av Bengt Silfverstrand och Elisebeht Markström (s)
Arbetstagares förmånsrätt vid konkurs samt lönegaranti
I Sverige har sedan urminnes tider gällt att arbetstagares
fordringar haft förmånsrätt i arbetsgivarens konkurs. Redan
i 1734 års lag 4 Handelsbalken 17 kap hade betjänters och
tjänstehjons lön för sista året i princip bästa rätt i
arbetsgivarens konkurs. År 1826 vidgades förmånsrätten för
lönefordringar tidsmässigt.
Genom rättspraxis utvidgades förmånsrätten att inte bara avse intjänad lön
utan även eventuell uppsägningslön. År 1970 kom den nu gällande förmåns-
rättslagen och fram till 1975 hade lönefordringar i princip behållit
placeringen som bäst prioriterad fordring. År 1971 infördes en lönegaranti-
lag. Lagen gav ett maximibelopp om 3 basbelopp. Detta ändrades 1975 då
maximibeloppet höjdes till 12 basbelopp. I och med detta placerades löne-
fordringarna nederst bland de förmånsberättigade fordringarna, då de ansågs
ha ett fullgott skydd genom lönegarantin.
Genom 1992 års lönegarantilag (1992:497) försämrades dramatiskt
situationen för arbetstagarens lönefordringar genom att maximibeloppet
sänktes till 100.000 kronor. Detta skedde utan att lönefordringarnas dåliga
förmånsrätt förändrades. En ytterligare försämring skedde 1 juli 1994 genom
ändring av reglerna för förmånsrätt och lönegaranti.
Sammanfattningsvis innebär försämringarna att maximalt 6 månadslöner
inklusive uppsägningstiden (max 100.000) kan utgå, att fristen att söka en
arbetsgivare i konkurs har drastiskt förkortats, att skyddet för innestående
semesterförmåner försämrats samt att vissa fordringar helt undantagits från
rätten till lönegaranti.
Här redovisade klara försämringar borde föranleda överväganden på fyra
områden:
1. Maximibeloppet
2. Sparad semester
3. Tidsfristen - förfallna fordringar äldre än 3 mån
4. Lönefordringarnas placering i förmånsrätten
1. Maximibeloppet
Nuvarande begränsningar innebär att arbetstagare vid
konkurs kan drabbas av synnerligen betydande
inkomstförluster, en förlust som ökar om det dessutom finns
en sparad semester med i bilden. De överväganden som här
bör göras är en höjning av taket, att beloppet värdesäkras
samt rätt till uppsägningslön motsvarande reglerna i LAS
eller gällande kollektivavtal utöver innestående löner.
2. Sparad semester
Enligt semesterlagen får arbetstagare spara upp till 5 dagars
semester per år. Dessa sparade dagar omfattas inte av
förmånsrätten om de är äldre än från föregående
intjänandeår. Konsekvenserna blir att arbetstagare inte kan
nyttja sin lagliga rätt att spara semesterdagar utan att riskera
att förlora dessa vid en konkurs. Det rimliga vore här att
sparad semester enligt semesterlagen också omfattades av
förmånsrätt.
3. Tidsfristen - förfallna fordringar äldre än 3 mån
För att kunna bevara förmånsrätten vid en konkurs får inte
lönefordringen vara förfallen till betalning tidigare än 3
månader före konkursansökan. Det är inte ovanligt att
mindre företag inte betalar ut lönen eller del därav när det
börjar gå dåligt. Ej heller är det ovanligt att anställda vill
vara lojala och nöjer sig med löftet om att vid nästkommande
lönetillfälle få pengarna utbetalda. När sedan pengarna
uteblir avvaktar man ytterligare mot löfte att pengarna "snart
skall komma". Stora problem uppstår ofta i situationer av
det här slaget när det gäller att säkra medlemmarnas pengar.
Slutsatsen blir därför att fristen för förfallna fordringar bör
utökas till åtminstone 6 månader.
4. Lönefordringarnas placering i förmånsrätten
Placeringen av löntagares lönefordran bland de
förmånsberättigade fordringarna är en inte okomplicerad
fråga. Om skyddet för löntagarna återställs till en
betryggande nivå är angelägenhetsgraden i denna del mindre.
I ett statsfinansiellt perspektiv bör frågan ändå kunna väcka
ett visst intresse. Det är heller inte orimligt att anta att
banker och mindre nogräknade fordringsägare med "säkra"
inteckningar skulle bli mindre benägna att begära företag
med tillfälliga likviditetsproblem i konkurs. En förändring
av nu gällande förmånsrätt bör ske.
Det är också av stor vikt att arbetsrättslagstiftningen gäller fullt ut även i
en konkurs och vid arbete för konkursboets räkning.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetstagares rättigheter vid lönegaranti och konkurs.