Regeringen föreslår i budgetpropositionen att anslaget N1,
Bidrag till allmänna samlingslokaler inom utgiftsområde 17
skall reduceras från 40 miljoner kronor innevarande budgetår
till 4 miljoner nästa år och därefter föreslås en förändring av
anslagsstrukturen. Hur det senare skall ske framgår inte.
Regeringen motiverar anslagsreduktionen med att bidraget har "en liten
effekt på lokalbeståndet som helhet" och att lokala lösningar med olika slags
sambruk i skolor och fritidsverksamhet tillgodoser behovet av
samlingslokaler. Kommunerna anses ha bäst förutsättning att bedöma de
lokala lokalbehoven.
Det sistnämnda är säkert sant men kommunernas möjligheter att bidra till
andra än sina egna lokaler är ytterligt begränsade. Och på många platser i
vårt avlånga och glesbefolkade land finns endast icke-kommunala samlings-
lokaler att tillgå, ex. Folkets Hus, bygdegårdar, IOGT-lokaler och nedlagda
byskolor som bygdebefolkningen tar över och rustar upp. För dessa orter
betyder bidraget till allmänna samlingslokaler väldigt mycket. Det kan vara
liktydigt med byars och små samhällens identitet, sammanhållning och
utvecklingsmöjlighet att ha tillgång till gemensamma lokaler.
I Gävleborgs län som kan karaktäriseras som ett Sverige i miniatyr, med
drygt 3 % av befolkningen, med stor och livaktig glesbygd, med nära
hundratalet små samhällen av s k tätortskaraktär, med fyra mindre städer och
en medelstor, med lång havskust och betydande inland av norrländsk art har
ansökningarna till samlingslokalbidraget alltid varit större än beviljade
anslag. M a o har behoven varit större än medelstillgången. Många
föreningar har fått vänta länge på positiva beslut. 1997 var ansök-
ningsvolymen 7,4 miljoner medan 149 000 kronor beviljades. 1998
beviljades 1,1 miljoner till välbehövda projekt i både Gästriklands och
Hälsinglands glesbygd. Pengarna användes både till ombyggnader,
standardhöjningar, värmekonvertering, handikappanpassning och inredning.
Och följdes upp av många både avlönade och rent ideella dagsverken. Allt
till gagn för det lilla samhällets utvecklingskraft. Anslagen bidrog till att
minimera skuldsättningsgraden och räntebördan i de berörda föreningarna.
Det finns fortfarande många orter som helt saknar en allmän
samlingslokal. Var fjärde samlingslokal är ännu inte handikappanpassad.
Många andra åter står i förväntansfull kö för att komma i åtnjutande av
bidrag för modernisering av sina lokaler.
Det är således nödvändigt att anslaget för stöd till allmänna lokaler skall
finnas kvar som självständig del av utgiftsområdet och att anslagsnivån åter-
ställs. Dessa 40 miljoner får finansieras genom omfördelning inom utgifts-
området.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att för stöd till handikappanpassning, utrustning
och nybyggnad av allmänna samlingslokaler anvisa 40 miljoner kronor.