Riksdagen har fattat ett beslut om att nå ett mål att 10 % av åkerarealen
skall vara ekologiskt odlad till år 2000. Glädjande nog verkar det målet
att vara inom räckhåll. Under tretton år, sedan riksdagsbeslutet 1985, har
intresset för den ekologiska odlingen ständigt ökat. Från 3,7 % till 8 %
för 1998.
För att nå jordbrukarna med information och utbildning finansierar staten
tillsammans med EU ett miljöstöd. Länsstyrelserna har det regionala ansvaret
för genomförandet och svarar för huvuddelen av den del av verksamheten
som riktar sig direkt till jordbrukare och markägare. Länsstyrelsen svarar för
den regionala kunskapsförsörjningen, samt för att övriga regionala och lokala
intressenter engageras i utbildnings- och informationsverksamheten. Med-
verkande aktörer kan exempelvis vara jordbrukets branschorganisationer,
ideella natur- och kulturvårdsorganisationer, bildningsförbund, kommuner
och skolor. Verksamheten kan bland annat bestå av: informationsträffar och
kurser för jordbrukare, gårds- och fältvandringar, individuell information och
upprättande av skötselplan på gårdsnivå, studiecirklar för jordbrukare,
produktion av lokalt och regionalt informationsmaterial, fortbildning av
rådgivare, demonstrationsodlingar och demonstration av skötselåtgärder,
upprättande av speciella demonstrationsgårdar m.m. Aktiviteterna skall vara
kostnadsfria för deltagarna.
Centrala medel kan också beviljas fristående organisationer för bland annat
produktion av informations- och utbildningsmaterial. Exempel på
organisationer som beviljats medel är: Hushållningssällskapets förbund,
Stiftelsen Skillebyholm, Svensk Husdjursskötsel, Samodlarna Sverige,
Stiftelsen Biodynamiska Forskningsinstitutet, Biodynamiska Föreningen,
Ekologiska Lantbrukarna, Sveriges Ekomjölksbönder, Ecotrade, KRAV med
flera.
Administrativt fastställer Jordbruksverket de ekonomiska ramarna i form
av maximala ersättningsbelopp för genomförande av vissa definierade
aktiviteter, exempelvis kurser, fältvandringar och individuell information och
utformar övriga övergripande villkor för att säkerställa att verksamheten
genomförs i enlighet med det svenska miljöprogrammet, rådets förordning
(EEG) 2078/92. Jordbruksverket ansvarar även för utbetalning av ersättning
för genomförd verksamhet samt central utvärdering, kontroll och revision.
Allt detta skulle nog vara gott och väl om inte byråkratin malt sönder
intresset och viljan hos de deltagande organisationerna och länsstyrelserna.
Vissa organisationer finner det inte mödan värt att ansöka om medel
eftersom Jordbruksverket i sin tolkning av rådets förordning (EEG) 2078/92
har en mycket formalistisk syn och finner att de till sist inte kan betala ut
ersättning för redan genomförda aktiviteter. Ett argument som framförs är att
man fruktar att EU:s revisorer skall ge Sverige bakläxa.
Det tjänar knappast det övergripande syftet med 10 %-målet att ta ned
entusiasmen hos de människor som arbetar med ekologisk odling i Sverige
idag genom att tolka reglerna hårdare än övriga EU-länder. Reglerna ska
vara till för att underlätta och strukturera en verksamhet, nu har de istället
blivit ett nålsöga som hindrar en positiv utveckling. Ser vi hur praxis är i
andra länder med längre erfarenhet av EU så märker man en kulturskillnad i
så måtto att svenska byråkrater stundtals uppvisar en onödig rigiditet i
uttolkningen av regelverket.
Regeringen bör nu snarast till Jordbruksverket meddela uppfattningen att
det regelsystem som tillskapats för utveckling av ekologisk odling har som
syfte att stötta en sådan utveckling, inte att fungera som en käpp i hjulet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hur förordningen EEG nr 2078/92 skall tolkas av
Jordbruksverket.