Fastigheter har nyligen blivit föremål för en ny typ av bedrägeri som uppdagats i Sverige. Det har gått till på så vis att samvetslösa personer utnyttjat det faktum att det vid tingsrätterna endast företas en formell kontroll av köpehandlingar avseende fastigheter. Ansvariga hos polismyndigheten för bekämpning av denna typ av brottslighet menar att det rör sig om ekobrottslingar som hittat en helt ny affärsidé. Även om inte bedragaren kan påverka den rätte ägarens rätt till fastigheten är bedrägeri för den drabbade förenat med olust, krångel och kostnader av inte obetydligt mått.
De hittills uppmärksammade bedrägerierna har genomförts med för- falskade köpebrev som till sitt yttre uppfyller lagens krav. Tingsrättens inskrivningsmyndighet godkänner vid sin formella prövning de falska handlingarna enligt lagen. Därmed erhåller bedragaren lagfart på den aktuella fastigheten och kan uppträda som ägare gentemot kreditgivare och andra. För den rättmätige ägaren återstår endast att väcka talan i ett tvistemål vid tingsrätten. Detta innebär ofta en komplicerad, dyr och tidskrävande process. För människor utan vana vid rättsliga processer medför det naturligtvis en olustig upplevelse att tvingas driva en process om sitt eget hus. Inte minst för många äldre människor blir de psykiska påfrestningarna stora.
Systemet med fastighetsregister och inskrivningsmyndigheter har skapats för att öka rättssäkerheten. Det är därför orimligt att handläggningen lätt kan manipuleras med omfattande ideell skada för den enskilde som följd.
Det har diskuterats om det vore lämpligt att införa en särskild aviseringsrutin i lagfartsärenden liknande den som används för fordon för bilregistret. Det vore en enkel åtgärd som skulle minska risken för att domstolen utnyttjas för brottslig verksamhet. Med tanke på att staten belastar köparen av en fastighet med en avgift om 1,5 procent av köpeskillingen är det rimligt att man får något tillbaka, t ex att ingen enkelt och bedrägligt skall kunna trassla med lagfarten.
Med nuvarande regler finns det inget som inskrivningsmyndigheterna kan göra åt saken om det inte finns någon uppenbar misstanke om brott. Det finns således en enorm möjlighet för skrupelfria personer att leta reda på lämpliga fastigheter och sedan förfalska köpehandlingen. Ingen vet idag omfattningen av detta problem. Det kan i praktiken drabba så gott som alla fastighetsägare i vårt land.
Äganderätten är en viktig del av rättssamhället. Det får därför inte råda någon tvekan om statens absoluta skyldighet att värna äganderätten. Oklarhet i dessa frågor undergräver respekten för lagen och skapar otrygghet för laglydiga medborgare.
Det måste vara möjligt att utveckla ett system som skapar garantier för att förfalskade köpehandlingar inte kan utnyttjas. Även om antalet fall av bedrägerier inte är stort, måste den enskildes lidande väga tungt jämfört med utökade administrativa rutiner. Domstolsverket bör därför få ett uppdrag att utarbeta säkra rutiner vid husförsäljning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående förbättrade rutiner vid fastighetsöverlåtelse.
Stockholm den 23 oktober 1998
Johan Pehrson (fp) Ulf Nilsson (fp)