Med nuvarande inriktning på den svenska kulturmiljövården
hotas en av de ur nationell och internationell synpunkt
värdefullaste delarna av det svenska kulturarvet.
Före vårt århundrade gav fäbodbruket en särprägel åt livet i de nordliga två
tredjedelarna av Sverige. All förståelse för historia och kultur i landet norr
om Bergslagen måste bygga på en kunskap om urmarksnäringar och
fäbodväsende. Fäbodkulturen är inte bara viktig utan också en mycket
folkkär del av det svenska kulturarvet. De ännu bevarade fäbodarna har
betydelse för framtida turism och sysselsättning. Därför är det utomordentligt
angeläget att åtgärder vidtas för att rädda de få fäbodar som ännu är i drift.
Vid inventeringen 1990 fanns endast 139 kvar i drift, varav 45 brukare i
Jämtlands län och 78 brukare i Dalarnas län. 1997 finns enligt "Fäbodar i
Sverige - underlag för bevarandeplan" 93 fäbodar, varav ca 50 i Dalarnas län
och 33 i Jämtlands län.
Ändå har bevarande insatser under flera årtionden oupphörligt diskuterats,
men utan resultat. Svårigheterna beror dels på bristande engagemang från
berörda myndigheter, dels på att frågan berör olika samhällssektorer och
kräver samordnade insatser från Statens jordbruksverk, Naturvårdsverkets,
Riksantikvarieämbetets och Kulturdepartementetets sida.
Hoten mot det levande fäbodbruket är flera, både ekonomiska förut-
sättningar, minskad mjölkhämtning från avlägset liggande gårdar och att den
hävdvunna mulbetesrätten kringskäres av fritidsbebyggelse och skogsbruk.
Fäbodbruket står också inför en generationsväxling, med unga småbrukare
som under nuvarande förutsättningar tvekar att satsa på att fortsätta med
fäboddrift. Därmed hotas de levande fäbodarnas framtid över huvud taget.
Under 1977-1998 har Riksantikvarieämbetet genomfört en utredning om
förutsättningarna för att bevara landets fäbodar. De åtgärder som ämbetet
planerar förefaller emellertid inte tillräckliga.
Det framgår när det gäller fäbodar som ännu är i drift att det är nödvändigt
med en kombination av insatser från flera olika myndigheter. Det kan också
vara nödvändigt att ändra eller anpassa gällande regelsystem. I ett
inledningsskede kan det därför vara lämpligt att pröva åtgärder inom några
begränsade områden, förslagsvis Klövsjö by i Bergs kommun i Jämtland, där
det inom ett avgränsat område kring en enda by finns många fungerande
fäbodar och där kommunen har ett aktivt intresse att medverka. I Dalarnas
län kan liknande åtgärder ske i Älvdalen som är den kommun i Sverige med
största antalet fäbodar och brukare.
I Dalarna har Hushållningssällskapet starkt engagerat sig i fäbodarnas
fortlevnad och fortsättningsvis i Dalarnas fäbodbrukarförening.
Vi föreslår att Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket och Jordbruks-
verket bör få ett gemensamt uppdrag att föreslå konkreta åtgärder som
möjliggör bevarandet av ett levande fäbodbruk i Sverige. Dessutom
vill vi se en ökad satsning på vårdplaner, mark- och byggnadsvård på
kulturhistoriskt värdefulla fäbodar, som är eller kommer att vara levande.
Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder som möjliggör
bevarandet av ett levande fäbodbruk i Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ökad satsning på vårdplaner, mark- och byggnadsvård på
kulturhistoriskt värdefulla fäbodar.