Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
Sammanfattning
Kristdemokraternas jordbrukspolitik syftar till fortsatt
användning av åkermarken för
livsmedelsproduktion. En förutsättning för att jordbruket ska finnas kvar
som basnäring i hela landet är att konkurrensvillkoren är de samma som
omvärldens. Att behålla de öppna landskapen och ge möjlighet till fortsatt
brukande också i skogs- och mellanbygd är en annan viktig grundbult i synen
på jordbruket. Särskilda stödinsatser för mjölkproduktionen i dessa områden
måste nu prövas. Det är dags att lyfta av den extra skatteryggsäck som
Sveriges bönder bär på för att på nytt skapa framtidstro i denna näring. En
ökad satsning på exportfrämjande åtgärder är ytterligare ett sätt att stärka den
svenska livsmedelsnäringen. Att staten skall bära kostnader för kartavgifter,
djurdatabas och avbytarverksamhet samt genomföra avsevärda förenklingar
av jordbruksbyråkratin är andra kristdemokratiska förslag. Givetvis ska de
EU-finansierade och medfinansierade EU-ersättningarna användas fullt ut.
Årets skördeskador innebär för många lantbrukare stora ekonomiska påfrest-
ningar. Staten måste därför kunna använda möjligheten till katastrofinsatser.
Att använda modellen med exportkreditgarantier för att bistå exempelvis
Ryssland med livsmedel såsom fläskkött bör prövas. I de fortsatta förhand-
lingarna i EU om reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken
(CAP) ska Sverige inta en mer jordbruksfrämjande inställning syftande till
bevarande av åkermark och fortsatta förutsättningar för livsmedelsproduktion
i hela Sverige, samtidigt som en långsiktigt hållbar reform måste nås.
Inledning
Landets jordbrukare tillhör Sveriges främsta miljövårdare
och miljövärnare. De står för den trygga och stadiga,
långsiktiga och konsekventa miljövården. Det många med
poetisk känsla kallar "den orörda svenska naturen" är i själva
verket det svenska kulturlandskapet, resultatet av över tusen
års kultur. Kultur betyder just odling. En kultur som lärt oss
att från Moder Jord få det som behövs för livets uppehälle.
Jordbrukspolitiken måste nu handla om att ta till vara denna
kultur och denna miljöinsats, att skapa fortsatta
förutsättningar för jordbrukare att bedriva sitt kultur- och
miljöarbete i hela vårt land. I skogsbygd och mellanbygd
såväl som på slätten. I Skåne, på västkusten och Småländska
höglandet såväl som på Östgöta- och Västgötaslätterna, i
Mellansverige och i Norrland. Detta är en förutsättning för
en levande landsbygd.
Jordbruket en
framtidsnäring
Det måste slås fast att fortsatt jordbruksproduktion i Sverige
och i övriga EU-länder är en nödvändighet. Vill vi att hela
Sverige skall leva och att vi ska ha en fortsatt inhemsk
livsmedelsförsörjning måste jordbruket få uppleva en
renässans. Ur ett globalt perspektiv är det långsiktigt
nödvändigt att åkermarken i Sverige och Europa finns
tillgänglig för livsmedelsproduktion. Det är också
nödvändigt att miljöaspekter vägs in vid en kommande
reformering av jordbrukspolitiken. En övergång till mer
miljövänliga och mer ekologiska brukningsmetoder ska
främjas. Detta kräver också bibehållen åkermark, eftersom
en minskad intensitet i jordbruksproduktionen måste kunna
kompenseras med produktion på mer åkermark.
Jordbruket är centralt för sysselsättningen på landsbygden och inom livs-
medelssektorn i övrigt. Regeringens linje att verka för en snabb och radikal
reformering av CAP kommer att innebära stora omställningsproblem för
jordbruksnäringen inom hela EU-området. För Sverige kan det handla om att
så mycket som en tredjedel av svensk åkermark avvecklas och att tusentals
arbetstillfällen försvinner från denna sektor. Detta kommer i sin tur att leda
till avfolkning av landsbygden och därmed vikande möjligheter för utkom-
ster från en rad binäringar som är beroende av jordbruket som primär-
produktion. Detta är en utveckling som går i direkt felaktig riktning i relation
till devisen om att Hela Sverige ska leva. Vi kristdemokrater avvisar en
sådan linje.
Konsekvensanalys
Jord- och skogsbruket är en förutsättning för en levande
landsbygd och tusentals arbetstillfällen i livsmedels- och
skogsindustri. För att få en helhetsbild av jordbrukets
betydelse borde en särskild konsekvensanalys genomföras.
Denna skulle belysa jordbrukets betydelse för sysselsättning,
försörjningsberedskap, bevarandet av det öppna landskapet,
boende och service på landsbygden etc. Regeringen bör
snarast återkomma till riksdagen med en sådan
konsekvensanalys att ha som underlag för det fortsatta
beslutsfattandet.
Lika konkurrensvillkor
Den svenske bonden är naturligtvis utsatt för konkurrens. Är
det något vi är säkra på är det att svenska bönder klarar tuff
konkurrens - bara den sker på lika villkor. Problemet är att
skatter och avgifter är olika i viktiga konkurrentländer. Det
är därför viktigt att inom EU hårt driva frågan om
harmonisering av avgifter och skatter för jordbruket. För att
snabbt komma till rätta med nuvarande olägenheter krävs
dock snabba beslut i enlighet med den s k Björkska
utredningen.
Den extra ryggsäck som Sveriges bönder bär på genom skatter och avgifter
som konkurrentländerna inte har, den ryggsäcken måste lyftas av. Därför
föreslår vi kristdemokrater för 1999 ett första steg i utfasningen av dessa
skatter. Ett första steg som innebär ca 500 miljoner i skattelättnader för
jordbruket. Den så kallade Björkska utredningen har tydligt visat att Sveriges
bönder har ett betydligt besvärligare konkurrensläge än bönderna i grannlän-
derna. Det handlar bl a om högre energiskatter och gödselmedelavgifter. Om
inte dessa skatter harmoniseras med övriga EU-länder innebär det att svenska
lantbruk läggs ned och arbetslösheten ökar såväl inom jordbruksnäringen
som inom livsmedelsindustrin. Nu måste Sverige anpassa sina skatter/
avgifter till omvärlden. Vi vill i ett första steg:
? Beskatta eldningsolja inom jordbruket på samma sätt som inom industrin,
vilket ger en kostnadsminskning.
?
? Befria jordbruket från elskatt precis som tillverkningsföretagen, vilket
ger en kostnadsminskning.
?
? Sänka dieselbeskattningen stegvis, vilket ger en kostnadsminskning.
?
? Sjösätta principen om att miljöavgifter för jordbruket i sin helhet ska
återgå till näringen.
?
Sammantaget innebär detta första steg en skattelättnad på ca
500 miljoner kronor för år 1999. Målet är att hela
ryggsäcken ska lyftas av under mandatperioden.
Engångsvisa neddragningar av
ramarna
Regeringen har på kostnadskontona B12 och B13 valt att
göra engångsvisa neddragningar av anslag. Detta har
motiverats med underutnyttjande och att anslagsbehållningar
skapats. Samtidigt budgeteras högre belopp kommande år,
vilket innebär att ramen fylls ut. Det är möjligt att man under
ett år kan göra en sådan åtgärd men det måste slås fast att
Sverige på alla sätt skall se till att ta till vara de av EU
medfinansierade jordbruksersättningarna under kommande
år. Att skapa bättrre förutsättningar för jordbruket är en del i
detta.
Regeringens direktiv till den särskilde utredare som skall lägga förslag om
innehåll i ett nytt svenskt miljöprogram är oroande. Kristdemokraterna vill
redan nu avvisa tanken på en framtida neddragning av ramen för
miljöersättningsprogrammet.
Bibehållen ram för arealersättningar
och djurbidrag
Regeringens motiv för att dra ned den av EU helt
finansierade ramen för arealersättningar och djurbidrag är
dunkel. Det finns ingen anledning till en sådan åtgärd
eftersom kostnaden för statskassan är lika med noll. Bättre är
då att tydligt ta till vara möjligheterna till återflöde till
Sverige varför vi föreslår att kostnadsneddragningen med
totalt 1 350 000 kronor avvisas. Motsvarande intäkt från EU
redovisas på intäktssidan.
Avgifter för kartor och djurdatabas
Vi kristdemokrater kommer också fortsättningsvis att verka
för att avgifter för kartor och djurdatabas ska belasta statens
budget och inte lantbruksföretagen. Vad gäller nu införd
kartavgift, som vi kristdemokrater motsatte oss, kan
konstateras att - som vi tidigare varnat för - hanteringen
blivit ett administrativt misslyckande. Om
riksdagsmajoriteten fortsätter att besluta att kartavgift ska tas
ut borde man enkelt kunna lösa hanteringen av denna genom
kvittning vid utbetalning av arealbaserat EU-stöd. Detta på
samma sätt som återbetalningen av omställningsstödet
genomfördes 1995 och 1996. Genom en ändring av
nuvarande förordning skulle man på detta sätt förenkla
administrationen högst avsevärt. Det bästa är dock att helt ta
bort kartavgiften varför vi på intäktssidan redovisar en
minskning motsvarande budgeterad årskostnad för
blockdatabasen, 18 040 000 kronor. På motsvarande sätt
redovisar vi en minskning på intäktssidan för djurregistret
motsvarande budgeterad årskostnad, 14 000 000 kronor.
Stöd till avbytartjänst
Kristdemokraterna står fast vid kravet på stöttning till
avbytartjänsten - något som nu avskaffats. Ett nytt anslag
bör inrättas för detta och inledningsvis anslås 30 000 000
kronor för denna verksamhet. För mjölkgårdar är
avbytarverksamheten helt nödvändig för att möjliggöra att
man skall kunna komma ifrån sitt arbete vid någon eller
några tidpunkter på året.
Exportfrämjande åtgärder
I takt med att svenska livsmedelsprodukter blir kända ute i
Europa ökar förutsättningarna för export. Det är därför
angeläget att på olika sätt göra dessa produkter kända. Det
gäller då inte minst de ekologiskt producerade livsmedlen.
Sverige måste likt andra EU-länder nu satsa ordentligt med
nationella medel för att stötta svensk livsmedelsexport.
Därför föreslår vi nu en kraftig förstärkning med 35 000 000
för detta ändamål.
Rensa i byråkratin
Vi vill också att byråkratin inom jordbruksadministrationen
begränsas genom bl a förenklingar av miljöstöden. Arbetet
med det nya miljöprogrammet som ska börja genomföras år
2000 förutsätter vi kommer att leda till ett enkelt robust
system som är lätt att administrera och därmed avsevärt
billigare än idag. Förenklingar kan ske genom att man
sammanför och därmed minskar antalet stöd. Utifrån ett
grundstöd för vall och bete kan man sedan komplettera med
tilläggsstöd för särskilt värdefulla marktyper. Man måste
också göra det möjligt att fasa in "gamla" femåriga miljöstöd
i det nya programmet. Att hantera två system blir en hopplös
administrativ uppgift. I detta sammanhang bör man också ta
upp diskussionen med EU om femårsregeln. Den är inte
rimlig och försvårar möjligheten att söka stöd.
Jordbruksverket har också möjligheter att rationalisera och minska sin
byråkrati genom effektiviseringar, exempelvis genom enkla clearingsystem
som tidigare angetts. Därför bör en tioprocentig minskning av kostnaderna
för Jordbruksverkets verksamhet vara möjlig att genomföra.
Nej till nytt statistikinstitut
Lantbruksföretagarna känner sig på många sätt nedtyngda av
det blankettraseri som drabbar dem. Till detta kommer att det
finns flera statistikmyndigheter som kräver sitt. Förutom
Jordbruksverket finns Statistiska Centralbyrån (SCB) och för
närvarande LES. Nu föreslås att LES skall läggas ned men
ersättas av en ny statistikmyndighet.
Regeringen motiverar sitt förslag om inrättande av ett nytt jordbruks- och
livsmedelsekonomiskt institut med att då tillgodoses behovet av utrednings-
verksamhet med analyser inom området. Redan idag finns såväl Jord-
bruksverket som Statistiska Centralbyrån (SCB) med alla de uppgifter som är
nödvändiga. Bättre än att införa ytterligare ett institut vore att få en
överblick
av nuvarande statistiska och ekonomiska analyser på jordbruksområdet i
syfte att förenkla uppgiftslämnandet för lantbruksföretagen. Företagaren
behöver inte fler blanketter att fylla i utan färre. Genom att inte införa
föreslaget institut sparas 4 000 000 kronor.
Båspallsmåtten
Den lagstiftning som träder i kraft den 1 januari 1999 och
som innebär att vissa specifika båspallsmått krävs har redan
inneburit att många lantbrukare med god djuromsorg lämnat
näringen. Det finns ingen anledning att på detta sätt slå ut
arbetstillfällen. Vi kristdemokrater har försökt få
riksdagsmajoriteten att i denna fråga ta ett annat beslut som
skulle möjliggjort för dem med dokumenterat god
djuromsorg att fortsätta driften. Så blev nu inte fallet. Därför
bör nu en särskild dispensmöjlighet införa som innebär att
lantbrukare med dokumenterat god djuromsorg skall få
fortsätta sin verksamhet även om det fattas någon eller några
centimeter för att nå stipulerat båspallsmått.
Särskilt stöd till
mjölkproduktionen
I skogs- och mellanbygd är det nu stora bekymmer med att
upprätthålla mjölkproduktionen. Det finns därför anledning
att överväga en särskild stödinsats som motiveras utifrån
behovet av att ha fortsatt näringsverksamhet i dessa bygder,
verksamhet som bidrar till öppna landskap. Stödformen kan
möjligtvis inrymmas i befintliga strukturstöd, regionala stöd
till jordbruket eller inom miljöersättningsprogrammet
(kompletterande åtgärder inom jordbruket). Det hävdas i
budgetförslaget att det föreligger anslagsbehållningar och
dessa vore då möjliga att aktivera i detta syfte. Regeringen
bör för riksdagen presentera en stödform i enlighet med
denna beskrivning.
Akuthjälp p g a
skördekatastrof
För att inte ett antal lantbruksföretag ska gå omkull det
närmaste halvåret bör regeringen använda sig av möjligheten
till en insats beroende på katastrofläget. Väderleken har
förorsakat stora svårigheter att bärga skörden och många har
fått avsevärt lägre ekonomiskt utbyte av det som varit
möjligt att bärga. Insatsen kan göras på flera sätt. Ett förslag
är att geografiskt avgränsa områden som kan komma i fråga
för ersättning och sedan erbjuda amorteringsfria lån till låg
ränta. Staten bör snarast besluta om en insats p g a
skördeskadeläget. Ett särskilt förslagsanslag om 30 000 000
kronor förs upp för detta ändamål.
Exportkreditgarantier
Det är också nödvändigt att på något sätt underlätta den
svåra situationen för landets svinproducenter. Samtidigt som
det i vårt östra grannland Ryssland är stor brist på livsmedel
har vi problem att få avsättning för svenskt fläskkött.
Särskilda exportkreditgarantier bör därför ges för att
möjliggöra export till Ryssland inför den vinter som kan
komma att innebära hungersnöd om inte åtgärder snabbt sätts
in. Ett särskilt förslagsanslag om 30 000 000 kronor förs upp
för detta ändamål.
Reformering av CAP
Den gemensamma jordbrukspolitiken bör reformeras med
utgångspunkt i 1992 års reform av CAP. I enlighet med vad
som kommer att uppnås i kommande förhandlingar och
WTO-rundor bör det europeiska jordbruket anpassas till
internationella, mer marknadsmässiga förhållanden.
Förändringar av stödnivåer måste ske i takt med andra
WTO-länders och med hänsyn till den internationella
konkurrenskraften. Det innebär en stegvis anpassning i takt
med andra.
Det är nödvändigt att de ersättningsformer och regleringar som tillämpas
inom det framtida CAP - inklusive Östeuropa - kan säkra livsmedelssäker-
heten och rimliga inkomstnivåer hos lantbrukarna inom Europa. Detta utan
att inverka negativt på u-ländernas livsmedelssäkerhet.
Det går att producera tillräckligt med livsmedel för en växande världs-
befolkning. Förvaltarskapstanken måste dock vara vägledande och kort-
siktiga vinstintressen - som drivit fram odlingssystem som sugit ur jordens
bördighet och orsakat jorderosion - måste ersättas med långsiktigt hållbara
brukningsmetoder. Ett uthålligt jordbrukssystem bygger på ett kretslopp av
näringsämnen och att organiskt material binder samman markmineralen.
Detta gör att man tar till vara det naturen ger och förhindrar jorderosion.
En central fråga för EU måste vara att aktivt bidra till fattigdoms-
bekämpning och ökad livsmedelssäkerhet i tredje världen. Den gemensamma
jordbrukspolitiken inom EU (CAP) kan vara ett instrument i detta arbete. EU
måste också inom övriga internationella fora såsom WTO, Världsbanken och
IMF medverka till att ta fram en övergripande strategi för hur de fattigaste
ländernas inflytande ska stärkas. En omställning av det europeiska jordbruket
till mer miljövänliga brukningsmetoder och ekologisk produktion innebär ett
minskat tärande på ändliga resurser och är nödvändigt också ur solidaritets-
synpunkt med tredje världen. EU ska också bistå u-länder med uppbygg-
nad/utveckling av ekologisk produktion. De övergripande målen om
fattigdomsbekämpning och social utveckling ska stå i centrum också i
handelsrelationerna.
Regeringens strävan att genom en radikal förändring av CAP avhända
Sverige och Europa stora delar av åkermarken kan inte vara en långsiktigt
riktig politik mot bakgrund av den växande världsbefolkningen. Den starka
befolkningstillväxten innebär att odlingsbar åkermark redan om några
årtionden kan vara en bristvara. Därtill kan läggas effekterna av en till-
tagande växthuseffekt, problem med jordförstöring och sinande vattentill-
gångar. Det är inte att på ett riktigt sätt förvalta den globala resurs som
åker-
marken utgör att föra en politik som leder till dess avveckling. Också fort-
sättningsvis ska åker- och betesmarker ses som en resurs i livsmedels-
produktionens tjänst.
Energigrödeanvändning kan också ses som ett gott utnyttjande av jord-
resursen eftersom den då normalt sett är möjlig att återställa för livsmedels-
produktion.
Ställ krav i kommande
internationella
förhandlingar
Inför kommande WTO-runda måste Sverige och EU ställa
mer bestämda krav utifrån de miljö- och djurskyddskrav som
ställs på svenskt och europeiskt jordbruk. Det krävs en mer
offensiv hållning där det gäller att se till svenska och
europeiska intressen vad gäller jordbruksproduktionen och
dess inriktning mot ett mer ekologiskt uthålligt jordbruk,
miljöaspekter och hållningen till animalieproduktion.
Även om marknadsprisstödet successivt kommer att sänkas måste gräns-
skydd, intervention och exportbidrag tills vidare bibehållas om än på lägre
nivå. Kompensation för prisstödssänkningar via direkta mer miljörelaterade
ersättningar till jordbruket är en nödvändighet.
Utgångspunkter för EU:s
gemensamma
jordbrukspolitik
Kristdemokraterna har tidigare presenterat principer som bör
vara vägledande för regeringen i förhandlingarna om
reformeringen av CAP:
? Livsmedelsproduktion kan inte jämställas med annan näringsverksamhet.
Mot bakgrund av den nuvarande ordningen inom EU kommer säkerligen
ett särskilt ersättnings- och regelsystem att finnas under överskådlig tid.
Reformeringen av EU:s jordbrukspolitik måste ske på ett sådant sätt att
lika konkurrensvillkor för jordbrukare i olika EU-länder upprätthålls.
Likvärdiga regler och principer bör gälla med möjlighet till lokal
variation beroende på bland annat klimatförhållanden.
?
? Den generella jordbruksersättningen bör ges ut i form av en areal-
ersättning på all åkermark, inklusive vall. Miljöbetingade ersättningar för
att hålla landskapen öppna, främja den biologiska mångfalden och bevara
kulturmiljöer ska finnas liksom särskilda regionalpolitiska ersättningar
som är betingade av olika regioners förutsättningar för livsmedelsproduk-
tion.
?
? Jordbruket ska producera biologiskt fullvärdiga livsmedel. Tydliga mål-
sättningar för omställning av jordbruksproduktion till mer miljövänliga
metoder och till ekologisk produktion bör fastställas på europeisk nivå.
?
? För att stimulera den ekologiska odlingen ska kompensation ges för ett
minskat tärande på råvaruresurser, mindre miljöbelastning med positiva
effekter på bland annat bevarande av biologisk mångfald i odlings-
landskapet och ambitionen att producera biologiskt fullvärdiga livsmedel.
?
? Svenska miljö- och djurskyddsnormer ska vara miniminorm för det
europeiska jordbruket. Sverige bör i EU med kraft verka för en harmoni-
sering av miljöavgifter på kemiska bekämpningsmedel och handelsgödsel
samt för likvärdiga villkor för animalieproduktionen.
?
? En viktig konsumentupplysning är var livsmedlen har producerats och
under vilka former. Ett gemensamt märkningssystem avseende ursprung
och produktionsmetod ska eftersträvas.
?
Övergångsåtgärder vid
östutvidgning
Central- och Östeuropas åkermarker ska inte ses som ett
problem utan som en tillgång att användas i den
gemensamma livsmedelsproduktionen. Argumentet att den
gemensamma jordbrukspolitiken är kostsam måste ses i
ljuset av att EU:s samlade kostnader för jordbrukspolitiken
uppgår till 0,6 % av ländernas samlade BNP. Att klara en
integrering av de central- och östeuropeiska länderna med
dess jordbruk kan i denna belysning inte anses vara något
oöverstigligt problem.
Den europeiska gemenskapens utvidgning österut innebär att den
gemensamma jordbrukspolitiken kommer att omfattas av fler länder. För att
omvälvningarna av jordbruket i de kommande EU-länderna inte ska bli för
dramatiska bör särskilda övergångsåtgärder tillskapas som möjliggör en
försiktig inslussning av denna jordbruksproduktion. Dessa övergångsregler
ska som utgångspunkt ha de principer som skisserats här ovan. Det innebär
att omställningen till ett ekologiskt hållbart jordbruk betonas starkt.
Särskilda
stimulansersättningar i syfte att få en övergång till ekologiska bruknings-
metoder i nytillträdande östeuropeiska länder bör övervägas.
Förenklat regelsystem som
gynnar ekologisk
produktion
Det är mycket angeläget att inom EU få till stånd ett
förenklat regelverk för stöd till ekologisk odling. För
närvarande använder man sig av ett system med s k
positivlistor, dvs det som inte finns upptaget på listan är i
princip inte tillåtet. Att få nya produkter godkända för det
ekologiska jordbruket kan ta tid, i de flesta fall minst ett år
och möjligheterna till dispenser eller tidsbegränsade tillstånd
är mycket små. Denna konstruktion gör att regelverket blir
mycket trögt och innebär mer av hinder än stimulans för
utvecklingen av den ekologiska produktionen. Systemet med
"positivlistor" måste bytas ut mot mer principiella regler för
vad som är tillåtet och inte tillåtet. Tolkning och beslut bör
ligga på nationell nivå. Ett obligatoriskt
informationsförfarande medlemsstaterna emellan borde
kunna säkerställa att bedömningarna blir tillfredsställande
lika.
En annan mycket viktig fråga att driva inom EU för att stimulera till
utveckling och tillväxt i den ekologiska produktionen är omläggningstidernas
längd, möjligheten till parallellproduktion och kvalitén i kontrollen. I EU
krävs 2 års omläggningstid medan praxis i Sverige har varit 1 år. En
förkortning av omläggningstiden till 1 år gör reglerna mer utvecklingsvänliga
och innebär att tveksamheten hos enskilda jordbrukare för att lägga om till
ekologisk produktion minskar. Ett kontrollerat karensår ger förtroende för
ekologiska produkter och det borde vara ett minimikrav i alla länder.
Slut kretsloppet stad-
landsbygd
EU:s lagstiftning behöver också ändras i ett annat avseende
för att det ekologiska jordbruket ska kunna utvecklas. Enligt
denna är det nämligen förbjudet att använda sig av
hushållsavfall i form av komposter, human avföring och
rötslam ifrån reningsverk. Sverige och Danmark har försökt
att få till stånd en ändring men frågan har ännu inte lösts. En
viktig fråga framöver blir därför att marknadsföra tankar om
kretslopp som hushållning och effektivt utnyttjande av
produktionsresurser för att på så sätt lägga grunden till en
förändrad syn på dessa produkter.
Idag har vi ett stort flöde av växtnäringsämnen som transporteras från
lantbruket in till tätorten utan att återföras. Speciellt anmärkningsvärt är den
stora kväve- och fosforkälla som lantbruket skulle kunna utnyttja. Att kunna
sluta kretsloppet mellan produktion och konsumtion för att till jordbruket
återföra den växtnäring som bortförts via produkterna är en av de stora
framtidsfrågorna för ekologiskt jordbruk och därmed för hela jordbruket och
samhället. Sverige bör verka för att denna fråga lyfts inom EU för ett
avgörande så att kretsloppet stad-land möjliggörs. Det bör finnas goda
möjligheter till mellanstatligt utvecklingsarbete på detta område.
Trädgårdsnäringen
Den svenska trädgårdsnäringen definieras som en
yrkesmässig produktion av grönsaker, köksväxter,
prydnadsväxter, frukt och bär samt plantskoleväxter.
Produktionen sker dels i växthus och dels på friland. Till sin
karaktär är näringen en typisk småföretagarbransch med
relativt små produktionsenheter.
Vid en jämförelse av produktionsvillkoren för de svenska odlarna i
förhållande till de europeiska konkurrenterna kan man konstatera betydande
skillnader till nackdel för den svenska trädgårdsnäringen. Detta gäller bl.a.
inom områden som drivmedels-, energi- och koldioxidskatter, arbetsgivar-
avgifter, investeringsstöd m m. I relation till de viktigaste konkurrent-
länderna tillämpas i Sverige höga skatter på energi som ett styrinstrument.
För den svenska växthusodlingen är den svenska koldioxidskatten en
betydande konkurrensnackdel. I t.ex. Danmark, ett våra viktigaste konkur-
rentländer, återförs inte heller de uttagna energiskatterna till näringen i form
av energisparstöd m m. Med hänsyn till de befintliga energikostnads- och
energiskattenivåerna i våra viktigaste konkurrentländer Danmark och
Holland bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag på en
koldioxidbeskattning som ger de svenska växthusodlarna samma produk-
tionsvillkor. I ett första steg anvisar vi 10 miljoner kronor för kostnads-
nedsättning.
För att den svenska växtodlingsnäringen ska kunna öka sin konkurrens-
kraft och genomgå en välmotiverad och önskvärd strukturomvandling krävs
det ett ökat stöd till näringens investeringar. Regeringen bör mot denna
bakgrund få i uppdrag att till riksdagen återkomma med förslag till riksdagen
om att inrätta ett generellt investeringsstöd för näringen i enlighet med EU:s
maximala normer. Därtill bör regeringen få i uppdrag att komma med ett
förslag till ett nationellt stödprogram för miljöförbättrande och energi-
besparande åtgärder.
En jämförelse mellan arbetskraftskostnaderna för skördearbetskraften i
EU-länderna visar att arbetsgivaravgifterna för säsongspersonal ofta är
reducerad i de flesta länder. Den s k Björkska utredningen framhåller också
att andra länders reducering av arbetskraftskostnaden för säsongsarbete är en
betydande konkurrensnackdel för den svenska trädgårdsnäringen. Utred-
ningen konstaterar också att en reducering av motsvarande kostnader för den
svenska trädgårdsodlingen skulle förutom en generellt positiv konkurrens-
effekt även kunna ha en positiv inverkan på förutsättningarna att rekrytera
svensk arbetskraft t.ex. ferieledig skolungdom.
Riksdagen bör mot den bakgrunden ge regeringen i uppdrag att återkomma
med förslag som syftar till att minska arbetsgivar- och socialavgifter för
säsongsanställd personal samt att ge företag med säsongssysselsättning
möjlighet att utnyttja den tidigare beslutade nedsättningen av arbetsgivar-
avgifterna.
Trädgårdsnäringens produktionsform är arealintensiv med förhållandevis
små brukningsarealer. Detta gör att arealstödets utformning och storlek bör
ses över så att det i trädgårdsföretagen och i företag med annan specialiserad
odling upplevs som ett faktiskt stöd för att täcka kostnaderna för företagets
miljösatsningar. Det finns därför starka skäl för att arealstödet i REKO-stödet
för trädgårdsnäringen och annan specialodling bör ses över. Den behöver för
att uppnå syftet göras mer flexibel, differentierad och räknas upp. Vi anslår
ytterligare 13 miljoner kronor för detta ändamål.
I enlighet med de regelverk som nu styr stödet för ekologisk odling kan
stöd endast utgå till frilandsodlingar. Enligt vår uppfattning finns det starka
skäl som talar för att på motsvarande sätt lämna stöd till en utveckling av den
ekologiska växthusodlingen. Trots att det skett en utveckling av och en ökad
användning av biologiska bekämpningsmetoder inom denna odling är det
förenat med kostnader att övergå till en renodlad ekologisk odling i växthus.
EU:s stödprogram till ekologisk odling bör därför också omfatta växthus-
odlingen. Regeringen bör därför få i uppdrag att inom EU arbeta för att
stödet till ekologisk odling också ska omfatta växthusodlingen.
Fiske
Svenskt fiske är en viktig del av en levande skärgård. Det är
ett av skälen till att det är viktigt att stimulera en livskraftig
fiskenäring. Men skall fisket utvecklas även i framtiden och
ge fler jobb så måste det föras en långsiktig politik som tar
hänsyn till näringens speciella omständigheter och
förutsättningar samtidigt som den tar hänsyn till havsmiljön.
Utan en sund miljöpolitik som kontrollerar havsmiljön och
fiskeuttaget kan inte näringen vara livskraftig på lite längre
sikt. Ingen är betjänt av ett för högt fisketryck utan kvoterna
bör ligga på en sådan nivå att näringen är långsiktigt uthållig.
Om näringen skall överleva på sikt måste den vara konkurrensneutral mot
kringliggande konkurrentländer. Svenska, danska och norska fiskare fiskar i
samma vatten men man har helt olika förutsättningar. I Danmark och Norge
ser man på näringen som en basnäring vilket även gynnas ur skattesynpunkt.
Svenska fiskare har länge pekat på den orimlighet som ligger i att man fiskar
i samma vatten, säljer till samma uppköpare men beskattas olika beroende på
vilket land man utgår ifrån. På samma sätt som jordbruksnäringen talar om
konkurrensneutralitet så är det av yttersta vikt för den svenska fiskeindustrin
att de svenska fiskarna har samma förutsättningar som sina kollegor i
Danmark och Norge. Regeringen bör därför snarast lägga fram ett lagförslag
som ger svenska fiskare samma förutsättningar som yrkesfiskarna i våra
grannländer vad gäller skatteavdrag och beskattning.
Fiskeinkomsterna varierar starkt mellan olika år på grund av olika stora
fångstmängder. Den stora variationen i inkomst är ett problem för
yrkesfiskarna. En rimlig ordning vore därför att fiskarna fick möjlighet till
avsättningar mellan olika år enligt den modell som råder för skogsbruket, det
s.k. skogskontot. Detta skulle förbättra villkoren för fiskerinäringen och
underlätta nyinvesteringar.
Sverige deltar fullt ut i EU:s gemensamma fiskeripolitik från den 1 januari
1995. Den består av resurs-, marknads- och strukturpolitik. EU har slagit fast
mål och regler för den omstrukturering som pågår sedan 1994. Syftet är att
uppnå en varaktig balans mellan fiskeresurserna och deras nyttjande. EU-
stödet på fiskets område ges i huvudsak inom ramen för det strukturstöd som
kan hänföras till mål 5a, anpassningen av fiskerisektorns struktur. Det är
också enligt Kristdemokraternas uppfattning angeläget att undersöka möj-
ligheterna att bättre utnyttja EU:s stöd för landsbygdsutveckling, det s.k. 5b-
stödet, för fiskeberoende områden.
I budgetpropositionen anger regeringen att av de knappa resurser som
finns för fiskevård ska medel avsättas för fettfeneklippning på odlad lax.
Detta för att minska fisketrycket på naturlaxen. Vi anser att man inte kan
minska på fiskevårdinsatserna varför vi anslår ytterligare 5 miljoner kronor
på detta anslag som öronmärkta medel för just fettfeneklippning.
Rennäring m.m.
Budgetförslaget innebär en mycket kraftig minskning av
anslaget För främjande av rennäring. Detta samtidigt som
anslaget för ersättning för viltskador inte räknas upp i den
omfattning som kan anses nödvändigt. Förslagen har
uppenbarligen lagts utan hörande av näringens
organisationer. Vi föreslår att anslaget för främjande av
rennäringen räknas upp med 13 miljoner kronor.
Djurskydd och
djurhälsovård
Kristdemokraterna redovisar i en särskild motion sina förslag
vad gäller djurskyddet. Detta innebär bl a inrättandet av en
särskild djurskyddsmyndighet. I anslagsdelarna föreslås här
inga förändringar.
Utbildning och forskning
I den s k Björkska utredningen redovisas förslag om ökade
satsningar på forskning och utveckling inom
jordbruksområdet. Bl a bör insatserna för vidareförädling
förstärkas. Regeringen bör här återkomma med förslag om
hur forskningsinsatserna på ett strategiskt sätt ska kunna öka
inom denna sektor.
Utveckling av ett mer energisnålt jordbruk är nödvändig och forskning och
utveckling pågår i viss mån både vad gäller källa, total förbrukning och
effektivitet. Exempelvis kan nämnas produktion på gårdsnivå av biogas från
vallgrödor, mer energisnåla metoder för jordbearbetning, ogräsbekämpning,
konservering och hantering av grödor. Detta är ett annat exempel på ett
forskningsområde som berör jordbruksnäringen.
Vid FN:s konferens för Miljö- och utveckling 1992, förband sig i-länderna
att gå före och utveckla hållbara produktions- och konsumtionsmönster.
Forskning och utveckling av ett resurs- och energieffektivt jordbruk måste
därför ges hög prioritet.
Skogsnäring
Skogsnäringen är den bransch som svarar för de största
nettoexportinkomsterna i vårt land. Skogsbruk och den
därmed sammanhängande förädlingsindustrin är sedan länge
en viktig svensk basnäring. För att svenskt skogsbruk och
svensk skogsindustri ska kunna utvecklas krävs övergripande
långsiktiga och hållbara spelregler som befrämjar såväl
produktions- som miljömål. Det är angeläget att dessa mål
har samma prioritet och dignitet vid utformningen av den
övergripande skogspolitiken.
Skogsvårdslagen där miljö- och produktionsmål jämställs bygger på
förvaltarskapstanken, ett ansvarstagande som skogsbrukare har att ta för
kommande generationer. Lagen är utformad för att ge skydd åt den bio-
logiska mångfalden samtidigt som virkesförsörjningen skall vara säkrad för
den svenska skogsindustrin.
Från Kristdemokraternas sida har vi i tidigare motion avvisat ett antal
regeringsförslag som innebär en återgång till ett mer detaljreglerat skogs-
bruk. Den nya skogspolitiken bör få verka under en längre tid innan en mer
omfattande utvärdering görs och vittgående slutsatser dras.
Skogsvårdsorganisationens insatser för aktiv rådgivning och information
till framför allt skogsägarna har varit klart otillräckliga. Därför bör dessa
insatser öka.
På det internationella området måste insatserna från statens sida öka. Den
internationella konkurrenssituationen gör det helt nödvändigt att det vid
svenska beskickningar utomlands finns kompetens och resurser att bevaka
skogsfrågorna och att marknadsföra svensk skogsindustri. För närvarande är
Sverige många gånger inte representerat vid ur skogssynpunkt viktiga
internationella mässor, konferenser och andra sammankomster medan våra
viktigaste konkurrentländer, Finland och Kanada, har stark internationell
närvaro. Det är ett nationellt intresse att de svenska skogliga intressena får
en
ökad internationell statlig representation. Vi avsätter ytterligare 1 miljon
kronor för denna verksamhet.
Skogsbruket är en näringsgren som kan drabbas mycket hårt av insekts-
angrepp som kan slå ut stora delar av skogsbeståndet och därmed drabba den
enskilde skogsägaren mycket hårt. Det ska finnas medel till ett katastrof-
skydd vid t.ex. angrepp av granbarkborre så att insatser kan komma igång
omedelbart innan skadorna ytterligare förvärras. Vi avsätter 3 miljoner kro-
nor för detta.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av svensk jordbrukspolitik syftande till att ge
möjlighet att bedriva jordbruk i hela landet och med fullt utnyttjande av
befintlig åkermark,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om genomförandet av en konsekvensanalys om jordbruksnäringens
betydelse,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inom EU harmonisera avgifter och skatter för jordbruket,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkt beskattning av eldningsolja inom jordbruket, 1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om befrielse från elskatt inom jordbruket, 1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkt dieselskatt inom jordbruket,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om principen att miljöavgifter i jordbruket skall återgå till näringen
för miljöinsatser, 1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kostnadsramarna för EU-medfinansierade anslag långsiktigt
skall ligga på en nivå som innebär att Sverige fullt ut använder de EU-anslag
som är möjliga,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avvisa nedskärningar av ramarna för
miljöersättningsprogrammet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fullt ut användande av kostnadsramarna för EU-finansierade stöd
som arealersättning och djurbidrag,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lantbrukarna ej skall belastas med kostnader för hållande av
register föranledda av EU-krav, såsom kartavgift och avgift för djurdatabas,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förenkling av administrationen kring kartavgiften,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till avbytartjänst,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om exportfrämjande åtgärder,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att minska jordbruksbyråkratin,
16. att riksdagen avslår regeringens förslag om inrättande av ett nytt
jordbruks- och livsmedelspolitiskt institut,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av det statistiska uppgiftslämnandet i syfte att förenkla
för den enskilde lantbruksföretagaren,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dispenser för båspallsmåtten,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskilt stöd till mjölkproduktion i skogs- och mellanbygd,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om akuthjälp på grund av skördekatastrof,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om exportkreditgarantier för export av fläskkött till Ryssland, 2
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utgångspunkter för EU:s gemensamma jordbrukspolitik,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om övergångsåtgärder vid öst-utvidgning, 2
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att använda CAP som ett instrument för fattigdomsbekämpning
och förbättrad livsmedelssäkerhet,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenska utgångspunkter inför reformeringen av CAP,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svensk hållning inför kommande WTO-runda, 2
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förenklat regelsystem som gynnar ekologisk odling,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kretsloppet stad-landsbygd,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den svenska trädgårdsnäringen skall ges samma
konkurrensvillkor som trädgårdsnäringen inom det övriga EU och våra
viktigaste konkurrentländer,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en anpassning av den svenska koldioxidbeskattningen, 1
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett generellt investeringsstöd för svensk trädgårdsnäring samt ett
nationellt stödprogram för miljöförbättrande och energibesparande åtgärder,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsgivar- och sociala avgifter för säsonganställd personal, 3
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om REKO-stödet,
34. att riksdagen begär att regeringen inom EU arbetar för att stödet till
ekologisk odling också skall omfatta ekologisk växthusodling,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skapa långsiktiga förutsättningar för fiskerinäringen att
utvecklas i balans med miljön,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skattevillkoren för svenska fiskare, 4
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inrätta ett fiskekonto, 1
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om 5b-stödet för fiskeberoende områden, 5
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om öronmärkta medel för fettfeneklippning,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rennäring,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning och forskning inom jordbruks- och livsmedelsområdet,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om övergripande, långsiktiga och hållbara spelregler för
skogsnäringen,
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skoglig kompetens och resurser vid Sveriges beskickningar
utomlands,
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skogsorganisationernas informations- och
rådgivningsverksamhet,
45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statlig representation vid internationella skogliga symposier,
mässor m.m.,
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättandet av ett katastrofskydd för skogsägare,
47. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske
med anslutande näringar enligt uppställning:
Anslag
Regeringens förslag
Anslagsförändring
B 1 Statens jordbruksverk
229 907
- 23 000
B 6 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket
26 740
+ 25 000
B 14 Arealersättningar och djurbidrag m.m.
3 650 000
+ 1 350 000
B 18 Jordbruks- och livsmedelsekonomiska
institutet
4 000
- 4 000
C 4 Fiskevård
20 000
+ 5 000
D 1 Främjande av rennäringen
37 000
+ 13 000
F 6 Exportfrämjande åtgärder
15 000
+ 35 000
H 2 Insatser för skogsbruket
75 700
+ 3 000
H 3 Internationellt skogssamarbete
1 405
+ 1 000
Nedsättning av växthusnäringens koldioxidavgift
+ 10 000
Nytt anslag REKO-stöd trädgårdsnäring
+ 13 000
Nytt anslag Avbytartjänst
+ 30 000
Nytt anslag Engångsvis mjölkproduktionsinsats i
skogs- och mellanbygd
+ 50 000
Nytt anslag Katastrofersättning
+ 30 000
Nytt anslag Exportkreditgaranti
+ 30 000
Summa för utgiftsområdet
11 973 865
+ 1 568 000
Stockholm den 27 oktober 1998
Alf Svensson (kd)
Dan Ericsson (kd)
Inger Davidson (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)
Göran Hägglund (kd)
Mats Odell (kd)
Chatrine Pålsson (kd)