Debatten om homosexuellt föräldraskap handlar ofta om
huruvida homosexuella kvinnor och män skulle vara
lämpliga som föräldrar. Debatten borde istället föras om på
vilket sätt man kan stödja de homosexuella föräldrar och de
barn till homosexuella som redan finns. Man har vid
psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet
uppskattat att ca 40 000 svenska barn har minst en
homosexuell förälder. Det är barn från tidigare
heterosexuella relationer eller barn som homosexuella
skaffat via insemination eller samlag i avsikt att fostra och
värna om, som ensamstående eller tillsammans med en
partner av samma kön. Barn till homosexuella existerar alltså
redan. Lagstiftningen erkänner dock inte dessa barn på
samma sätt som barn till heterosexuella.
Adoption
De enda som kan adoptera ett barn gemensamt är ett gift
heterosexuellt par. Det är inte heller möjligt för en man eller
kvinna att adoptera sin homosexuella partners biologiska
barn så att de i juridisk mening tillsammans blir föräldrar.
Svenska myndigheter vägrar dessutom personer som lever i
homosexuella förhållanden tillstånd att ta emot ett utländskt
barn i hemmet för adoption (Regeringsrättens årsbok 1993
ref 102).
I och med partnerskapslagens ikraftträdande har situationen fått absurda
drag. Partnerskapslagen har blivit den första lag som uttryckligen förbjuder
homosexuella att adoptera barn. Den som lever ett öppet liv som homosexu-
ell och som väljer att legalisera sitt parförhållande genom ett partnerskap för-
vägras möjligheten till adoption, medan den person som gör allt för att dölja
sin sexuella läggning och som lyckas med detta också kan lyckas med att
godkännas som ensamstående adoptivförälder.
Sedan 1996 tillåter Island att ett homosexuellt par som lever i partnerskap
gemensamt utövar vårdnaden om barn. Nederländernas regering har aviserat
att den planerar ett lagförslag som ger möjlighet till gemensam vårdnad och
även adoption av barn som är bosatta i landet. Detta gör det ytterst angeläget
att se över den svenska lagstiftningen på området. Förr eller senare kommer
ett isländskt eller nederländskt homosexuellt föräldrapar att flytta till
Sverige
med sitt barn. Kommer Sverige då verkligen att splittra denna familj i
juridisk mening? Om så sker, är det verkligen till barnets bästa?
Ofta används fördomar mot homosexuella som argument för att inte ge
homosexuella möjlighet till adoption. Det är dock inte acceptabelt att för-
domar mot en samhällsgrupp används som skäl för att behandla denna grupp
sämre än andra samhällsgrupper. Detta är inte att se till barnens bästa.
Den av regeringen utlovade utredningen om situationen för barn i homo-
sexuella familjer bör få i uppdrag att skyndsamt återkomma till riksdagen
med lagförslag som innebär att den enskilda familjebildningens förutsätt-
ningar att vara en bra miljö för barn blir avgörande för adoption. Ingen skall
uteslutas från prövning enbart på grund av juridisk samlevnadsform eller
sexuell läggning.
Insemination
Sverige är ett av de få länder som uttryckligen förbjuder
lesbiska kvinnor tillgång till konstgjord befruktning. I lagen
om insemination och lagen om befruktning utanför kroppen
slås fast att insemination och provrörsbefruktning endast kan
utföras om kvinnan är gift eller sammanboende med en man.
Det finns således ingen möjlighet för lesbiska att erhålla
konstgjord befruktning.
Detta har lett till att många lesbiska kvinnor i stället låter inseminera sig i
hemmet eller åker till en klinik utomlands. Detta får till följd att befrukt-
ningen ofta sker med sperma som inte är hivtestad, vilket är en fara för såväl
kvinnan som fostret. Dessutom kan barnet komma att leva under osäkra
juridiska förhållanden.
Eftersom registrerade partner inte tillåts erhålla konstgjord befruktning
bidrar även partnerskapslagen till att förstärka och tydliggöra samhällets
negativa syn på homosexuella som föräldrar. Etiska och medicinska skäl
talar för att samhället skall ge lesbiska deras självklara rätt till samma möj-
ligheter och villkor som heterosexuella kvinnor att få tillgång till konstgjord
befruktning och insemination. Regeringen bör få i uppdrag att skyndsamt
återkomma till riksdagen med lagförslag.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med lagförslag
angående adoption i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändringar i lag om inseminering,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändringar i lag om befruktning utanför kroppen.