Motion till riksdagen
1998/99:L405
av Kerstin Heinemann och Helena Bargholtz (fp)

Föräldrabalken och barnkonventionen


Barns rättigheter
Föräldrabalken (FB) har förbättrats i flera avseenden men är
på flera punkter fortfarande otillräcklig för att entydigt
framhäva att lagstiftningens utgångspunkt är barnets bästa.
Folkpartiet står oreserverat bakom principen att barnets bästa skall sättas i
främsta rummet. Vi noterade därför med tillfredsställelse att den nya
portalparagrafen om  barnets bästa skulle vara styrande vid avgörande i alla
frågor som rör vårdnad, boende och umgänge.
Emellertid uppkommer härvid - som även Lagrådet påpekade - samord-
ningsproblem eftersom portalparagrafen införs samtidigt som redan
existerande föreskrifter om hänsyn till barnets bästa behålls i enskilda
stadganden i kapitlet. Kompletterande begrepp som "uppenbart oförenligt
med barnets bästa", "så långt möjligt tillgodoses", "bestående men",
"lämpligare", "olämpligt", "lider allvarlig skada"  m.fl. innebär en menlig
nivåreglering av grundbegreppet.
Vad än värre är att det härigenom uppkommer disharmoni i förhållande till
barnkonventionen, som fastslår att "barnets bästa" ska styra lagstiftare och
myndigheter.
Viktig barnkonvention
Barnkonventionen är ett dokument av högsta dignitet, som
tillkom efter ett synnerligen aktivt svenskt arbete.
Konventionen fick också ett brett universellt stöd när den
ratificerades. Men en ratificering måste följas av en
tillämpning i praktiken. Det är milt sagt ett rimligt krav att
ställa, särskilt på Sverige.
Den nya föräldrabalken står inte i överensstämmelse med barnkonven-
tionen. Det har barnens främste företrädare, Barnombudsmannen, upprepade
gånger sagt till lagutskottet och Advokatsamfundet har instämt. Särskilt bör
nämnas att Lagrådet på ett otvetydigt sätt har pekat på problemet i samband
med sitt yttrande över propositionen.
Tydlig problembild
Portalparagrafen i föräldrabalken, 6 kap. 2 a §, säger att
barnets bästa skall sättas i främsta rummet vid alla åtgärder
som rör barn. Detta är i överensstämmelse med såväl
barnkonventionen som regeringsförslaget. Problemet är att
flera av de föreslagna lagreglerna  - och delvis även de
existerande - strider mot portalparagrafen. Här kommer 10
exempel:
För det första: Avtal om gemensam vårdnad skall godkännas oavsett om
det är enligt barnets bästa eller inte, bara det inte är "uppenbart oförenligt"
med barnets bästa (6 kap. 6 § andra stycket).
För det andra: Vårdnaden skall ändras om förälder brister i omsorg om
barnet, men det räcker då inte med att det är enligt barnets bästa, utan det
krävs att den aktuella situationen "medför bestående fara för barnets hälsa
eller utveckling" ( 6 kap. 7 § första stycket).
För det tredje: Vårdnaden skall vid bristande omsorg kunna överflyttas till
särskilt förordnad vårdnadshavare - inte om det är enligt barnets bästa, utan
om det är "lämpligare" ( 6 kap. 7 § tredje stycket).
För det fjärde: Vårdnaden skall i vissa fosterhemsfall kunna överflyttas
"om det är uppenbart bäst för barnet" och det räcker alltså inte att det är
"enligt barnets bästa" ( 6 kap. 8 § första stycket).
För det femte: Vårdnaden skall vid ensamvårdnadshavarens död kunna
överflyttas till särskilt förordnad vårdnadshavare - inte om det är enligt
barnets bästa, utan om det är "lämpligare" ( 6 kap. 9 §) .
För det sjätte: Viss person skall förordnas till vårdnadshavare - inte om det
är enligt barnets bästa, utan det räcker med att "det inte är olämpligt" ( 6
kap.
10 a §).
För det sjunde: Barnets behov av umgänge skall tillgodoses - inte enligt
barnets bästa, utan "så långt möjligt" ( 6 kap. 15 § andra stycket).
För det åttonde: Föräldrars upplysningsskyldighet i fråga om barnet skall
fullgöras om inte särskilda skäl talar däremot och inte enligt barnets bästa ( 6
kap. 15 § fjärde stycket).
För det nionde: Hämtning får i vårdnadsfall ske om det är nödvändigt för
att "undvika att barnet lider allvarlig skada" - inte endast om det är enligt
barnets bästa ( 21 kap. 3 § andra stycket).
För det tionde: Hämtning får i umgängesfall ske om barnet har "ett särskilt
starkt behov av umgänge" - inte endast för att det är enligt barnets bästa ( 21
kap. 3 § tredje stycket).
Denna uppräkning visar att grundbegreppet "barnets bästa" urholkas på ett
antal punkter. Spännvidden mellan FB 6 kap. 2 § och FB 6 kap. 7 § första
stycket är uppenbarligen mycket stor, alltså mellan å ena sidan kravet på
barnets bästa och å andra sidan att man ibland är beredd att acceptera
bestående fara för barnet. Därigenom blir rättstillämpningen självfallet
väldigt osäker.
Slutresultatet är alltså att regeringsförslaget står i strid med barn-
konventionen till både innehåll och syfte. Det framgår tydligt inte bara för
jurister utan även för ickejurister.
Nödvändig harmonisering
Lösningen på problemet ligger i att man åstadkommer en
harmonisering mellan svensk lag och barnkonventionen. En
sådan harmonisering är nödvändig och borde ha gjorts
tidigare, helst från början. Åtminstone borde regeringen ha
tagit åt sig av lagrådskritiken, särskilt då det alldeles tydligt
framgår av propositionen att regeringen själv erkänner
bristerna. I sista hand borde i varje fall utskottet ha ingripit,
inte minst efter larm från barnombudsmannen vid två olika
tillfällen, särskilt vid utskottets mycket uppmärksammade
och nyttiga hearing. Då hade utskottet haft en möjlighet att
rätta till i varje fall de grövsta felen.
Otillräcklig regeringsåtgärd
Regeringen förutskickade i propositionen att en språklig
översikt av 6 kap. föräldrabalken skulle göras av
Justitiedepartementet. Det är en helt otillräcklig åtgärd att
regeringen säger sig vilja göra en språklig översyn för att i
en oviss framtid återkomma till riksdagen. Det är angeläget
att en översyn genomförs skyndsamt, åtminstone på de
punkter som ovan beskrivits. Detta bör riksdagen ge
regeringen tillkänna.
Sammanfattande slutsats
Det är sammanfattningsvis beklagligt om det rätta beslutet
om barns bästa i en svår livssituation med familjesplittring
skall riskera att äventyras på grund av att vår lag, just vår
svenska lag, är i disharmoni med den barnkonvention som vi
envist har kämpat för att hela världen skall anta.
Problemet med disharmonin mellan svensk rätt och barnkonventionen får
inte tigas ihjäl utan åtgärdas omedelbart.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av 6 kap. föräldrabalken för att bringa lagstiftningen i
överensstämmelse med barnkonventionen.

Stockholm den 23 oktober 1998
Kerstin Heinemann (fp)

Helena Bargholtz (fp)