Idrottsrörelsen står inför en rad betydelsefulla vägval.
Förutsättningarna påverkas delvis av politiska beslut och av
andra "yttre" betingelser, men i allt väsentligt kommer
utvecklingen att styras av de beslut som fattas av idrottens
egna aktiva, ledare och förtroendevalda. Till de frågor som
idrottsrörelsen har att hantera hör förhållandet mellan å ena
sidan motions- och breddidrott, å andra sidan en elitidrott
som alltmer kännetecknas av kommersialisering med
välbetalda idrottsstjärnor och höga prissummor. När det
gäller antalet föreningar och utövare utgör proffsklubbarna
en ytterst liten del av den samlade idrottsrörelsen.
Proffsklubbarna drar däremot till sig den största uppmärksamheten, såväl i
media som bland idrottens kritiker. Ett viktigt ställningstagande inför
framtiden gäller frågan om att tillåta en bolagisering, dvs om det är önskvärt
och i enlighet med idrottsrörelsens intentioner att bedriva idrott i bolagsform.
Bolagisering kan vara en naturlig utveckling av idrottens kommersiella
genomslagskraft. Det är bra om idrottsrörelsen kan undanröja hinder mot en
rationell hantering av pengar och ansvar inom elitidrotten. Med en klar linje
mellan idrottens två delar, den kommersiella och den ideella, underlättas
också frågor kring samhällets stöd till idrotten. Vi har inte anledning att här
ta ställning i sakfrågan men vi har noterat att riksidrottsförbundet intagit en
positiv inställning. Det är allvarligt om det som är svensk idrotts styrka - att
bredd- och elitidrott samverkar till gagn för hela verksamheten - går förlorat.
Därför måste utvecklingen de kommande åren följas nogsamt.
En annan viktig framtidsfråga är hur idrottsrörelsen ska förhålla sig till den
växande del av motionsidrottandet som äger rum vid sidan av den organi-
serade idrotten. Idrottsrörelsens möjligheter att behålla sin starka ställning
är
beroende av hur man klarar kravet på förnyelse.
Frihet och oberoende
Det statliga stödet till idrotten, liksom till övriga folkrörelser,
måste ge stort utrymme för rörelsens eget ansvar och inte
motverka dess initiativkraft. Vi avvisar bestämt propåer om
starkare styrning och mer detaljerade krav på hur bidragen
ska användas. Vår utgångspunkt för det statliga stödet
förutsätter en vital och vidareutvecklad interndemokrati
inom idrottsrörelsen.
Opinionsbildning i folkhälsofrågor är en viktig uppgift som idrottsrörelsen
med fördel kan fylla. Flera föreningar och förbund bedriver, utöver sin ordi-
narie verksamhet, speciella projekt för folkhälsa och friskvård, i samarbete
med landsting, kommuner och inte sällan företag. Detta är positivt och bör
kunna utvecklas vidare. Det skall dock betonas att sådan verksamhet ska ses
som uppdragsverksamhet med tydliga överenskommelser om prestation och
ersättning mellan intressenterna.
Det som här anförts om idrottsrörelsens oberoende ställning bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Idrottsrörelsen - en
enastående tillgång
Även om förutsättningarna ändras, såväl för motionsidrotten
som för tävlingsidrotten, är det vår övertygelse att
idrottsrörelsen kommer att spela en viktig roll också i
framtiden. Sammantaget utgör den en enastående tillgång för
samhället bland annat när det gäller fostran av ungdomen
vad avser ansvar, delaktighet och gemenskap, under
inflytande av vuxna ledare. Vidare bidrar idrottsrörelsen till
att överbrygga generationsmotsättningar och generellt
förbättra det psykiska och fysiska välbefinnandet.
Elitidrotten har ett stort underhållningsvärde och våra
duktiga idrottsmän och idrottskvinnor är förebilder och
inspirationskällor för barn och ungdom. När det gäller
idrottens omfattning talar statistiken sitt tydliga språk.
Det finns ca 22.000 föreningar och 570.000 ideellt arbetande ledare. Med
mer än 90 procent av alla bidragsberättigade ungdomsaktiviteter är idrotten
Sveriges i särklass största barn- och ungdomsrörelse. Idrotts- och friluftsliv
bedrivs inte bara inom idrottsrörelsen. Många andra ideella organisationer
har på sitt program aktiviteter som också har stor betydelse, inte minst för
folkhälsan. Dessutom är det alltfler som väljer att motionera "oorganiserat",
d v s man vill inte känna sig bunden till föreningsaktiviteter och medlem-
skap. Det är i detta sammanhang viktigt att följa utvecklingen så att inte folk-
rörelsernas starka ställning trängs tillbaka. En utmaning för idrottsrörelsen är
att även försöka etablera sig inom bland annat den så kallade estetiska delen
av idrotten. Stödet till idrotten skall utformas på ett sätt som gör att denna
mångfald kan bibehållas. Idrottsrörelsen bör därför agera med stor öppenhet
och försöka motverka tendenser till "etableringskontroll".
Det som här anförts om att stödet till idrotten ska utformas på ett sätt som
bibehåller mångfalden bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna
Idrottsrörelsens ekonomiska
förutsättningar
Idrottsrörelsen måste tillförsäkras ett långsiktigt och hållbart
ekonomiskt stöd. Det statliga stödet har betydelse framför
allt för breddidrotten och för barn- och
ungdomsverksamheten. Pengarna går via
Riksidrottsförbundet ut till föreningarna. De senaste åren har
inneburit kraftiga neddragningar. För att idrottsrörelsen ska
kunna fortsätta sitt viktiga arbete för barn- och ungdomar
samt folkhälsa måste denna trend brytas. Statens stöd bör
öka genom att en ökad andel av spelmarknaden tillförs
idrotten.
Det nu föreslagna statliga anslaget på drygt 475 miljoner kronor till
idrottsrörelsen uppgick så sent som 1996 till 529 miljoner kronor. I ett längre
perspektiv har det totala offentliga stödet till idrotten minskat långt mycket
mer. Ett lägre kontantstöd och höjda avgiftsnivåer i kommunerna har, enligt
Riksidrottsförbundet, under senare år inneburit ett bortfall på cirka en miljard
kronor. Detta har kunnat mötas med intäkter från Bingolotto även om de inte
har täckt hela bortfallet. Nu visar det sig dock att Bingolotto håller på att
tappa i attraktionskraft. Håller sig trenden kommer framför allt idrottsrö-
relsen att få omkring 100 miljoner kronor mindre från Bingolotto under
1998.
I avvaktan på att redan fattade beslut om ökade resurser till idrottsrörelsen
från spelmarknaden genomförs föreslår Folkpartiet att anslaget N2, utgifts-
område 17, ökas med 10 miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag.
I regeringens budgetförslag ingår medel för en särskild talangsatsning. Det
är en vettig åtgärd eftersom den utgör en viktig del av arbetet med att öka
förutsättningarna för svenska ungdomar att nå internationellt sett goda
resultat. Folkpartiet anser dock att det är fel att statens ekonomiska stöd till
talangsatsningen belastar den breddinriktade barn- och ungdomsidrotten.
Den aviserade utökningen av bidraget från AB Svenska Spel är enligt bud-
getförslaget att betrakta som ett förskott på det försenade vinstdelningssy-
stemet. Dessa medel är beslutade att användas för det lokala föreningslivets
barn- och ungdomsverksamhet.
Det som ovan anförts om ökade resurser på 10 miljoner kronor till anslag
N2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Spel på idrott skall ge
pengar till idrott
Det av riksdagen för flera år sedan beslutade
vinstdelningssystemet med AB Svenska Spel har försenats
på ett oacceptabelt sätt. Det innebär att regeringen förvägrar
idrotten och övriga berörda folkrörelser sin rättmätiga andel
av spelmarknaden. Vinstdelningssystemet måste komma till
stånd utan ytterligare dröjsmål. Vidare bör de åtgärder som
föreslås av Idrottsutredning för att öka intäkterna från
spelmarknaden genomföras. Det handlar bland annat om
ökade möjligheter att anordna spel på värdeautomater.
Det är viktigt att understryka vilken avgörande roll staten spelar för
idrottsrörelsens totala inkomster från spelmarknaden när den själv agerar
expansivt. Mot den bakgrunden förberedde den senaste borgerliga regeringen
en försäljning av AB Tipstjänst till svenskt föreningsliv, en process som
avbröts av Socialdemokraterna efter regeringsskiftet 1994. Till stor
besvikelse, inte minst för idrottsrörelsen, valde man istället att slå samman
Tipstjänst med Penninglotteriet och bilda ett nytt bolag, AB Svenska Spel.
Folkpartiet avstyrkte sammanslagningen som, förutom nackdelarna för
folkrörelserna, leder till ett minskat konkurrenstryck på marknaden. Spel på
svensk idrott borde i betydligt större omfattning än idag tillfalla svensk
idrott.
Det som här anförts om att öka folkrörelsernas andel på spelmarknaden bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
En rättvis idrott
Idrottsrörelsen har högt ställda ambitioner när det gäller att
ge kvinnor och män, pojkar och flickor, lika möjligheter och
förutsättningar. Trots det har man långt kvar till målet.
Andelen kvinnor i styrelser och kommittéer ökar men inte
tillräckligt snabbt. Att påskynda det arbetet är i sin tur en av
förutsättningarna för att man ska få en rättvis fördelning av
olika resurser.
Som vi tidigare nämnt ökar engagemanget för fysiska aktiviteter utan
tävlingsinslag. Det handlar mer om det egna välbefinnandet, om motion och
friluftsliv än om kravet att nå bra tävlingsresultat. Det bör ligga i
idrottsrörelsens intresse att tillmötesgå det engagemanget. Med all säkerhet
skulle också detta underlättas av att kvinnorna fick ett större inflytande i
idrottsrörelsen.
Invandrarna berikar
idrotten
För många invandrare har idrotten stor betydelse när det
gäller att komma in i det svenska samhället. Med sin
mångfald och lättillgänglighet har idrotten unika möjligheter
att överbrygga motsättningar och öka förståelsen för
invandrarnas situation. Flera exempel visar hur
idrottsrörelsen aktivt ger invandrarna möjlighet att vara med
i samhällsgemenskapen. I Göteborg har SISU en tid utbildat
invandrare till idrottsledare och i Örebro har länets
idrottsförbund spännande projekt för att öppna upp idrotten
för olika grupper av invandrarkvinnor. Samtidigt har många
invandrare på olika sätt berikat svensk idrott som aktiva,
tränare eller ledare. Idrottsrörelsens möjligheter när det
gäller att underlätta integrationen är ytterligare ett argument
mot att minska samhällets stöd.
Det som här anförts om idrottsrörelsens viktiga roll för att befrämja
integration bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Handikappidrotten
Sverige är en mycket framgångsrik nation inom
handikappidrotten. Liksom i andra idrotter har det ökat
intresset också för breddverksamheten. Det har inneburit att
många handikappade har blivit delaktiga i en social
gemenskap som de annars skulle ha gått miste om och deras
självförtroende har stärkts. Elitidrottarnas framgångar har
samtidigt bidragit till att attityderna till människor med
handikapp har förbättrats. För att handikappidrotten ska ges
samma förutsättningar som idrotten i övrigt krävs insatser
inte bara av
idrottsrörelsen.
Det skall inte vara dyrare eller krångligare för den handikappade att utöva
sin idrott. För att detta skall vara möjligt måste de handikappades behov
tillgodoses bland annat när det gäller tillgången till anläggningar och
fördelningen av tränings- och tävlingstider. En positiv utveckling är att
många klubbar "avskaffar" de särskilda handikappsektionerna inom vissa
discipliner, t ex inom orienteringen.
Det som här anförts om bättre möjligheter för handikappade att utöva sin
idrott bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Elitidrottens ansvar
Elitidrotten utgör en relativt liten del av idrottsrörelsen.
Klubbarna i t ex fotbollens allsvenska serie är dessutom i
mycket liten utsträckning beroende av direkta statliga och
kommunala bidrag. Samtidigt är det svårt att dra gränsen
mellan det kommersiella inslaget, där större delen av
intäkterna kommer från publik, sponsorer och
spelarförsäljningar, och den del som hör ihop med den
traditionella och ideella idrottsverksamheten.
Även om den professionella elitidrotten utgör en liten del av den samlade
idrottsrörelsen så påverkar den förutsättningarna också för motions- och
ungdomsverksamheten, såväl i positiv som negativ riktning. Elitidrottarna är
viktiga förebilder och inspirationskällor för barn och ungdomar. Det är
påtagligt att en idrottsgren som är framgångsrik på en speciell ort lockar nya
utövare som i sin tur betyder fortsatta framgångar.
Sambandet mellan elit- och breddidrott innebär samtidigt att tvivelaktiga
företeelser i elitidrotten riskerar att drabba också breddidrottens
trovärdighet.
Därför har elitklubbarna ett stort ansvar när det gäller idrottens etik- och
moralfrågor. Tvivelaktiga ekonomiska transaktioner, bristande jämställdhet
samt doping och annat fusk är exempel på företeelser som minskar tro-
värdigheten för hela idrottsrörelsen.
Det som här anförts om elitklubbarnas ansvar när det gäller idrottens etik-
och moralfrågor bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Idrotten i skolan
Eftersom våra vanor grundläggs i skolan är det en uppenbar
risk att den minskade skolidrotten leder till fysisk inaktivitet
också senare i livet. Denna risk förstoras av att intresset för
idrott blir mindre om man inte kommer i kontakt med den
under skolåren. Även om flertalet skolungdomar utövar
någon form av sport utanför skolan så är många hänvisade
till skolgymnastiken och skolidrotten. Till den gruppen hör
många flickor i tonåren. Samtidigt visar flera olika rapporter
hur viktigt det är med fysisk aktivitet.
Många arbetsgivare tillåter numera motion på arbetstid och man
subventionerar tränings- och tävlingsavgifter. Enligt vår uppfattning måste
samma synsätt slå igenom också på skolans område. För det krävs bland
annat ett mer omfattande mål för ämnet idrott och ett utvidgat samarbete
mellan skolan och idrottsföreningarna. Men det är viktigt att slå fast att det
inom skolan inte får handla om prestationsidrott och att det är idrott och
hälsa i sitt breda perspektiv som står på schemat.
Det som här anförts om vikten av idrott i skolan bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om idrottsrörelsens oberoende ställning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stödet till idrotten skall utformas på ett sätt som bibehåller
mångfalden,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att öka folkrörelsernas andel av spelmarknaden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att stödet till idrotten utformas på ett sätt som befrämjar
mångfalden,
5. att riksdagen till N 1, Stöd till idrotten utgiftsområde 17 för budgetåret
1998 anvisar 10 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om idrottsrörelsens viktiga roll för att befrämja integration,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bättre möjligheter för handikappade att utöva sin idrott,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om elitklubbarnas ansvar när det gäller idrottens etik- och
moralfrågor,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av idrott i skolan.1