Frågan om kassettersättning har varit en följetong i svensk kulturpolitik sedan frågan behandlades 1956 av Auktorrättskommittén i betänkandet Upphovsmannarätt (SOU 1956:25). Våra grannländer i Norden och Europa har sedan länge haft lagstiftning om så kallad kassettersättning, i Tyskland infördes kassettersättningen redan 1961. Miljöpartiet är positivt till att frågan nu tycks få sin lösning även i Sverige! Dock anser vi att propositionen inte når fullt ut genom att det ersättningssystem som föreslås i huvudsak gynnar kommersiell musik, medan det för exempelvis folkmusiken i stället blir fråga om ökade kostnader.
I propositionen föreslås att det i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk skall införas bestämmelser om s k kassett- ersättning, ersättningen skall vara två öre för varje möjlig upptagningsminut, dock högst sex kronor/anordning. Dessa pengar skall sedan fördelas till upphovsmän vars verk har "sänts ut i radio eller television eller har givits ut på anordningar genom vilka de kan återges." Genom denna begränsning ställs stora delar av Sveriges musikliv utanför möjligheten att ta del av inkomna medel, inte minst folkmusiker som spelar musik där upphovsperson inte är känd. För dessa grupper innebär bestämmelsen om kassettersättning tvärtom extra kostnader då man i första ledet måste betala avgiften för att kunna göra inspelningar etc, men sedan inte finns representerade bland dem som är berättigade till ersättning. Även jazzmusiker och konstmusiker riskerar att bli lottlösa.
I våra nordiska grannländer har man i stället valt ett system där en viss del av de medel kassettersättningen inbringar fördelas till gemensamma ända- mål, i Danmark används 33 % till sådana ändamål, och i Finland så mycket som upp till 60 %.
Miljöpartiet anser att även det svenska systemet bör utformas så att en viss del av medlen fördelas efter de kulturpolitiska mål som satts upp. Exempel- vis fyller statens fonogrambidrag en viktig funktion för att möjliggöra bredd i musikutbudet. Stödet gör det möjligt för svenska artister inom alla icke kommersiella musikgenrer att kunna ge ut sin musik. Detta stöd är ca 8 mil- joner per år, vilket kan jämföras med att kassettersättningen förväntas inbringa flera tiotal miljoner, enligt propositionen.
Miljöpartiet föreslår att Sverige skall lägga sig på samma nivå som Danmark, dvs 33 %. Miljöpartiets huvudförslag är en höjning av kassett- ersättningen till tre öre per minut, där två öre går till upphovsmän, så som propositionen definierar begreppet, och ett öre fördelas efter de kultur- politiska mål riksdagen satt upp. Finns ingen majoritet för en höjning av den totala ersättningsnivån, föreslår Miljöpartiet ändå en fördelning så att 33 % av den ersättningsnivå som föreslås i propositionen (två öre/minut) fördelas efter de kulturpolitiska mål riksdagen satt upp.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ersättningsnivån höjs till tre öre per minut för att ge utrymme att fördela 33 % av de medel kassettersättningen inbringar efter de kulturpolitiska mål riksdagen satt upp,
2. att riksdagen, i den händelse föregående hemställanspunkt faller, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inom den ersättningsnivå som föreslås i propositionen fördela 33 % av de medel kassettersättningen inbringar efter de kulturpolitiska mål riksdagen satt upp.
Stockholm den 12 oktober 1998
Ewa Larsson (mp)