Allt fler människor investerar och gör avsättningar i en
pensionsförsäkring till förmån för en ekonomiskt tryggare
pension. Det är en klok investering som skall komma till
nytta längre fram i livet. Många tecknar samtidigt ett
efterlevandeskydd till sin pensionsförsäkring för att trygga
sina närmaste mot ekonomisk skada vid den försäkrades
eventuella förtida bortgång. Maka, sambo och bröstarvingar
utgör ofta förmånstagarkretsen på en pensionsförsäkring.
För några år sedan blev det möjligt att undvika begränsningar om att barn
över 20 år skulle uteslutas från förmånstagarkretsen. Detta är bra och ger
dessutom en större trovärdighet från såväl myndighet som försäkrings-
givarna. Det finns emellertid fortfarande begränsningar vad avser kretsen av
förmånstagare för just pensionsförsäkringar som är avdragsgilla i
självdeklarationen eller tecknade som tjänstepensionsförsäkring.
Förmånstagarkretsen borde kunna utökas så att arvingar tillåts bli mot-
tagare av medel från pensionsförsäkring i enlighet med parentelprincipen.
Detta skulle kännas tryggare för människor som saknar egna barn och gärna
vill teckna pensionsförsäkring men samtidigt inte vill se sitt kapital föras
över till arvsvinst genom försäkringsbolagets försorg.
Kapitalförsäkringar har ett mer generöst förmånstagarförordnande efter-
som vem eller även vad som helst kan vara förmånstagare. Denna regel är
lämplig i ett avtal som inte är knutet till avdragsrätt i deklarationen.
Staten vill att medborgarna aktivt skall deltaga i ansvaret om den egna
pensionen. Ett långsiktigt sparande är därför nödvändigt och fördelaktigt.
Lagstiftningen stimulerar till detsamma genom avdragsrätten. Detta är bra.
Men reglerna för utbetalning av pensionskapitalet eller efterlevandeskyddet
måste också inge förtroende.
Om olyckan skulle vara framme och båda parterna i ett barnlöst för-
hållande omkommer t.ex. vid en trafikolycka, är dagens förmånstagarförord-
nande utan värde. Det samlade kapitalet övergår då till arvvinst, d.v.s.
fördelas på övriga försäkringstagare. Detta känns olustigt. Därför bör
reglerna ändras så att även barnlösa förhållanden känner trygghet i att deras
samlade pensionskapital inte sprids ut bland övriga försäkringstagare utan
kan komma den närmaste familjekretsen till godo.
Genom att låta förmånstagarförordnandet för pensionsförsäkringar utökas
till att även omfatta arvingar skulle detta problem vara ur världen. Den idag
gällande lagstiftningen begränsar förmånstagarförordnandet i alltför stor
grad.
Den sedan några år antagna lagen om IPS, Individuellt pensionssparande,
möjliggör ett förmånstagarförordnande till arvingar. Då framstår ånyo
skillnaden ännu mer smaklös. Varför skall vissa pensionsavsättningar
erbjuda det mer generösa förmånstagarförordnandet medan andra behåller
den gamla och traditionella förordningen i form av maka, sambo eller barn?
Detta är inte rätt signal från lagstiftningen. Människor som, inte minst genom
det nya pensionsavtalet, uppmanas att teckna egna pensionsförsäkringar,
måste känna trygghet och ha lagstadgade och rättvisa regler för sitt
efterlevandeskydd.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förmånstagarförordnande i pensionsförsäkringar,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att
lagstiftningen möjliggör att även arvingar kan vara förmånstagare av
pensionsförsäkringar.