Inledning
Sverige har en mycket föreningsaktiv befolkning. Vi har sedan länge en stor och levande idrottsverksamhet, som fostrat många idrottsmän och idrottskvinnor där många senare gjort framgångsrika internationella karriärer. Vänsterpartiet vill att alla människor skall känna att aktiviteterna inom de organiserade föreningsverksamheterna inom idrotts-, motions- och friluftslivsområdet är tillgängliga för dem oavsett kön, yrke, inkomst, ålder eller annan bakgrund. Det är viktigt med folkrörelseformen, dvs. att verksamheten är öppen för alla och utgör en del av den ideella sektor som bygger på människors delaktighet och aktiva engagemang. Föreningsrörelsen spelar en mycket positiv social roll där hundratusentals ideellt arbetande ledare på olika nivåer gör viktiga insatser för en mycket stor del av vår ungdom. I tider av besparingar är det speciellt viktigt att samhällsstödet finns kvar. Detta för att motverka en ökad kommersialisering och en minskning av delaktigheten.
Omfattning/ändamål
Samhällsstöd är viktigt för att skapa långsiktighet i planeringen av verksamheten. Marknad och kommersialism kan inte garantera välbefinnande och folkhälsa på lika villkor för alla; till detta behövs politiska beslut och samhällsstöd. En friskare befolkning är en tillgång för hela samhället. Vänsterpartiet anser att stödet bör beslutas av Sveriges riksdag efter sedvanlig debatt, där anslagets storlek bedöms i förhållande till andra samhällsåtaganden. Det ekonomiska utrymmet för nya samhällsåtaganden under de närmaste åren är tyvärr begränsat. Det är därför viktigt att effektivisera resursutnyttjandet. Regeringen skriver i sin budgetproposition för 1999 att stödet till idrotten minskat från ca 530 miljoner kronor år 1996 till ca 483 miljoner kronor år 1998, varav 8 miljoner kronor var en engångsanvisning för att möjliggöra ett svenskt deltagande vid vinter-OS och Paralympics i Nagano. För år 1999 föreslår regeringen ett anslag på ca 475 miljoner kronor, en nivå som beräknas ligga fast för åren 2000 och 2001. I förslaget för år 1999 och beräkningarna för åren 2000 och 2001 ingår medel för en talangsatsning på upp till 10 miljoner kronor per år under förutsättning att näringslivet avsätter motsvarande belopp. I avvaktan på införandet av ett beslutat vinstdelningssystem från AB Svenska Spel föreslår regeringen att bidraget till Riksidrottsförbundet från AB Svenska Spel för år 1999 ökar med 50 miljoner kronor till 105 miljoner kronor.
Riksidrottsstyrelsen poängterar i en preliminär kommentar till Idrotts- utredningen, att "Folkrörelserna i allmänhet och idrottsrörelsen i synnerhet har sedan 70-talet förlorat stora andelar av spelmarknaden till de statliga spelbolagen. Folkrörelsernas nettointäkter från spelmarknaden är, i dagens penningvärde, drygt en miljard lägre än i början av 1970-talet." Vidare: "Riksdagen har också fattat beslut om att ge folkrörelserna en del av överskottet från de statliga spelbolagen. Men fortfarande har ingenting hänt."
Föreningslivet på alla nivåer brottas med svåra ekonomiska problem, både för idrotten och de föreningar som inte har publik bärkraft eller inte anses intressanta ur marknadsföringssynpunkt för näringslivet. Den kraftiga nedskärningen av Riksidrottsförbundets anslag de senaste åren innebär att alla riksförbund och alla specialförbund drabbas, men hårdast drabbas de mindre förbunden, som ofta har ett sämre utgångsläge i jakten på sponsorer.
Idrottsutredningen konstaterar att barn och ungdomar i dag utövar mindre motion på sin fritid jämfört med i början av 80-talet, speciellt gäller det flickorna. Minskningen av den spontana, oorganiserade motionen är allvarlig, speciellt i ljuset av den samtidiga minskningen av tiden för idrott i skolan, enligt Riksidrottsstyrelsen. Vänsterpartiet delar denna uppfattning.
En annan bidragande orsak är sannolikt minskade resurser hos kommuner och landsting. Denna resursminskning har ökat fritids- och kultursektorns beroende av sponsring.
Riksidrottsstyrelsen ogillar Idrottsutredningens förslag att sätta verksam- hetsmål för idrotten och därmed på ett helt annat sätt än tidigare styra fördelningen av idrottsanslaget. Vänsterpartiet menar dock att det vore önskvärt med en statlig idrottspolitik där målbeskrivningar formuleras med de kulturpolitiska målen som förebild. Det handlar om inriktningsmål och det förhindrar inte att idrottsrörelsen även i fortsättningen kan sätta egna mål för sin verksamhet. De idrottspolitiska målen skall ej innebära någon detaljstyrning av idrottsrörelsens eller idrottsföreningarnas verksamhet. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma med förslag till målbeskrivning i enlighet med vad som här anförts.
Samlingslokaler
I propositionen föreslår regeringen att anslaget till allmänna samlingslokaler avskaffas. Detta är en besparing som vi från Vänsterpartiets sida anser vara mycket dåligt motiverad. Även om stödet under 90-talet minskat från 135 till 40 miljoner, innebär ju inte detta att de 40 miljonerna inte behövs. Det kan möjligen gå att hävda att nya lokaler inte längre behöver byggas i någon större omfattning, men befintliga lokaler kommer ändå att behöva upprustning och underhåll och på många håll behövs fortfarande handikappanpassande åtgärder. Samlingslokalerna är en mycket viktig beståndsdel av folkrörelse-Sverige och kan inte utan vidare strykas ur budgeten. Regeringen bör återkomma med förslag till finansiering i tilläggsbudget för 1999.
Åtgärder för ökat deltagande och tillgänglighet
Öka andelen som deltager
Det finns variationer i människors deltagande; framför allt är välutbildade i större utsträckning engagerade i idrott, motion och friluftsliv. Tidigare var dock denna skillnad större. Orsaken kan vara att kvinnorna ökat sitt deltagande. Men fortfarande är personer med låg utbildning och låg inkomst underrepresenterade. Fysiska aktiviteter uppfattas olika av olika utövare och har olika meningar för olika människor. Enligt Vänsterpartiets mening gäller det att öka andelen som deltar genom att locka med fler av de inaktiva. Det är viktigt att få fler aktiva i den organiserade idrotten, men även i den icke-organiserade.
Barn som alltför tidigt hamnar i ett organiserat och specialiserat idrotts- utövande med stor betoning på elitsatsning och resultat med medföljande utslagningsmekanismer, kan ganska snabbt vända idrotten som helhet ryggen. För yngre barn skall därför idrotten betona det lekfulla, det spontana och uppmuntra till mångsidighet genom att barn tillåts pröva många olika idrotter. Detta förhindrar ensidig träning i tidig ålder och motverkar en alltför tidig specialisering och elittänkande.
Det är mycket viktigt att flickor ges möjlighet att pröva olika former av idrott, motion och friluftsliv. Det är inte endast frågan om en jämställd fördelning av träningstider på idrottshallar utan delaktighet i idrott i alla dess former. Vissa aktiviteter som flickor väljer kräver investeringar och skötsel, t.ex. ridsporten. Det finns inga manliga respektive kvinnliga idrotter. Alla skall, oavsett kön, ha rätt att välja vilken idrottsgren de vill utan att mötas av nedlåtande kommentarer om sitt idrottsutövande.
Handlingsprogram för tillgänglighet
Vänsterpartiet anser att ett handlingsprogram för ökat deltagande i föreningsverksamheten bör utarbetas. Programmet bör ta upp såväl hur man kan öka den rent fysiska tillgängligheten när det gäller aktiviteter och anläggningar som den sociala och kulturella tillgängligheten. Det gäller att öka och bredda deltagandet på lika villkor för alla. När det gäller att öka deltagandet, delaktigheten och tillgängligheten för människor med funktionshinder skall FN-konventionen Agenda 21 vara den givna utgångspunkten. Vi vill också betona vikten av att handlingsprogrammet utarbetas i nära samarbete med folkrörelser utanför Riksidrottsförbundet, t.ex. Friluftsfrämjandet och handikapp- och invandrarorganisationerna.
Bättre underlag om deltagande uppdelat efter kön
Det lokala aktivitetsstöd som stat och kommun betalar ut har mycket stor betydelse för verksamheten för barn och ungdom. Analyser av det stöd som betalas ut kan ge svar om deltagandet inom olika verksamheter. Vänsterpartiet föreslår att det lokala aktivitetsstödet även skall redovisas efter kön.
Spelintäkter
Idrottsrörelsens inkomster av spel och lotterier skall i första hand förstärka klubbverksamheten. Det är dock inte eftersträvansvärt att intäkter av spel och lotterier ersätter det samhälleliga stödet. Det är en alltför osäker inkomstkälla. Det är därför principiellt viktigt att de statliga spelbolagen ansvarar för den företagsekonomiska verksamheten och idrotten för den sportsliga verksamheten. Däremot kan varje ny regering och riksdag besluta om att avsätta vinstmedel från spelbolagen till idrotten och balansera det samhälleliga stödet vid behov. När den offentliga sektorns ekonomi var starkare fick idrotten i princip de pengar den behövde. Det får inte bli så att idrotten förvisas till spelmarknaden när samhällsekonomin är svagare.
Idrotten riskerar då att förlora en del av sin frihet. Som nämnts tidigare avsätter regeringen i budgetpropositionen ytterligare 50 miljoner från AB Svenska Spel till Riksidrottsförbundet. I Riksidrottsstyrelsens preliminära kommentar till Idrottsutredningen hävdas att folkrörelserna i allmänhet - och idrottsrörelsen i synnerhet - sedan 1970-talet förlorat stora andelar av spelmarknaden till de statliga spelbolagen. I dagens penningvärde hävdas att folkrörelsernas nuvarande intäkter är drygt en miljard kronor lägre än i början på 1970-talet. Som en kommentar till budgetpropositionen uttrycker också Riksidrottsstyrelsen genom sin ordförande Arne Ljungqvist besvikelse att det tidigare riksdagsbeslutet att överskottet från s.k. värdeautomatspel skulle tillfalla idrottsrörelsen senare ändrades till att idrottsrörelsen skall få del av ett vinstdelningssystem med AB Svenska Spel. Vänsterpartiet vill minska de statliga spelbolagens andel av spelmarknaden för att skapa ett större utrymme för olika folkrörelser. Det skulle kunna leda till att de "snabba" spelen med de höga vinsterna inte ökar ytterligare. Det skulle i sin tur kunna minska risken för att ännu fler människor utvecklar ett spelberoende.
Bingo-Lotto har ökat folkrörelsernas intäkter kraftigt, men intresset och därmed intäkterna verkar ha avmattats något. Överhuvudtaget ser Vänster- partiet en risk i den polarisering som uppstått mellan försäljningsstarka respektive försäljningssvaga föreningar. Detta riskerar att öka spänningen mellan bredd och tävlingsidrott på sikt. Det står i stark kontrast till det samhälleliga stödet, som ges till alla föreningar i förhållande till antalet genomförda aktiviteter oavsett region och storlek. Det kan från principiella synpunkter diskuteras om det är speciellt lämpligt att låta ungdomar känna trycket att sälja ett visst antal Bingo-lotter, resultatlotter o.s.v. varje vecka för att dra in pengar till klubbkassan. I bästa fall går pengarna till ungdoms- verksamheten, men sannolikt ofta till seniorverksamheten.
Folkrörelser som demokratibärare
Vänsterpartiet ser folkrörelserna som viktiga demokratibärare, vilka spelar en stor roll i uppbyggandet av en demokratisk samhällsstruktur.
Ökat inflytande för ungdomar
Det organiserade föreningslivet är en demokratibärare vilken ger föräldrar, utövare och ledare möjlighet till inflytande i föreningsverksamheten.
Det är en stor uppgift för föreningslivet att fortsätta arbeta för att stärka främst ungdomars inflytande och demokratiska skolning. Det kan ske genom att bilda ungdomssektioner, ge rösträtt för unga på föreningsmöten eller genom att bilda ungdomsråd. Vi menar att fördelad makt och inflytande kan öka engagemanget och intresset för att yngre personer av båda könen tar på sig förtroendeuppdrag nu och i framtiden.
Könsfördelning och inflytande
Kvinnorepresentationen inom den organiserade idrotten är 35 %. Kvinnorepresentationen på central ledningsnivå är förhållandevis god i idrotter med kvinnodominans, t.ex. ridsporten, gymnastiken och konståkningen. Det är viktigt att uppmärksamma hur könsfördelningen ser ut och verka för att könsfördelningen i styrelser och liknande speglar könsfördelningen bland utövare. Men även de som verkar inom en idrott som domineras av det motsatta könet bör få utrymme och stöd för att bryta detta mönster.
Även i det internationella sammanhanget är det viktigt att arbeta för en jämställd representation.
Invandrares inflytande och delaktighet
Mer än var tionde person som bor i Sverige är född i ett annat land. Det är viktigt att invandrare ges tillfälle att deltaga i de organiserade föreningsverksamheterna. Delaktighet i föreningslivet är en naturlig bas för integration och därmed ett sätt att aktivt motverka främlingsfientlighet och rasism.
Föreningslivet med mötesdeltagande och en demokratisk mötesprocess är ett viktigt inslag i det svenska samhället. Demokratiska val till olika uppdrag som ordförande och kassör, diskussioner och beslutsfattande är viktiga inslag i det svenska föreningslivet. Fler aktiva deltagare med invandrarbakgrund berikar det svenska föreningslivet, ja, hela det svenska samhällslivet. Deltagande i föreningsverksamhet kan dessutom vara en bra väg för många invandrare att komma in och känna delaktighet i det svenska samhället.
Breddidrott och friluftsliv
Breddidrotten, som även innefattar friluftsliv och motion i olika former, behöver få en starkare roll. Vänsterpartiet vill att den ges större möjlighet att utöka sin verksamhet. Barn och ungdomar behöver i större utsträckning än i dag få komma i kontakt med motionsformer som inte är knutna till tävlingsidrotten. Skolidrotten har en viktig roll att fylla. Den bidrar till att barn och ungdomar tidigt kommer i kontakt med fysiska aktiviteter och kan därmed bidra till att regelbundna motionsvanor etableras redan i unga år.
Regelbunden fysisk aktivitet bidrar sannolikt till ökad prestationsförmåga i det övriga skolarbetet.
De från Riksidrottsförbundet fristående organisationerna har i dag svårt att finansiera sin verksamhet och saknar i regel alternativa finansieringskällor. Vi anser därför, att en utredning bör tillsättas som utreder hur det breda föreningslivet kan utvecklas och hur man mer effektivt kan utnyttja samhällsresurserna.
Ledarstöd
De flesta styrelseledamöter och andra ledare arbetar fortfarande helt ideellt. Varje år skall nya ledare rekryteras och utbildas. Den frivilliga och ideella ledarkåren är en oerhört viktig resurs och det ideella engagemanget är också normbildande för den yngre generationen. Samhällsstödet bör därför prioritera och stimulera ledarutbildningen på förbunds- och föreningsnivå.
Studieförbunden bör ges tillräckligt samhällsstöd för att lokalt och regionalt kunna ge stimulans och uppmuntran till ledare i föreningarna. Det är viktigt att utbildningen även i fortsättningen får stöd av kulturanslaget och att idrottens eget studieförbund, SISU, administrerar utbildningsinsatserna.
Idrottsgymnasier
Fler och bättre anpassade riksidrottsgymnasier bör skapas för elitsatsande ungdomar, där lovande idrottsungdomar ges goda möjligheter att utveckla sina idrottsfärdigheter, utan att försumma sina studier i övrigt. Idrottsgymnasier bör byggas upp allteftersom intresset ökar i samverkan med berörda kommuner och specialidrottsförbund. Det är av stort värde att det vid tillkomsten av nya idrottsgymnasier tas stor hänsyn till den enskilda kommunens "naturliga" anknytning till den idrott, som idrottsgymnasiet skall inriktas på. Numera tar Riksidrottsförbundet själv hand om resursfördelningen till olika idrottsgymnasier. Vänsterpartiet anser att det är önskvärt att en utvärdering görs inom två till tre år. Vänsterpartiet anser vidare, att Riksidrottsförbundet inom en snar framtid bör få ytterligare tilldelning från de statliga spelbolagen för att bygga upp ett centrum för den svenska elitidrotten, t.ex. Bosön på Lidingö.
Ökad kommersialism och bolagisering
Elitidrotten är i många fall i praktiken en näringsidkande verksamhet med avlönade spelare och ibland även ledare, där målet knappast är satsning på breddidrott och fostran av egna talanger, utan snarare vinstmaximering där färdiga spelare köps och säljs på en egen marknad. Kommersialiseringen tilltar på olika sätt: beroendet av höga sponsorintäkter, försäljning av evenemang till olika TV- bolag som utestänger många tittare, ett tilltagande intresse för att bolagisera och börsintroducera idrottsföreningar är en utveckling som är ett allvarligt hot mot den folkrörelsebaserade och ideella idrottsrörelsen. Det är viktigt att även idrottsföreningarnas styrelser har en majoritet av ledamöter med ideellt engagemang och ett genuint intresse för idrotten och den egna föreningen. Om styrelsesammansättningen däremot domineras av personer från det privata näringslivet, sponsorer och liknande, riskerar idrottsrörelsens själ att gå förlorad. Idrottsrörelsen bör utgå från och utveckla den egna kulturen och den egna traditionen i stället för att försöka kopiera det privata näringslivets struktur och uppbyggnad. För Vänsterpartiet är det ej rimligt med samhällsstöd till föreningar som bolagiserats. Det är inte heller rimligt att samhället skall stå för bolagiserade föreningars kostnader i anslutning till deras evenemang, t.ex. polisbevakning. Ett bolag bör bära sina egna kostnader och behandlas utifrån de regler som lagstiftningen utgör, t.ex. aktiebolagslagen. Att välja bolagisering är, enligt Vänsterpartiet, liktydigt med att välja bort fortsatt samhällsstöd.
"Bosmandomen"
Många idrottsföreningar brottas med ekonomiska underskott i verksamheten. De största orsakerna till detta är att lönerna för spelarna skjutit kraftigt i höjden samt de stora övergångssummor som förekommer långt ner i seriesystemen i t.ex. fotboll och ishockey. Den s.k. "Bosmandomen" inom EU har fått stora konsekvenser. Domen syftar till att få bort övergångssummor mellan olika föreningar för spelare vars kontrakt löpt ut. Genom praxis i t.ex. svensk fotboll sker inte detta vid övergångar inom landet, men det gäller vid övergång från svensk till utländsk förening. Det innebär att spelaren, vars kontrakt löpt ut, kan gå helt gratis till utländsk förening. Den tidigare föreningen, som kanske fostrat spelaren sedan barnsben, får ingen kompensation för all den tid och de resurser som lagts ner i talangutveckling. För att komma ifrån dessa "gratisövergångar" försöker föreningarna skriva långa kontrakt för att sedan försöka sälja spelaren innan kontraktet löper ut. Stora, etablerade föreningar har givetvis lättare att klara detta jämfört med mindre föreningar. "Bosmandomen" är därför ett hot mot den egna talangutvecklingen inom svensk idrott, speciellt i mindre föreningar. Den bidrar inte heller till mindre penningfixering. I stället för att olika föreningar lägger sina bud för att köpa en spelare till sitt lag, så blir det ett ökat köpslående mellan konkurrerande föreningar vad gäller budet till spelaren själv. Det leder till ett system som motverkar klubbkänsla och att spelare åker runt som handelsresande i idrott och bjuder ut sina tjänster till högstbjudande. Riksdagen bör ge regeringen till känna att den skall verka för att konsekvenserna av "Bosmandomen" för svensk idrott utvärderas.
Ekonomiansvar och revision
En degradering från den högsta serien leder till ett stort ekonomiskt bortfall för berörda föreningar. Dels minskar elitstödet från det egna förbundet, dels minskar i regel både sponsorintäkter och publikintäkter. Däremot ligger lönenivån på en fortsatt hög nivå om föreningen satsar på en snabb uppflyttning. Denna kärva ekonomiska verklighet leder lätt till ett osunt ekonomiskt chanstagande, som på sikt kan hota hela föreningens existens. Det leder också till de försök till skatteplanering för föreningar och enskilda spelare som uppmärksammats på senare tid. Den ekonomiska verkligheten gör att många ekonomiansvariga utnyttjar gällande skatteregler maximalt för att ibland även överträda dessa genom diverse påhittiga konstruktioner. Vänsterpartiet vill betona att även elitidrotten bör arbeta inom de lagar, som samhället lägger fast för all ekonomisk verksamhet. Det innebär t.ex. att ekonomifunktionen behöver förstärkas och att auktoriserade revisorer bör granska elitföreningarnas årliga ekonomiska redovisningar.
Det pågår i vissa förbund en uppföljning och analys av medlems- föreningarnas ekonomiska resultat med förslag till åtgärder för de föreningar som har ett alltför lågt eller till och med negativt eget kapital. Vänsterpartiet välkomnar att idrottsrörelsen tar ett stort egenansvar i denna fråga. Vi avvisar dock förslag om att det är idrottsföreningars status, ekonomi och popularitet, som skall avgöra om en förening tillåts flytta uppåt i seriesystemet. Risken är då stor att det ekonomiska och kommersiella helt tar överhanden, medan det sportsliga blir en bisak. Ett sådant system kommer dessutom sannolikt att gynna de redan etablerade stora föreningarna i de större städerna. Den förening som kvalificerat sig för avancemang i seriesystemet skall givetvis garanteras detta om man inte avstår av egen vilja. Vänsterpartiet skulle välkomna konstruktiva förslag om ett resursutjämningssystem inom idrotten för att minska risken att det uppstår A, B och C-lag inom respektive idrott. Mottot att hela landet skall leva skall enligt Vänsterpartiet gälla även för den svenska idrottsrörelsen.
Det traditionellt största stödet till idrotten utgörs av kommunernas drift och upplåtelse av idrottsanläggningar. Idrottsutredningen påpekar den tydliga tendensen att kommunerna i ökad utsträckning överlåter dessa idrotts- anläggningar till föreningarna. Ett problem i sammanhanget, enligt Riks- idrottsstyrelsen, är att dessa föreningsägda anläggningar, till skillnad från de kommunala, beläggs med moms. Detta kan försvåra verksamheten betydligt, inte minst med tanke på att många idrottsanläggningar har ett stort och omedelbart upprustningsbehov.
Etik och moral
Vänsterpartiet menar att det är viktigt att lyfta fram frågor om etik och moral inom idrottsrörelsen. Det görs också, t.ex. genom "Fair Play-turneringar", projektet Starta Vågen m.m. Vi tror dock att dessa frågor bör betonas ännu hårdare. Idrotten har på senare tid drabbats av olika negativa företeelser, där läktarvåldet är det mest uppenbara. Här har idrotten kommit långt med att förebygga våldet inne på arenorna, men fortfarande sker våld och skadegörelse "på stan" efter vissa matcher. En annan negativ företeelse är dopingen, det ständiga ifrågasättandet av domarna från både publik, ledare och aktiva. Dessa tendenser märks redan i ungdomsidrotten och här har föreningar och ansvariga ledare ett stort ansvar att fostra de aktiva till Fair Play-tänkande, respekt för motståndare och funktionärer.
Olympiska spel
Vänsterpartiet anser att OS bör genomföras på ett fåtal givna platser, t.ex. två eller tre städer som regelbundet turas om att genomföra OS. Vi anser att det är ett effektivt sätt att undvika slösandet med samhällsresurser i olika länder, som tävlar om att få arrangera OS. I Sverige har orterna Falun, Åre, Östersund och Stockholm på senare tid varit med i dessa ansökningsjippon utan att lyckas. Den Internationella Olympiska Kommittén (IOK) ser uppenbart allt mindre till det sportsliga och alltmer till det ekonomiska, inte minst för den egna organisationen. Det kan i sammanhanget påpekas att Nordamerika har en stark överrepresentation vad gäller arrangörskap de senaste decennierna.
Vänsterpartiet menar att Paraolympics, dvs. OS för funktionshindrade, bör genomföras i anslutning till de olympiska spelen. Vi vill se en satsning för ökad integration mellan idrott för icke-funktionshindrade och funktions- hindrade.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om målbeskrivning för idrottspolitiken i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att öka andelen som deltar i idrotter, motion och friluftsliv,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handlingsprogram för ökad tillgänglighet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det lokala aktivitetsstödet även skall redovisas efter kön,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om spelintäkter,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad jämställdhet och inflytande,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om invandrares inflytande och delaktighet,
8. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att se över breddidrottens villkor,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat ledarstöd,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering och lokalisering av idrottsgymnasier,1
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommersialiseringen av idrotten,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bolagisering inom idrotten och konsekvenserna vad gäller samhällsstödet,
13. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om konsekvenserna av den s.k. Bosmandomen för svensk idrott enligt vad i motionen anförts,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om godkända revisorer,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad integration mellan idrott för funktionshindrade och icke funktionshindrade.
Stockholm den 26 oktober 1998
Peter Pedersen (v)
Willy Söderdahl (v) Kenneth Kvist (v) Britt-Marie Danestig (v) Kalle Larsson (v) Charlotta L Bjälkebring (v) Tasso Stafilidis (v) Mats Einarsson (v) Lennart Gustavsson (v)
1 Yrkande 10 hänvisat till UbU.