Det svenska lantbruket lever under stark ekonomisk press beroende bl a
på den ryggsäck som de svenska bönderna tvingas bära i förhållande till
sina konkurrenter inom de övriga EU-länderna.
Under senare tid har det speciellt i Skåne rönt stort intresse från
lantbrukarnas sida att ta emot industriella restprodukter för spridning på
åkrarna. Intresset från lantbrukarnas sida är förståeligt med tanke på
lantbrukets kostnader för handelsgödsel och bekämpningsmedel och den
dåliga lönsamheten för lantbruksföretagen.
Enligt uppgift kommer det att införas avgifter för deponering av
restprodukter från industrin och inom LRF Skåne är man allvarligt oroad
över det ökade intresset från olika företag att få sprida sina restprodukter på
åkermark. Intresset från företagens sida att på detta sätt bli av med sina
restprodukter antas öka när deponerigsavgifterna införs.
En produkt som diskuterats intensivt bland lantbrukarna under senare tid är
så kallad Dalumkalk, en restprodukt från ett danskt pappersbruk, som nu
erbjuds de skånska bönderna kostnadsfritt. Analyser tyder på att
Dalumkalken tillför mer metaller per hektar än naturkalken. Problemen med
olika typer av restprodukter från industrin som förväntas erbjudas
lantbrukarna i ökad omfattning är att det ofta saknas noggranna analyser på
innehållet. Tyvärr vet man också mycket lite om de ackumulerade värden av
olika slag som kan uppstå i jorden. Med tanke på den förväntade ökningen av
erbjudande till lantbruket om spridning av restprodukter på åkermarken
måste det fastställas riktlinjer för vilka restprodukter som får spridas och det
måste fastställas gränsvärden för metallhalter och andra ämnen som kan
förorsaka problem för framtida odling.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om spridande av industriella restprodukter på åkermark.