Riksdagen har fattat ett beslut om att nå ett mål att 10 % av åkerarealen skall vara ekologiskt odlad till år 2000. Glädjande nog verkar det målet att vara inom räckhåll. Under tretton år, sedan riksdagsbeslutet 1985, har intresset för den ekologiska odlingen ständigt ökat. Från 3,7 % till 8 % för 1998.
För att nå jordbrukarna med information och utbildning finansierar staten tillsammans med EU ett miljöstöd. Länsstyrelserna har det regionala ansvaret för genomförandet och svarar för huvuddelen av den del av verksamheten som riktar sig direkt till jordbrukare och markägare. Länsstyrelsen svarar för den regionala kunskapsförsörjningen, samt för att övriga regionala och lokala intressenter engageras i utbildnings- och informationsverksamheten. Med- verkande aktörer kan exempelvis vara jordbrukets branschorganisationer, ideella natur- och kulturvårdsorganisationer, bildningsförbund, kommuner och skolor. Verksamheten kan bland annat bestå av: informationsträffar och kurser för jordbrukare, gårds- och fältvandringar, individuell information och upprättande av skötselplan på gårdsnivå, studiecirklar för jordbrukare, produktion av lokalt och regionalt informationsmaterial, fortbildning av rådgivare, demonstrationsodlingar och demonstration av skötselåtgärder, upprättande av speciella demonstrationsgårdar m.m. Aktiviteterna skall vara kostnadsfria för deltagarna.
Centrala medel kan också beviljas fristående organisationer för bland annat produktion av informations- och utbildningsmaterial. Exempel på organisationer som beviljats medel är: Hushållningssällskapets förbund, Stiftelsen Skillebyholm, Svensk Husdjursskötsel, Samodlarna Sverige, Stiftelsen Biodynamiska Forskningsinstitutet, Biodynamiska Föreningen, Ekologiska Lantbrukarna, Sveriges Ekomjölksbönder, Ecotrade, KRAV med flera.
Administrativt fastställer Jordbruksverket de ekonomiska ramarna i form av maximala ersättningsbelopp för genomförande av vissa definierade aktiviteter, exempelvis kurser, fältvandringar och individuell information och utformar övriga övergripande villkor för att säkerställa att verksamheten genomförs i enlighet med det svenska miljöprogrammet, rådets förordning (EEG) 2078/92. Jordbruksverket ansvarar även för utbetalning av ersättning för genomförd verksamhet samt central utvärdering, kontroll och revision.
Allt detta skulle nog vara gott och väl om inte byråkratin malt sönder intresset och viljan hos de deltagande organisationerna och länsstyrelserna. Vissa organisationer finner det inte mödan värt att ansöka om medel eftersom Jordbruksverket i sin tolkning av rådets förordning (EEG) 2078/92 har en mycket formalistisk syn och finner att de till sist inte kan betala ut ersättning för redan genomförda aktiviteter. Ett argument som framförs är att man fruktar att EU:s revisorer skall ge Sverige bakläxa.
Det tjänar knappast det övergripande syftet med 10 %-målet att ta ned entusiasmen hos de människor som arbetar med ekologisk odling i Sverige idag genom att tolka reglerna hårdare än övriga EU-länder. Reglerna ska vara till för att underlätta och strukturera en verksamhet, nu har de istället blivit ett nålsöga som hindrar en positiv utveckling. Ser vi hur praxis är i andra länder med längre erfarenhet av EU så märker man en kulturskillnad i så måtto att svenska byråkrater stundtals uppvisar en onödig rigiditet i uttolkningen av regelverket.
Regeringen bör nu snarast till Jordbruksverket meddela uppfattningen att det regelsystem som tillskapats för utveckling av ekologisk odling har som syfte att stötta en sådan utveckling, inte att fungera som en käpp i hjulet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur förordningen EEG nr 2078/92 skall tolkas av Jordbruksverket.
Stockholm den 28 oktober 1998
Mikael Oscarsson (kd)