Ersättning för skada orsakad av hund regleras i lagen
(1943:459) om tillsyn över hundar och katter. Enligt 6 §
nämnda lag gäller följande: Skada som orsakas av hund skall
ersättas av dess ägare, ändå att han ej är vållande till skadan.
Vad ägaren sålunda nödgas utgiva äger han söka åter av den
som vållat skadan. Vad som stadgas om ägare till hund gälle
ock den som mottagit hunden till underhåll eller nyttjande.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte för
skada som orsakas av en tjänstehund när en polisman
använder den i tjänsten, om den skadelidande har betett sig
på ett sådant sätt att det har varit påkallat att ingripa mot
honom. Vid tillämpningen av tredje stycket skall polisman
likställas sådan vaktpost eller annan som vid försvarsmakten
tjänstgör för bevakning eller för att upprätthålla ordning.
En hundägare bär alltså ett strikt ansvar för skador som hunden orsakar.
Detta innebär att om en person olovligen bryter sig in i ett hus med hund och
skadas av hunden kan personen i fråga vara berättigad till skadestånd.
Hundägarens ansvar kan visserligen någon gång begränsas eller helt falla
bort till följd av att den skadelidande själv får anses ha medverkat till att
skadan uppstod, men det är i gällande rätt oklart vilken betydelse detta har i
praktiken. Regler om sådan så kallad jämkning av skadeståndet finns i 6 kap.
1 § skadeståndslagen (1972:207). Enligt dessa regler kan vid personskada
jämkning ske bara om den skadelidande själv uppsåtligen eller genom grov
vårdslöshet har medverkat till skadan.
Jag anser inte att en person som bryter sig olovandes in i ett hus ska kunna
erhålla skadestånd om han blir hundbiten. Utifrån att det är oklart i gällande
rätt i denna fråga föreslår jag att en översyn görs av ovan nämnda lagar i
syfte att undanröja eventuella oklarheter.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hundägares ersättningsskyldighet.