Patentlagen bör ändras för att skapa bättre villkor för
småföretagare beroende av nya uppfinningar och
patentsökningsrätten. Patent på liv skall inte få förekomma.
De små företagen spelar en viktig roll för tillskapandet av nya
arbetstillfällen. Det är viktigt att näringsklimatet förbättras och villkoren
för
företagsamheten blir mer gynnsamma. En rad åtgärder är nödvändiga på
näringspolitikens område och inom skattepolitiken för att främja företag-
samhet och tillväxt inte minst för små företag i akt och mening att skapa fler
arbetstillfällen.
Även de immaterialrättsliga frågorna berör småföretagens villkor. Små-
företagare är inte enbart företagare i meningen att driva ett företag. Ofta
bygger en företagsidé på en uppfinning som gjorts. En småföretagare är inte
sällan också en uppfinnare och innovatör. Mycket av uppfinnares och
innovatörers villkor regleras i den immaterialrättsliga lagstiftningen. I de
fall
det är krångligt, stelt och byråkratiskt att söka och få patent på en uppfinning
verkar det hämmande på företagsamheten. Detsamma gäller om inte det
rättsliga skyddet för de intellektuella prestationerna är tillräckligt väl
utformat. Detta gäller för upphovsrätten såväl som för det industriella
rättsskyddet inom immaterialrättens ram. Med upphovsrättens hjälp skyddas
det sätt på vilket en idé omsätts i verkligheten. Med patentskyddet, skyddet
för varumärken, mönsterskydd och växtförädlarrätt skyddas själva idén som
sådan. Småföretagen berörs i alla dessa sammanhang.
Bättre villkor för
uppfinnare
Allmänt sett är villkoren för uppfinnare och innovatörer i
dag dåliga och bör förbättras. Det immaterialrättsliga
skyddet representerar i dag betydande ekonomiska värden.
Villkoren för dem som arbetat för att bygga upp dessa värden står inte alls
i proportion till den samhällsnytta och betydelse för sysselsättningen som
uppfinningarna representerar. En allmän översyn av bestämmelserna i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, patentlagen
(1967:837), varumärkeslagen (1960:644), mönsterskyddslagen (1970:485)
och växtförädlarrättslagen (1971:392) bör göras med utgångspunkt i att
förbättra villkoren för uppfinnare och innovatörer. Detta bör ges regeringen
till känna.
Kostnadsaspekten
Det är företrädesvis de större företagen som står för
patentsökningen. Det kan vara ett tecken på att det i dag är
förenat med stora kostnader att söka olika patent. Kostnader
krävs ofta för biträde i samband med patentsökningen. Själva
ansökan hos Patent- och registreringsverket är också
förenade med en rad kostnader som kan vara kännbara för
många mindre företag. De totala kostnaderna för ett patent
som meddelas av Patent- och registreringsverket har i olika
sammanhang beräknats uppgå till 50 000 kr. Om
patentskydd önskas under 10 år tillkommer årsavgifter om
drygt 10 000 kr. De sammanlagda kostnaderna för att
upprätthålla ett patentskydd i Sverige under 10 år uppgår i
normalfallet till omkring 60 000 kr. I enskilda fall kan det
röra sig om betydligt högre belopp.
Kostnader för att förvärva patentskydd enligt den europeiska patent-
konventionen i åtta länder uppgår till omkring 200 000 kr, vartill kommer
kostnader för årsavgifter. De stora kostnaderna hänför sig till arbetet med
utformningen av ansökningshandlingarna. Här är förenklade regler verkligen
nödvändiga.
Patent- och registreringsverket har i en skrivelse till regeringen redan
1996 väckt förslag om vissa ändringar i patentlagen. Bland de frågor som tas
upp i skrivelsen nämns sådana som rör förenkling och förbilligande av
handläggningsförfarandet. Fortfarande väntar riksdagen på förslag från
regeringen i det sammanhanget.
Kostnaderna som uppkommer i samband med patentsökning är inte
relaterade till omfattningen av patentet. En differentiering av de olika patent-
kostnaderna borde också övervägas i samband med de förenklingar i övrigt i
regelsystemet som är nödvändiga för att minska kostnaderna för små-
företagen vid patentsökning. Det bör ges regeringen till känna.
Bruksmönsterskydd
Ett särskilt bruksmönsterskydd bör införas i lagstiftningen.
Många små företagare är mer betjänta av ett enklare skydd
för sina idéer än de mer omfattande och komplicerade
formerna som följer av den patentsökning som finns i dag.
Patentsystemets långa handläggningstider, det komplicerade
förfarandet och den kostnadskrävande hanteringen
avskräcker många småföretagare och enskilda uppfinnare
från att ansöka om patent. Det kan få till följd att det som
kunde vara idén för en företagare till en framgångsrik
sysselsättning förloras till något storföretag som har resurser
och möjligheter att fullfölja patentet och blottlägga
småföretaget i fråga.
Denna typ av enklare skydd för bruksmönster finns i många andra länder. I
dag är det endast Sverige, Storbritannien och Luxemburg bland EU:s
medlemsstater som saknar ett sådant system. Ett dylikt enkelt skydd för
tekniska uppfinningar i linje med vad som gäller inom de flesta andra EU-
länder bör därför övervägas att införa också i Sverige för att underlätta för
småföretagen. Detta bör ges regeringen till känna.
Växtförädlarrättslagen
Den nu gällande svenska växtförädlarrättslagen uppfyller
inte de åtaganden som en anslutning till den reviderade
konventionen för skydd av växtförädlarprodukter innebär.
Den reviderade växtförädlarrättslagen innebär i vissa
avseenden en förstärkning av ensamrätten till nya växtsorter.
Denna ensamrätt inskränks bl.a. så att jordbrukare tillåts att
använda sådant växtmaterial som de skördat på den jord de
själva brukar till nytt utsäde inom den egna
brukningsenheten, det s.k. jordbruksundantaget, i den
omfattning och på de villkor som gäller för sorter som
omfattas av EG-växtförädlarrätt.
Jordbruksundantaget omfattar en rätt för bonden att bearbeta eller låta
någon annan bearbeta utsädet. Det förekommer idag i stor utsträckning att
bönder legorensar åt varandra. Enligt vår mening måste utgångspunkten vara
att även den som utför rensning och betning av säd som omfattas av
jordbruksundantaget skall vara undantagen. Den rättsliga grunden för denna
syn är enligt Centerpartiets mening att själva användningen av det
uppförökade materialet som sortägaren är berättigad att ta ut ersättning för
och rensning m.m. faller utanför detta begrepp. Den svenska lagstiftningen
lämnar denna fråga, i förhållandet sortägare/rensare, mer eller mindre öppen
med hänvisning till vad EG-domstolen kan komma att tycka om frågan
kommer att aktualiseras där. Detta är inte tillfredsställande. Enligt Center-
partiets uppfattning bör EG-reglerna tolkas så att de inte ger sortägarna
utrymme att begära ersättning av legorensarna för det utsäde som ryms inom
jordbruksundantaget. För att markera detta tydligt bör det framgå av
förarbetena. Detta bör ges regeringen till känna.
Förbud mot patent på
livsformer
Patenträtten bör ha en klar avgränsning. I dag diskuteras
möjligheten att ta patent på olika livsformer. Själva tanken är
svindlande och berör en rad etiska och moraliska
frågeställningar långt utanför den normala patenträttens
område. Det är inte minst en fråga om etik och praktiskt
ansvar. Varje levande varelse är unik. Ingen skall kunna
skapa sig intrång i den sfären.
En rätt till patent på livsformer innebär ett hot mot viktiga delar av den
biologiska mångfalden och mot kulturarvet. De nationella reglerna och de
internationella överenskommelserna på området bör ses över med
inriktningen att det skall vara omöjligt att ta patent på och äga livsformer.
Sverige bör internationellt också verka aktivt för att skapa en konvention
som förbjuder patenträtt på livsformer. Det bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en allmän översyn av den immaterialrättsliga lagstiftningen i
syfte att underlätta för uppfinnare och innovatörer,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om minskade kostnader och förenklade regler vid patentsökning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av bruksmönsterskydd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändringar i växtförädlarrättslagen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbud mot patent på livsformer.