Sverige har en mycket föreningsaktiv befolkning. Vi har
sedan länge en stor och levande idrottsverksamhet, som
fostrat många idrottsmän och idrottskvinnor där många
senare gjort framgångsrika internationella karriärer.
Vänsterpartiet vill att alla människor skall känna att
aktiviteterna inom de organiserade föreningsverksamheterna
inom idrotts-, motions- och friluftslivsområdet är tillgängliga
för dem oavsett kön, yrke, inkomst, ålder eller annan
bakgrund. Det är viktigt med folkrörelseformen, dvs. att
verksamheten är öppen för alla och utgör en del av den
ideella sektor som bygger på människors delaktighet och
aktiva engagemang. Föreningsrörelsen spelar en mycket
positiv social roll där hundratusentals ideellt arbetande
ledare på olika nivåer gör viktiga insatser för en mycket stor
del av vår ungdom. I tider av besparingar är det speciellt
viktigt att samhällsstödet finns kvar. Detta för att motverka
en ökad kommersialisering och en minskning av
delaktigheten.
Omfattning/ändamål
Samhällsstöd är viktigt för att skapa långsiktighet i
planeringen av verksamheten. Marknad och kommersialism
kan inte garantera välbefinnande och folkhälsa på lika villkor
för alla; till detta behövs politiska beslut och samhällsstöd.
En friskare befolkning är en tillgång för hela samhället.
Vänsterpartiet anser att stödet bör beslutas av Sveriges
riksdag efter sedvanlig debatt, där anslagets storlek bedöms i
förhållande till andra samhällsåtaganden. Det ekonomiska
utrymmet för nya samhällsåtaganden under de närmaste åren
är tyvärr begränsat. Det är därför viktigt att effektivisera
resursutnyttjandet. Regeringen skriver i sin
budgetproposition för 1999 att stödet till idrotten minskat
från ca 530 miljoner kronor år 1996 till ca 483 miljoner
kronor år 1998, varav 8 miljoner kronor var en
engångsanvisning för att möjliggöra ett svenskt deltagande
vid vinter-OS och Paralympics i Nagano. För år 1999
föreslår regeringen ett anslag på ca 475 miljoner kronor, en
nivå som beräknas ligga fast för åren 2000 och 2001. I
förslaget för år 1999 och beräkningarna för åren 2000 och
2001 ingår medel för en talangsatsning på upp till 10
miljoner kronor per år under förutsättning att näringslivet
avsätter motsvarande belopp. I avvaktan på införandet av ett
beslutat vinstdelningssystem från AB Svenska Spel föreslår
regeringen att bidraget till Riksidrottsförbundet från AB
Svenska Spel för år 1999 ökar med 50 miljoner kronor till
105 miljoner kronor.
Riksidrottsstyrelsen poängterar i en preliminär kommentar till Idrotts-
utredningen, att "Folkrörelserna i allmänhet och idrottsrörelsen i synnerhet
har sedan 70-talet förlorat stora andelar av spelmarknaden till de statliga
spelbolagen. Folkrörelsernas nettointäkter från spelmarknaden är, i dagens
penningvärde, drygt en miljard lägre än i början av 1970-talet." Vidare:
"Riksdagen har också fattat beslut om att ge folkrörelserna en del av
överskottet från de statliga spelbolagen. Men fortfarande har ingenting hänt."
Föreningslivet på alla nivåer brottas med svåra ekonomiska problem, både
för idrotten och de föreningar som inte har publik bärkraft eller inte anses
intressanta ur marknadsföringssynpunkt för näringslivet. Den kraftiga
nedskärningen av Riksidrottsförbundets anslag de senaste åren innebär att
alla riksförbund och alla specialförbund drabbas, men hårdast drabbas de
mindre förbunden, som ofta har ett sämre utgångsläge i jakten på sponsorer.
Idrottsutredningen konstaterar att barn och ungdomar i dag utövar mindre
motion på sin fritid jämfört med i början av 80-talet, speciellt gäller det
flickorna. Minskningen av den spontana, oorganiserade motionen är
allvarlig, speciellt i ljuset av den samtidiga minskningen av tiden för idrott i
skolan, enligt Riksidrottsstyrelsen. Vänsterpartiet delar denna uppfattning.
En annan bidragande orsak är sannolikt minskade resurser hos kommuner
och landsting. Denna resursminskning har ökat fritids- och kultursektorns
beroende av sponsring.
Riksidrottsstyrelsen ogillar Idrottsutredningens förslag att sätta verksam-
hetsmål för idrotten och därmed på ett helt annat sätt än tidigare styra
fördelningen av idrottsanslaget. Vänsterpartiet menar dock att det vore
önskvärt med en statlig idrottspolitik där målbeskrivningar formuleras med
de kulturpolitiska målen som förebild. Det handlar om inriktningsmål och det
förhindrar inte att idrottsrörelsen även i fortsättningen kan sätta egna mål för
sin verksamhet. De idrottspolitiska målen skall ej innebära någon
detaljstyrning av idrottsrörelsens eller idrottsföreningarnas verksamhet.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma med förslag till
målbeskrivning i enlighet med vad som här anförts.
Samlingslokaler
I propositionen föreslår regeringen att anslaget till allmänna
samlingslokaler avskaffas. Detta är en besparing som vi från
Vänsterpartiets sida anser vara mycket dåligt motiverad.
Även om stödet under 90-talet minskat från 135 till 40
miljoner, innebär ju inte detta att de 40 miljonerna inte
behövs. Det kan möjligen gå att hävda att nya lokaler inte
längre behöver byggas i någon större omfattning, men
befintliga lokaler kommer ändå att behöva upprustning och
underhåll och på många håll behövs fortfarande
handikappanpassande åtgärder. Samlingslokalerna är en
mycket viktig beståndsdel av folkrörelse-Sverige och kan
inte utan vidare strykas ur budgeten. Regeringen bör
återkomma med förslag till finansiering i tilläggsbudget för
1999.
Åtgärder för ökat
deltagande och tillgänglighet
Öka andelen som deltager
Det finns variationer i människors deltagande; framför allt är
välutbildade i större utsträckning engagerade i idrott, motion
och friluftsliv. Tidigare var dock denna skillnad större.
Orsaken kan vara att kvinnorna ökat sitt deltagande. Men
fortfarande är personer med låg utbildning och låg inkomst
underrepresenterade. Fysiska aktiviteter uppfattas olika av
olika utövare och har olika meningar för olika människor.
Enligt Vänsterpartiets mening gäller det att öka andelen som
deltar genom att locka med fler av de inaktiva. Det är viktigt
att få fler aktiva i den organiserade idrotten, men även i den
icke-organiserade.
Barn som alltför tidigt hamnar i ett organiserat och specialiserat idrotts-
utövande med stor betoning på elitsatsning och resultat med medföljande
utslagningsmekanismer, kan ganska snabbt vända idrotten som helhet
ryggen. För yngre barn skall därför idrotten betona det lekfulla, det spontana
och uppmuntra till mångsidighet genom att barn tillåts pröva många olika
idrotter. Detta förhindrar ensidig träning i tidig ålder och motverkar en
alltför
tidig specialisering och elittänkande.
Det är mycket viktigt att flickor ges möjlighet att pröva olika former av
idrott, motion och friluftsliv. Det är inte endast frågan om en jämställd
fördelning av träningstider på idrottshallar utan delaktighet i idrott i alla
dess
former. Vissa aktiviteter som flickor väljer kräver investeringar och skötsel,
t.ex. ridsporten. Det finns inga manliga respektive kvinnliga idrotter. Alla
skall, oavsett kön, ha rätt att välja vilken idrottsgren de vill utan att mötas
av
nedlåtande kommentarer om sitt idrottsutövande.
Handlingsprogram för tillgänglighet
Vänsterpartiet anser att ett handlingsprogram för ökat
deltagande i föreningsverksamheten bör utarbetas.
Programmet bör ta upp såväl hur man kan öka den rent
fysiska tillgängligheten när det gäller aktiviteter och
anläggningar som den sociala och kulturella tillgängligheten.
Det gäller att öka och bredda deltagandet på lika villkor för
alla. När det gäller att öka deltagandet, delaktigheten och
tillgängligheten för människor med funktionshinder skall
FN-konventionen Agenda 21 vara den givna
utgångspunkten. Vi vill också betona vikten av att
handlingsprogrammet utarbetas i nära samarbete med
folkrörelser utanför Riksidrottsförbundet, t.ex.
Friluftsfrämjandet och handikapp- och
invandrarorganisationerna.
Bättre underlag om deltagande
uppdelat efter kön
Det lokala aktivitetsstöd som stat och kommun betalar ut har
mycket stor betydelse för verksamheten för barn och
ungdom. Analyser av det stöd som betalas ut kan ge svar om
deltagandet inom olika verksamheter. Vänsterpartiet föreslår
att det lokala aktivitetsstödet även skall redovisas efter kön.
Spelintäkter
Idrottsrörelsens inkomster av spel och lotterier skall i första
hand förstärka klubbverksamheten. Det är dock inte
eftersträvansvärt att intäkter av spel och lotterier ersätter det
samhälleliga stödet. Det är en alltför osäker inkomstkälla.
Det är därför principiellt viktigt att de statliga spelbolagen
ansvarar för den företagsekonomiska verksamheten och
idrotten för den sportsliga verksamheten. Däremot kan varje
ny regering och riksdag besluta om att avsätta vinstmedel
från spelbolagen till idrotten och balansera det samhälleliga
stödet vid behov. När den offentliga sektorns ekonomi var
starkare fick idrotten i princip de pengar den behövde. Det
får inte bli så att idrotten förvisas till spelmarknaden när
samhällsekonomin är svagare.
Idrotten riskerar då att förlora en del av sin frihet. Som nämnts tidigare
avsätter regeringen i budgetpropositionen ytterligare 50 miljoner från AB
Svenska Spel till Riksidrottsförbundet. I Riksidrottsstyrelsens preliminära
kommentar till Idrottsutredningen hävdas att folkrörelserna i allmänhet - och
idrottsrörelsen i synnerhet - sedan 1970-talet förlorat stora andelar av
spelmarknaden till de statliga spelbolagen. I dagens penningvärde hävdas att
folkrörelsernas nuvarande intäkter är drygt en miljard kronor lägre än i
början på 1970-talet. Som en kommentar till budgetpropositionen uttrycker
också Riksidrottsstyrelsen genom sin ordförande Arne Ljungqvist besvikelse
att det tidigare riksdagsbeslutet att överskottet från s.k. värdeautomatspel
skulle tillfalla idrottsrörelsen senare ändrades till att idrottsrörelsen skall
få
del av ett vinstdelningssystem med AB Svenska Spel. Vänsterpartiet vill
minska de statliga spelbolagens andel av spelmarknaden för att skapa ett
större utrymme för olika folkrörelser. Det skulle kunna leda till att de
"snabba" spelen med de höga vinsterna inte ökar ytterligare. Det skulle i sin
tur kunna minska risken för att ännu fler människor utvecklar ett
spelberoende.
Bingo-Lotto har ökat folkrörelsernas intäkter kraftigt, men intresset och
därmed intäkterna verkar ha avmattats något. Överhuvudtaget ser Vänster-
partiet en risk i den polarisering som uppstått mellan försäljningsstarka
respektive försäljningssvaga föreningar. Detta riskerar att öka spänningen
mellan bredd och tävlingsidrott på sikt. Det står i stark kontrast till det
samhälleliga stödet, som ges till alla föreningar i förhållande till antalet
genomförda aktiviteter oavsett region och storlek. Det kan från principiella
synpunkter diskuteras om det är speciellt lämpligt att låta ungdomar känna
trycket att sälja ett visst antal Bingo-lotter, resultatlotter o.s.v. varje
vecka för
att dra in pengar till klubbkassan. I bästa fall går pengarna till ungdoms-
verksamheten, men sannolikt ofta till seniorverksamheten.
Folkrörelser som
demokratibärare
Vänsterpartiet ser folkrörelserna som viktiga
demokratibärare, vilka spelar en stor roll i uppbyggandet av
en demokratisk samhällsstruktur.
Ökat inflytande för ungdomar
Det organiserade föreningslivet är en demokratibärare vilken
ger föräldrar, utövare och ledare möjlighet till inflytande i
föreningsverksamheten.
Det är en stor uppgift för föreningslivet att fortsätta arbeta för att stärka
främst ungdomars inflytande och demokratiska skolning. Det kan ske genom
att bilda ungdomssektioner, ge rösträtt för unga på föreningsmöten eller
genom att bilda ungdomsråd. Vi menar att fördelad makt och inflytande kan
öka engagemanget och intresset för att yngre personer av båda könen tar på
sig förtroendeuppdrag nu och i framtiden.
Könsfördelning och inflytande
Kvinnorepresentationen inom den organiserade idrotten är
35 %. Kvinnorepresentationen på central ledningsnivå är
förhållandevis god i idrotter med kvinnodominans, t.ex.
ridsporten, gymnastiken och konståkningen. Det är viktigt att
uppmärksamma hur könsfördelningen ser ut och verka för att
könsfördelningen i styrelser och liknande speglar
könsfördelningen bland utövare. Men även de som verkar
inom en idrott som domineras av det motsatta könet bör få
utrymme och stöd för att bryta detta mönster.
Även i det internationella sammanhanget är det viktigt att arbeta för en
jämställd representation.
Invandrares inflytande och
delaktighet
Mer än var tionde person som bor i Sverige är född i ett
annat land. Det är viktigt att invandrare ges tillfälle att
deltaga i de organiserade föreningsverksamheterna.
Delaktighet i föreningslivet är en naturlig bas för integration
och därmed ett sätt att aktivt motverka främlingsfientlighet
och rasism.
Föreningslivet med mötesdeltagande och en demokratisk mötesprocess är
ett viktigt inslag i det svenska samhället. Demokratiska val till olika uppdrag
som ordförande och kassör, diskussioner och beslutsfattande är viktiga inslag
i det svenska föreningslivet. Fler aktiva deltagare med invandrarbakgrund
berikar det svenska föreningslivet, ja, hela det svenska samhällslivet.
Deltagande i föreningsverksamhet kan dessutom vara en bra väg för många
invandrare att komma in och känna delaktighet i det svenska samhället.
Breddidrott och friluftsliv
Breddidrotten, som även innefattar friluftsliv och motion i
olika former, behöver få en starkare roll. Vänsterpartiet vill
att den ges större möjlighet att utöka sin verksamhet. Barn
och ungdomar behöver i större utsträckning än i dag få
komma i kontakt med motionsformer som inte är knutna till
tävlingsidrotten. Skolidrotten har en viktig roll att fylla. Den
bidrar till att barn och ungdomar tidigt kommer i kontakt
med fysiska aktiviteter och kan därmed bidra till att
regelbundna motionsvanor etableras redan i unga år.
Regelbunden fysisk aktivitet bidrar sannolikt till ökad prestationsförmåga i
det övriga skolarbetet.
De från Riksidrottsförbundet fristående organisationerna har i dag svårt att
finansiera sin verksamhet och saknar i regel alternativa finansieringskällor.
Vi anser därför, att en utredning bör tillsättas som utreder hur det breda
föreningslivet kan utvecklas och hur man mer effektivt kan utnyttja
samhällsresurserna.
Ledarstöd
De flesta styrelseledamöter och andra ledare arbetar
fortfarande helt ideellt. Varje år skall nya ledare rekryteras
och utbildas. Den frivilliga och ideella ledarkåren är en
oerhört viktig resurs och det ideella engagemanget är också
normbildande för den yngre generationen. Samhällsstödet
bör därför prioritera och stimulera ledarutbildningen på
förbunds- och föreningsnivå.
Studieförbunden bör ges tillräckligt samhällsstöd för att lokalt och
regionalt kunna ge stimulans och uppmuntran till ledare i föreningarna. Det
är viktigt att utbildningen även i fortsättningen får stöd av kulturanslaget och
att idrottens eget studieförbund, SISU, administrerar utbildningsinsatserna.
Idrottsgymnasier
Fler och bättre anpassade riksidrottsgymnasier bör skapas för
elitsatsande ungdomar, där lovande idrottsungdomar ges
goda möjligheter att utveckla sina idrottsfärdigheter, utan att
försumma sina studier i övrigt. Idrottsgymnasier bör byggas
upp allteftersom intresset ökar i samverkan med berörda
kommuner och specialidrottsförbund. Det är av stort värde
att det vid tillkomsten av nya idrottsgymnasier tas stor
hänsyn till den enskilda kommunens "naturliga" anknytning
till den idrott, som idrottsgymnasiet skall inriktas på.
Numera tar Riksidrottsförbundet själv hand om
resursfördelningen till olika idrottsgymnasier. Vänsterpartiet
anser att det är önskvärt att en utvärdering görs inom två till
tre år. Vänsterpartiet anser vidare, att Riksidrottsförbundet
inom en snar framtid bör få ytterligare tilldelning från de
statliga spelbolagen för att bygga upp ett centrum för den
svenska elitidrotten, t.ex. Bosön på Lidingö.
Ökad kommersialism och
bolagisering
Elitidrotten är i många fall i praktiken en näringsidkande
verksamhet med avlönade spelare och ibland även ledare,
där målet knappast är satsning på breddidrott och fostran av
egna talanger, utan snarare vinstmaximering där färdiga
spelare köps och säljs på en egen marknad.
Kommersialiseringen tilltar på olika sätt: beroendet av höga
sponsorintäkter, försäljning av evenemang till olika TV-
bolag som utestänger många tittare, ett tilltagande intresse
för att bolagisera och börsintroducera idrottsföreningar är en
utveckling som är ett allvarligt hot mot den
folkrörelsebaserade och ideella idrottsrörelsen. Det är viktigt
att även idrottsföreningarnas styrelser har en majoritet av
ledamöter med ideellt engagemang och ett genuint intresse
för idrotten och den egna föreningen. Om
styrelsesammansättningen däremot domineras av personer
från det privata näringslivet, sponsorer och liknande, riskerar
idrottsrörelsens själ att gå förlorad. Idrottsrörelsen bör utgå
från och utveckla den egna kulturen och den egna traditionen
i stället för att försöka kopiera det privata näringslivets
struktur och uppbyggnad. För Vänsterpartiet är det ej rimligt
med samhällsstöd till föreningar som bolagiserats. Det är
inte heller rimligt att samhället skall stå för bolagiserade
föreningars kostnader i anslutning till deras evenemang, t.ex.
polisbevakning. Ett bolag bör bära sina egna kostnader och
behandlas utifrån de regler som lagstiftningen utgör, t.ex.
aktiebolagslagen. Att välja bolagisering är, enligt
Vänsterpartiet, liktydigt med att välja bort fortsatt
samhällsstöd.
"Bosmandomen"
Många idrottsföreningar brottas med ekonomiska underskott
i verksamheten. De största orsakerna till detta är att lönerna
för spelarna skjutit kraftigt i höjden samt de stora
övergångssummor som förekommer långt ner i
seriesystemen i t.ex. fotboll och ishockey. Den s.k.
"Bosmandomen" inom EU har fått stora konsekvenser.
Domen syftar till att få bort övergångssummor mellan olika
föreningar för spelare vars kontrakt löpt ut. Genom praxis i
t.ex. svensk fotboll sker inte detta vid övergångar inom
landet, men det gäller vid övergång från svensk till utländsk
förening. Det innebär att spelaren, vars kontrakt löpt ut, kan
gå helt gratis till utländsk förening. Den tidigare föreningen,
som kanske fostrat spelaren sedan barnsben, får ingen
kompensation för all den tid och de resurser som lagts ner i
talangutveckling. För att komma ifrån dessa
"gratisövergångar" försöker föreningarna skriva långa
kontrakt för att sedan försöka sälja spelaren innan kontraktet
löper ut. Stora, etablerade föreningar har givetvis lättare att
klara detta jämfört med mindre föreningar. "Bosmandomen"
är därför ett hot mot den egna talangutvecklingen inom
svensk idrott, speciellt i mindre föreningar. Den bidrar inte
heller till mindre penningfixering. I stället för att olika
föreningar lägger sina bud för att köpa en spelare till sitt lag,
så blir det ett ökat köpslående mellan konkurrerande
föreningar vad gäller budet till spelaren själv. Det leder till
ett system som motverkar klubbkänsla och att spelare åker
runt som handelsresande i idrott och bjuder ut sina tjänster
till högstbjudande. Riksdagen bör ge regeringen till känna att
den skall verka för att konsekvenserna av "Bosmandomen"
för svensk idrott utvärderas.
Ekonomiansvar och revision
En degradering från den högsta serien leder till ett stort
ekonomiskt bortfall för berörda föreningar. Dels minskar
elitstödet från det egna förbundet, dels minskar i regel både
sponsorintäkter och publikintäkter. Däremot ligger lönenivån
på en fortsatt hög nivå om föreningen satsar på en snabb
uppflyttning. Denna kärva ekonomiska verklighet leder lätt
till ett osunt ekonomiskt chanstagande, som på sikt kan hota
hela föreningens existens. Det leder också till de försök till
skatteplanering för föreningar och enskilda spelare som
uppmärksammats på senare tid. Den ekonomiska
verkligheten gör att många ekonomiansvariga utnyttjar
gällande skatteregler maximalt för att ibland även överträda
dessa genom diverse påhittiga konstruktioner. Vänsterpartiet
vill betona att även elitidrotten bör arbeta inom de lagar, som
samhället lägger fast för all ekonomisk verksamhet. Det
innebär t.ex. att ekonomifunktionen behöver förstärkas och
att auktoriserade revisorer bör granska elitföreningarnas
årliga ekonomiska redovisningar.
Det pågår i vissa förbund en uppföljning och analys av medlems-
föreningarnas ekonomiska resultat med förslag till åtgärder för de föreningar
som har ett alltför lågt eller till och med negativt eget kapital.
Vänsterpartiet
välkomnar att idrottsrörelsen tar ett stort egenansvar i denna fråga. Vi avvisar
dock förslag om att det är idrottsföreningars status, ekonomi och popularitet,
som skall avgöra om en förening tillåts flytta uppåt i seriesystemet. Risken är
då stor att det ekonomiska och kommersiella helt tar överhanden, medan det
sportsliga blir en bisak. Ett sådant system kommer dessutom sannolikt att
gynna de redan etablerade stora föreningarna i de större städerna. Den
förening som kvalificerat sig för avancemang i seriesystemet skall givetvis
garanteras detta om man inte avstår av egen vilja. Vänsterpartiet skulle
välkomna konstruktiva förslag om ett resursutjämningssystem inom idrotten
för att minska risken att det uppstår A, B och C-lag inom respektive idrott.
Mottot att hela landet skall leva skall enligt Vänsterpartiet gälla även för den
svenska idrottsrörelsen.
Det traditionellt största stödet till idrotten utgörs av kommunernas drift och
upplåtelse av idrottsanläggningar. Idrottsutredningen påpekar den tydliga
tendensen att kommunerna i ökad utsträckning överlåter dessa idrotts-
anläggningar till föreningarna. Ett problem i sammanhanget, enligt Riks-
idrottsstyrelsen, är att dessa föreningsägda anläggningar, till skillnad från de
kommunala, beläggs med moms. Detta kan försvåra verksamheten betydligt,
inte minst med tanke på att många idrottsanläggningar har ett stort och
omedelbart upprustningsbehov.
Etik och moral
Vänsterpartiet menar att det är viktigt att lyfta fram frågor
om etik och moral inom idrottsrörelsen. Det görs också, t.ex.
genom "Fair Play-turneringar", projektet Starta Vågen m.m.
Vi tror dock att dessa frågor bör betonas ännu hårdare.
Idrotten har på senare tid drabbats av olika negativa
företeelser, där läktarvåldet är det mest uppenbara. Här har
idrotten kommit långt med att förebygga våldet inne på
arenorna, men fortfarande sker våld och skadegörelse "på
stan" efter vissa matcher. En annan negativ företeelse är
dopingen, det ständiga ifrågasättandet av domarna från både
publik, ledare och aktiva. Dessa tendenser märks redan i
ungdomsidrotten och här har föreningar och ansvariga ledare
ett stort ansvar att fostra de aktiva till Fair Play-tänkande,
respekt för motståndare och funktionärer.
Olympiska spel
Vänsterpartiet anser att OS bör genomföras på ett fåtal givna
platser, t.ex. två eller tre städer som regelbundet turas om att
genomföra OS. Vi anser att det är ett effektivt sätt att
undvika slösandet med samhällsresurser i olika länder, som
tävlar om att få arrangera OS. I Sverige har orterna Falun,
Åre, Östersund och Stockholm på senare tid varit med i
dessa ansökningsjippon utan att lyckas. Den Internationella
Olympiska Kommittén (IOK) ser uppenbart allt mindre till
det sportsliga och alltmer till det ekonomiska, inte minst för
den egna organisationen. Det kan i sammanhanget påpekas
att Nordamerika har en stark överrepresentation vad gäller
arrangörskap de senaste decennierna.
Vänsterpartiet menar att Paraolympics, dvs. OS för funktionshindrade, bör
genomföras i anslutning till de olympiska spelen. Vi vill se en satsning för
ökad integration mellan idrott för icke-funktionshindrade och funktions-
hindrade.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om målbeskrivning för
idrottspolitiken i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att öka andelen som deltar i idrotter, motion och
friluftsliv,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handlingsprogram för ökad tillgänglighet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det lokala aktivitetsstödet även skall redovisas efter kön,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om spelintäkter,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad jämställdhet och inflytande,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om invandrares inflytande och delaktighet,
8. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att
se över breddidrottens villkor,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat ledarstöd,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering och lokalisering av idrottsgymnasier,1
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommersialiseringen av idrotten,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bolagisering inom idrotten och konsekvenserna vad gäller
samhällsstödet,
13. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om konsekvenserna av
den s.k. Bosmandomen för svensk idrott enligt vad i motionen anförts,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om godkända revisorer,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad integration mellan idrott för funktionshindrade och icke
funktionshindrade.
Stockholm den 26 oktober 1998
Peter Pedersen (v)
Willy Söderdahl (v)
Kenneth Kvist (v)
Britt-Marie Danestig (v)
Kalle Larsson (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)
Tasso Stafilidis (v)
Mats Einarsson (v)
Lennart Gustavsson (v)