Den svenska trädgårdsnäringen definieras som en
yrkesmässig produktion av grönsaker, köksväxter,
prydnadsväxter, frukt och bär samt plantskoleväxter.
Produktionen sker dels i växthus, dels på friland. Näringen
sysselsätter ca 27 000 personer (1996) och samma år fanns
det ca 3 729 företag inom näringen. Till sin karaktär är
näringen en typisk småföretagarbransch med relativt små
produktionsenheter. Medelarealen växthusyta är i Sverige 2
400 m2, Danmark 5 000 m2 och Holland 10 000 m2. Detta
förhållande gör att de svenska företagen har förhållandevis
svårare att ekonomisera sina investeringar. Det svenska
växthusbeståndet uppvisar också en ogynnsam åldersprofil
som innebär att utvecklingstakten när det gäller rationella
brukningsenheter och mot mer energi- och miljöeffektiv
produktion inte går lika snabbt i Sverige som inom andra
länder. I Danmark, ett av de främsta konkurrentländerna, har
däremot utvecklingen mot större brukningsenheter och mot
energi- och miljöeffektiva företag stimulerats av nationella
investeringsstöd liksom stöd till energibesparande
investeringar genom resituerade miljöskatter samt kollektiva
utvecklingssatsningar finansierade genom obligatoriska
produktionsavgifter. Det senare tillämpas i samtliga EU-
länder utom i Sverige.
Södra Sverige är centralt för landets trädgårdsodling. Frukt odlas framför
allt i de södra delarna av landet medan bärodlingen är spridd i princip över
hela landet. Blomsterodlingarna har en viss koncentration till tättbebyggda
områden men sker i hela landet. Odlingen av utplanteringsväxter sker före-
trädesvis i mellersta och norra Sverige.
Det ekonomiska värdet av konsumtionen av frukt, bär samt köksväxter
uppgick 1996 (SOU 1997:167) till 22,3 miljarder kronor vilket motsvarar
15 % av landets totala livsmedelskonsumtion. Importen av frukt och grön-
saker uppgick till ca 8,4 miljarder kronor. Det senare värdet avser import-
ledet medan konsumtionsvärdet avser detaljhandelsvärdet. Därav kan man
konstatera att importen svarar för en mycket stor del av den svenska konsum-
tionen av frukt och grönsaker.
En anledning till den höga importandelen är de ojämlika produktions-
villkor som de svenska odlarna har i förhållande till sina konkurrenter inom
EU. Enligt vår uppfattning har den svenska trädgårdsnäringen mycket goda
förutsättningar att bedriva en rationell, miljömedveten och bred produktion
av trädgårdsprodukter om den får verka under samma konkurrensvillkor och
förhållanden som odlarna inom de övriga EU-länderna. I dagsläget kan man
konstatera att spelreglerna för de svenska odlarna är betydligt sämre än för
de övriga i EU.
För den svenska trädgårdsnäringen varierar konkurrentländerna beroende
på produkter. Tyskland, Belgien, Frankrike och Spanien är de främsta kon-
kurrentländerna när det gäller frilandsgrödor. Nederländerna och Danmark är
de största konkurrenterna när det gäller växthusprodukter. Nederländerna är
också en stor konkurrent när det gäller frilandsprodukter. Vid en jämförelse
av produktionsvillkoren för de svenska odlarna i förhållande till de
europeiska konkurrenterna kan man konstatera betydande skillnader till
nackdel för den svenska trädgårdsnäringen. Detta gäller bl.a. inom områden
som drivmedels-, energi- och koldioxidskatter, arbetsgivaravgifter, investe-
ringsstöd m.m.
Även inom EU-reglementet finns det bestämmelser som motverkar en
miljövänligt inriktad produktion t.ex. bestämmelserna om att stöd till ekolo-
gisk odling endast kan utgå till frilandsodling medan däremot växthus-
odlingen inte kan få motsvarande stöd. Det innebär särskilda kostnader att
övergå till en renodlad ekologisk odling i växthus. Det ekologiska
stödprogrammet i EU bör därför också omfatta växthusodlingen.
Inom näringen har det vidtagits en rad åtgärder för att skapa ett miljö-
anpassat och kretsloppsinriktat produktionstänkande. Man har också skapat
ett miljöhusesynsprogram för näringens olika branscher.
Svenska trädgårdsföretag har ett högt tekniskt kunnande, en stark miljö-
medvetenhet och en stor lyhördhet för marknadens krav och förväntningar.
Den svenska trädgårdsnäringen har i samband med EU-medlemskapet inte
som trädgårdsnäringen i Finland och Österrike tillerkänts något särskilt
övergångsstöd med inriktning på att underlätta de enskilda företagens om-
ställning och anpassning till en mera konkurrensutsatt marknad.
Koldioxidbeskattningen
inom växthusodlingen
Växthusodlingen i Sverige bedrivs av ca 1 414 företag (1996
enl. SOU 1997:167). I växthusodlingen utgör kostnaden för
energi, dvs uppvärmning av och belysning i växthusen, i
snitt 15-25 % av den samlade produktionskostnaden. I
tomat- och gurkodlingarna med de lägsta
omsättningsvärdena per arealenhet uppgår denna kostnad till
18-25 % av produktionskostnaden. Näringen har under den
senaste 15-årsperioden redovisat en betydande reduktion av
energiåtgången. Det svenska klimatet och det höga
energikostnadsläget har inneburit incitament för nya
lösningar som inneburit att svensk växthusodling i dag
innehar en ledande internationell position i detta avseende.
Fossilbränsle utgör fortfarande den huvudsakliga
energikällan vid uppvärmningen av växthusen. P.g.a. av
bristande tillgång till rationella och kostnadseffektiva
tekniska lösningar på bioenergiområdet men även p.g.a. den
internationella konkurrenssituationen innebär det att
näringen också den närmaste framtiden kommer att vara
starkt beroende av fossila bränslen. I relation till de
viktigaste konkurrentländerna tillämpas i Sverige höga
skatter på energi som ett styrinstrument. För den svenska
växthusodlingen är den svenska koldioxidskatten en
betydande konkurrensnackdel. I förhållande till t.ex.
Danmark, ett våra viktigaste konkurrentländer, återförs inte
heller de uttagna energiskatterna till näringen i form av
energisparstöd m.m.
Den 1 juli 1997 infördes en förändring av koldioxidbeskattningen som
innebar att koldioxidskatten för industrin och växthusodlingen höjdes från
25 % till 50 %. Av det nominella skattebeloppet infördes för energiintensiva
och konkurrensutsatta företag en särskild nedsättningsmöjlighet, den s.k.
0,8-procentregeln. För stora delar av växthusodlingen har det visat sig att
denna regel fått en särskilt olycklig utformning.
Systemet innebär att företag med växthusodling av köksväxter får en
reducering av energiskattekostnaden i förhållande till perioden före den 1/7
1997 medan motsvarande odling av prydnadsväxter till följd av högre
omsättningsvärden (beroende på högre ingångsvärden i produktionen) får
ända upp till en fördubbling av sina skattekostnader. Detta måste vara
felaktigt då båda har en liknande konkurrenssituation. Systemet gör också att
företag med samma typ av produktion men med olika uppvärmningssystem
kan få olika skattekostnad. Den svenska tillämpningen av EU:s minimi-
skattenivåer för olja men inte t.ex. för naturgas innebär också att företag i
det
s.k. naturgasbältet gynnas särskilt av nedsättningssystemet.
Energikostnaden i Sverige uppgår för svavelfattig lätt olja till 15-16
öre/kWh. För naturgas där denna kan utnyttjas till 12-13 öre/kWh. I England
är den genomsnittliga energikostaden 5,5 öre/kWh, Holland 10 öre och i
Danmark 10-11 öre/kWh.
En svensk växthusodlare betalar 200-529 kr/kubikmetern i koldioxidskatt
efter nedsättning medan den danske odlaren betalar ca 10 sv. kronor i kol-
dioxidskatt. För företag utan energisyn uppgår den danska koldioxidskatten
till 34 kronor. Den inbetalda koldioxidskatten i Danmark återgår dessutom
till näringen i form av bidrag till energibesparande investeringar samt i form
av reducerade växtskydds- och kontrolluppgifter. I Holland, ett av våra
starkaste konkurrentländer, tar man inte ut någon skatt eller avgift på energi
för uppvärmning av växthus.
Genom EU-inträdet har konkurrensen för den svenska växthusodlingen
ökat markant. Successivt sker en reducering av priser och intäkter som en
anpassning till EU-nivåerna. Det är därför rimligt att det sker en anpassning
av de svenska produktionsskatterna på energi till europeiska förhållanden.
Med hänsyn till de befintliga energikostnads- och energiskattenivåerna i våra
viktigaste konkurrentländer Danmark och Holland bör regeringen återkomma
till riksdagen med förslag på en koldioxidbeskattning som ger de svenska
växthusodlarna samma produktionsvillkor.
Investeringsstöd
De svenska trädgårdsföretagen är med europeiska mått mätt
små i förhållande till företagen i de mest framstående
konkurrentländerna t.ex. Holland och Danmark. De svenska
företagen har haft en svag lönsamhetsutveckling under 1990-
talet vilket bl.a. inneburit en eftersläpning av
strukturutvecklingen och förnyelsen av
produktionsbyggnader och produktionsteknik. Näringen
själv uppskattar att mer än 30 % av växthusarealen borde
förnyas av åldersskäl och ytterligare stora arealer borde
ersättas beroende på att deras konstruktion bromsar
rationaliserings- och miljöinvesteringar. Det svenska EU-
medlemskapet har inneburit en ökad accentuering av dessa
för näringen betydelsefulla faktorer. I Sverige infördes
fr.o.m. 1 januari 1997 ett begränsat av EU medfinansierat
investeringsstöd till näringen. I södra och mellersta delarna
av landet där 93 procent av växthusodlingen finns är stödet
maximerat till ca 150 000 kr. I de nordliga delarna av landet
har stödet fått en betydligt generösare utformning där
beloppet kan uppgå till 300 000 kr och i område 6 till 600
000 kr. Det är uppenbart att det befintliga investeringsstödet
till näringen inte bidragit eller kommer att bidra till en
nödvändig omstrukturering av växthusodlingen.
Inom ramen för EU:s strukturstöd har de flesta medlemsstater t.ex. Dan-
mark och Finland infört ett generellt investeringsstöd enligt EU:s maximala
normer. Finland har dessutom utverkat ett EU-stöd för att övergångsvis efter
EU-inträdet ytterligare ge nationellt investeringsstöd. Finland har motiverat
sitt "extra" stöd med att man vill stärka de finska företagen för att kunna
möta den öppnare och starkare konkurrenssituationen efter landets inträde i
gemenskapen. I Finland kan det sammanlagda bidrags- och räntestödet
uppgå till ca 40-45 % av den stödberättigade investeringen utan maximerat
stödbelopp. I Danmark uppgår stödet till 35 % med ett maximerat stödbelopp
på ca 550 000 kronor.
I Danmark har dessutom inrättats ett speciellt nationellt stöd för energi-
besparande investeringar. Stödet består av restituerade energi- och miljö-
avgifter där ramen uppgår till ett högre belopp än vad näringen levererat i
dylika avgifter. Stödet har maximerats till 30 % av investeringen. I Holland
har man antagit ett investeringsstödprogram som syftar till att stärka
strukturomvandlingen mot större och rationellare företag. Stödet har
maximerats till 1,5 miljoner kronor per företag för nyinvestering.
För att den svenska växtodlingsnäringen ska kunna öka sin konkurrens-
kraft och genomgå en välmotiverad och önskvärd strukturomvandling krävs
det ett ökat stöd till näringens investeringar. Regeringen bör mot denna
bakgrund få i uppdrag att till riksdagen återkomma med förslag till riksdagen
om att inrätta ett generellt investeringsstöd för näringen i enlighet med EU:s
maximala normer. Därtill bör regeringen få i uppdrag att komma med ett
förslag till ett nationellt stödprogram för miljöförbättrande och energi-
besparande åtgärder.
Arbetskostnad -
årsavstämning av
arbetsgivaravgiften m.m.
Kostnaden för arbetskraften utgör, vid sidan av
kapitalkostnader och i växthusodlingen energikostnader, den
största enskilda kostnaden för trädgårdsodlingen. Kostnaden
för tillfälligt anställd arbetskraft, skördearbetskraft, är den ur
strukturell synpunkt mest betydelsefulla kostnaden.
Näringen har haft stora problem att rekrytera svensk arbetskraft till sitt
skördearbete. Därför har ett stort antal personer från andra länder fått
rekryteras under skördeperioderna 15 maj-15 oktober. Under 1997 utfärda-
des ca 5 000 arbetstillstånd. För denna arbetskraft har de svenska odlarna att
erlägga såväl lön som arbetsgivaravgifter som för svensk arbetskraft. Detta är
anmärkningsvärt enär de erlagda avgifterna inte har något större värde för
vare sig den utländska arbetskraften som säsongsanställd ungdom.
Den nedsättning av arbetsgivaravgiften som riksdagen beslutade om i juni
1997 efter förslag från regeringen (prop. 1996/97:150) för att stimulera
nyanställningar inom framförallt de små och medelstora företagen kan inte
fullt ut utnyttjas av företag med säsongsysselsättning. I finansutskottets
ställningstagande till regeringens förslag har utskottet förutsatt att
regeringen
överväger möjligheten av en årlig avstämning, som skulle göra det möjligt
att fullt ut utnyttja nedsättningen även för företag med säsongssysselsättning.
Någon åtgärd i dylik riktning har inte vidtagits från regeringens sida. I detta
fall missgynnas trädgårdsnäringens småföretagare på grund av sitt säsongs-
mässigt betingade arbetskraftsbehov.
En jämförelse mellan arbetskraftskostnaderna för skördearbetskraften i
EU-länderna visar att arbetsgivaravgifterna för säsongspersonal är reducerad
i de flesta länder.
Den s.k. Björkska utredningen (SOU 1997:167) framhåller också att andra
länders reducering av arbetskraftskostnaden för säsongsarbete är en
betydande konkurrensnackdel för den svenska trädgårdsnäringen. Utred-
ningen konstaterar också att en reducering av motsvarande kostnader för den
svenska trädgårdsodlingen skulle, förutom en generellt positiv konkurrens-
effekt, även kunna ha en positiv inverkan på förutsättningarna att rekrytera
svensk arbetskraft t.ex. ferieledig skolungdom.
Riksdagen bör mot den bakgrunden ge regeringen i uppdrag att återkomma
med förslag som syftar till att minska arbetsgivar- och socialavgifter för
säsongsanställd personal samt att ge företag med säsongssysselsättning
möjlighet att utnyttja den tidigare beslutade nedsättningen av arbetsgivar-
avgifterna.
REKO-STÖD (Stöd till
resurshållande
konventionell odling)
Trädgårdsnäringens produktionsform är arealintensiv med
förhållandevis små brukningsarealer. Detta gör att
arealstödets utformning och storlek bör ses över så att det i
trädgårdsföretagen och i företag med annan specialiserad
odling upplevs som ett faktiskt stöd för att täcka kostnaderna
för företagets miljösatsningar. Det finns därför starka skäl
för att arealstödet i REKO-stödet för trädgårdsnäringen och
annan specialodling bör ses över. Den behöver för att uppnå
syftet göras mer flexibel, differentierad och räknas upp.
I enlighet med de reglerverk som nu styr stödet för ekologisk odling kan
stöd endast utgå till frilandsodlingar. Enligt vår uppfattning finns det starka
skäl som talar för att på motsvarande sätt lämna stöd till en utveckling av den
ekologiska växthusodlingen. Trots att det skett en utveckling av och en ökad
användning av biologiska bekämpningsmetoder inom denna odling är det
förenat med kostnader att övergå till en renodlad ekologisk odling i växthus.
EU:s stödprogram till ekologisk odling bör därför också omfatta växthus-
odlingen.
Regeringen bör därför få i uppdrag att inom EU arbeta för att stödet till
ekologisk odling också ska omfatta växthusodlingen samt att se över det s.k.
REKO-stödet för trädgårdsnäringen.
Branschfond
Trädgårdsnäringen saknar idag tillgångar som kan användas
för kollektiva ändamål inom näringen. Tidigare har näringen
haft tillgång till sådana medel genom bensinskattemedel och
återföring av prisregleringsmedel. I samband med EU-
inträdet fick näringen 30 miljoner för att förstärka
trädgårdsnäringens långsiktiga utveckling och
konkurrenskraft. Medlen har finansierat bl.a.
utvecklingsarbete, kvalitets- och marknadsförande åtgärder.
En stor del av dessa åtgärder har upphört i och med att
stöden upphört. Näringens struktur är sådan att företagen var
för sig är för små för att bedriva en egen
utvecklingsverksamhet inom för näringen vitala områden.
Behovet av fortsatt utvecklingsarbete är dock fortfarande
stort för att långsiktigt trygga den svenska trädgårdsnäringen.
I länder som Holland och Danmark ställs med lagstiftningens
hjälp kollektiva medel till näringens förfogande för dylika
ändamål. En särskild produktionsavgift åläggs här företagen.
Trädgårdsnäringens organisationer (TRF, GRF och Sveriges Potatisodlares
riksförbund, SPOR) har ställt sig bakom ett förslag till införandet av en
kollektiv utvecklingsfond som i stort är uppbyggd på samma sätt som det
danska produktionsavgiftssystemet. Näringen uppger sig vilja ta ansvar för
den kollektiva branschutvecklingen genom att skapa egna resurser för den
verksamheten. Detta ställer dock krav på ett lagstadgat krav på delaktighet
från branschens producenter, dvs odlarna. Från branschens sida har också
framförts krav på att medel också skulle tillskjutas genom restitution av
miljöavgifterna.
Mot den här bakgrunden finns det anledning att ge regeringen i uppdrag att
utreda behovet av och förutsättningarna för liksom förankringen bland
odlarna för inrättandet av en dylik fond och därefter återkomma till riksdagen
med ett eventuellt förslag.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en anpassning av den svenska koldioxidbeskattningen samt att
den svenska trädgårdsnäringen också i övrigt ges samma konkurrensvillkor
som inom det övriga EU och inom våra viktigaste konkurrentländer,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett generellt investeringsstöd för svensk trädgårdsnäring,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett nationellt stödprogram för miljöförbättrande och
energibesparande åtgärder,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsgivar- och sociala avgifter för säsongsanställd personal,2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om REKO-stödet,
6. att riksdagen hos regeringen begär att stöd till ekologisk odling inom EU
också skall innefatta stöd till ekologisk växthusodling,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kollektiv utvecklingsfond.