Folkbildning och lokal demokrati
Folkbildningens viktigaste uppgift är att främja den allmänna medborgerliga bildningen och demokratin. Syftet är att göra det möjligt för alla människor att kunna påverka sin livssituation och att skapa ett engagemang för att delta i samhällsutvecklingen. Folkbildningen anordnar studiecirklar, folkhögskolekurser och olika kulturarrangemang.
Folkbildningen ger på så sätt unika möjligheter för människor att studera i stort sett vilket område som helst, vilket skiljer sig från den grundläggande institutionella utbildningen. Den är fri och frivillig vilket innebär lärande utan krav och tvång. Detta är viktigt för alla som till exempel har dåliga erfarenheter från sin skoltid. För Kristdemokraterna är det viktigt att staten aktivt ska stödja men inte styra denna form av lokal gräsrotsinsats för livslångt lärande.
Föreningsliv och annat lokalt förankringsarbete är beroende av studie- förbundens verksamhet. Studiecirklar skapar ett viktigt samhälleligt kitt. I den fortsatta diskussionen och forskningen om bland annat medborgarnas delaktighet i samhällsdebatten och valdeltagandet vill Kristdemokraterna peka på folkbildningens möjlighet och betydelse. Den frivilliga folkbild- ningen har en stor betydelse för att Sverige ska vara både en stabil och förändringsbenägen demokrati.
Syftet med statligt stöd
Det statliga stödet till folkbildningen har enligt riksdagsbeslut 1997/98 flera viktiga syften nämligen att försvara, stärka och utveckla demokratin samt bidra till att bredda kulturintresset i samhället. Detta sker genom ökad delaktighet i kulturlivet, genom kulturupplevelser samt eget skapande. I regeringens proposition 1997/98:115 fastslås regeringens syn på folkbildningen som en fri och frivillig utbildningsform. Förutsättningen för att folkbildningen ska kunna vara detta är att den ska styras av sin egen idé, sätta sina egna mål, vara oberoende av ekonomiska och politiska maktgrupper. Inte heller tvingas till samhälleliga krav för att hävda sin unika verksamhet. Det är därför märkligt att regeringen på olika sätt ändå styr verksamheten genom att tillföra ytterligare krav.
Kultursyn
Kulturlivet utvecklar demokratin och stärker samhällsgemenskapen. Att träffas, utbyta idéer och erfarenheter skapar samhörighet och engagemang. Det är grunden för all samhällsutveckling. Kristdemokratisk kultursyn grundar sig på en helhetssyn på människan och innehåller såväl en individuell som social dimension, såväl en materiell som en andlig dimension. Varje människa har en skapande förmåga som bör få goda möjligheter att utvecklas i hem, förskola, skola, arbetsliv, fritid och folkbildning. Folkbildningen är omistlig för livskraften i och bevarandet av demokratin. Den ger kunskap om och redskap för deltagande på olika sätt i samhällsdebatten och samhällsbyggandet. Folkbildningen har stor betydelse för förverkligandet av de kulturpolitiska målen.
Uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor
I budgetpropositionen för 1999 föreslår regeringen, liksom 1997 och 1998, att 40 miljoner av folkbildningsanslaget ska öronmärkas till s.k. uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor genom intresseorganisationer och fackliga organisationer. (Regeringen har fördelat medlen för 1998 mellan LO, TCO, SACO, LRF, SFR samt LEDARNA.)
Riksdagen gav med anledning av motionsförslag regeringen i uppdrag under förra riksdagsåret att göra en redovisning och resultatbedömning av denna verksamhet. En sådan redovisning har nu skett enbart för verksamhets- året 1997. Regeringen menar att det är för tidigt att nu dra några slutsatser av effekterna och resultatet av verksamheten. Kristdemokraterna menar att en samlad utvärdering kunnat göras redan nu.
Det finns ingen anledning att regeringen fördelar medel ur folkbildnings- anslaget. Vi avslår därför de öronmärkta 40 miljonerna under detta anslag.
De nämnda intresseorganisationerna och fackliga organisationerna torde kunna arbeta med uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor genom egen försorg. Dessutom har redan flera av dessa organisationer en naturlig koppling till studieförbund.
Arbetslösa som prioriterad grupp
I riksdagsbeslut 1997/98 fastslås att arbetslösa ska tillföras medel som en prioriterad grupp när det gäller ytterligare syften med statsbidragen till folkbildningen. I de syften som gäller sedan 1991 är det redan fastslaget att "Personer som är utbildningsmässigt, socialt eller kulturellt missgynnade skall särskilt prioriteras. Invandrare och deltagare med funktionshinder utgör särskilt viktiga målgrupper." Visst kan man föra in arbetslösa som en specifikt prioriterad grupp, men det ökar samtidigt den statliga regleringen av den fria och frivilliga folkbildningen. Med anledning av prop. 1997/98:115 framförde vi synpunkter om att det var överflödigt att tillföra de arbetslösa som prioriterad grupp. Detta står vi fast vid. Kraften bör i stället läggas på att möjliggöra för arbetslösa att få jobb. Kristdemokraternas strävan är bland annat att tillföra de lokala arbetsförmedlingarna mer resurser på bekostnad av AMS centralt, så att de lokala förmedlarna får mer tid och resurser att aktivt leta arbeten åt de arbetslösa, i stället för att placera dem i olika åtgärder och kurser för att minska den öppna arbetslösheten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statsbidrag till organisationer för uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kopplingen mellan folkbildning, delaktighet och valdeltagande,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de arbetslösa som prioriterad grupp.
Stockholm den 27 oktober 1998
Dan Kihlström (kd)
Inger Davidson (kd) Yvonne Andersson (kd) Rose-Marie Frebran (kd) Lars Gustafsson (kd) Helena Höij (kd) Kenneth Lantz (kd) Ester Lindstedt-Staaf (kd) Chatrine Pålsson (kd) Fanny Rizell (kd) Rosita Runegrund (kd) Ingvar Svensson (kd) Gunilla Tjernberg (kd) Maj-Britt Wallhorn (kd) Erling Wälivaara (kd)