Barns rättigheter
Föräldrabalken (FB) har förbättrats i flera avseenden men är på flera punkter fortfarande otillräcklig för att entydigt framhäva att lagstiftningens utgångspunkt är barnets bästa.
Folkpartiet står oreserverat bakom principen att barnets bästa skall sättas i främsta rummet. Vi noterade därför med tillfredsställelse att den nya portalparagrafen om barnets bästa skulle vara styrande vid avgörande i alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge.
Emellertid uppkommer härvid - som även Lagrådet påpekade - samord- ningsproblem eftersom portalparagrafen införs samtidigt som redan existerande föreskrifter om hänsyn till barnets bästa behålls i enskilda stadganden i kapitlet. Kompletterande begrepp som "uppenbart oförenligt med barnets bästa", "så långt möjligt tillgodoses", "bestående men", "lämpligare", "olämpligt", "lider allvarlig skada" m.fl. innebär en menlig nivåreglering av grundbegreppet.
Vad än värre är att det härigenom uppkommer disharmoni i förhållande till barnkonventionen, som fastslår att "barnets bästa" ska styra lagstiftare och myndigheter.
Viktig barnkonvention
Barnkonventionen är ett dokument av högsta dignitet, som tillkom efter ett synnerligen aktivt svenskt arbete. Konventionen fick också ett brett universellt stöd när den ratificerades. Men en ratificering måste följas av en tillämpning i praktiken. Det är milt sagt ett rimligt krav att ställa, särskilt på Sverige.
Den nya föräldrabalken står inte i överensstämmelse med barnkonven- tionen. Det har barnens främste företrädare, Barnombudsmannen, upprepade gånger sagt till lagutskottet och Advokatsamfundet har instämt. Särskilt bör nämnas att Lagrådet på ett otvetydigt sätt har pekat på problemet i samband med sitt yttrande över propositionen.
Tydlig problembild
Portalparagrafen i föräldrabalken, 6 kap. 2 a §, säger att barnets bästa skall sättas i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. Detta är i överensstämmelse med såväl barnkonventionen som regeringsförslaget. Problemet är att flera av de föreslagna lagreglerna - och delvis även de existerande - strider mot portalparagrafen. Här kommer 10 exempel:
För det första: Avtal om gemensam vårdnad skall godkännas oavsett om det är enligt barnets bästa eller inte, bara det inte är "uppenbart oförenligt" med barnets bästa (6 kap. 6 § andra stycket).
För det andra: Vårdnaden skall ändras om förälder brister i omsorg om barnet, men det räcker då inte med att det är enligt barnets bästa, utan det krävs att den aktuella situationen "medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling" ( 6 kap. 7 § första stycket).
För det tredje: Vårdnaden skall vid bristande omsorg kunna överflyttas till särskilt förordnad vårdnadshavare - inte om det är enligt barnets bästa, utan om det är "lämpligare" ( 6 kap. 7 § tredje stycket).
För det fjärde: Vårdnaden skall i vissa fosterhemsfall kunna överflyttas "om det är uppenbart bäst för barnet" och det räcker alltså inte att det är "enligt barnets bästa" ( 6 kap. 8 § första stycket).
För det femte: Vårdnaden skall vid ensamvårdnadshavarens död kunna överflyttas till särskilt förordnad vårdnadshavare - inte om det är enligt barnets bästa, utan om det är "lämpligare" ( 6 kap. 9 §) .
För det sjätte: Viss person skall förordnas till vårdnadshavare - inte om det är enligt barnets bästa, utan det räcker med att "det inte är olämpligt" ( 6 kap. 10 a §).
För det sjunde: Barnets behov av umgänge skall tillgodoses - inte enligt barnets bästa, utan "så långt möjligt" ( 6 kap. 15 § andra stycket).
För det åttonde: Föräldrars upplysningsskyldighet i fråga om barnet skall fullgöras om inte särskilda skäl talar däremot och inte enligt barnets bästa ( 6 kap. 15 § fjärde stycket).
För det nionde: Hämtning får i vårdnadsfall ske om det är nödvändigt för att "undvika att barnet lider allvarlig skada" - inte endast om det är enligt barnets bästa ( 21 kap. 3 § andra stycket).
För det tionde: Hämtning får i umgängesfall ske om barnet har "ett särskilt starkt behov av umgänge" - inte endast för att det är enligt barnets bästa ( 21 kap. 3 § tredje stycket).
Denna uppräkning visar att grundbegreppet "barnets bästa" urholkas på ett antal punkter. Spännvidden mellan FB 6 kap. 2 § och FB 6 kap. 7 § första stycket är uppenbarligen mycket stor, alltså mellan å ena sidan kravet på barnets bästa och å andra sidan att man ibland är beredd att acceptera bestående fara för barnet. Därigenom blir rättstillämpningen självfallet väldigt osäker.
Slutresultatet är alltså att regeringsförslaget står i strid med barn- konventionen till både innehåll och syfte. Det framgår tydligt inte bara för jurister utan även för ickejurister.
Nödvändig harmonisering
Lösningen på problemet ligger i att man åstadkommer en harmonisering mellan svensk lag och barnkonventionen. En sådan harmonisering är nödvändig och borde ha gjorts tidigare, helst från början. Åtminstone borde regeringen ha tagit åt sig av lagrådskritiken, särskilt då det alldeles tydligt framgår av propositionen att regeringen själv erkänner bristerna. I sista hand borde i varje fall utskottet ha ingripit, inte minst efter larm från barnombudsmannen vid två olika tillfällen, särskilt vid utskottets mycket uppmärksammade och nyttiga hearing. Då hade utskottet haft en möjlighet att rätta till i varje fall de grövsta felen.
Otillräcklig regeringsåtgärd
Regeringen förutskickade i propositionen att en språklig översikt av 6 kap. föräldrabalken skulle göras av Justitiedepartementet. Det är en helt otillräcklig åtgärd att regeringen säger sig vilja göra en språklig översyn för att i en oviss framtid återkomma till riksdagen. Det är angeläget att en översyn genomförs skyndsamt, åtminstone på de punkter som ovan beskrivits. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.
Sammanfattande slutsats
Det är sammanfattningsvis beklagligt om det rätta beslutet om barns bästa i en svår livssituation med familjesplittring skall riskera att äventyras på grund av att vår lag, just vår svenska lag, är i disharmoni med den barnkonvention som vi envist har kämpat för att hela världen skall anta.
Problemet med disharmonin mellan svensk rätt och barnkonventionen får inte tigas ihjäl utan åtgärdas omedelbart.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av 6 kap. föräldrabalken för att bringa lagstiftningen i överensstämmelse med barnkonventionen.
Stockholm den 23 oktober 1998
Kerstin Heinemann (fp) Helena Bargholtz (fp)