Arrende finns i olika former: jordbruks-, bostads-, anläggnings- och lägenhetsarrende och innebär att jord upplåts till brukande mot ersättning i pengar. Bindande föreskrifter finns i arrendelagstiftningen, Jordabalkens 8-11 kapitel.
Enligt gällande rätt har arrendatorn vid bostadsarrende besittningsskydd, dvs en rätt till förlängning av avtalet vid avtalstidens utgång. När avtalstiden skall förlängas har parterna rätt till omprövning av arrendevillkoren, exempelvis arrendeavgiften. Avgiften skall då bestämmas till skäligt belopp. Härutöver kan jordägaren alltid stämma arrendatorn med yrkande att arrendeavgiften skall jämkas med tillämpning av 36 § avtalslagen om oskäliga avtalsvillkor, såsom skedde i rättsfallet NJA 1979 s. 731.
I takt med de stigande taxeringsvärdena framstår regelverken kring arrende som otidsenliga. I praktiken innebär det att ägare till en fastighet som belastas av långa arrendeavtal t ex 40 år eller längre och som inte innehåller någon indexklausul är hänvisade till att stämma arrendatorn enligt ovan redovisat rättsfall för att inte göra ekonomiska förluster.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag som innebär ökade möjligheter till ändringar av gällande arrendeavtal som är oskäliga i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om ökade möjligheter att häva sådana arrendeavtal som innebär betydande intrång i fastighetens nyttjande i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 28 oktober 1998
Tomas Högström (m)