Allt fler människor investerar och gör avsättningar i en pensionsförsäkring till förmån för en ekonomiskt tryggare pension. Det är en klok investering som skall komma till nytta längre fram i livet. Många tecknar samtidigt ett efterlevandeskydd till sin pensionsförsäkring för att trygga sina närmaste mot ekonomisk skada vid den försäkrades eventuella förtida bortgång. Maka, sambo och bröstarvingar utgör ofta förmånstagarkretsen på en pensionsförsäkring.
För några år sedan blev det möjligt att undvika begränsningar om att barn över 20 år skulle uteslutas från förmånstagarkretsen. Detta är bra och ger dessutom en större trovärdighet från såväl myndighet som försäkrings- givarna. Det finns emellertid fortfarande begränsningar vad avser kretsen av förmånstagare för just pensionsförsäkringar som är avdragsgilla i självdeklarationen eller tecknade som tjänstepensionsförsäkring.
Förmånstagarkretsen borde kunna utökas så att arvingar tillåts bli mot- tagare av medel från pensionsförsäkring i enlighet med parentelprincipen. Detta skulle kännas tryggare för människor som saknar egna barn och gärna vill teckna pensionsförsäkring men samtidigt inte vill se sitt kapital föras över till arvsvinst genom försäkringsbolagets försorg.
Kapitalförsäkringar har ett mer generöst förmånstagarförordnande efter- som vem eller även vad som helst kan vara förmånstagare. Denna regel är lämplig i ett avtal som inte är knutet till avdragsrätt i deklarationen.
Staten vill att medborgarna aktivt skall deltaga i ansvaret om den egna pensionen. Ett långsiktigt sparande är därför nödvändigt och fördelaktigt. Lagstiftningen stimulerar till detsamma genom avdragsrätten. Detta är bra. Men reglerna för utbetalning av pensionskapitalet eller efterlevandeskyddet måste också inge förtroende.
Om olyckan skulle vara framme och båda parterna i ett barnlöst för- hållande omkommer t.ex. vid en trafikolycka, är dagens förmånstagarförord- nande utan värde. Det samlade kapitalet övergår då till arvvinst, d.v.s. fördelas på övriga försäkringstagare. Detta känns olustigt. Därför bör reglerna ändras så att även barnlösa förhållanden känner trygghet i att deras samlade pensionskapital inte sprids ut bland övriga försäkringstagare utan kan komma den närmaste familjekretsen till godo.
Genom att låta förmånstagarförordnandet för pensionsförsäkringar utökas till att även omfatta arvingar skulle detta problem vara ur världen. Den idag gällande lagstiftningen begränsar förmånstagarförordnandet i alltför stor grad.
Den sedan några år antagna lagen om IPS, Individuellt pensionssparande, möjliggör ett förmånstagarförordnande till arvingar. Då framstår ånyo skillnaden ännu mer smaklös. Varför skall vissa pensionsavsättningar erbjuda det mer generösa förmånstagarförordnandet medan andra behåller den gamla och traditionella förordningen i form av maka, sambo eller barn? Detta är inte rätt signal från lagstiftningen. Människor som, inte minst genom det nya pensionsavtalet, uppmanas att teckna egna pensionsförsäkringar, måste känna trygghet och ha lagstadgade och rättvisa regler för sitt efterlevandeskydd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förmånstagarförordnande i pensionsförsäkringar,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att lagstiftningen möjliggör att även arvingar kan vara förmånstagare av pensionsförsäkringar.
Stockholm den 26 oktober 1998
Kenneth Lantz (kd)