Genom FN:s barnkonvention och svensk lagstiftning såsom socialtjänstlagen och föräldrabalken tillförsäkras barn rättigheter och regler till skydd och stöd i olika situationer. FN:s barnkonvention stadgar också att alla åtgärder som vidtas av institutioner, domstolar och myndigheter ska sätta barnets bästa i främsta rummet.
Det har dock visat sig att det finns situationer då dessa regler inte ger det skydd och stöd som barn bör ha för att inte fara illa.
I samband med separationer och vårdnads- och umgängestvister händer det inte sällan att barnens föräldrar medvetet eller omedvetet, handlar så att barnen blir lidande och till och med ett slagträ för föräldrar som inte kan lösa sina konflikter på annat sätt. Alla parter förlorar på detta men barnen blir oftast de största förlorarna. En förutsättning för att barn inte ska fara illa är att föräldrarna inser vad som är barnets bästa. Ibland kan även annars kloka föräldrar brista i sin omdömesförmåga när de är inblandade i en personlig konflikt med t.ex. den andra föräldern i en vårdnadstvist.
Det förekommer tyvärr också att myndigheters tjänstemän har otillräckliga kunskaper om FN:s barnkonvention och barns rättigheter och därför inte tillämpar reglerna på ett riktigt sätt.
Det kan tyckas att i de fall då olika samhällsorgan och myndigheter blir inkopplade så skulle gällande lagstiftning och myndigheternas ambitioner kunna förhindra att barnen far illa och medverka till att barnen får sina rättigheter och behov respekterade och tillgodosedda.
Erfarenheter från bl.a. socialtjänsten. kvinnohus, mansforum visar att det finns brister i den nuvarande lagstiftningen till skydd för barnets bästa. Det saknas bl.a. regler och praxis som ger barn rätt till juridiskt biträde i samband med vårdnads- och umgängesrättstvister.
Det är en brist i nuvarande lagstiftning att barn inte kan få stöd av ett juridiskt ombud när deras rättigheter kränks och när barnets vårdnadshavare inte heller förmår att tillgodose barnets bästa och barnets rättigheter. Vi anser att en lagstiftning liknande den som finns om målsägarbiträde för utsatta kvinnor skulle kunna tillämpas även för barn. Vi anser även att en utredning bör se över möjligheterna för barn att få juridiskt biträde när barnets vårdnadshavare inte förmår att tillgodose barnets egna rättigheter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda möjligheten att barn kan få stöd av ett juridiskt ombud när deras rättigheter kränks och barnets vårdnadshavare inte förmår att tillgodose barnets rättigheter.
Stockholm den 22 oktober 1998
Maud Björnemalm (s)
Hans Karlsson (s) Inger Lundberg (s) Nils-Göran Holmqvist (s)