Den svenska livsmedelssektorns framtid är en viktig fråga
för hela nationen. Livsmedelsfrågorna är centrala i
samhället. Sektorn har sammantaget stor ekonomisk
betydelse och svarar för en stor del av arbetstillfällena i
landet. Möjligheten att livsmedelssektorn - jordbruket och
livsmedelsindustrin - skall kunna bli en framtidsnäring är
goda. Detta förutsätter dock att såväl råvaruproduktionen i
jordbruket som vidareförädlingen i livsmedelsindustrin får
verka under rättvisa förutsättningar jämfört med övriga EU-
länder. Så är det inte i dag.
Efter EU-inträdet arbetar det svenska jordbruket och livsmedelsindustrin
på en öppen och konkurrensutsatt marknad, med möjligheter att exportera
svensk mat och svenska specialiteter. Även på hemmaplan möter man
konkurrensen med produkter från exempelvis Danmark och Finland.
Ett mycket allvarligt problem är de särskilda skatter och avgifter på
produktionsmedel som drabbar svenska producenter ensidigt och hårt, då de
inte har någon motsvarighet i övriga EU-länder. Merkostnaderna uppgår till
ca 1 miljard kronor per år jämfört med det danska jordbruket och med 1,5
miljarder jämfört med det finska. Det går inte längre att på en
konkurrensutsatt marknad kompensera kostnadssnedvridningen genom högre
priser. Ingen är beredd betala mer för maten för att produktionen belastats
med högre energiskatter, gödselskatter osv.
Konkurrens på lika villkor
Ett konkurrenskraftigt jordbruk är en grundförutsättning för
att hela livsmedelssektorn skall kunna utvecklas.
Livsmedelssektorn, exklusive efterföljande handel,
sysselsätter direkt och indirekt ca 270.000 personer, vilket
motsvarar drygt 7 % av den totala sysselsättningen i landet.
Sektorn ger sammanlagt fler arbeten än bil-, elektronik- och
läkemedelsindustrin.
De särskilda skatterna och avgifterna är en tung "ryggsäck" som de
svenska producenterna inte kan bära. "Ryggsäcken" måste bort. Då kan
livsmedelssektorn utvecklas och ge nya arbetstillfällen och exportinkomster.
Hur slår skatterna på energi och handelsgödsel för en vanlig lantbrukare?
Vi väljer som exempel ett typiskt familjejordbruk, där en person arbetar
heltid. Jordbruket har 40 suggor och uppfödning av 700 slaktsvin per år.
Huvuddelen av fodret till grisarna odlas på gårdens 80 hektar åker. Gården
har egen spannmålstork och foderberedningsanläggning.
Tabell 1: (Skatt kronor per år )
Sammanlagt betalar lantbrukaren i vårt exempel nästan
56.000 kronor i skatt på el, eldningsolja, dieselbränsle och
handelsgödsel (kväve). Det är en mycket kännbar pålaga för
ett familjejordbruk med pressad ekonomi. Nettoinkomsten,
d.v.s. överskott till eget arbete och kapital, för ett
motsvarande familjejordbruk uppgick i genomsnitt till ca
100.000 kronor åren 1995-1997. En sänkning av skatterna
skulle ge lantbrukaren möjligheter att konkurrera på lika
villkor med sina kollegor i andra länder.
Regeringen har i regeringsförklaringen den 6 oktober än en gång framhållit
lantbruket som en framtidsnäring och att man syftar till ett konkurrens-
kraftigt jordbruk. Man talar om att jordbruket skall ges villkor som är
likvärdiga andra näringars. Däremot glömmer man bort att likvärdigheten
också måste gälla i förhållande till motsvarande konkurrenter i övriga EU-
länder. Detta är av avgörande betydelse såväl för jordbrukets råvaru-
produktion som för livsmedelsindustrins möjligheter till utveckling och
expansion.
Dagens situation inom livsmedelsbranschen är alarmerande då lönsam-
heten sjunker kraftigt. I vissa fall som exempelvis inom slaktsvin-
produktionen är den helt obefintlig för närvarande.
Påfrestningarna är mycket stora, inte minst för dem som nyinvesterat och
satsat på framtiden.
Jordbruket och livsmedelsindustrin lever och verkar numera inom en
öppen marknad och därmed i en tuffare konkurrens än tidigare. Detta är en
självklarhet som också accepteras inom branschen.
Lika självklart borde det däremot rimligen vara att branschen får chansen
att konkurrera under likartade villkor. Så är det dock inte i dag. De skatter
och avgifter som belastar den svenska råvaruproduktionen har oftast inte sin
motsvarighet i konkurrentländerna, varför konkurrensen snedvrids till
svenska producenters nackdel. Detta leder ofrånkomligen till ökad
olönsamhet och risk för ökad arbetslöshet.
Vi vill här nämna ett enda exempel på orimligheter. Den danska bonden
betalar i dag cirka 190 kronor i skatt per m³ dieselolja. Motsvarande skatt i
Sverige uppgår till cirka 2.650 kronor per m³.
Mot bakgrund av dagens pressade ekonomiska situation inom branschen är
det synnerligen angeläget att den konkurrenssnedvridning som klart påtalats
även i den så kallade Björkska utredningen "En livsmedelsstrategi för
Sverige" SOU 1997:167 snarast elimineras.
Det är anmärkningsvärt att regeringen inte kommer med några förslag i
årets budget, som tar upp utredningens förslag.
Alternativet till förslag om sänkt diesel- och elskatt liksom en sänkning av
mineralgödselskatten m.m. är en hotande ökning av arbetslösheten inom
livsmedelsbranschen och det i en nära framtid.
Detta har Sverige inte råd med!
Målsättningen att hela Sverige skall leva hotar att bli enbart ett önske-
tänkande.
Livsmedelsindustrin
Livsmedelsindustrin är en mycket betydelsefull del av
svensk industri. En omsättning på 114 miljarder kronor gör
denna industrigren till landets näst största av
tillverkningsindustrins delbranscher. Produktionen motsvarar
ca 14 procent av tillverkningsindustrins totala
produktionsvärde.
Mätt i antal sysselsatta är livsmedelsbranschen vår tredje största närings-
gren, då var tionde som arbetar i tillverkningsindustrin är anställd i ett före-
tag som tillverkar livsmedel.
Svenska livsmedel håller hög kvalitet. Goda och rationella
produktionsförutsättningar i ett gynnsamt klimat och med höga miljömässiga
och djuretiska krav borgar för en produktion med mycket hög konkur-
renskraft i ett internationellt perspektiv.
Sveriges EU-inträde har inneburit ökade möjligheter för livsmedels-
branschen. Öppnade gränser som ger tillgång till en helt annan marknad har
medfört en positiv framtidstro, men för att bli stark och attraktiv krävs
intressanta och kvalificerade produkter. Exporten ökade 1994 med 35
procent och 1995 med 30 procent med ett exportvärde på 13,6 miljarder
kronor. Men konkurrensen är hård och vi får inte bortse från det faktum att
alla länder i Europa är stora livsmedelsproducenter. Enbart till EU-länderna
ökade exporten 1995 med hela 85 procent jämfört med 1994. Under senare år
har ökningen stoppat upp. Konkurrenssnedvridningen har sitt pris.
En väl fungerande råvaruproduktion och livsmedelsindustri som ges
möjligheter att utvecklas på rätt sätt har dock mycket stor betydelse för såväl
konsumenter och råvaruproducenter som för vår export.
Jordbruket i Skåne
Skånes komparativa fördelar
Livsmedelsproduktionens tyngdpunkt ligger i Skåne.
I Skåne finns landets bästa naturliga förutsättningar för lantbrukets
primärproduktion. Inom jordbruk och trädgård uppskattas ca 10 000 personer
vara hel- eller deltidssysselsatta. Värdemässigt ligger ca 27 procent av
landets primärproduktion i Skåne. Livsmedelsproduktionen är också den
största enskilda näringssektorn i Skåne, där 15 procent av arbetskraften kan
hänföras till denna näring. Åkerarealen i landskapet på nära 500 000 hektar
motsvarar visserligen inte mer än 17 procent av landets hela åkerareal, men
är bland den bästa i Europa. Klimatet är gynnsamt och avstånden korta.
Styrkan inom vissa produktområden, såsom trädgårdsprodukter och svin,
blir än mer uttalad om man räknar in även Halland och Blekinge. Som
exempel kan nämnas 89 procent av landets fruktodling, 70 procent av
köksväxter på friland och 53 procent av Sveriges svinproduktion.
Konkurrenshinder jämfört med
Danmark
Skånskt jordbruk ser av naturliga skäl det danska jordbruket
som en stark konkurrent som leverantör till
livsmedelsindustrin. De naturliga förutsättningarna är
jämförbara, men det svenska jordbruket har flera
konkurrensnackdelar som en följd av politiska beslut, vilket
tidigare framhållits i motionen.
De svenska energiskatterna som riktas till jordbruket är betydligt högre än
i Danmark och ger en ökad kostnadsbelastning, bl a i köttproduktionen.
Denna belastning kan beräknas till cirka 50-100 öre per kg griskött. Därav
utgörs 35-60 öre per kg av ökade kostnader för foderproduktionen. Energi-
skatter finns också i Danmark, men är avdragsgilla i momsberäkningen och
utgör därför ingen belastning. (SOU1997:25).
För att ge svenskt jordbruk konkurrensneutralitet gentemot danskt och
övrigt europeiskt jordbruk måste dessa fördyrande energiskatter lyftas av
jordbruket. Det handlar om dieselskatten för traktorer och jordbruksredskap
samt att jordbruket får samma lättnader i elenergibeskattningen som övrig
svensk industri åtnjuter. Spannmål som torkas och mals till djurfoder i ett
jordbruksföretag belastas med elskatt, medan samma foder befrias från
elskatt om det mals i ett foderindustriföretag. Det kan inte vara rimligt att
särskilja och skattebelasta en enda produktionsgren i svenskt näringsliv på
sätt som för närvarande görs.
Handelsgödsel - mineralgödsel
Handelsgödselskatten på 1,80 kr/kg kväve motsvarar en
kostnad på cirka 350 miljoner kr/år. För en spannmålsgård
på100 ha betyder det drygt 15 500 kr/år. För en mjölkgård
med 30 kor betyder det drygt 6 300 kr/år.
Danmark, liksom i stort sett alla andra EU-länder, har inte någon
motsvarande skatt. I Danmark finns en straffavgift vid överskridande av
maximalt tillåtna kvävegivor men ett sådant system har en helt annan
funktion.
I dag beskattas ingående kväve i jordbruket. Flera utredningar har kon-
staterat att sambandet mellan handelsgödselskatten och kväveläckaget är
mycket svagt. Naturvårdsverket skriver bland annat i sin rapport "kväve från
land till hav", att handelsgödselskatten endast har en indirekt koppling till
kväveläckaget och att den verkliga miljöeffekten är svår att uppskatta. Man
säger också att mest tillfredsställande från miljösynpunkt är att beskatta
utgående kväve i enlighet med principen att förorenaren ska betala. (Vilket
indirekt innebär att man inte anser att nuvarande handelsgödselskatt är
förenlig med PPP-principen.)
Vi moderater har länge krävt en utvärdering av miljömotivet för
mineralgödselskatterna och menar att regeringen nu bör lägga förslag om
borttagande av dessa. Så skedde i såväl Finland som Österrike vid EU-
inträdet.
Skånsk livsmedelsindustri
I Skåne finns 350 av landets 800 företag inom
livsmedelsbranschen.
Tillsammans utgör denna näringsgren med olika leverantörer av
insatsvaror, förpackningar, transporter m.m. en stor och tung del av det
skånska näringslivet. Namn som Nestlé (Findus), Procordia Food AB (Felix),
Danisco Sugar (tidigare Sockerbolaget) och de producentkooperativa
företagen Skånemejerier och Skanek är tillsammans med SvalöfWeibull,
Hilleshög, Tetra Laval samt Åkerlund och Rausing välkända begrepp när det
gäller livsmedelsanknutna företag. Det är inte av en slump de har vuxit fram
i denna del av landet, utan de har tillkommit på grund av ett behov av att
kunna vidareförädla, marknadsföra och distribuera de högkvalitativa råvaror
som här framställs.
Detta visar Skånes och Sydsveriges dominans inom landets jordbruks-
råvaru- och livsmedelsindustri, lika väl som sektorns stora betydelse för
denna del av landet.
Forskning och utveckling
nödvändig
Konsumtionsmönster ändras allt snabbare. Krav på
livsmedel med nya egenskaper ökar och därmed behov av
allt större resurser för forskning och utveckling.
Ett ökat intresse för svenska livsmedel inom EU-området kan ge möjlighe-
ter till fler arbetstillfällen inom hela livsmedelsbranschen.
Livsmedelsforskningen har hittills haft låg prioritet i Sverige och
branschen har av olika skäl satsat relativt lite på FoU:
Livsmedelsforskning är av avgörande betydelse för att stärka den svenska
livsmedelsindustrins konkurrenskraft i den förändrade marknadssituation
som EU-medlemskapet inneburit. En stark livsmedelsforskning är också
nödvändig från samhällets/konsumentens synvinkel (SOU1997:25, Svensk
mat på EU-fat).
Den svenska livsmedelsforskningen
Även på andra håll i landet bedrivs forskning på lantbruks-
och livsmedelsområdet, huvudsakligen vid SLU i Uppsala
och SIK i Göteborg.
Det statliga stödet till livsmedelsforskningen i Sverige kommer bland
annat från forskningsråd. Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) har
fått det övergripande ansvaret för livsmedelsforskningen. Volymen är dock
förhållandevis liten för att medge tvärvetenskapliga satsningar. Vidare finns
det gränsdragningsproblem gentemot Teknikvetenskapliga forskningsrådet
(TFR) när det gäller livsmedelsteknisk och Medicinska forskningsrådet
(MFR) när det gäller näringsforskning med risk för att viktiga områden faller
mellan stolarna.
Den svenska offentliga livsmedelsforskningen har emellertid inte svarat
upp mot branschens utveckling och stigande behov. Satsningarna har i
princip varit oförändrade under de senaste 15 20 åren. Trots branschens
stora betydelse i olika avseenden har medelstilldelningen varit mycket
blygsam. Omfattningen av svensk livsmedelsforskning ligger totalt på knappt
480 500 miljoner kronor per år, varav de offentliga medlen utgör 80 100
miljoner kronor. Industrin satsar fyra gånger så mycket på FoU.
Det borde vara av vitalt intresse för såväl staten som industrin att de
befintliga resurserna vid universitet och högskolor och forskningsinstitut
verkligen används optimalt. I dag sker forskningen vid ett antal högskolor
utan någon samordning och utan ett gemensamt mål.
Sverige behöver få till stånd en offensiv livsmedelspolitisk strategi som
bör innehålla ett samordnat och ökat nationellt program för forskning och
utveckling inom livsmedelsområdet, där universitet, högskolor, forsknings-
institut och industrin aktivt samverkar i syfte att stärka livsmedelsindustrins
konkurrenskraft. (Förslag i SOU1997:25, Svensk mat på EU-fat.)
Vi kan inte nog understryka vikten av detta, liksom ytterligare en slutsats i
utredningen, nämligen att "det nationella FoU-programmets samordning kan
kräva att ett särskilt övergripande organ inrättas, t ex en styrelse eller nämnd
för livsmedelsforskning".
Skånsk forskning och utveckling på
livsmedelsområdet
Två universitet med omfattande verksamhet inom
livsmedelsområdet finns i regionen. SLU i Alnarp och Lunds
universitet har vid LTH (Lunds Tekniska Högskola) landets
mest omfattande verksamhet inom det livsmedelstekniska
området. Här finns således de allra bästa förutsättningarna
för nyskapande på livsmedelsområdet.
Vid Lunds universitet/Lunds tekniska högskola finns landets största enhet
för forskning inom livsmedelsområdet med tonvikt på förädlingsledet.
Forskningen omfattar livsmedelskemi, livsmedelsteknik, livsmedelstekno-
logi, mikrobiologi och näringslära.
Vid LTH finns tre grundutbildningar inom livsmedelsområdet samt
forskarutbildning.
Även Ekonomihögskolan och Medicinska fakulteten bedriver forskning
med bäring på livsmedelsområdet.
Jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse och hushållningssällskapen har
en betydande FoU inom sektorer av primärproduktionen, både vad gäller
vegetabilie- och animalieproduktionen. Växtförädling av hög internationell
klass bedrivs av SvalöfWeibull i Svalöv och Novartis (Hilleshög) i Lands-
krona.
Viktiga samarbetsorgan mellan universitet/högskola och näringsliv är
IDEON Agro Food som har en speciell roll som katalysator för innovationer
baserade på forskningen vid LTH och SLU och Skånes Livsmedelsakademi.
SIK har även nyligen etablerat en filial i Lund.
Dansk livsmedelsforskning
Dansk livsmedelsindustri omsätter 120 miljarder Dkr och är
alltså större än den svenska. Nästan hälften går på export.
Genom att satsa på ett stort forskningsprogram i offentlig regi, kallat
FÖTEK, försöker Danmark att vidareutveckla sin livsmedelsindustri. Med
FÖTEK har man samordnat FoU-program för tre olika ministerier. Staten
bidrog med 525 miljoner Dkr. för första etappen och näringslivet med
ungefär lika mycket. Åren 1995 97 bidrog staten med 100 miljoner Dkr per
år till samarbetsprojekt.
Fyra departement medverkar i programmet och man har bildat ett
gemensamt styrorgan där flera departement är representerade. Ansökan ställs
till en särskild nämnd. De flesta projekt är finansierade med hälften av
medlen från företagen och hälften från samhället. Inom ramen för FÖTEK
prövas och beviljas anslag till forskning inom hela livsmedelskedjan.
Agro-industriellt kluster i Skåne
För att åstadkomma en stabil utveckling i lönsam industri är
det viktigt att genom konsekventa prioriteringar stärka den
inneboende dynamik som finns i regionala industrikluster.
SLU/LU/LTH utgör tillsammans med livsmedelsföretagen i
Skåne det mest betydelsefulla agro-industriella centrumet i
landet. Genom att ta tillvara detta och ytterligare stärka det
kan man få en positiv och självgenererande utveckling, som
aldrig kan uppnås på något annat håll i landet, oavsett hur
mycket medel man satsar.
Nationellt livsmedelscentrum
Om Sverige skall ha en chans att lyckas med sina spirande
ambitioner att vidga marknadsandelarna i ett internationellt
perspektiv med nya högkvalitativa produkter, så måste
forskningsresurserna samordnas i ett forskningscentrum för
livsmedelsforskning.
Det övergripande organ som såväl utredningen som vi menar krävs för att
samordna forskningsresurserna bör förläggas i anslutning till Lunds
universitet och SLU Alnarp.
Ett livsmedelscentrum är för närvarande under uppbyggnad genom ett
konsortium som bildats mellan Lunds universitet, SLU Alnarp och IDEON
Agro Food under namnet Livsmedelscentrum Lund (LCL).
Vi anser att det behövs ett livsmedelstekniskt forsknings- och utvecklings-
program för att stärka livsmedelssektorns konkurrenskraft. Den praktiska
samverkan bör ske inom ramen för Livsmedelscentrum Lund. LCL
samarbetar aktivt med en lång rad organisationer med anknytning till den
svenska livsmedelsnäringen. I nätverket ingår också svenska och danska
universitet med utbildning och forskning inom livsmedelsområdet.
Detta är ett stort steg framåt för svensk livsmedelsforskning, vilket för-
tjänar allt stöd och all uppmuntran. Med detta som grund finns alla
möjligheter att bygga upp ett nationellt livsmedelscentrum, dit lejonparten av
resurserna för denna typ av FoU borde destineras.
Livsmedel med särskilda
egenskaper
Det behövs fördjupad forskning kring hur ämnen i vår mat
påverkar hälsan och den mänskliga kroppen. Kunskapen om
foderstater i animalieproduktionen tycks ofta vara större än
om hur vår egen mat påverkar oss.
Forskning och utveckling av livsmedel med särskilda näringsegenskaper
förtjänar särskild uppmärksamhet. Oklarheter i gränsdragningen mellan
livsmedel och läkemedel när det gäller s.k functional foods måste klaras ut.
Det är först då som FoU kring sådana kommer kunna ta fart på allvar.
Det gäller för Sverige att i EU aktivera och intensifiera arbetet med att ta
fram gemensamma regler för livsmedel/PFP-produkter, s.k. functional foods.
För att inte bromsa den fria handeln över gränserna är det viktigt att länderna
inom EU ges lika förutsättningar för dessa produkter. Olika nationella
initiativ med hälsoargument i en rad europeiska länder hotar nu i stället att
försvåra handeln över gränserna.
Modern förädlingsteknik får
inte hindras
Samtidigt som det är nödvändigt med aktiva åtgärder på
livsmedelsteknikens område, är det lika viktigt att inte
belägga FoU på livsmedelsområdet med restriktioner som
kan bromsa upp och hämma en svensk utveckling. Sålunda
är det nödvändigt för de svenska förädlingsföretagen att få
använda samma förädlingstekniker och förädlingsmaterial
som konkurrenterna utomlands. Annars hamnar de svenska
företagen snart på efterkälken, vilket skulle innebära att
svensk råvaruproduktion inte skulle få tillgång till nytt
konkurrenskraftigt växtsortmaterial. Detta skulle på kort tid
kunna bli helt förödande för livsmedelsnäringen i landet.
Ett hinder för att få utnyttja modern genteknik i växtförädlingen skulle
dessutom försvåra en utveckling mot mindre miljöbelastande odlingsmetoder
i jordbruk och trädgårdsskötsel.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkningar av de
konkurrenshämmande kostnader som el-, olje- och
dieselskatterna utgör i enlighet med vad som anförts i
motionen,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om mineralgödselskatten, 1
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett nationellt
program för forskning och utveckling på livsmedelsområdet i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
livsmedelsforskning i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokalisering av livsmedelsforskning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om gränsdragningen mellan läkemedel och
livsmedel,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om gemensamma regler för functional food-
produkter inom EU,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utnyttjande av modern genteknik.