Den i april 1991 tillsatta lotteriutredningen hade till uppgift
att undersöka hur folkrörelserna i högre grad skulle kunna
finansiera sin verksamhet genom ökade intäkter av lotterier
och spel. Man såg också över möjligheterna att förenkla eller
avreglera vissa lotteriformer. Översynen skulle leda fram till
förslag om ändringar i lotterilagstiftningen. Utredningen
utmynnade i betänkandet "Vinna eller försvinna" (SOU
1992:130), vilket överlämnades till regeringen hösten 1992.
Regeringen lade därefter fram förslag till en ny
lotterilagstiftning.
De ändringar som gjordes i lotterilagen från 1 januari 1995 var dock inte
tillräckliga för att stärka folkrörelsernas ställning på spel- och
lotterimarkna-
den. Enligt utredningen minskade folkrörelsernas marknadsandel från cirka
31 % 1970 till cirka 17 % 1991, medan de statliga spelbolagens andel ökade
från cirka 61 % till cirka 80 % motsvarande period.
I början av 80-talet var det folkrörelserna som hade rätten till marknaden
när det gäller förhandsdragna lotterier. När Penninglotteriet i mitten av 80-
talet fick koncession på att starta Trisslotteriet innebar det ett intrång på
den
marknad som varit förbehållen folkrörelserna. Konsekvensen blev att
folkrörelsernas förhandsdragna lotterier fick allt svårare att klara sig. De
flesta folkrörelseägda lotterier har idag mycket stora problem att hävda sig i
konkurrensen. Även Bingolotto har under det senaste året visat sjunkande
siffror vilket på sikt kommer att ge försämrade inkomster för i första hand
idrottsrörelsen.
Det räcker inte med nya marginella förändringar av lotterilagen utan att
man samtidigt tar ett helhetsgrepp på spelmarknadens struktur, särskilt med
hänsyn till folkrörelsernas konkurrenssituation. Grundfrågan är att finna en
lämplig fördelning av spelmarknaden mellan staten och folkrörelserna.
Staten har ett legitimt intresse av att få in pengar via spelmarknaden och gör
givetvis det jobb den ska göra genom att bl a lansera flera nya spel. Samtidigt
behöver även folkrörelserna pengar för sin egen verksamhet för att de ska
kunna fortsätta att vara levande och i möjligaste mån självförsörjande.
Ett problem i detta sammanhang är att uppfattningen att de statliga bolagen
med hänvisning till regeringens koncession kan föra ut i princip vilka spel
och lotterier som helst på marknaden samtidigt som folkrörelserna hänvisas
till lotterilagen. Detta innebär en helt annan granskning vid
tillståndsprövningen. Granskning är bra och viktig, men balansen mellan
marknadens olika aktörer måste som sagt vara tydlig och lätt att förstå. Det
får inte vara så att Svenska Spels dominans, i sig, försvagar folkrörelsernas
möjligheter att få in pengar via spel.
Situationen på spelmarknaden kräver att man från statens sida vidtar
åtgärder som ger folkrörelserna rimliga förutsättningar att utveckla spel och
lotterier som klarar sig i konkurrensen. Folkrörelserna måste ges betydligt
bättre möjligheter att finansiera sin egen verksamhet genom att finnas på
spel- och lotterimarknaden. Att bara passivt bli beroende av bidrag från
samhällets sida är en olycklig utveckling som kan och måste förhindras.
En lösning på problemet är att försöka åstadkomma en tydligare fördelning
mellan den statliga sektorns och folkrörelsernas verksamhetsområden.
Folkrörelserna måste ges möjligheter att bedriva spel och lotterier inom
givna segment och kunna återta marknadsandelar. Ett riktmärke i den vidare
diskussionen och inför eventuella beslut bör vara att folkrörelsernas del av
den totala lotterimarknaden åter borde kunna komma upp till den nivå som
gällde under 70-talet, dvs. ca 30 %.
Formerna för tillståndsgivning och tillsyn behöver också ses över.
Lotteriinspektionen, som redan har ansvaret för tillsynen av alla rikstäckande
spel och lotterier, bör ges ett starkare och tydligare ansvar för all
tillståndsgivning, dvs. för såväl statliga som folkrörelsedrivna rikstäckande
spel och lotterier. Det är också viktigt att illegala aktörers verksamhet
beivras
och att sanktionerna skärps.
I sammanhanget bör det också övervägas om den bästa ordningen är att
handläggningen av folkrörelsernas lotterifrågor överförs till Finansdeparte-
mentet där statens egna spel och lotterier handläggs. Det finns enligt min
mening mycket som talar för att det vore bättre att dessa frågor låg kvar på
Kulturdepartementet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om folkrörelsernas ställning på lotterimarknaden.