Jordbruksverket har på regeringens uppdrag gjort en samlad
utvärdering och översyn av de regionala ersättningarna till
jordbruket. Utvärderingen skulle göras bl.a. med avseende på
de olika effekterna, t. ex. på lönsamheten och
sysselsättningen inom respektive produktionsgren och
region.
Jordbruksverkets utredning visar att jordbruksproduktionen i landet
förändrades relativt lite mellan 1990 och 1995. Jordbruksproduktionen inom
stödområdena visar dock en något sämre utveckling än landet som helhet.
Antalet mjölkkor sjönk mellan 1994 och 1996 snabbare inom stöd-
områdena än i resten av landet. Minskningen var störst i norra Sverige.
Svinproduktionen har visserligen ökat i norra Sverige men andelen, stöd-
områdena 1-3, av rikets produktion är liten. Detsamma gäller spannmåls-
odlingen. Norra Sveriges andel av rikets produktion är trots de senaste årens
ökning mycket liten.
Totalt sett medförde EU-medlemskapet och övergången till EU:s ersätt-
ningssystem att lönsamheten inom jordbruket, mätt som bruttoförädlings-
värde per årsarbetsinsats, ökade framför allt i de nya stödområdena i södra
Sverige. Längst i norr var förändringen dock obetydlig.
Vid en granskning av lönsamhetsutvecklingen inom de olika produktions-
inriktningarna kan man konstatera att utvecklingen i norra Sverige genom-
gående varit klart sämre än på andra håll i landet.
Mjölkproduktionen är av central betydelse för jordbruket i norra Sverige.
Mjölkinvägningen är också ett mått på tillståndet inom näringen. Även här
visar norra Sverige en ogynnsammare utveckling än övriga delar av vårt
land. Efter 1995, då mjölkkvotssystemet infördes, har mjölkinvägningen
minskat i norra Sverige medan den har ökat svagt i resten av landet. Det
förhållandet att det råder ett visst överskott på mjölkkvoter i södra delarna av
landet medan det är brist i norra Sverige talar för att fri handel med
mjölkkvoter omedelbart bör införas.
Ett särskilt problem är också utvecklingen inom norra delarna av område
4. Mjölkproduktionen och antalet nötkreatur minskar i snabbare takt i de
sämre delarna än i den bättre delen. En liknande utveckling uppvisar även
svinproduktionen. Ett av problemen för Norrlandsjordbruket är de långa
intransporterna.
Mjölk
Kostnaderna för intransport av mjölk till de olika mejerierna
inom Norrmejeriers område är i medeltal inom Norrbotten
0,1893 kr/liter och inom Västerbotten 0,1900 kr/liter.
Kostnaderna på olika linjer varierar kraftigt. Linjen som går genom
Gällivare/Pajala och Kiruna kommuner till Hedenäset har en kostnad på
0,37 kr/liter. Linjen genom Arvidsjaur och Arjeplog till Luleå har en kostnad
på 0,54 kr/liter.
Jordbruksverket har i sin rapport 1998:2, beräknat att den genomsnittliga
hämtningskostnaden i område 1 ligger på ca 0,40 kr/kg och i område 2, drygt
0,15 kr/kg.
Intransportersättningen är idag inom område 1: 0,043 kr/kg mjölk, inom
område 2: 0,039 kr/kg och inom område 3. 0,03 kr/kg mjölk.
Jordbruksverket har i sin rapport 1998:2 visat att antalet mjölkkor i område
1 har minskat i snabbare takt än i övriga landet. Lönsamheten i
mjölkproduktionen är lägre i område 1 än genomsnittet för de andra
områdena.
En höjd intransportersättning skulle sannolikt leda till ökad stabilitet,
framtidstro och därmed en ökad investeringsvilja bland lantbrukarna i
området.
Ägg
Kostnaden för intransporten av ägg ligger hos Norrlandsägg i
genomsnitt ca 73 öre/kg högre än hos andra packerier.
Kännetecknande för äggproduktionen i norra Sverige är att
insamlingen av ägg sker inom ett ytmässigt stort område.
Äggproducenterna i norra Sverige är också mycket små i
förhållande till producenterna på andra håll i landet. Stora
avstånd och små producenter orsakar merkostnaden. Idag
utgår ingen ersättning för intransport av ägg.
Kött
En kostnadsjämförelse för intransporterna till slakterierna
visar på följande kostnader: Skanek 0,30 kr/kg, Farmek 0,40
kr/kg, SCAN Norrland 0,90 kr/kg och SCAN Luleå 1,30
kr/kg.
Merkostnaden för intransporterna är alltså för SCAN Norrland 0,60 kr/kg
och för SCAN Luleå 1 kr/kg.
Forskning och utveckling
Lantbruket i norra Sverige bedrivs under mycket specifika
förutsättningar, därför är forskning och utveckling också av
central betydelse. De neddragningar inom Sveriges
lantbruksuniversitet som har gjorts och den ytterligare
försämring som var på väg att genomföras under 1997, hade
slagit mycket hårt mot forskningen i norra Sverige. Mot den
bakgrunden behöver resurserna till forskning och utveckling
ökas.
För att förändra utvecklingen och för att lantbruket i norra Sverige skall få
en större framtidstro krävs en rad åtgärder. Regeringen bör överväga bl. a.
följande åtgärder och återkomma till riksdagen därom:
? Höjning av intransportstödet för mjölk samt
återinförande av intransportstödet till slakterier och
äggpackerier,
?
? Fjällmiljöstöd för att behålla förutsättningarna för
jordbruksproduktionen inom område 1,
?
? Åtgärder för att lösa lönsamhetsproblemen inom norra
delarna av område 4,
?
? Avsättning av särskilda medel för forskning och
utveckling i norra Sverige.
?
Därtill behöver den akuta situationen på grund av det mycket
svåra odlingsåret 1998 lösas. EU:s interventionslager av
foderspannmål bör ställas till förfogande och förslagsvis bör
samtliga animalieproducenter med rätt att erhålla regionala
och/eller nationella stöd erhålla foderspannmål fritt gården.
Den volym som erhålls fritt gården kan på ett administrativt
enkelt sätt bestämmas ur areal som ansökts arealersättning
för och beakta normal produktion för området.
I motsats till spannmålen, som inte behöver bärgas om den är förstörd av
regn för att odlaren skall få ut sitt bidrag, måste vallskörden bärgas för att
stödet skall utbetalas. Detta innebär i sin tur att många vallar har körts
sönder
och kommer att behöva plöjas upp och sås om på nytt kommande vår. Det
innebär nya kostnader för bonden och kanske även problem med att uppfylla
20-procentregeln. Regeringen bör ge Jordbruksverket i uppdrag att inventera
problemen och återkomma med förslag på åtgärder.
Staten behöver även ställa medel till förfogande till rådgivning för
ekonomiskt och psykiskt hårt pressade bönder.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fri handel med mjölkkvoter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om intransportstöd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fjällmiljöstöd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lönsamhetsproblemen inom norra delarna av område 4,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning och utveckling i norra Sverige,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om foderspannmål,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vallodlingar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rådgivning och stöd.