Regeringen föreslår i budgetpropositionen att anslaget N1, Bidrag till allmänna samlingslokaler inom utgiftsområde 17 skall reduceras från 40 miljoner kronor innevarande budgetår till 4 miljoner nästa år och därefter föreslås en förändring av anslagsstrukturen. Hur det senare skall ske framgår inte.
Regeringen motiverar anslagsreduktionen med att bidraget har "en liten effekt på lokalbeståndet som helhet" och att lokala lösningar med olika slags sambruk i skolor och fritidsverksamhet tillgodoser behovet av samlingslokaler. Kommunerna anses ha bäst förutsättning att bedöma de lokala lokalbehoven.
Det sistnämnda är säkert sant men kommunernas möjligheter att bidra till andra än sina egna lokaler är ytterligt begränsade. Och på många platser i vårt avlånga och glesbefolkade land finns endast icke-kommunala samlings- lokaler att tillgå, ex. Folkets Hus, bygdegårdar, IOGT-lokaler och nedlagda byskolor som bygdebefolkningen tar över och rustar upp. För dessa orter betyder bidraget till allmänna samlingslokaler väldigt mycket. Det kan vara liktydigt med byars och små samhällens identitet, sammanhållning och utvecklingsmöjlighet att ha tillgång till gemensamma lokaler.
I Gävleborgs län som kan karaktäriseras som ett Sverige i miniatyr, med drygt 3 % av befolkningen, med stor och livaktig glesbygd, med nära hundratalet små samhällen av s k tätortskaraktär, med fyra mindre städer och en medelstor, med lång havskust och betydande inland av norrländsk art har ansökningarna till samlingslokalbidraget alltid varit större än beviljade anslag. M a o har behoven varit större än medelstillgången. Många föreningar har fått vänta länge på positiva beslut. 1997 var ansök- ningsvolymen 7,4 miljoner medan 149 000 kronor beviljades. 1998 beviljades 1,1 miljoner till välbehövda projekt i både Gästriklands och Hälsinglands glesbygd. Pengarna användes både till ombyggnader, standardhöjningar, värmekonvertering, handikappanpassning och inredning. Och följdes upp av många både avlönade och rent ideella dagsverken. Allt till gagn för det lilla samhällets utvecklingskraft. Anslagen bidrog till att minimera skuldsättningsgraden och räntebördan i de berörda föreningarna.
Det finns fortfarande många orter som helt saknar en allmän samlingslokal. Var fjärde samlingslokal är ännu inte handikappanpassad. Många andra åter står i förväntansfull kö för att komma i åtnjutande av bidrag för modernisering av sina lokaler.
Det är således nödvändigt att anslaget för stöd till allmänna lokaler skall finnas kvar som självständig del av utgiftsområdet och att anslagsnivån åter- ställs. Dessa 40 miljoner får finansieras genom omfördelning inom utgifts- området.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att för stöd till handikappanpassning, utrustning och nybyggnad av allmänna samlingslokaler anvisa 40 miljoner kronor.
Stockholm den 27 oktober 1998
Sven Bergström (c)