Den i april 1991 tillsatta lotteriutredningen hade till uppgift att undersöka hur folkrörelserna i högre grad skulle kunna finansiera sin verksamhet genom ökade intäkter av lotterier och spel. Man såg också över möjligheterna att förenkla eller avreglera vissa lotteriformer. Översynen skulle leda fram till förslag om ändringar i lotterilagstiftningen. Utredningen utmynnade i betänkandet "Vinna eller försvinna" (SOU 1992:130), vilket överlämnades till regeringen hösten 1992. Regeringen lade därefter fram förslag till en ny lotterilagstiftning.
De ändringar som gjordes i lotterilagen från 1 januari 1995 var dock inte tillräckliga för att stärka folkrörelsernas ställning på spel- och lotterimarkna- den. Enligt utredningen minskade folkrörelsernas marknadsandel från cirka 31 % 1970 till cirka 17 % 1991, medan de statliga spelbolagens andel ökade från cirka 61 % till cirka 80 % motsvarande period.
I början av 80-talet var det folkrörelserna som hade rätten till marknaden när det gäller förhandsdragna lotterier. När Penninglotteriet i mitten av 80- talet fick koncession på att starta Trisslotteriet innebar det ett intrång på den marknad som varit förbehållen folkrörelserna. Konsekvensen blev att folkrörelsernas förhandsdragna lotterier fick allt svårare att klara sig. De flesta folkrörelseägda lotterier har idag mycket stora problem att hävda sig i konkurrensen. Även Bingolotto har under det senaste året visat sjunkande siffror vilket på sikt kommer att ge försämrade inkomster för i första hand idrottsrörelsen.
Det räcker inte med nya marginella förändringar av lotterilagen utan att man samtidigt tar ett helhetsgrepp på spelmarknadens struktur, särskilt med hänsyn till folkrörelsernas konkurrenssituation. Grundfrågan är att finna en lämplig fördelning av spelmarknaden mellan staten och folkrörelserna. Staten har ett legitimt intresse av att få in pengar via spelmarknaden och gör givetvis det jobb den ska göra genom att bl a lansera flera nya spel. Samtidigt behöver även folkrörelserna pengar för sin egen verksamhet för att de ska kunna fortsätta att vara levande och i möjligaste mån självförsörjande.
Ett problem i detta sammanhang är att uppfattningen att de statliga bolagen med hänvisning till regeringens koncession kan föra ut i princip vilka spel och lotterier som helst på marknaden samtidigt som folkrörelserna hänvisas till lotterilagen. Detta innebär en helt annan granskning vid tillståndsprövningen. Granskning är bra och viktig, men balansen mellan marknadens olika aktörer måste som sagt vara tydlig och lätt att förstå. Det får inte vara så att Svenska Spels dominans, i sig, försvagar folkrörelsernas möjligheter att få in pengar via spel.
Situationen på spelmarknaden kräver att man från statens sida vidtar åtgärder som ger folkrörelserna rimliga förutsättningar att utveckla spel och lotterier som klarar sig i konkurrensen. Folkrörelserna måste ges betydligt bättre möjligheter att finansiera sin egen verksamhet genom att finnas på spel- och lotterimarknaden. Att bara passivt bli beroende av bidrag från samhällets sida är en olycklig utveckling som kan och måste förhindras.
En lösning på problemet är att försöka åstadkomma en tydligare fördelning mellan den statliga sektorns och folkrörelsernas verksamhetsområden. Folkrörelserna måste ges möjligheter att bedriva spel och lotterier inom givna segment och kunna återta marknadsandelar. Ett riktmärke i den vidare diskussionen och inför eventuella beslut bör vara att folkrörelsernas del av den totala lotterimarknaden åter borde kunna komma upp till den nivå som gällde under 70-talet, dvs. ca 30 %.
Formerna för tillståndsgivning och tillsyn behöver också ses över. Lotteriinspektionen, som redan har ansvaret för tillsynen av alla rikstäckande spel och lotterier, bör ges ett starkare och tydligare ansvar för all tillståndsgivning, dvs. för såväl statliga som folkrörelsedrivna rikstäckande spel och lotterier. Det är också viktigt att illegala aktörers verksamhet beivras och att sanktionerna skärps.
I sammanhanget bör det också övervägas om den bästa ordningen är att handläggningen av folkrörelsernas lotterifrågor överförs till Finansdeparte- mentet där statens egna spel och lotterier handläggs. Det finns enligt min mening mycket som talar för att det vore bättre att dessa frågor låg kvar på Kulturdepartementet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkrörelsernas ställning på lotterimarknaden.
Stockholm den 21 oktober 1998
Carina Moberg (s) Eva Johansson (s)