I regeringsförklaringen säger statsministern att "Steget in i
2000-talet skall tas med en politik som ökar rättvisan i
Sverige". Det finns en liten befolkningsgrupp som länge
krävt rättvisa. Det är de arrendatorer som fortfarande
förvägras rätten att friköpa jorden som de i generationer har
brukat. Deras förfäder har ofta fått stå med mössan i hand
och snällt rättat sig efter vad godsägaren bestämt. Flera
arrendatorer har haft ett vräkningshot hängande över sig och
sin familj. Med sina arrendeavgifter har de också betalt
arrendestället flera gånger om. Arrendesystemet har också en
hämmande inverkan på utvecklingen mot ett rationellt
jordbruk och vid flera tillfällen har det kommit krav på
chockhöjningar av arrendet från godsägarna. Men det är inte
i första rummet en ekonomisk fråga. Det är mer en mänsklig
och medborgarrättslig fråga. Friköp av dessa arrenden kan
inte anses utgöra ett hot mot enskild äganderätt då de under
mycket lång tid har varit arrendegårdar och inte förutsättning
för ägarens utkomst. Riksdagen tog den 30 november 1989
det första steget mot denna reform genom beslutet att en
sådan friköpsrätt borde införas. I sitt delbetänkande
Historiska arrenden, SOU 1991:5 framlade kommittén
enhälligt en lag om att friköpa historiska arrenden. Det är
dags att avskaffa en av de sista resterna av ett feodalt system
och ta steget in i 2000-talet med en politik som ökar rättvisan
i Sverige.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om friköp av historiska arrenden.