Bakgrund
Genom beslut den 3 mars 1996 tog lagutskottet initiativ till en utvärdering av 1995 års fastighetsmäklarlag (1995:400), som då hade varit i kraft i fem månader. Arbetet bedrevs i en arbetsgrupp som slutligen redovisade sitt uppdrag i en rapport daterad den 10 juni 1997.
Den nya lagen innebar en genomgripande förändring av de näringsrättsliga reglerna. Flera nya bestämmelser infördes i syfte att effektivisera registre- rings- och tillsynsfunktionerna. Arbetet med registrering och tillsyn samlades i den nya fastighetsmäklarlagen och överfördes till en ny myndighet, Fastighetsmäklarnämnden.
Den nya lagen innehåller civilrättsliga regler som tar sikte på hur mäklarna skall utföra sina förmedlingsuppdrag. Den numera gällande utgångspunkten är att mäklaren skall uppträda som en i princip opartisk mellanman, som både köpare och säljare skall kunna ha förtroende för.
I konsekvens med grundsynen att mäklaren skall agera som en i princip opartisk mellanman innehåller lagen regler om förbud för mäklaren att företräda en säljare eller köpare som ombud, att i sin verksamhet bedriva handel med egna fastigheter eller att eljest ägna sig åt annan verksamhet som till sin art är sådan att den kan rubba förtroendet för honom som mäklare.
Arbetsgruppen riktade i sin rapport kritik mot Ffastighetsmäklarnämndens handläggningstider och hantering av tillsynsfrågor. Gruppen ifrågasatte även om Fastighetsmäklarnämnden var organiseradt på ett lämpligt sätt. Arbets- gruppen var i stora delar överens om problembeskrivningar och formu- leringar.
Den kritik som framfördes i arbetsgruppens rapport har tagits på stort allvar av parterna. Genom departementsinitiativ har omorganisation skett av Ffastighetsmäklarnämnden, som delvis fått nya handläggningsresurser, ny ansvarsfördelning samt en ny sammansättning av representationen i nämnden.
På några punkter fanns skiljaktiga meningar. Av gruppens arbete framgick enligt vår mening att bestämmelserna om att mäklare skall agera som en i princip opartisk mellanman inte inneburit några större förändringar. Den nya mäklarlagen är i denna del onödig och har skapat mer oro än klargöranden. Samtliga mäklarorganisationer har regler för vad som gäller i mäklarens relationer till köpare respektive säljare. Mäklare som uppfyller kraven om god mäklarsed uppfyller således redan de kriterier lagstiftaren avsett att ställa upp med lagändringen. Köparen riskerar dessutom också att övervärdera betydelsen av mäklaren som mellanman och att därmed inte i tillräcklig utsträckning iakttaga sin skyldighet att undersöka fastigheten. Bestämmel- serna om mäklarens uppgift att agera som mellanman bör således utmönstras ur lagen.
Under arbetet med utvärderingen av fastighetsmäklarlagen redovisades också vissa problem beträffande självinträde enligt 13 §, auktorisation enligt 14 § samt när det gäller ombud enligt15 §. Regeringen bör därför göra en översyn av fastighetsmäklarlagens 13, 14 och 15 §§.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av fastighetsmäklarlagen.
Stockholm den 28 oktober 1998
Stig Rindborg (m)
Henrik S Järrel (m) Elizabeth Nyström (m) Berit Adolfsson (m) Anne-Katrine Dunker (m) Anders Sjölund (m) Marietta de Pourbaix-Lundin (m) Tomas Högström (m)