Förordnande som vigselförrättare och partnerskapsförrättare
Via tillkomsten av partnerskapslagen 1994 utökades friheten
för många människor i Sverige. En bärande del av
frihetsbegreppet är att enskilda individer inte skall behöva
gömma undan delar av sina uppfattningar eller sin läggning
av rädsla för olika former av förtryck. Det vi inte
uttryckligen i lag har förbjudit bör vi i möjligaste mån
undvika att förtrycka till subkulturer. Ett fritt samhälle är ett
öppet samhälle där alla tolereras och respekteras så länge de
inte förgriper sig på andra människors frihet.
Partnerskapslagen bidrog också till att uppmuntra stabil partnerbildning.
Via partnerskapslagen kan homosexuella par öppet visa att de hör ihop.
Deras rättsliga ställning förstärktes. Allmänhetens ibland mycket skeva och i
brist på egen kontakt med öppet homosexuella också ogrundade vanföre-
ställningar om homosexualitet som något konstigt kan nedkämpas. Synen på
homosexuell kärlek som något från heterosexuell kärlek avvikande kan
förändras när homosexuella par via att ingå partnerskap kan visa öppet att
samma längtan efter stabil partnersamhörighet finns även om kärleken riktar
sig till en person av samma kön.
Homosexuella par kan till skillnad från heterosexuella endast ingå
partnerskap som utförs av därtill särskilt förordnade personer i borgerlig regi.
Detta förordnande omfattar oftast enskilda personer som nominerats av
lokala partiföreningar runt om i landet. Förordnandet utfärdas av läns-
styrelsen. Förordnandet att vara partnerskapsförrättare är idag skilt från
förordnandet som vigselförrättare.
Aktuell statistik visar att cirka 40 procent av de enskilt förordnade vigsel-
förrättarna saknar förordnande som partnerskapsförrättare. I vissa kommuner
i landet finns överhuvudtaget inga partnerskapsförrättare förordnade. I
många fall är det inte en medveten åtskillnad. Många vigselförrättare är inte
medvetna om att deras förordnande inte automatiskt också innebär att de kan
förrätta partnerskap.
För att skapa större tydlighet och samtidigt också garantera att partner-
skapslagstiftningen respekteras över hela landet bör en översyn göras av
länsstyrelsernas rutiner för förordnande. Utgångspunkten skall vara att
förordnandet som gives skall avse både förrättande av vigslar och registre-
ring av partnerskap. Länsstyrelsen skall tillse att det finns partnerskaps-
förrättare förordnade i alla landets kommuner. Om den enskilde vill
förordnas endast till den ena funktionen skall detta kunna medges. Den typen
av förordnanden skall dock utgöra undantag.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införa gemensamma förordnanden för förrättande av vigslar
och registrering av partnerskap,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i övrigt se över länsstyrelsens rutiner för förordnande av
vigsel- och partnerskapsförrättare.