Den svenska lagstiftningen diskriminerar på flera sätt homo-
och bisexuella kvinnor och män. Den mest påfallande
formen av särbehandling finns inom de bestämmelser som
rör föräldraskap.
Enligt gällande lagstiftning kan endast gifta heterosexuella par adoptera
barn. Det är med andra ord på förhand uteslutet att homosexuella par skall
ges samma möjlighet. Det är inte ens möjligt med s k styvbarnsadoption, dvs
att en kvinna eller en man adopterar sin homosexuella partners biologiska
barn så att de tillsammans blir föräldrar i juridisk mening.
Den svenska lagstiftningen
är inkonsekvent och skapar
problem
I juni 1996 blev Island det första landet i världen som ger
homosexuella som ingått partnerskap möjligheten till
gemensam vårdnad om barn. Vänsterpartiet är mycket
positivt till den isländska lagstiftningen. Den tydliggör också
ett av problemen med den svenska lagstiftingen, som borde
medföra problem i Sverige för en del isländska familjer. Vad
händer om en isländsk barnfamilj med två homosexuella
föräldrar flyttar till Sverige? Kommer svenska myndigheter
att splittra denna familj genom att vägra erkänna att två
personer av samma kön kan vara vårdnadshavare till ett
barn? Vem tar till vara barnets intressen?
Från och med 1998 finns en partnerskapslag även i Nederländerna. Den
nederländska regeringen har uttalat målsättningen att snart kunna presentera
ett lagförslag som likställer homo- och heterosexuella par i lagstiftningen
rörande vårdnad, förmynderskap och adoption av barn som är bosatta i
Nederländerna. Vad händer när den första nederländska homosexuella
barnfamiljen flyttar till Sverige? Skulle det verkligen vara i barnets intresse
att den svenska staten förnekade denna familj juridiskt erkännande?
Nuvarande lagstiftning medger inte heterosexuella sambor rätt att adoptera
barn gemensamt. Den viktiga skillnaden är dock att heterosexuella sambor
alltid har möjligheten att gifta sig och därigenom få rätt att adoptera barn
gemensamt. Ensamstående personer kan däremot adoptera barn. Här finns
inget hinder i lagen för att homo- och bisexuella skulle komma i fråga som
adoptivföräldrar. En fördomsfull och negativ syn från myndigheternas sida
på homo- och bisexuella som föräldrar har emellertid medfört att det aldrig
har hänt att en öppet homo- eller bisexuell person fått godkännande som
adoptivförälder.
Grundregeln i lagen om registrerat partnerskap är att alla rättsverkningar
som avser gifta par också skall tillämpas på par som ingått partnerskap. I 3
kap. 2 § stadgas dock: "Registrerade partner får varken gemensamt eller var
för sig anta adoptivbarn enligt 4 kap. föräldrabalken."
Enligt Vänsterpartiets uppfattning har partnerskapslagens tillkomst inne-
burit ett genombrott för erkännandet av homosexuell samlevnad; däremot har
lagen medfört att vi har fått den första lag, som uttryckligen förbjuder homo-
sexuella att adoptera barn. Medan den som inte ingått partnerskap har en
teoretisk möjlighet att bli adoptivförälder, är denna möjlighet utesluten för
den som har ingått partnerskap.
Det viktiga för barnet är
trygghet, kärlek och
bekräftelse
Enligt Vänsterpartiets uppfattning är inte möjligheten att
adoptera barn att likna vid en rättighet. Utgångspunkten
måste alltid vara barnets bästa. Men att svensk lagstiftning
utestänger homo- och bisexuella från möjligheten till adop-
tion handlar inte om hänsynen till barnets bästa, utan om en
negativ syn på kvinnors och mäns homosexualitet. All
forskning och alla mänskliga erfarenheter på området pekar
på att en persons lämplighet som förälder har mycket litet att
göra med huruvida förälderns sexuella läggning är homo-,
bi- eller heterosexuell. Det centrala är om föräldern har
kapacitet att ge barnet trygghet, kärlek och bekräftelse.
Varje adoptionsbeslut måste fattas individuellt. Om det är till fördel för ett
visst barn att adopteras av en viss person, och denna person råkar vara homo-
eller bisexuell, bör inte lagen lägga hinder i vägen. Om det inte skulle vara
till fördel för barnet att adopteras av den homo- eller bisexuella kvinnan eller
mannen skall ett beslut om adoption naturligtvis inte fattas. För detta behövs
ingen lagstiftning som förbjuder homo- och bisexuella att adoptera barn.
En mycket stor majoritet av riksdagen röstade den 22 april 1998 för ett
tillkännagivande om behovet av en förutsättningslös utredning om situa-
tionen för barn i homo- och bisexuella familjer. Utredningen har trots detta
inte tillsatts ännu. Vänsterpartiet föreslår att riksdagen uttalar att
utredningen
snarast bör tillsättas och att den ges i uppdrag att skyndsamt återkomma med
lagförslag för att undanröja särbehandlingen av homo- och bisexuella i
lagstiftningen om föräldraskap.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredningen om homo- och bisexuella som föräldrar.
Stockholm den 21 oktober 1998
Tasso Stafilidis (v)
Ingrid Burman (v)
Rolf Olsson (v)
Alice Åström (v)
Lena Olsson (v)
Sture Arnesson (v)
Tanja Linderborg (v)
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Ulla Hoffmann (v)