Motion till riksdagen
1998/99:L502
av Johan Pehrson och Ulf Nilsson (fp)

Rutiner vid fastighetsöverlåtelser


Fastigheter har nyligen blivit föremål för en ny typ av
bedrägeri som uppdagats i Sverige. Det har gått till på så vis
att samvetslösa personer utnyttjat det faktum att det vid
tingsrätterna endast företas en formell kontroll av
köpehandlingar avseende fastigheter. Ansvariga hos
polismyndigheten för bekämpning av denna typ av
brottslighet menar  att det rör sig om ekobrottslingar som
hittat en helt ny affärsidé. Även om inte bedragaren kan
påverka den rätte ägarens rätt till fastigheten är bedrägeri för
den drabbade förenat med olust, krångel och kostnader av
inte obetydligt mått.
De hittills uppmärksammade bedrägerierna har genomförts med för-
falskade köpebrev som till sitt yttre uppfyller lagens krav. Tingsrättens
inskrivningsmyndighet godkänner vid sin formella prövning de falska
handlingarna enligt lagen. Därmed erhåller bedragaren lagfart på den
aktuella fastigheten och kan uppträda som ägare gentemot kreditgivare och
andra. För den rättmätige ägaren återstår endast att väcka talan i ett tvistemål
vid tingsrätten. Detta innebär ofta en komplicerad, dyr och tidskrävande
process. För människor utan vana vid rättsliga processer medför det
naturligtvis en olustig upplevelse att tvingas driva en process om sitt eget
hus. Inte minst för många äldre människor blir de psykiska påfrestningarna
stora.
Systemet med fastighetsregister och inskrivningsmyndigheter har skapats
för att öka  rättssäkerheten. Det är därför orimligt att handläggningen lätt kan
manipuleras med omfattande ideell skada för den enskilde som följd.
Det har diskuterats om det vore lämpligt att införa en särskild
aviseringsrutin i lagfartsärenden liknande den som används för fordon för
bilregistret. Det vore en enkel åtgärd som skulle minska risken för att
domstolen utnyttjas för brottslig verksamhet. Med tanke på att staten belastar
köparen av en fastighet med en avgift om 1,5 procent av köpeskillingen är
det rimligt att man får något tillbaka, t ex att ingen enkelt och bedrägligt
skall
kunna trassla med lagfarten.
Med nuvarande regler finns det inget som inskrivningsmyndigheterna kan
göra åt saken om det inte finns någon uppenbar misstanke om brott. Det
finns således en enorm möjlighet för skrupelfria personer att leta reda på
lämpliga fastigheter och sedan förfalska köpehandlingen. Ingen vet idag
omfattningen av detta problem. Det kan i praktiken drabba så gott som alla
fastighetsägare i vårt land.
Äganderätten är en viktig del av rättssamhället. Det får därför inte råda
någon tvekan om statens absoluta skyldighet att värna äganderätten. Oklarhet
i dessa frågor undergräver respekten för lagen och skapar otrygghet för
laglydiga medborgare.
  Det måste vara möjligt att utveckla ett system som skapar garantier för att
förfalskade köpehandlingar inte kan utnyttjas. Även om antalet fall av
bedrägerier inte är stort, måste den enskildes lidande väga tungt jämfört med
utökade administrativa rutiner. Domstolsverket bör därför få ett uppdrag att
utarbeta säkra rutiner vid husförsäljning.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående förbättrade rutiner vid fastighetsöverlåtelse.

Stockholm den 23 oktober 1998
Johan Pehrson (fp)

Ulf Nilsson (fp)