Särlagstiftningen för homosexuella
Vänsterpartiet anser att människors kärlek och önskan att leva tillsammans skall erkännas och respekteras på samma villkor av samhället, oavsett om kärleken är homosexuell eller heterosexuell. Vi anser att lagstiftningen på alla områden bör ha enhetliga regler för både homo- och heterosexuella.
Lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap innebär att två personer av samma kön genom att ingå partnerskap kan få tillgång till de flesta av äktenskapets rättsverkningar. Genom införandet av denna lag tillhör Sverige de länder som hunnit längst i arbetet på att avskaffa den rättsliga sär- behandlingen av homosexuella. Vi har dock ännu inte nått fram till målet att avskaffa all särbehandling och diskriminering.
Det finns ingen anledning att behålla två parallella institut för familje- rättslig samlevnad, det ena för heterosexuella relationer och det andra för homosexuella relationer. Inrättandet av partnerskapet, som en särskild sam- levnadsform för homosexuella, var i sig en kompromiss för att tillmötesgå dem som anser att äktenskapet är förbehållet man och kvinna. De organisa- tioner som arbetar för homosexuellas rättigheter, bl.a. Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL), har äktenskap för homosexuella som slutmål.
Homosexuella par bör ges möjlighet att ingå äktenskap på samma villkor som heterosexuella. Äktenskapsbalkens portalparagraf bör därför få följande lydelse: "Äktenskap ingås mellan två personer. De som har ingått äktenskap med varandra är makar." Konsekvensändringar skulle behöva göras i övriga delar av äktenskapsbalken. Lagen om registrerat partnerskap kan i samband därmed avskaffas. En särskild övergångsbestämmelse kan säkerställa att de par som ingått partnerskap hädanefter betraktas som makar. Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag om detta.
Civiläktenskap
Staten skall verka för att demokratins idéer om människors lika värde och rättigheter blir vägledande inom samhällets alla områden. Rasism eller antisemitism är inte mer ursäktlig om den förekommer inom ett religiöst samfund. På samma sätt är det med homofobi. I dag har många präster inom svenska kyrkan och andra trossamfund tillstånd att utföra en av staten godkänd och juridiskt bindande vigselförrättning, trots att de vägrar viga homosexuella. Det finns all anledning att kritisera detta förhållande. Ett sätt att komma till rätta med detta är att införa civiläktenskap av fransk typ, det vill säga att endast borgerliga vigselceremonier är juridiskt giltiga och att paren själva får avgöra om de vill låta den borgerliga vigseln följas av en religiös vigselceremoni utan juridisk betydelse. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vigsel- och partnerskapsförrättare
Enskilda personer kan av länsstyrelsen förordnas som förrättare av borgerliga vigslar (hädanefter vigselförrättare). På motsvarande sätt kan enskilda personer förordnas som förrättare av registrering av partnerskap (hädanefter partnerskapsförrättare). De personer som förordnas är nästan alltid politiker, kommunaltjänstemän eller lokalt kända personligheter som nomineras av sin hemkommun.
Enligt de senast tillgängliga uppgifterna har 1 091 personer förordnats som antingen vigselförrättare eller partnerskapsförrättare. Av dessa är 59 personer endast partnerskapsförrättare medan hela 442 personer är enbart vigsel- förrättare. Flertalet av förrättarna kan alltså inte förrätta partnerskaps- ceremonier. Nio kommuner saknar partnerskapsförrättare helt, trots att de har vigselförrättare. Ingen kommun saknar vigselförrättare trots att de har partnerskapsförrättare. Partnerskapet är för homosexuella par vad äkten- skapet är för heterosexuella par. Om en kommun enbart har vigselförrättare utsätter man alltså sina homosexuella invånare för särbehandling. Samma sak gäller på individplanet: den som enbart är vigselförrättare agerar i praktiken diskriminerande mot homosexuella.
Ett antal kommunala företrädare har offentligt motsatt sig förordnandet av partnerskapsförrättare, ofta genom uttalanden som är djupt fördomsfulla och kränkande mot homosexuella. Vigselförrättaren Olov Ahlström från Götene sade: "Jag ställer inte upp på några böghistorier, det är så jävla äckligt att det står mig upp i halsen." (Skaraborgs Läns Tidning 7/1 1995) Vigselförrättaren Inger Andersson från Helsingborg, tillika kommunfullmäktiges ordförande, ville inte bli partnerskapsförrättare eftersom "naturlagarna ibland är både svårförståeliga och bistra. Det får man väl bara beklaga." (Helsingborgs Dagblad 31/3 1995) Vigselförrättaren och kommunalrådet Östen Eriksson i Norsjö ville inte bli partnerskapsförrättare eftersom "någonstans måste man också visa någon slags norm i det här samhället. Ett samhälle som är utan normer går mot sitt förfall." (Nyhetsinslag i P4 Västerbotten 15/12 1994) Listan över exempel kan tyvärr göras mycket längre. Att vara vigselförrättare är ett förtroendeuppdrag, inte en rättighet. Det är därför självklart att de personer som får uppdraget som förrättare skall vara beredda att behandla alla människor lika oavsett sexuell läggning. Funktionerna som vigsel- förrättare och partnerskapsförrättare bör därför förenas till ett gemensamt uppdrag och övergångsbestämmelser bör införas som tillser att den som förordnats för någondera av de tidigare funktionerna automatiskt får sitt förordnande omvandlat till att avse den nya funktionen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i äktenskapsbalken m.fl. lagar, enligt vad som anförts i motionen, om att införa äktenskap för homosexuella,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om civiläktenskap,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i äktenskapsbalken m.fl. lagar, enligt vad som anförts i motionen, att funktionerna som vigselförrättare och partnerskapsförrättare görs till ett gemensamt uppdrag.
Stockholm den 21 oktober 1998
Tasso Stafilidis (v)
Ingrid Burman (v) Rolf Olsson (v) Alice Åström (v) Yvonne Oscarsson (v) Lena Olsson (v) Sture Arnesson (v) Tanja Linderborg (v) Sven-Erik Sjöstrand (v) Ulla Hoffmann (v)