Via tillkomsten av partnerskapslagen 1994 utökades friheten för många människor i Sverige. En bärande del av frihetsbegreppet är att enskilda individer inte skall behöva gömma undan delar av sina uppfattningar eller sin läggning av rädsla för olika former av förtryck. Det vi inte uttryckligen i lag har förbjudit bör vi i möjligaste mån undvika att förtrycka till subkulturer. Ett fritt samhälle är ett öppet samhälle där alla tolereras och respekteras så länge de inte förgriper sig på andra människors frihet.
Partnerskapslagen bidrog också till att uppmuntra stabil partnerbildning. Via partnerskapslagen kan homosexuella par öppet visa att de hör ihop. Deras rättsliga ställning förstärktes. Allmänhetens ibland mycket skeva och i brist på egen kontakt med öppet homosexuella också ogrundade vanföre- ställningar om homosexualitet som något konstigt kan nedkämpas. Synen på homosexuell kärlek som något från heterosexuell kärlek avvikande kan förändras när homosexuella par via att ingå partnerskap kan visa öppet att samma längtan efter stabil partnersamhörighet finns även om kärleken riktar sig till en person av samma kön.
Homosexuella par kan till skillnad från heterosexuella endast ingå partnerskap som utförs av därtill särskilt förordnade personer i borgerlig regi. Detta förordnande omfattar oftast enskilda personer som nominerats av lokala partiföreningar runt om i landet. Förordnandet utfärdas av läns- styrelsen. Förordnandet att vara partnerskapsförrättare är idag skilt från förordnandet som vigselförrättare.
Aktuell statistik visar att cirka 40 procent av de enskilt förordnade vigsel- förrättarna saknar förordnande som partnerskapsförrättare. I vissa kommuner i landet finns överhuvudtaget inga partnerskapsförrättare förordnade. I många fall är det inte en medveten åtskillnad. Många vigselförrättare är inte medvetna om att deras förordnande inte automatiskt också innebär att de kan förrätta partnerskap.
För att skapa större tydlighet och samtidigt också garantera att partner- skapslagstiftningen respekteras över hela landet bör en översyn göras av länsstyrelsernas rutiner för förordnande. Utgångspunkten skall vara att förordnandet som gives skall avse både förrättande av vigslar och registre- ring av partnerskap. Länsstyrelsen skall tillse att det finns partnerskaps- förrättare förordnade i alla landets kommuner. Om den enskilde vill förordnas endast till den ena funktionen skall detta kunna medges. Den typen av förordnanden skall dock utgöra undantag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa gemensamma förordnanden för förrättande av vigslar och registrering av partnerskap,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i övrigt se över länsstyrelsens rutiner för förordnande av vigsel- och partnerskapsförrättare.
Stockholm den 23 oktober 1998
Fredrik Reinfeldt (m)