Motion till riksdagen
1998/99:L303
av Marianne Andersson m.fl. (c, m, kd, fp)

Skyddet för äganderättsförbehåll


Leverantörerna i Sverige, däribland många små och
medelstora företag, har i dag en utsatt position när deras
beställare går i konkurs. Av den behållning som finns i
konkursbolaget går den övervägande delen till att betala
bankernas och statens fordringar. En mycket liten del, cirka
fem procent, återstår till de s k oprioriterade fordringsägarna
bland vilka leverantörerna räknas. Reglerna för hur
behållningen ska fördelas vid konkurs ses för närvarande
över inom ramen för Förmånsrättskommitténs arbete, men
oavsett utfallet av kommitténs arbete kommer
leverantörernas ställning inte att märkbart förbättras.
Ett sätt att påtagligt förbättra leverantörernas ställning är att stärka det
sakrättsliga skyddet för äganderättsförbehåll. Med det avses en rätt för
leverantören att återta varor som inte betalts om beställaren går i konkurs.
För närvarande gäller den rätten endast om den levererade varan inte är
avsedd att säljas vidare, bearbetas eller infogas i någon annan vara. Det
avgörande är med andra ord vad som är avsikten med köpet. Något faktiskt
förfogande krävs alltså inte, utan varor som är avsedda för vidareförsäljning
kan stå orörda hos beställaren när denne går i konkurs och leverantören ges
ändock ingen rätt att återta dem.
Ett förstärkt skydd skulle ge leverantören en bättre ställning i konkurs och
samtidigt skulle ytterligare fördelar uppnås. Under början av 1990-talet
debatterades s k bekvämlighetskonkurser livligt. Med det avses ett förfarande
då företrädare för konkursbolaget i förtid planerar konkursen för att sedan
förvärva konkursbolaget och driva verksamheten vidare i ett nystartat
företag. I de mest flagranta fallen av bekvämlighetskonkurser beställer
konkursbolaget en mängd varor strax innan konkursen för att förbättra
bolagets ställning gentemot banken. Detta förfarande skulle på ett effektivt
sätt förhindras om det sakrättsliga skyddet för äganderättsförbehåll stärktes
och leverantören gavs möjlighet att återta de levererade varorna.
En ytterligare fördel med ett förstärkt skydd bör framhållas. I konkurs-
situationen ansvarar konkursförvaltaren för att konkursbolagets tillgångar
avyttras till bästa pris. Med hänsyn till att förvaltaren arbetar under
tidspress,
en utdragen försäljning kostar pengar och bör därför undvikas, och
understundom saknar den fackkunskap som behövs för att uppnå det bästa
priset, sker försäljning ofta till ett pris som väsentligt understiger marknads-
priset. Konkursen i sig medför ett mått av kapitalförstöring. Denna
kapitalförstöring skulle minska om leverantören fick återta varorna och själv
ombesörja en ny försäljning. Leverantören får anses ha de bästa kunskaperna
om hur varorna bäst bör bjudas ut.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett förstärkt skydd för äganderättsförbehåll.

Stockholm den 27 oktober 1998
Marianne Andersson (c)
Inga Berggren (m)

Holger Gustafsson (kd)

Kenth Skårvik (fp)

Ola Karlsson (m)

Inger Strömbom (kd)

Kerstin Heinemann (fp)