Biet är genom att agera som pollinatör, en mycket viktig
komponent i de ekologiska systemen, som i sin tur utgör
grunden för människans och andra levande varelsers existens
på jorden. Biet pollinerar grödor som odlas av människan,
men har givetvis en viktig roll att spela även för frukt- och
frösättningen i den vilda naturen. Biet i människans tjänst
ger oss ju dessutom honung. Idag importeras honung till
Sverige från länder som Argentina och Nya Zeeland
eftersom de svenska biodlarna inte kan täcka behovet. Man
producerar endast ca 3 300 ton av det totala behovet på ca
6 500 ton. Antalet bisamhällen minskar i Sverige, vilket är
oroande.
Ansvaret för de genetiska
resurserna
Det är viktigt att biet som biologisk resurs sköts på ett
kompetent sätt. Frågor om bisjukdomen varroa har
diskuterats i riksdagen vid flera tillfällen och sjukdomen,
dess bekämpning och utbredning är frågor som inte lösts
ännu. Denna motion handlar dock inte om det, utan om
ansvaret för de genetiska resurserna; biaveln och
utvecklingen av biet.
Bikontrollen fanns på 80-talet
Under 80-talet bedrevs ett kontrollarbete av aveln och olika
stammars utveckling av Bikontrollen. Man arbetade på
samma sätt som Husdjurskontrollen gör idag i ett intimt
samarbete mellan näringen och den ansvariga myndigheten
Jordbruksverket, som har som uppgift att se till att det
bedrivs en god och kompetent avel. Även växtodlingens
avelsfrågor hanteras på motsvarande sätt.
Till Bikontrollen rapporterades alltså inte bara mängden producerad
honung, utan framför allt försökte man få en uppfattning om släktskap
mellan individer (drottningar) och stammar för att undvika genetisk erosion
och förlust av genetisk mångfald. Denna bokföring av härstamning avsågs
användas på samma sätt som för andra husdjur för att få en långsiktigt
hållbar utveckling, både avseende genresurserna och avelsframstegen. Tyvärr
lades Bikontrollen ned på grund av brist på pengar och idag finns ingen
registrering, ingen kontroll och därmed heller ingen samlad dokumentation
som kan visa om dagens utveckling inom biodlingen är hållbar.
Den genetiska basen
krymper idag
Men det finns misstankar om att utvecklingen inte är hållbar.
Biodlingen utvecklas hela tiden. Det som i dag sker är att
man alltmer nyttjar parningsstationer där man parar
drottningar innan de skickas ut till olika bisamhällen. I
naturen paras drottningen av många drönare (20-30 st), som
i sin tur inte är nära besläktade. Detta innebär att de arbetsbin
som drottningen föder i samhället härstammar från 20-30
olika fäder och man har en stor genetisk variation mellan
arbetsbina i en bikupa. Men drönare som produceras på
parningsstationer är nära besläktade eftersom de produceras
av endast några få drottningar, som dessutom oftast är
systrar. Därmed blir arbetsbina inom kupan, som ett
resultatet av att drottningen parats vid avelsstationen, nära
besläktade. Produktionen av nya drottningar sker genom
"odling " av nya drottningar, ofta flera hundra från en och
samma moderdrottning. Alla dessa nya drottningar blir
således nära besläktade. Efter stationsparning av dessa
drottningar, och detta upprepat i många generationer,
kommer släktskapen inom bisamhällena allteftersom att öka
kraftigt.
Ökad släktskap inom samhällena anses av internationella forskare innebära
minskad förmåga att motstå olika yttre påfrestningar i form av sjukdomar
eller dåliga årsmåner, som denna sommar. Om arbetsbina och drottningarna
dessutom blir inavlade, vilket är fallet om drottningarna som sänds till
parningsstationen är besläktade med stationens drönare, blir även livskraften
hos de enskilda individerna i samhället nedsatt. Detta resulterar bland annat i
sänkt honungsproduktion hos samhällena. Detta är problem som inte har
uppmärksammats inom biodlingen.
I USA anser några forskare att den genetiska basen genom detta förfarande
bara är en spillra av vad den var förr. Inom all annan avel undviks s k
matadoravel för att inte riskera förlust av genetisk variation. Men biaveln
bedrivs inte alltid med detta för ögonen.
"Genetisk erosion" måste stoppas
I och med tillkomsten av de nya EU-medlen för biodling och
det nationella programmet finns möjligheter att ta nya tag
inom biodlingen och biodlingsforskningen - som då i högsta
grad inkluderar avelsarbete och vården av de genetiska
resurserna. Bikontrollen behöver återupplivas, men det
behövs också analyser av avelsstrukturens
(parningsstrukturens) betydelse för släktskapsförändringar
inom och mellan samhällena, och därmed för samhällenas
och populationernas livskraft och långsiktiga hållbarhet. Det
är viktigt att ta fram avelsstrategier som inte leder till
"genetisk erosion", dvs att man utarmar den genetiska basen.
Den kommersiella drottningodlingen kan på ganska kort sikt
minska den genetiska basen mycket kraftigt.
Skapa ett nytt kontrollorgan
Jordbruksverket har ansvar även för biet. Det är förvånande
att man inte bygger upp samma typ av kontrollorgan för bin
som det som finns för får, nötkreatur och alla andra husdjur.
Under riksdagsåret 1994/95 lade jag en motion, där jag ville
att bin skulle klassas som djur. Den väckte viss munterhet,
men kravet var berättigat och frågan är om det är just detta
som gör att Bikontrollen inte återupplivas. För behovet finns.
Vi anser att det är hög tid att så sker.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en ny bikontroll,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att en "genetisk erosion" inte sker med dagens tambi,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av forskning och kunskapsinhämtande i frågor om biets
genetiska släktskaps- och inavelsförhållanden i relation till aktuella
avelsstrategier och avelsstrukturer inom biodlingen, så att bisamhällenas och
populationernas livskraft och långsiktiga hållbarhet inte äventyras,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i Sverige klassa bin som djur för att underlätta samarbetet med
EU.
Stockholm den 26 oktober 1998
Gudrun Lindvall (mp)
Gunnar Goude (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Per Lager (mp)
Mikael Johansson (mp)