Enligt bestämmelserna i 10 kap 5 § jordabalken, som
behandlar bostadsarrenden, har arrendatorn rätt till
förlängning av arrendeavtalet utom när bl a jordägaren gör
sannolikt att marken ska användas för bebyggelse av annat
slag än det som avses för upplåtelsen eller för jordbruk,
industri eller annan verksamhet. Det handlar också om att
intresset för ägaren att förfoga över marken påtagligt
överväger arrendatorns intresse av fortsatt arrende.
Lagstiftningen om bostadsarrenden innehåller inte några bestämmelser om
att arrendatorns ekonomiska intressen ska skyddas i samband med att
besittningsskyddet avbryts. Ex vis kan arrendatorn ha uppfört byggnader
eller på annat sätt investerat stora pengar i förbättring av befintlig bostad.
Då besittningsskyddet bryts genom domstolsbeslut bär arrendatorn risken
att helt förlora det värde som ligger i byggnaden på tomten. Någon lösens-
skyldighet föreligger inte för jordägaren enligt nuvarande bestämmelser.
Som regel går det inte att flytta byggnaden eller byggnaderna och jordägaren
kan tvinga arrendatorn att riva byggnaderna och föra bort rivningsmaterialet
vilket kan innebära en betydande kostnad.
Det är nu angeläget att lagstiftningen får en sådan utformning att bostads-
arrendatorn inte utsätts för stor kapitalförstörelse. Det finns redan vissa
bestämmelser som ålägger jordägaren att utbetala ersättning till arrendatorn,
men detta är inte tillräckligt starkt.
Lagstiftningen för bostadsarrenden bör kompletteras med en bestämmelse
att då arrendenämnd eller domstol beslutar om brytande av besittnings-
skyddet, skall domstolen samtidigt uttala vilka förpliktelser jordägaren ska ta
på sig när det gäller ersättning för värdet av byggnaden eller byggnaderna på
arrendestället.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
arrendelagstiftningen i enlighet med vad som anförts i motionen.