En ny stiftelselag trädde i kraft den 1 januari 1996. Den nya
lagen innebär en betydande modernisering av en i många
avseenden tidigare mycket otidsenlig reglering av
stiftelsebegreppet. En stiftelse har mycket speciella särdrag
genom att den saknar ägare och medlemmar, som övervakar
stiftelsens förehavanden och kan ingripa mot den eller de
som svarar för förvaltningen av stiftelsen.
Antalet stiftelser i Sverige uppskattas till omkring 50.000. Ett stort antal
av dessa stiftelser främjar syften som från samhällets sida kan anses vara av
väsentlig betydelse. Stiftelserna förvaltar sammantaget en stor förmögenhets-
massa och många delar årligen ut betydande belopp, främst till stöd för
vetenskaplig forskning. Vissa av våra större industrigrupper står ytterst under
kontroll av stiftelser. Tillgångarna enbart hos de 2.200 stiftelser som stod
under tillsyn hos Länsstyrelsen i Stockholms län vid årsskiftet 1995/96
uppgick till ca 48 miljarder kronor.
Tidigare stod endast stiftelser med allmännyttigt ändamål under tillsyn.
Detta innebar att verksamheten i ett mycket stort antal stiftelser var totalt
okänd för såväl myndigheter som allmänhet.
Den nya stiftelselagen innebär en skärpning i förhållande till den äldre
lagstiftningen. Alla stiftelser skall numera stå under tillsyn. Trots dessa
förbättringar kvarstår en rad problem. Ett sådant problem är bristande
konkurrensneutralitet. Sålunda driver ett stort antal stiftelser näringsverk-
samhet av olika slag. Den svenska rättstraditionen innebär att stiftelseformen
är kringgärdad med betydligt mindre detaljreglering än andra associations-
former. Särskilt tydligt framgår detta vid en jämförelse av regelsystemet för
näringsdrivande stiftelser med t.ex. lagstiftningen om aktiebolag och
handelsbolag.
I ett antal rapporter under senare tid har redovisats hur stiftelser i allt
större
utsträckning används som täckmantlar för ekonomisk brottslighet. Det finns
idag konsulter som marknadsför sig mot allmänheten. De säljer stiftelser
som man säljer skalbolag.
Missbruket av stiftelseformen tar sig främst tre olika uttryck. För det
första fungerar stiftelser inte sällan som slutled för undandragande av pengar
vid konkurs. För det andra används stiftelsen för att begå olika typer av
bedrägerier. För det tredje utnyttjas bristen på insyn i stiftelser.
När en stiftelse registreras behöver de personer som skall företräda
stiftelsen inte uppge sitt personnummer. Det är därför många gånger svårt att
fastställa identiteten på de personer som företräder stiftelser. Det finns
exempel på fall där företrädarna för en stiftelse visat sig vara fiktiga
personer, d.v.s. personer som inte existerar i verkligheten. Det förekommer
också att stiftelser har samma namn eller firma, men olika organisations-
nummer. Risken för förväxlingar är betydande. Stiftelser bildar i vissa
sammanhang handelsbolag. Exempel visar sålunda att samtliga bolagsmän i
handelsbolag är stiftelser. På så sätt kan reglerna om personligt ansvar för
bolagsmän kringgås. Miljonbelopp har betalats ut till de stiftelseägda
bolagen. Men skattemyndigheten har inte kunnat utföra någon revision,
eftersom adress saknats och företrädarna inte har kunnat identifieras.
De vanligaste formerna av ekonomisk brottslighet i samband med stiftelser
är insamlings-, kredit- och momsbedrägerier. Rikskriminalen känner till ett
40-tal stiftelser vars namn uppenbarligen påminner om kända och etablerade
stiftelser. Verksamheten påstås t ex hjälpa nödställda barn i tredje världen,
men i själva verket hamnar de insamlade pengarna i några privatpersoners
fickor.
I bl a åklagarväsendets rapport 1997:94 "Stiftelser - Ett redskap i
ekonomisk brottslighet?" bekräftas med all önskvärd tydlighet ovan gjorda
iakttagelser. Bl a framgår det av rapporten att stiftelser används för bedräge-
rier av olika slag, bl a insamlingsbedrägerier, kreditbedrägerier och
mervärdesskattebedrägerier, varvid svårigheterna att identifiera den som
företräder stiftelsen utnyttjats. Det framhålls också i rapporten att
stiftelser i
flera fall använts för att undandra egendom från utmätning och konkurs.
Efter förslag i prop. 1997/98:98 "Vissa stiftelserättsliga frågor" skall
stiftelseregistret från och med den 1 juli innehålla uppgift om stiftelseföre-
trädarnas personnummer eller organisationsnummer. Likaledes skall det vid
registrering av handelsbolag i vilka en stiftelse med egen förvaltning är
bolagsman antecknas personuppgifter för dem som är styrelseledamöter i
stiftelsen.
Detta är viktiga men långtifrån tillräckliga åtgärder för att komma till rätta
med det omfattande missbruk som ofta förekommer i anslutning till verk-
samhet som bedrives i stiftelseform. Samma krav måste ställas på
dokumentation och redovisning i en stiftelse som i aktiebolagslagen. Likaså
bör förbud för bildande av näringsdrivande stiftelse införas för den som
ålagts näringsförbud.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärpning av regelverket för stiftelser.