Idrotten är med sina cirka 3 miljoner medlemmar den
verksamhet som organiserar flest människor i Sverige. I
cirka 22.000 idrottsföreningar, varav många
flersektionsföreningar, arbetar omkring en halv miljon ideellt
arbetande ledare.
Ingen annan verksamhet engagerar så många ungdomar. Totalt är cirka
60 procent av samtliga barn och ungdomar mellan sju och 20 år engagerade
inom den organiserade idrotten. Varje dag året om samlar ideellt arbetande
ledare barn och ungdomar till närmare 20.000 aktiviteter runt om i landet. På
årsbasis blir det sju miljoner lokala ungdomsaktiviteter.
Idrotten har stor betydelse
Idrotten är av stor betydelse för samhället. Genom idrotten
blir människor delaktiga i en positiv gemenskap som bidrar
till fostran och utveckling och dessutom ger dem en bättre
hälsa. Den aktiva idrotten medverkar bland annat till att
ungdomar avhåller sig från för dem själva och samhället
skadliga verksamheter som exempelvis drogmissbruk.
Idrotten bidrar till friskvården genom att stimulera till
regelbunden träning, friluftsliv och andra fysiska aktiviteter.
Idrottsrörelsen verkar aktivt för alkohol- och drogfria
miljöer. Det är också klart dokumenterat att fysisk aktivitet
ökar människans förmåga, inlärningsprestationer och lust att
lära. Regelbundna motionsvanor innebär också att fritiden
får ett rikare innehåll.
Till detta kommer den stora roll idrotten spelar för de många åskådare,
TV-tittare, radiolyssnare och tidningsläsare som följer tävlingsverksamheten
på olika nivåer.
De många idrottsutövare av världsklass som fungerar som ambassadörer
utomlands är en stor tillgång för Sverige. De tjänar dessutom som förebilder
för den uppväxande generationen och är en starkt bidragande orsak till den i
Sverige mycket omfattande breddidrotten.
Idrottsrörelsens ställning
och det ideella arbetet
Sett mot bakgrund av idrottens betydelse är det viktigt för
politiska partier att engagera sig för de framtida villkoren för
idrottsrörelsen. I detta sammanhang är det dock av
avgörande betydelse att komma ihåg att det ideella
engagemanget i idrottsrörelsen sker av egen fri vilja och inte
genom styrning från krafter utifrån. Den svenska idrotten
måste även i framtiden ges möjlighet att agera självständigt
och ha friheten att själv bestämma verksamhetens innehåll,
inriktning och mål.
Mot denna bakgrund finns det anledning att känna oro för vissa av de
förslag som lämnats av Idrottsutredningen. De präglas av en vilja att politiskt
styra idrottsrörelsen genom att formulera s.k. verksamhetsmål och genom att
öka styrningen av hur idrottsanslaget fördelas. Sådana ambitioner måste av-
visas.
Det stora utbudet av aktiviteter i idrottsföreningarnas regi är möjligt tack
vare alla de ideellt arbetande ledarna. Deras arbete utgör en hörnsten i
samhällslivet och bör stimuleras i stället för att motarbetas genom pålagor
och krångel. Detta är särskilt viktigt eftersom alternativet till
föreningslivets
värdefulla arbete kan komma att utgöras av ökade kostnader för det all-
männa.
RF beräknar att de 500.000 idrottsledare som arbetar ideellt lägger ned
cirka 140 miljoner oavlönade arbetstimmar varje år. Dessa ledare ställer inga
krav på betalning för sitt ideella arbete. Men om de gjorde det, och fick betalt
motsvarande en fritidsledarlön, skulle det kosta 12-15 miljarder kronor per
år.
Den bästa stimulansen sker genom att alla dessa ledare får se konkreta
resultat av sitt arbete. När samhället, som skedde under de borgerliga
regeringsåren 1991-94, underlättar för föreningslivet att få ökade intäkter
från spel- och lotteriverksamhet, är det ett konkret exempel på hur verksam-
heten i föreningslivet underlättas. Andra exempel från de borgerliga reger-
ingsåren är utjämnande av orättvisor i momssystemet som tidigare drabbat
bland annat bowling, golf och simning samt momslättnader för resor och
transporter vilket direkt kommer idrotten till godo. Ytterligare ett exempel är
bingoskattens avskaffande.
Till betydande del är de ideellt arbetande ledarna föräldrar till unga idrotts-
utövare och de förmår hålla ut så länge de egna barnen tränar och tävlar. Men
sedan tar ofta intresset och orken slut. Detta är allvarligt. Sverige förlorar
därigenom många duktiga ledare och tränare med goda kunskaper.
Omsättningen på idrottsledare är över huvud taget stor. De som drabbas av
detta är i första hand klubbarna med stor bredd- och ungdomsverksamhet.
För samhället är det därför angeläget att stödja dem som är verksamma inom
idrotten. Naturligtvis har idrottsrörelsen själv här en mycket stor uppgift i
att
bättre tillvarata den ledarresurs som nu ofta går förlorad.
Ett grundläggande
samhällsstöd
Idrottsrörelsens allra största tillgång är värdet av
medlemmarnas egna insatser och ideellt utförda arbete.
Dessa faktorer är avgörande för idrottens framtida
utveckling. Den verksamhet som bedrivs av
idrottsföreningar, distriktsorganisationer, specialförbund och
riksorganisationer bygger, som tidigare understrukits, i första
hand på ideellt arbete och personligt engagemang.
Idrottens betydelse motiverar ett grundläggande samhälleligt stöd. Det
direkta och indirekta stöd som stat, landsting och kommuner lämnar idrotts-
rörelsen får inte vara styrande. Det är som tidigare nämnts utomordentligt
viktigt att idrottsrörelsen inte byråkratiseras och tvingas in i något slags
halv-
offentlig roll. Den måste förbli en fri, obunden och demokratiskt uppbyggd
rörelse.
Egenfinansiering ger styrka
Villkoren för idrotten bör emellertid vara sådana att
egenfinansieringsgraden blir större. Det minskar
bidragsberoendet och ökar möjligheterna för idrotten att
agera självständigt.
Möjligheter till egenfinansiering är särskilt viktiga i tider när stöden från
det allmänna reduceras eller dras in på alla områden i samhället. Samtidigt
som vi moderater understryker vikten av ett fortsatt betydande samhällsstöd
till idrotten - markerat inte minst av statsanslagets hantering under den
senaste borgerliga regeringsperioden då idrottsfrågorna handlades under
moderat ledning - så konstaterar vi att möjligheterna för idrotten att få bättre
ekonomi i första hand ligger i att egenfinansieringen kan ökas. Förslagen i
denna motion, som i betydande grad också de utgör en fortsättning på och
uppföljning av den senaste borgerliga regeringens arbete, syftar därför till att
stärka den svenska idrottsrörelsen i första hand genom åtgärder som minskar
bidragsberoende och rundgång samt underlättar en ökad egenfinansiering av
verksamheten.
Moderat idrottspolitik
1991-94
Grunden för den borgerliga regeringens åtgärder vad gäller
idrottens ställning och idrottens ekonomiska förutsättningar
byggde i stor utsträckning på den moderata
kommittémotionen "Bättre villkor för idrotten" från januari
1991.
En grundtanke i denna var att stärka idrottens oberoende ställning. Mot
den bakgrunden avskaffades regeringens tidigare ombud i riksidrottssty-
relsen. Den detaljstyrning som tidigare präglade budgetpropositionerna över-
gavs till förmån för en självständig bedömning av prioriteringar inom
Riksidrottsförbundet (RF). Ambitionen var vidare att stärka idrottens och
övriga ideella organisationers möjlighet till egen finansiering på traditionella
och nya områden. Därigenom skulle också det ekonomiska oberoendet kunna
öka.
Den borgerliga regeringens arbete inriktades på att genom framför allt
förbättringar av möjligheten att utnyttja spelmarknaden stärka de ekono-
miska förutsättningarna för ideell verksamhet. I det följande redovisas i
punktform några av de åtgärder som genomfördes:
? Bingoskatten slopades.
?
? Skatteregler som särskilt avsåg idrotten förenklades.
?
? Mervärdesskatten på hotell- och transporttjänster sänktes till 12 procent.
?
? Mervärdesskatten på tillhandahållande av lokaler för idrott slopades.
?
? Spel genom s.k. värdeautomater tilläts. Överskottet skall i sin helhet gå
till ideella organisationer.
?
? Lotterilagen reformerades för att förenkla och förbättra reglerna för de
ideella organisationernas lotterier.
?
? Tipstjänst skulle överlåtas till de ideella organisationerna med RF som
dominerande ägare.
?
Skillnad i synen på idrotten
Det är stor skillnad mellan den moderata och
socialdemokratiska synen på det ideella arbetet inom olika
folkrörelser. Socialdemokraternas politik förefaller betrakta
folkrörelser av olika slag som delar av ett näst intill
korporativt system. För oss moderater är principen om de
ideella organisationernas, och därmed idrottsrörelsens, fria
ställning lika viktig som kravet på en stor individuell frihet.
Socialdemokraternas syn på hur man vill se idrotten i en beroendeställning
till politiken var mycket tydlig i de budgetpropositioner som avlämnades
under 80-talet och fram till regeringsskiftet 1991. Detaljrikedomen i de
direktiv som följde med det statliga anslaget var betydande.
Dessutom utsåg, som tidigare nämnts, den dåvarande socialdemokratiska
regeringen två ombud vars uppgift var att fungera som observatörer i riks-
idrottsstyrelsen. Som ett led i att öka idrottsrörelsens självständighet upp-
hörde denna ordning under den borgerliga regeringen.
Den borgerliga regeringen gav också idrotten ökad möjlighet att genom
egna beslut fördela statens anslag till idrotten. En för oss moderater naturlig
följd av synsättet att idrotten skall vara fri och oberoende - och att den har
kompetensen att på bästa sätt hantera dessa frågor. Med den socialdemokra-
tiska regering som tillträdde 1994 fick åter klåfingrighet och "pekpinnar"
styra statens anslag till idrotten.
Samtidigt som anslaget till idrotten minskat har man undanröjt den
borgerliga regeringens och den borgerliga riksdagsmajoritetens beslut att
överlåta Tipstjänst till idrotten och övriga ideella organistioner. Därmed har
åter beroendet av det allmänna ökat samtidigt som anslag på såväl statlig
som kommunal nivå skärs ned. Den blygsamma ökningen av stödet från
Svenska Spel kompenserar inte detta. Dessutom har den beslutade vinst-
delningen vad gäller nya spel skjutits upp.
Idrottens roll i skolan
Ämnet idrott och hälsa har en stor betydelse för elevernas
harmoniska utveckling såväl fysiskt som psykiskt och
socialt. Genom vistelse i naturen och under
friluftsverksamheten skall eleverna få upplevelser, kunskaper
och erfarenheter som skall stimulera intresset för friluftsliv,
natur och miljöfrågor. För de mindre barnen skall leken ges
ett stort utrymme. I undervisningen skall grundläggande
färdigheter i olika idrottsgrenar ges med syfte att stimulera
till idrottslig verksamhet även utanför skolan. Detta är
särskilt viktigt genom att arbetslivet blir alltmer datoriserat
och maskiner gör många uppgifter som människan tidigare
gjorde med kroppsarbete. I ämnet bör man också ta upp
frågor som rör sunda levnadsvanor som en väg till hälsa och
välbefinnande.
Enligt vår mening måste ämnet idrott och hälsa ges ett stort utrymme i
skolan. Eleverna bör stimuleras till att använda utrymmet av sitt eget val för
ämnet. Framför allt gäller det den grupp elever som inte har någon hobby
med idrottsinriktning på sin fritid. Idrott och hälsa är ett ämnesövergripande
ämne. Det går alldeles utmärkt att undervisa i lärarlag genom att exempelvis
idrottsläraren, hushållsläraren och biologiläraren med sina olika kunskaper
kan ge ämnet dess rätta bredd. Det är viktigt att betydelsen av idrott i skolan
slås fast även i ett perspektiv av att det lokala inflytandet över utformningen
av undervisningen ökar.
När det gäller gymnasieskolan vill vi peka på de möjligheter som finns för
kommunerna att bygga ut lokala idrottsgymnasier eller samverka om
regionala idrottsgymnasier. Det kan man göra genom att använda det lokala
tillägget och det individuella valet.
Forskning och högre
utbildning på
idrottsområdet
Idrotten berör som Sveriges största folkrörelse en lång rad
olika kunskapsområden allt ifrån fysiologi, medicin och
teknik till beteende- och samhällsvetenskapliga ämnen.
Högre utbildning och forskning inom idrotten spänner över
alla dessa områden och är en förutsättning för idrottens
utveckling vad gäller såväl barn- och ungdomsidrott som
bredd- och elitidrott. Utökad kunskap är värdefull också
kring idrotten som folkrörelse och samhällsfenomen.
Idrottsrörelsen har själv pekat på behovet av forskning kring
kvinno- och jämställdhetsfrågor inom idrotten. Inte minst
viktig är denna kunskapsutveckling som bas för idrottens
ledarutbildning. Med tanke på idrottens betydelse för våra
barn och ungdomar är det angeläget att idrottsledarna ges
goda möjligheter till utbildning som står på en solid
vetenskaplig grund.
Skapandet av Centrum för idrottsforskning (CIF) och inrättandet av en
självständig Idrottshögskola lade grunden till en förstärkning av svensk
idrottsforskning. Denna har emellertid ännu inte givits nödvändiga resurser.
Idrottsforskningen har hittills framför allt finansierats av idrottsrörelsen
själv. Med tanke på idrottens bredd och samhälleliga betydelse bör denna
forskning i hög grad vara ett ansvar för utbildnings- och forskarsamhället
medan det mer behovsanpassade utvecklingsarbetet är en fråga för idrottens
egna organisationer. Samtidigt är det naturligt att idrottsrörelsen får ett
infly-
tande över de organ som samordnar idrottsforskningen i landet.
Samtidigt som det är viktigt att stimulera och stödja forskning på idrotts-
relevanta områden på samtliga högskolor är det naturligt att se Idrotts-
högskolan i Stockholm som ett nationellt centrum för idrottslig kunskaps-
utveckling. Undervisningen skall vila på aktuell vetenskaplig grund och ett
nära samarbete med andra forskningsinstitutioner i Sverige och interna-
tionellt.
Handikappidrott
Handikappidrotten är synnerligen värdefull och har sin givna
plats inom den samlade idrottsrörelsen. I vårt land finns i dag
428 föreningar med omkring 70 600 medlemmar. 20 olika
idrottsgrenar är idag organiserade med egna
mästerskapstävlingar.
Stat och kommun har ett särskilt ansvar att tillse att än fler människor med
handikapp bereds möjlighet till fysisk rekreation genom idrott.
För att förbättra möjligheten för handikappade att redan i skolåldern kunna
delta i olika idrottsliga aktiviteter bör ökat utrymme ges inom idrottslärar-
utbildningen för undervisning om de särskilda krav detta ställer.
Svenska Handikappidrottsförbundet (SHIF) erhåller medel för sin verk-
samhet genom RF. Att handikappidrotten på detta sätt får sin del av statens
anslag till idrott är naturligt. RF har att tillse att den del av anslaget som
SHIF erhåller är rimlig och rättvis.
Vi anser att de ekonomiska förutsättningarna för handikappidrotten skall
förbättras genom att en del av de ytterligare medel, som genom den ökning
av intäkter från spel- och lotterimarknaden som vi föreslår skall tillfalla
idrotten, går till handikappidrotten.
Elitidrott och olympiska
spel
Elitidrotten har i flera avseenden stor betydelse. Den skapar
förebilder för ungdomar och andra, skapar större intresse för
breddidrotten och inspirerar till motionsidrott. Den är ett
fritidsintresse för många medborgare. Den kan vara ett led i
en marknadsföring av Sverige som i sin tur till och med kan
förbättra exportmöjligheterna. I vissa fall är
förutsättningarna för elitverksamheten goda, men i många
idrotter är det stora svårigheter att finansiera
elitverksamheten.
Sverige har de senaste decennierna ansökt om att få arrangera både
olympiska vinterspel och sommarspel men inte tilldelats arrangörskapet. Det
är beklagligt, eftersom OS i Sverige skulle kunna ge stora positiva effekter
för samhället i stort - inte minst ekonomiskt - och för idrotten. För att stärka
kommande ansökningar bör enligt vår mening staten engagera sig mer i det
skede där en ansökan byggs upp.
De initiativ som nu tagits för att möjliggöra en starkare satsning på
elitidrotten är positiva. Internationella framgångar för svenska idrottsutövare
ger positiva effekter för bilden av Sverige samtidigt som fler kan stimuleras
att ägna sig åt idrott. Det är viktigt att staten deltar i detta arbete.
Idrottens internationella
agerande
Den svenska idrotten har på senare år allt mera engagerat sig
i internationellt arbete. Att detta sker även fortsättningsvis är
av stor betydelse för att det svenska inflytandet skall kunna
öka. Det gäller för RF och specialförbunden att utveckla den
nödvändiga kompetens som krävs för att hävda svensk idrott
i en tid av ökande internationalisering.
Ett betydelsefullt område är utvecklingen inom den Europeiska unionen
EU. Riksidrotten och specialförbunden har här en viktig uppgift i att föra ut
information om integrationens möjligheter och svårigheter till idrottsrö-
relsens olika led.
Detta arbete bör enligt vår uppfattning stödjas av regeringen. Under den
borgerliga regeringen verkade en arbetsgrupp, EG och idrotten. När Sverige
nu blivit medlemmar i EU är det för idrottens utveckling av stor betydelse att
våra intressen i gemenskapen följs upp och bevakas såväl av företrädare för
idrotten som för Regeringskansliet.
Ett exempel på vikten att följa utvecklingen och vara beredd att göra
insatser är den s.k. Bosmandomen. Slutsatserna i detta utslag tar sin utgångs-
punkt i idrotten som kommersiell underhållning. Så är det naturligtvis också i
många fall. I Sverige och övriga nordiska länder fungerar emellertid idrotten
utan de gränser som finns i många andra länder mellan den rent ideella
breddidrotten och den helt eller delvis kommersiellt inriktade elitidrotten.
Effekterna av "Bosmandomen" blir därför sannolikt hårdare i länder som
Sverige. Det bör enligt vår uppfattning vara regeringens inriktning inom
arbetet i EU att få till stånd regler som tar hänsyn till den nordiska
strukturen
vad gäller idrotten.
Den borgerliga regeringen anslog vid flera tillfällen extra medel till
idrottens internationella arbete, bland annat för insatser i Baltikum och de
nya demokratierna i Öst- och Centraleuropa. De insatserna bör följas upp.
Idrotten och ekonomin
Den verksamhet som bedrivs inom idrottsrörelsen medför
kostnader av skilda slag förutom de ideella arbete som läggs
ner. Det gäller inköp av redskap, utrustning, lokala
anläggningshyror, löner och ersättningar till vissa anställda,
kostnadsersättningar till ledare och utövare, skatt och
arbetsgivaravgifter etc.
? De finansieringskällor som står till idrottsrörelsens förfogande är i stort:
?
? Deltagaravgifter och entréavgifter med mera.
?
? Frivilliga bidrag av olika slag.
?
? Lotteriverksamhet, bingospel med mera.
?
? Statliga och kommunala bidrag.
?
? Olika former av sponsring.
?
? Egen rörelse i form av exempelvis kioskverksamhet eller försäljning av
idrottsmaterial.
?
Staten påverkar i flera avseenden föreningarnas och
förbundens möjligheter att utnyttja dessa finansieringskällor.
Ett sätt att minska såväl de offentliga utgifterna som
kostnaderna för idrotten är ett övertagande av anläggningar
helt eller vad avser driften. Frivilliga insatser kan ge ett
bättre ekonomiskt utfall samtidigt som inflytandet ökar.
Det statliga och kommunala stödet till föreningar och förbund är omfatt-
ande. Samtidigt påverkas utvecklingen av dessa bidrag självfallet av den
allmänna ekonomiska utvecklingen och det statliga respektive det kom-
munala budgetläget.
En av de traditionellt största finansieringskällorna för idrotten och övrig
ideell verksamhet är lotterier. På detta område har emellertid staten genom
sina spelbolag tagit tillvara möjligheterna att bidra till en total expansion av
spelmarknaden och ökad andel för de statliga spelen.
Uttaget av skatter och arbetsgivaravgifter påverkat självfallet idrottsrö-
relsens ekonomi, direkt som indirekt. I ett samhälle med högt skatteuttag
minskar möjligheterna att finansiera verksamhet genom frivilliga bidrag,
deltagaravgifter och entréavgifter.
Den skilda syn på de ideella organisationernas ställning som finns mellan
moderater och socialdemokrater påverkar naturligtvis också inställningen till
hur organisationernas verksamhet skall kunna finansieras. Även i dagens
sämre ekonomiska klimat föredrar Socialdemokraterna uppenbarligen att
organisationerna skall förbli förhållandevis bidragsberoende. Därmed blir de
utlämnade åt politiska beslut, särskilt i ekonomiskt besvärliga tider. Det är
årets budgetproposition ett beklagligt bevis för.
Den moderata grundsynen är att idrottsrörelsen och övriga ideella orga-
nisationer skall få ett större utrymme och bättre förutsättningar för finansi-
ering genom egen verksamhet.
Större andel av
spelmarknaden
Spelmarknaden i Sverige omfattar cirka 25-30 miljarder
kronor varje år. Sedan mitten av 1970-talet har de ideella
organisationernas andel av marknaden minskat kraftigt.
Lotteriutredningen fastslog redan 1979: "Om de statliga
lotterierna och totalisatorspelen i framtiden tillåts öka på
samma sätt som hittills finns det enligt vår mening risk för
en ogynnsam utveckling för den ideella sektorn. Det statliga
spelet bör därför inte tillåtas att ytterligare breda ut sig på de
ideella spelens bekostnad." Utvecklingen fortsatte emellertid
under 1980-talet genom främst nya spelformer introducerade
av de dåvarande statliga spelbolagen Penninglotteriet och
Tipstjänst. Sedan början av 1990-talet har denna utveckling i
viss mån vänt. Genom Bingolotto tillförs nu idrotten och
andra organisationer betydande medel. Det räcker emellertid
inte som kompensation för utvecklingen under 1980-talet.
En förutsättning för större möjligheter till egenfinansiering inom
idrottsrörelsen och övriga ideella organisationer är att den större delen av den
totala spelmarknaden blir tillgänglig. Det var mot denna bakgrund den förra
regeringen reformerade lotterilagstiftningen med utgångspunkt i den senaste
lotteriutredningens förslag. Reglerna förenklades och en ny spelform -
värdeautomater - där överskottet i sin helhet skulle gå till ideella organisa-
tionerna tilläts. Denna möjlighet har emellertid förfuskats av den social-
demokratiska regeringen. Riksdagen bör därför erinra regeringen om de
utfästelser som lämnats.
Den borgerliga regeringen föreslog och riksdagen beslutade våren 1994
om ett överförande av AB Tipstjänst till de ideella organisationerna. Efter
regeringsskiftet hösten 1994 stoppades denna process av den nya regeringen.
Fullfölj riksdagsbeslutet om
Tipstjänst
Det finns två grundläggande skäl för beslutet 1994 om att
överföra AB Tipstjänst till de ideella organisationerna. Det
första var att förutsättningarna för en ökad andel av
spelmarknaden för ideella organisationer skulle förbättras
genom att den ökning av Tipstjänsts överskott som sker efter
ägandeöverföringen i sin helhet skulle tillfalla de ideella
organisationerna.
Det andra skälet var att Tipstjänsts möjligheter att utveckla nya spel för att
upprätthålla en bra kompetens inom företaget hade varit starkt begränsade.
På grund av debatten om statens successiva ökande andel av spelmarknaden
har kritiken mot nya tänkbara spelformer från de statliga spelbolagen varit
omfattande. Ett exempel var debatten om Tipstjänsts nya spel - Tipsbingo.
Genom ägandeöverföringen skulle också denna fråga lösas genom att nya
spelformer som skulle öka Tipstjänsts andel av spelmarknaden och deras
överskott i sin helhet skulle tillfalla ideella organisationer. Därmed skulle
också det starka behovet att bibehålla en hög kompetens inom Sverige vad
gäller spel tillgodoses.
Utgångspunkten var att överförandet skulle ske på ett sådant sätt att statens
nuvarande intäkter från Tipstjänst i princip bibehålles genom en koncessions-
avgift. Denna borde bestämmas med en viss rabatt, som finansierades av
överskottet från spel med värdeautomater. Av Tipstjänsts överskott bör en
viss begränsad andel gå till fördelning bland sådana organisationer som inte
genom ett direkt ägande fick del.
Den socialdemokratiska regeringen avbröt arbetet på att finna former för
att överföra ägandet av Tipstjänst till idrotten och övriga ideella organisa-
tioner. I stället föreslog man, vilket den nya riksdagsmajoriteten också
beslutade, att AB Tipstjänst och Svenska Penninglotteriet skulle slås
samman. Beslutet att bibehålla det statliga ägandet av Tipstjänst skulle enligt
regeringen kompenseras genom att ett vinstdelningssystem där det statsägda
bolagets vinster delas mellan staten och föreningslivet skulle införas. Så har
det emellertid inte blivit.
Reglerna för vinstdelningen skulle för övrigt kunna ändras genom
riksdagsbeslut och skulle därför inte alls ge samma ekonomiska stabilitet
som ett ägaröverförande av Tipstjänst. Sammanslagningen har genomförts
och AB Svenska Spel har bildats. Det innebär emellertid inte att en
överföring enligt i princip riksdagsbeslutet 1994 är omöjligt. Det kan ske
endera genom en uppdelning av företaget och att ägandet av den del som var
Tipstjänst överförs. En annan väg är att bilda en stiftelse som äger AB
Svenska Spel och där framtida överskott av de spel som är idrottsrelaterade
(utöver de intäkter staten har i dag) går till idrotten. På samma sätt kunde
motsvarande överskott av andra spel gå till ideella organisationer i övrigt och
till kulturlivet.
Riksdagen bör därför besluta om att i princip fullfölja riksdagsbeslutet från
1994.
Idrotten och skatterna
Idrottsrörelsen liksom andra ideella organisationer påverkas
såväl direkt som indirekt av det höga skatteuttaget i Sverige.
Indirekt leder ett högt skatteuttag till mindre marginaler för
medborgarna och därmed sämre förutsättningar att frivilligt
bidra till föreningarnas verksamhet. Till det kommer de
direkta effekterna av skatter på spel och verksamheten i
föreningarna.
Den borgerliga regeringen slopade under förra mandatperioden den skatt
som togs ut på bingospel. I flera avseenden förenklades skattereglerna.
Genom de sänkningar av mervärdesskatten på hotell och persontransporter
som genomfördes, minskade kostnaderna för resor och inkvartering vid olika
former av turneringar och tävlingar.
Reklamskatt tas i dag ut på olika former av reklam som säljs av idrotts-
föreningen och förbund. Det gäller bland annat annonser i programblad,
arenareklam med mera. Enligt vår mening bör reklamskatten slopas med
tanke på de snedvridningar den och dess utformning medför. Enligt vår
mening bör reklamskatten slopas 1999.
Under det senaste året har skattemyndigheterna i vissa fall hävdat att den
idrottsliga verksamhet som bedrivs av svenska idrottsföreningar skall betrak-
tas som näringsverksamhet. Det skulle få omfattande konsekvenser inte
minst vad avser debitering av mervärdesskatt. Ståndpunkten är emellertid
orimlig. Verksamheten i en idrottsförening bedrivs inte med något vinstsyfte.
Problemet är oftast det motsatta. För att undvika omfattande problem kan ett
förtydligande i skattelagstiftningen krävas.
TV-direktivet
I en departementspromemoria (Ds 1998:21) föreslår
regeringen, med utgångspunkt i EU:s s.k. TV-direktiv, en lag
som innebär att idrotten i realiteten mister rätten till sina
egna evenemang. Det skall kunna anses vara ett nationellt
intresse att exempelvis en fotbollslandskamp skall sändas i
en TV-kanal som täcker hela landet och som alla har tillgång
till. Detta är principiellt förkastligt eftersom det innebär att
man tar ifrån idrotten förfoganderätten över egna
arrangemang. Dessutom innebär det ett sämre ekonomiskt
utbyte för det berörda förbundet och dess föreningar vilket i
sin tur försämrar förutsättningarna för den idrottsliga
kvaliteten. Detta förslag bör avvisas.
Ansvaret för elitidrottens
ekonomi
Det är viktigt att hålla isär å ena sidan bredd- och
ungdomsidrotten och å andra sidan den kvantitativt mycket
begränsade elitidrotten. När idrotten äskar medel för sin
verksamhet hörs i bland motargument att det finns (för
mycket) pengar inom idrotten.
Antalet elitidrottsutövare i Sverige brukar anges vara 7.000. De flesta av
dessa idrottsutövare uppbär inte en ersättning som på något sätt är
anmärkningsvärd. Snarare är det så att de få idrottsutövare som försörjer sig
på sin sport uppbär löner som är relativt låga.
I några få fall inom elitskiktet figurerar stora pengar, vilket gärna
förmedlas i massmedia. Det förhåller sig emellertid så att höga löner, stora
förmåner och stora övergångssummor förekommer inom en synnerligen liten
del av idrotten. Inom flertalet idrotter får till och med de aktiva i landslaget
vara med och betala resor med mera.
Den kommersiellt gångbara elitidrotten finansierar sin egen verksamhet
och bidrager dessutom till att finansiera offentlig verksamhet genom
inbetalning av skatter, arbetsgivaravgifter, hyror av anläggningar med mera.
I vissa fall har idrottsledare visat dåligt omdöme genom ekonomiska
satsningar som saknat täckning med obestånd eller konkurs som följd. Sådan
ekonomisk lättsinnighet, för att uppnå idrottsliga framgångar, är till förfång
för idrotten.
I sammanhanget bör noteras hur idrotten, såväl på RF- som specialför-
bundsnivå, antagit normer för att komma till rätta med de problem som finns.
Idrottsföreningar som bötfälls eller flyttas ned i seriesystemet är exempel på
det. Detta har bland annat lett till minskad skuldsättning och sundare
ekonomi inom elitidrottsföreningarna.
För idrottens trovärdighets skull måste frågor som dessa lösas internt inom
idrottsrörelsen.
Det torde ankomma på utskottet att utarbeta erforderlig författningstext.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om idrottsrörelsens oberoende ställning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om idrottens betydelse i skolan,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om idrottsforskningen, 1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelning av medel till handikappidrotten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppföljning av insatser gällande idrottens internationella
förutsättningar,
6. att riksdagen beslutar att statlig spelverksamhet skall överlåtas till
idrotten och ideella organisationer i enlighet med vad som anförts i
motionen, 2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beskattningen av idrottslig verksamhet, 3
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopande av
reklamskatten i enlighet med vad som anförts i motionen, 3
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om elitidrott och olympiska spel,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avkastning på automatspel, 2
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om TV-direktivet. 4