Varje år ingås i Sverige ca 35 000 äktenskap. Drygt hälften
av dem spricker, och i tre gånger högre utsträckning spricker
samboförhållanden. Det är flest i hela Europa och man kan
jämföra med Italien där 8 % går skilda vägar. För de flesta
av oss är en separation en av livets svåraste kriser, eftersom
den viktigaste källan till glädje och välbefinnande varken är
karriär, ny bil, hobbies eller prylar, utan vår familj. Ja, t.o.m.
viktigare än vårt arbete.
Statistiken visar att separationer får svåra följder. Frånskilda män lever i
genomsnitt tio år kortare än gifta och sammanboende män. En frånskild man
löper dubbelt så stor risk att dö i hjärnblödning, självmordsfrekvensen är fyra
gånger högre och risken att dö i skrumplever sju gånger högre. Hans
genomsnittliga inkomst är lägre och risken att komma i konflikt med
rättsväsendet och hamna i fängelse är högre än för gifta / sammanboende
män.
Ensamstående mammor har inte en lättare situation. De röker dubbelt så
mycket, äter fem gånger så mycket lugnande medel, är mer trötta och oftare
sjukskrivna än gifta och sammanboende kvinnor. De drabbas betydligt oftare
av fysiskt våld, och även deras självmordsfrekvens är förhöjd.
Både frånskilda män och kvinnor drabbas i högre grad av olika former av
cancer, t.ex. lungcancer och bröstcancer. Dödligheten är högre inte bara i
alkoholrelaterade sjukdomar och hjärtsjukdomar, utan också i olyckor.
Barnen separationens
förlorare
De verkligt stora förlorarna är ändå barnen. Varje år får 45
000 barn vara med om en separation, för 10 000 av dem för
andra gången. En fjärdedel av dessa barn kommer efter några
år att helt förlora kontakten med sin pappa. Barn till
frånskilda tar med sig föräldrarnas oförmåga att lösa
konflikter, och skiljer sig själva som vuxna oftare.
Utöver det personliga lidandet och förlusten, förlorar också samhället stort
på separationerna. En separation kan beräknas kosta samhället mellan 2 och
3 miljoner kronor i form av bidragsförskott, bostadsbidrag, socialbidrag mm.
Då är kostnaden för utslagna män och utslitna ensamstående mammor
oräknad.
Men en skilsmässa är väls var och ens ensak, här kan väl inte samhället gå
in och styra och förbjuda?! Det är sant - men riktigt så enkelt är det inte. Vi
måste inte ha 52 % skilsmässor i Sverige. Barn måste inte förlora kontakten
med sina fäder. Medellivslängden måste inte sjunka till följd av familje-
splittring. De stora personliga och ekonomiska kostnaderna är inte
oundvikliga. Det går att med politiska medel underlätta för barnfamiljer,
stödja familjer i kris, överge samhällets neutrala hållning till samlevnad.
Stöd och utbildning
Samhället måste genom lagstiftningen prioritera äktenskapet
som samlevnadsform, och därigenom markera en medveten
inriktning, så att rättssäkerhet och jämställdhet makar
emellan garanteras, samtidigt som barnens trygghet
förstärks. I barnahälsovårdens föräldrautbildning deltar drygt
70 % av förstabarnsföräldrarna och ca 45 % av samtliga
föräldrar som får barn. Här skulle man i mycket högre
utsträckning kunna ta upp samlevnadsundervisning. Få
gånger i livet är man så motiverad att arbeta på sin relation
till sin make som när man väntar eller nyss har fått sitt första
barn. Och kanske är det då man bäst behöver stöd, t.ex. i en
studiegrupp. Många separationer sker just under
småbarnsåren, då påfrestningarna är stora. Då behövs
dessutom vårdnadsbidraget särskilt väl, och den frihet och
avlastning som det skulle innebära. Vi kristdemokrater vill
ge alla föräldrar valfrihet i barnomsorgen så att man upp till
dess att barnet fyllt tre år får 3 640 kronor i månaden, med
rätt till tjänstledighet.
Om krisen i familjen väl är ett faktum måste det finnas lättillgänglig
familjerådgivning. Som en följd av en motion som jag la i riksdagen 1992 är
det sedan 1 januari 1995 lag på att det i varje kommun i landet ska finnas en
familjerådgivningsbyrå. Det är dock inte tillräckligt. Resurserna är för små,
så att köerna till rådgivningen ofta blir för långa.
Samlevnadsundervisningen i skolan måste utvecklas och fördjupas till att
inte främst handla om kondomer och sexualteknik, utan om värderingar,
känslor, ansvarstagande och relationer för att förbereda våra ungdomar för ett
vuxenliv med hög livskvalitet. Undervisningen måste ta sikte på hem och
familj och föräldrarollen måste uppvärderas. Inriktningen ska vara att
äktenskapet mellan man och kvinna förordas och prioriteras som samlev-
nadsform främst för barnens skull, samt att vikten av trohet, respekt och
ansvar betonas, liksom föräldraskapets stora betydelse.
Att samhället satsar på familjen och förebygger separationer är inte en
kostnad utan en besparing. Hemmens oersättliga betydelse inser man när
man begrundar Våldkommissionens tänkvärda slutsats: "Föräldrarna är den
största brottsförebyggande resurs som samhället har." Istället för att bara
ropa på fler poliser och längre straff, behöver vi fler hela familjer och färre
separationer.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en lagstiftning som prioriterar äktenskapet som samlevnadsform,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att förebygga separationer.