På ett antal svenska ambassader och konsulat i utlandet finns
personer som är förordade att förrätta vigslar enligt svensk
lag. Ingen av dessa svenska representationer har dock någon
person som är förordad att förrätta registrering av
partnerskap.
Den svenska regeringen har hittills avvisat tanken på partnerskapsför-
rättare på ambassaderna med hänvisning till att ambassadernas värdländer
inte skulle godkänna en sådan verksamhet. Detta argument har dock ingen
saklig grund eftersom saken aldrig har undersökts. Vi är övertygade om att
många värdländer för de ambassader där vi har vigselförrättare inte skulle ha
något att invända mot att det även förrättades partnerskapsceremonier på
ambassaden.
Ett annat argument som har framförts är att behovet inte är lika stort som
för äktenskap. Då blundar man dock för att antalet partnerskap som ingås
naturligtvis måste förväntas bli mycket lägre än antalet äktenskap eftersom
antalet homosexuella i befolkningen är mycket lägre än antalet heterosexuel-
la. Det bör finnas lika möjligheter för homosexuella som för heterosexuella
att gifta sig.
Ett tredje argument som har framförts är att det skulle kosta för mycket. Vi
har svårt att ta detta argument på allvar eftersom det gissningsvis skulle röra
sig om sammanlagt något tiotal ceremonier årligen. Om dessa partnerskap
inte ingicks på ambassaderna skulle de ju utföras i Sverige till motsvarande
kostnad, varför nettokostnaden för staten snarast blir noll.
Det är en viktig principiell fråga att svenska myndigheter ska ge sina
medborgare samma service och bemötande oavsett medborgarnas sexuella
läggning. Regeringen bör därför få i uppdrag att skyndsamt utse partner-
skapsförrättare på samtliga de ambassader och konsulat där det i dag finns
vigselförrättare och där godkännande har givits från ambassadens eller kon-
sulatets värdland.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om partnerskapsförrättare.