Under lång tid har frågan om homosexuellas rätt att adoptera
barn debatterats. Frågan har varit, och är sannolikt
fortfarande, kontroversiell. Frågan rör ett flertal etiska
perspektiv. I stora delar av samhället uppfattas fortfarande
homosexuell kärlek och samlevnad som något suspekt och
fult. Samtidigt förändras värderingar snabbt till förmån för
ett öppnare och mer tolerant synsätt på människors kärlek. I
samband med adoption är naturligtvis det allra viktigaste
barnens uppväxtvillkor.
Under föregående riksmöte beslöt riksdagen att begära en utredning kring
frågan. Regeringen bereder för närvarande frågan vad gäller direktiv och
sammansättning på utredningen. Det finns lite att invända mot en sådan
handläggning. Visserligen talar mycket för att riksdagen redan nu borde
kunna fatta beslut om att homosexuella par ska ha rätt till samma prövning
som andra heterosexuella par om deras lämplighet att bli adoptivföräldrar.
Men det ska inte vara de vuxnas önskan till barn som avgör. Det är först
och främst med barnens bästa som utgångspunkt som adoptionsärenden ska
avgöras. En första viktig utgångspunkt är att barn inte drabbas av att ha två
föräldrar av samma kön. Det visar inte minst den studie som psykologiska
institutionen i Göteborg har gjort.
Det visar också de många fall där barn redan idag växer upp i
homosexuella förhållanden. Det avgörande för ett barn är i stället barnens
uppfostran och vilket stöd de får i samhället.
Precis som idag bör föräldrarnas lämplighet avgöra adoptionsärenden. Med
den ändringen att den sexuella läggningen inte bör lägga hinder i vägen för
adoption.
Visst kan det uppstå problem i kontakt med andra länder som inte delar
den svenska synen att all kärlek mellan två vuxna individer bör accepteras.
Men det är likväl ett underordnat och fullt hanterbart problem. Inte heller kan
det sägas innebära att samhället tar ställning för någon form av samlevnad.
Tvärtom understryker ett sådant ställningstagande att samhället inte värderar
sexuell läggning utan enbart grundar sig på föräldrarnas lämplighet.
Likväl rymmer frågan en stor spänning i samhället. Det är därför sannolikt
bra att frågan utreds för att klargöra alla de problem som kan finnas i en
ändring av reglerna.
Ett beslut som dock riksdagen redan nu borde kunna ta ställning för är att
acceptera så kallad närståendeadoption. Det handlar med andra ord om att
barn som växt upp i homosexuella förhållanden ska kunna adopteras av den i
förhållandet som inte är vårdnadshavare. Här handlar det om att barn som
redan vuxit upp i ett homosexuellt förhållande ska kunna garanteras trygghet
och stabilitet i uppväxtmiljön samt också formellt få två föräldrar.
Idag godkänns inte heller homosexuella adoptioner som genomförts i
andra länder av NIA. Det riskerar naturligtvis innebära att ett barn som i ett
land har två föräldrar i Sverige enbart har en förälder. Detta kan i sin tur
drabba barnet exempelvis vad gäller arvsrätt och dylikt. Detta borde redan nu
kunna ändras. Ett barn ska inte bli drabbat av att olika länder har olika
lagstiftning. Om barnet har två föräldrar i sitt uppväxtland så ska hon/han ha
rätt till det även i Sverige. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om närståendeadoption och adoptioner genomförda i andra länder.