Miljö- och växtskyddsfrågor inom trädgårdsodlingen
Konsumenten skall kunna känna sig trygg vid användningen
av svenska trädgårdsprodukter.
Inom den svenska yrkesmässiga trädgårdsodlingen har antagits en
miljöpolicy med utgångspunkt i kretsloppsprincipen. Viktiga prioriteringar
för att uppnå målen om ett minskat behov av kemiska växtskyddsinsatser är
bl.a. ett förebyggande hygieniskt arbete, val av odlingsresistenta sorter och
friskt utgångsmaterial samt ett ökat utnyttjande av biologiska bekämpnings-
metoder. För att föra ut dessa miljöambitioner i de enskilda företagen pågår
en omfattande program- och utbildningsverksamhet. Viktiga inslag i denna
är anslutningen till näringens miljöhusesynsprogram, certifieringen av IP-
företag (Integrerad Produktion) samt anslutningen till och medverkan i
näringens egen miljödatabas vars syfte är att stimulera företagen till minskad
resursförbrukning. Den senare innebär också att kontinuerligt göra egna
mätningar av företagets miljöpåverkande faktorer och ställa detta i relation
till ett jämförelsematerial från andra företag. Program- och utbildnings-
verksamheten ger stimulans och incitament till förbättringar.
Biologisk liksom integrerad bekämpning (IP) är redan i dag prioriterade
bekämpningsmetoder inom trädgårdsnäringen. Alltfler biologiska bekämp-
ningsmedel inregistreras vilket ökar förutsättningarna för utövandet av ett
mera miljövänligt växtskydd. För att lyckas med den biologiska bekämp-
ningen krävs emellertid att skadegörarangreppet inte är för kraftigt. Man kan
alltså i vissa fall tvingas sätta in kemiska preparat för att få ned antalet
skadegörare på en rimlig nivå för att sedan återgå till det biologiska
bekämpningsprogrammet. Det är då viktigt att ha tillgång till kemiska
preparat som kan användas i kombination med biologisk bekämpning, d v s
preparaten skall vara skonsamma mot nyttodjuren. Tillgången till sådana
selektiva och effektiva preparat är emellertid högst begränsad i Sverige på
grund av vårt lands restriktiva hållning till nyregistreringar av kemiska
bekämpningsmedel under senare år samtidigt som äldre preparat har
förbjudits eller dragits tillbaka. Detta förhållande har också konstaterats i
Statens jordbruksverks och Kemikalieinspektionens rapport (1996:2)
Förslag till handlingsprogram för att minska hälso- och miljöriskerna vid
användning av bekämpningsmedel till år 2001. I rapporten föreslås att en
speciell utredning bör göras om problemen med tillgången till
bekämpningsmedel inom den svenska trädgårdsnäringen. Det finns
anledning att känna stor oro över nuvarande situation. Stora värden står på
spel i odlingarna och i många fall drabbas den enskilde odlaren hårt om inte
bekämpningen av skadegörare kan ske effektivt.
Tillgången på kemiska växtskyddsmedel varierar kraftigt från land till land
dels beroende på olika värdering av risk/nytta-förhållandet för olika medel
och dels på olika förutsättningar att marknadsmässigt tillhandahålla medel.
Harmoniseringen av växtskyddsfrågorna inom EU är starkt försenad och
det torde röra sig om en tidsperiod av ca 10 år innan harmoniseringen fullt ut
är genomförd och odlarna inom de olika EU-länderna kommer att kunna
arbeta under jämförbara växtskyddsbetingelser.
Den av Jordbruksverket och Kemikalieinspektionen föreslagna utred-
ningen och utvärderingen av trädgårdsnäringens bekämpningsmedelssitua-
tion bör omedelbart komma till stånd för att se över den växtskydds-
problematik som föreligger nu och fram till harmoniseringen.
Inom ramen för Sveriges nationella miljöstödsprogram infördes från 1998
ett nytt stimulansstöd, det s.k. REKO-stödet. Stödet avser att stimulera
miljöåtgärder i det konventionella jordbruket och trädgårdsbruket. Stödet
utgår till företag inom båda produktionsgrenarna med likvärdiga arealbelopp.
Upp till en företagsareal på 50 ha utgör stödet 225 kr/ha och mellan 50 och
200 ha 100 kr/ha. För arealer därutöver utgår inget stöd. Stöd till växt-
husodling utgår inte.
Villkoren för REKO-stödet förutsätter definierade miljöåtaganden från
företagens sida. Dessutom förutsätter stödet ett betydande administrativt
åtagande i dessa. Det säger sig självt att stödet med den beloppsmässiga
utformning och profil det har inte innebär ett tillräckligt starkt incitament
till
miljöaktivitet i mindre företag. Trädgårdsnäringens företag har en väsentligt
lägre genomsnittlig areal än jordbruksföretag medan administrativa
omkostnader för stödet liksom övriga stödvillkor i stort är desamma som i
större företag. Trädgårdsföretagen har också en större kulturbredd och en
intensivare produktionsform med högre omsättningstal per arealenhet än
jordbruket vilket borde föranleda en mer differentierad beloppsprofil för
stödet. Den svaga uppslutning som REKO-stödet fått från näringens sida
under 1998 bör ses mot den här redovisade bakgrunden.
Mot bakgrund av de stora satsningar som från trädgårdsnäringens sida sker
centralt idag och som ovan redogjorts för skulle ett bättre och generösare
utformat REKO-stöd kunna bli ett effektivt stimulansinstrument för att dessa
satsningar skall kunna ge snabba miljöresultat för samhället. REKO-stödet
bör dessutom kompletteras med bidrag till växthusodling.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning om trädgårdsodlingens växtskyddssituation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett utbyggt REKO-stöd till trädgårdsodling.