Det samiska folket har en egen historia, egna näringar och ett
eget språk som sammanhållande kulturelement. Samerna har
i alla tider levt på en kombination av olika näringar.
Renskötsel tillsammans med jakt, fiske och slöjd är de
viktigaste näringarna. Dessa näringar utgör tillsammans
grunden för en levande samisk kultur, även om många samer
idag också är verksamma i andra näringar i den offentliga
sektorn med samhällsservice.
Eftersom renskötseln är styrd av tillgänglig betesmark och beroende på att
övriga näringar är relativt svagt utvecklade begränsas förutsättningarna att
kunna åstadkomma ett livskraftigt sameland, "Sápmi". Det är bara där samer
bor och verkar som ett samiskt samhälle, kultur och språk kan utvecklas.
Kraftfulla åtgärder är därför nödvändiga för att bryta negativa mönster.
År 1993 startade Sametinget sin verksamhet. Syftet med Sametinget är just
att förbättra samernas möjligheter som minoritet och ursprungsbefolkning att
vidareutveckla och hålla sin kultur levande, ta initiativ till verksamheter och
åtgärder som främjar en levande samisk kultur i vid bemärkelse. Det är
viktigt att Sametingets status successivt höjs genom att kompetens och
befogenheter gradvis utvecklas. Ett sådant exempel kan de aktuella frågorna
om småviltsjakten inom renbetesområdet vara. I denna angelägenhet bör man
nu söka bättre samförstånd mellan Sametinget och staten.
Bestämmelser i gällande lag om samernas uteslutande begagnande gäller
avvittringen och dess gränser. Det statliga ansvaret för dessa områden är
splittrat på Fastighetsverket, tre länsstyrelser, Jordbruksverket och Jord-
bruksdepartementet. Assi Domän och Nya Vasaskog AB är också
intressenter samerna har att möta. Det föreligger vidare oklarheter om
förpliktelserna mot samerna som rättighetsägare. Det är önskvärt med en
större samordning på den statliga sidan för att underlätta samernas kontakter.
Samernas ställning idag
Inrättandet av Sametinget var ett steg i rätt riktning. Det är
också angeläget att stärka de samiska språken och ge
samiskan officiell status genom en särskild samisk språklag i
likhet med i grannländerna Norge och Finland. Det är också
viktigt att Sverige snarast ratificerar ILO-konventionen 169,
om ursprungsbefolkningar. Idag borde de hinder som
tidigare funnits kring artikel 14 när det gäller rätten till mark
och tolkningen av äganderätt och besittningsrätt i förhållande
till begreppet bruksrätt, vara undanröjda.
När det gäller samernas ställning i Nordiska rådet är tiden nu inne för att ta
steget fullt ut från observatörsrätt (som finns sedan 1994) till fullvärdig
medlem. Sverige intar en försiktig hållning i de samiska frågorna. Vi måste
visa på hemmaplan, i Norden och i EU-sammanhang att ett aktivt arbete görs
för att undanröja olika typer av demokratiskt underskott, som i det här fallet
när det gäller samerna och Nordiska rådet.
Renbeteskonventionen
Den svensk-norska renbeteskonventionen av den 9 februari
1972 som löper ut den 30 april 2002, handlar om en
gemensam samisk gränsöverskridande renskötsel. Den nu
utsedda förhandlingsgruppen består av fem medlemmar från
vardera landet, varav två i respektive grupp skall
representera samernas och rennäringens intressen.
Sametinget utser de samiska representanterna.
Konventionsförhandlingar måste ha sin utgångspunkt i att genom gräns-
överskridande lokalt markutnyttjande skapa förutsättningar för en ekologiskt,
ekonomiskt och kulturellt bärkraftig rennäring. Förutsättningarna för lokala
lösningar för markutnyttjande måste noga undersökas och överenskommelser
mellan betesdistrikt och samebyar bör stimuleras.
Ett ekologiskt, ekonomiskt och kulturellt bärkraftigt markutnyttjande
förutsätter en gemensam och gränsöverskridande helhetssyn på rennäringens
utveckling i de berörda områdena. Förhandlingarna måste särskilt uppmärk-
samma, och ha som mål, att kommande användning av säsongsbetena inte
felaktigt medför förslitning av betesresurserna.
Prisstödet till rennäringen
Riksdagens beslut i 1997 års budget innebar att prisstödet till
rennäringen sänktes radikalt, trots att riksdagsrevisorernas
rapport våren 1996 påvisade att rennäringen kämpar med ett
stort strukturproblem, som i sin tur skapar
lönsamhetsproblem. I regeringens budgetproposition för
1999 sker fortsatt drastiska sänkningar. I rapporten framhölls
att Tjernobylolyckan förorsakat stora problem för
rennäringen, bl a vad gäller avräkningspriserna. Det lägre
stödet drabbar extra hårt de små renägarna. Det är angeläget
att snarast skapa ett ekonomiskt hållbart system för
rennäringens katastrofskadeskydd. Ett sådant skydd skulle
vara till stor hjälp vid olika situationer när enskilda renägare
eller samebyar kan tvingas till extraordinära insatser för att
tillgodose rennäringens livsviktiga intressen.
Möjligheter att klara rättsliga processer vid bl a mark- och betestvister är
också en slags katastrofsituation som kan kräva avsevärda ekonomiska
insatser. Fördelningen av medel för att främja rennäringen sker vid över-
läggningar mellan Sametinget och Jordbruksverket. De båda myndigheterna
har gemensamt begärt att regeringen närmare utreder förutsättningarna för att
bygga upp en katastrofskadefond. Avsikten med en sådan är att samebyarna
skall kunna få bidrag ur fonden till inköp av foder vid synnerligen svåra
betesförhållanden. Kristdemokraterna föreslår att 13 miljoner anvisas utöver
regeringens förslag för att främja rennäringen.
Hanteringen av de samiska
frågorna
En översyn av stödet till rennäringen,
rennäringsadministrationen, rennäringslagstiftningen och
samisk kultur pågår. Det är viktigt att denna utredning
innebär ett stärkande av de samiska organisationernas
möjligheter att ta större eget ansvar med aktivt stöd av
riksdag och regering. Här finns möjligheter att även ta
initiativ att vidga sametingets arbetsområde och ytterligare
höja tingets status. Ett helhetsgrepp över hela fältet är
önskvärt för att stärka den samiska identiteten.
Målsättningen med detta arbete bör även vara att stärka förutsättningarna
för den samiska näringsutvecklingen, med ett ökat självbestämmande och en
förändring av reglerna för samebyns kompetensområde och villkoren för
medlemskap i sameby. En reformering av nuvarande regelsystem måste
innebära att samerna själva skall få ta ansvar för sina angelägenheter med
samebyn i centrum.
Tidningen Samefolket
Tidningen Samefolket är på ett särskilt sätt viktig som ett
informationsorgan till den samiska befolkningen i för
samerna angelägna frågor. Det som skiljer "Samefolket" från
andra tidskrifter är att den är hårt vinklad på samiska frågor
och dessutom ensam på marknaden. Samtidigt blir
samevärlden alltmer politiserad och media får en viktigare
roll än någonsin. Tidningen får idag sina ekonomiska
resurser huvudsakligen via Sametinget och Samefonden.
Något direkt presstöd via Presstödsnämnden har den således
inte. Som mediaröst för vårt ursprungsfolk bör tidningen
Samefolket ha en speciell ställning och därmed särskilt
presstöd. I betänkandet Steg mot en minoritetspolitik i
Europarådets konvention om historiska minoritesspråk (SOU
1997:192) föreslås att reglerna om statligt stöd till
kulturtidskrifter utformas så att stöd till tidskrifter på
samiska, finska och romani chib särskilt beaktas när bidrag
beviljas. Betänkandet har remissbehandlats och frågan är
under beredning. Vi för vår del vill understryka betydelsen
av det föreslagna stödet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beslutad översyn av rennäringsområdet och samisk
näringslivsutveckling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en gemensam samisk gränsöverskridande renskötsel och den
svensk-norska renbeteskonventionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bättre samförstånd mellan Sametinget och staten angående
småviltjakten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om underlättandet av samernas kontakter med statliga myndigheter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stärka de samiska språken,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att snarast underteckna ILO-konventionen om
ursprungsbefolkningar, 2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i Nordiska rådet verkar för att samerna i de nordiska
länderna erkänns som ursprungsbefolkning och ges fullt medlemskap i rådet,
2
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tidningen Samefolket. 1