger över mot
det primärt skogliga området, vilket gjort att för lite satsats på utveckling av
nya industriprodukter av skogsråvaran. Sverige skulle ha mycket att vinna på
att öka förädlingsgraden på skogsprodukterna.
I detta sammanhang ligger också behovet av ytterligare forskning och
vidareförädling av skogsprodukter. Sverige som är ett av de viktigaste
skogsproducerande länderna i Europa har inte en framskjuten plats i detta
sammanhang. Detta är i hög grad en fråga för näringen själv, där bl.a.
strukturfrågorna kommer in i bilden. Vi anser dock att staten tillsammans
med näringens olika grenar på nytt aktualiserar frågan just utifrån det
framtidsperspektivet, att skogen är vår viktigaste råvara.
En sammanhållen
skogspolitik
I motionen har vi tidigare understrukit att skogen är den
största exportkällan, och detta förpliktar. Skogsnäringen har
traditionellt sett inte alls eller i ringa omfattning varit
beroende av statliga bidrag, vilket är bra. Vi kan samtidigt
konstatera att från regerings- och myndighetshåll har de
skogliga frågorna inte behandlats på ett samlat sätt och
utifrån en helhetssyn.
I en tid då skogsbruk och skogsindustri blir allt mera beroende av åsikter
och ställningstaganden i vår omvärld, så kan svensk skogspolitik inte stå
isolerad och splittrad. Ett exempel är den internationella opinion som lägger
synpunkter på hur även svenskt skogsbruk skall bedrivas. I detta
sammanhang är det nödvändigt att man från svensk sida, utifrån en samlad
uppfattning, dels redovisar den stora vikt vårt skogsbruk har ekonomiskt för
vårt land, dels sakligt informerar om våra brukningsmetoder och innehållet i
den skogliga lagstiftningen. Detta utifrån det faktum att etiska koder och vad
som uppfattas som sunda ekologiska principer fastställs inte enbart här
hemma. Vi blir alltmera beroende av hur man i andra länder eller andra
kontinenter uppfattar t.ex. begreppet en hållbar utveckling.
Det är angeläget att svenskt kunnande och den erfarenhet och tradition vi
har på det skogliga området presenteras och att våra intressen hävdas när
man sätter internationell agenda på skogsbruket. Detta är viktigt inte minst
utifrån det faktum att det är få länder som är så beroende av skogsbruket som
Sverige är. Vid en jämförelse med en av våra största konkurrenter på den
skogliga exportmarknaden, nämligen Finland, kan vi konstatera att de
finländska positionerna lyfts fram på ett betydligt mera aktivt sätt.
Sverige saknar en sammanhållen och framåtsyftande skogspolitik. De olika
departementen ger olika budskap, vilket är negativt inte minst i
internationella sammanhang. Vi är från Moderata samlingspartiets sida
mycket kritiska till bristen på effektivitet på detta område, vilket vi också
tidigare påtalat. Vi har i Sverige ett stort kunnande på det skogliga området
såväl inom de statliga organen Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna
som inom skogsägarrörelsen och skogsindustrierna. Detta kunnande måste
också aktivt tas tillvara i detta framåtsyftande arbete. Vi anser att regeringen
måste se över nuvarande ordning, och då göra detta utifrån den stora
betydelse skogen representerar för det svenska folkhushållet.
Skogliga frågor och EU
Vi anser att skogen och skogspolitiken i huvudsak är en
nationell angelägenhet. Det är trots detta mycket angeläget
att bevaka de svenska intressena på det skogliga området
inom EU. När Sverige och Finland blev medlemmar i EU
innebar detta att gemenskapens resurser på detta område
kraftigt förstärktes. För de nordiska länderna har skogen som
råvara och inkomstkälla en utomordentlig stor betydelse.
Detta medför att de nordiska länderna måste vara tongivande
när det gäller att sätta agendan inom områden som berör
skogliga frågor som t.ex. miljö- och forskningsområdena.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om terminologin för ägoslagsindelning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avverkning av skog,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skogs- och miljöredovisning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jordförvärvslagen,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den s.k. odlingsgränsen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om redovisning av skogsimpediment som skyddad mark,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om information och rådgivning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning och vidareförädling av skogsprodukter,2
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en sammanhållen skogspolitik,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skogsfrågor och EU.
Stockholm den 28 oktober 1998
Göte Jonsson (m)
Ingvar Eriksson (m)
Carl G Nilsson (m)
Catharina Elmsäter-Svärd (m)
Lars Lindblad (m)
Per-Samuel Nisser (m)
Berit Adolfsson (m)
Inger René (m)
Anders G Högmark (m)
Patrik Norinder (m)
Lars Björkman (m)