Bakgrund
Boxningssporten i allmänhet och proffsboxningen i synnerhet har debatterats förhållandevis flitigt i Sveriges riksdag sedan 1913. Den 23maj 1969 lade den dåvarande socialdemokratiska regeringen fram en proposition med förslaget att i lag förbjuda professionell boxning i Sverige.
Förbudet gällde alla former av tävlings-, uppvisnings- och träningsbox- ning. Förbudet mot träningsmatcher och sparring syftade sannolikt till att göra det svårare för svenska boxare att deltaga i utländska proffsgalor. Det omöjliggjorde ju träning mot sparringpartners i det egna landet. Den 26 november 1969 var propositionen och sex inkomna motioner uppe till avgörande debatt och beslut. Proffsboxningsförbudet gick igenom med röstsiffrorna 75-41 i första kammaren och 131-58 i andra kammaren.
Förbudet mot professionell boxning trädde i kraft den 1 januari 1970. Det svenska proffsboxningsförbudet infördes utan att ha föregåtts av någon egentlig utredning. Som lagstiftningsskäl lyftes argument fram om box- ningens förråande inverkan på publiken, befrämjandet av osunda ekonomiska intressen och medicinska skäl.
Sedan 1970 har ett antal motioner förelagts Sveriges riksdag med hem- ställan om ett upphävande av förbudet eller hemställan om utredning. Så sent som i 1997/98 års riksdag lades en sådan motion (1997/98:Kr506), som undertecknats av Gullan Lindblad (m), Alf Svensson (kd) och Kenneth Kvist (v). Motionen avslogs som alla tidigare motioner.
Förråande inverkan på publiken?
Det som är uppenbart för de flesta åskådare eller tittare på boxning är utövarnas uppenbara respekt för varandra och för ringdomaren. I motståndarens blick och rörelser kan en boxare se sin egen ängslan, tveksamhet eller självsäkerhet gestaltas på ett påtagligt sätt. Att gå in i en boxningsring är nog en av de mest utlämnande saker en människa kan företa sig. Men det sker dock av egen vilja och har föregåtts av en hård, disciplinerad och allsidig träning. En boxare är i ringlampornas starka sken ensam. Boxaren är ensam ansvarig för varje beslut som tas, bra eller dåligt. Ett misstag kan inte skyllas på någon annan. Ett misstag kan snabbt ändra en till synes självklar utgång av matchen. Detta skapar den nerv inom boxningen som genom historien fascinerat även författare och konstnärer. Den amerikanska författarinnan Joyce Carol Oates har belyst boxningens innersta väsen på ett lysande sätt i sin bok "On Boxing" liksom andra författare som Peter Heller, Norman Mailer, Torbjörn Säfve m.fl.
När proffsboxningsförbudet kom lyckades statsmakten effektivt utestänga den professionella boxningen från TV-rutorna. I dagens internationaliserade och satellit-TV-dominerade värld kan den som önskar se proffsboxning i princip varje dag i kanaler som TV 3, Canal +, TV 1000, Eurosport, DSF m.fl. Även de statliga TV-kanalerna och TV 4 visar återkommande mindre avsnitt från intressanta proffsboxningsmatcher. På vilket sätt är det mer förråande att se en livematch på en professionell boxningsgala jämfört med att titta på samma match hemma på TV-n?
I en utredning SOU1982:22 "Svensk amatörboxning och dess skadeverkningar" konstaterades att boxningspubliken kunde betecknas som exemplarisk jämfört med exempelvis ishockey- och fotbollspubliken.
Befrämjandet av osunda ekonomiska intressen?
Det förekommer förvisso oseriösa intressenter inom proffsboxningens värld, men det är tyvärr ett problem som omfattar många andra idrotter, ja, hela samhället i sig. Idrotten kan sägas vara en avslöjande spegelbild för det samhälle den verkar i. Det är inte rimligt att försöka förändra ett oönskat beteende inom idrotten om viljan saknas att förändra likartade beteenden i samhällslivet i stort. När det gäller detta problem så återfinns mycket riktigt de största avarterna i USA, historiskt och i nuet.
En svensk proffsboxning skulle ingå i den ideella föreningen Svenska Boxningsförbundet (SBF), som är medlem i Riksidrottsförbundet (RF) och Sveriges olympiska kommitté (SOK). Genom sitt medlemskap i Europeiska Boxningsunionen (EBU) kan endast SBF ge licens för svensk proffsboxning. De stora internationella boxningsorganisationerna, t.ex. World Boxing Council (WBC), World Boxing Association (WBA), sätter upp specifika regler för vad som skall gälla när de arrangerar och godkänner arrangemang och matcher. Även de olika delstaterna i USA har boxningskommissioner, som har egna regler för verksamheten. Det är därför fullt möjligt att Sverige, inom EBU, fastställer de regler och anvisningar som skall tillämpas för svensk proffsboxning, för svenska proffsboxare och proffsarrangemang i Sverige.
Medicinska skäl?
Här saknas ordentliga fakta. Skador och dödsfall kan och har inträffat inom boxningssporten, men är få i absoluta tal inte minst i Sverige. Skador och dödsolyckor inträffar även inom andra idrotter utan att dessa för denna skull förbjudits. I själva verket hävdas inte medicinska skäl helt isolerat, som ett argument mot proffsboxning. Det sker istället en etisk värdering som sammankopplas med det som uppfattas som oetiskt, dvs. att boxningen syftar till att träffa motståndaren med slag. Just detta avskiljer inte på något sätt proffsboxningen från den accepterade amatörboxningen. Dessutom handlar inte boxning om att skada sin motståndare! Boxningen kallas historiskt för "the noble art of self-defence", dvs. den ädla konsten i självförsvar. En boxare, amatör eller proffs, som vill bli framgångsrik måste först och främst kunna försvara sig.
Skador kan förebyggas och säkerheten i proffsboxningen höjas genom att i Sverige tillämpa samma regler för medicinsk kontroll som i amatörbox- ningen, bl.a. genom årlig hälsoundersökning och med läkarundersökning en timme före matchstart, rätt för läkare att bryta matcher och avstänga boxare som genomgått en hård match, där en månads obligatorisk avstängning skall gälla efter en knockoutförlust osv.
Säkerheten i en svensk proffsboxning kunde höjas ytterligare genom t.ex. följande åtgärder:
? Jämbördig matchning, dvs. en världsmästare eller i övrigt högt rankad boxare skall inte tillåtas möta en uppenbart mindre meriterad och underlägsen motståndare. Det skall inte heller vara möjligt för boxare i början av karriären att bygga upp en prydlig matchlista med ständiga knockoutvinster över klart sämre motståndare i syfte att meritera sig för titelmatcher. ? ? Obligatoriskt matchuppehåll mellan en boxares matcher. ? ? Färre antal ronder per match, kortare ronder. Här finns redan många olika varianter och kombinationer. ? ? Maximal ålder för att erhålla svensk proffslicens och för att tillåtas boxas professionellt i Sverige. ? ? Maximalt antal matcher respektive maximalt antal knockoutförluster för att erhålla svensk proffslicens och för att tillåtas boxa professionellt i Sverige. ? ? Åtgärder för att få bort oseriösa boxningsmanagers och boxnings- promotors från den professionella boxningen. I Sverige borde Svenska Boxningsförbundet få uppdraget att ta hand om de svenska proffsboxarna och svenska proffsboxningsgalor. ? ? Ökad utbildning av matchdomare och klarare riktlinjer för när en match skall brytas. ? ? Övriga säkerhetsåtgärder vad gäller utrustning, skydd, säkerhetsgolv m.m. ? Varför särbehandla boxningssporten?
Varje vuxen person skall rimligen ha rätt att på egen hand avgöra vilken sport eller vilka sporter han/hon vill ägna sig åt, amatörmässigt eller som proffs. En boxare som går in i ringen gör det av egen vilja, på egen risk och under ett på förhand givet regelsystem, som tillämpas av närvarande funktionärer.
I bedömningen av andra idrotter skiljs numera inte på amatör respektive professionell utövning av en idrott. Det blir alltmer vanligt att amatörer och proffs deltar i samma tävlingar, t.ex. inom OS. Detta gäller hittills dock inte för boxningssporten, men i längden kommer det att bli omöjligt att upprätta en sådan ordning, eftersom åskådarna i de stora mästerskapen vill se de allra bästa utövarna i resp. idrott.
Boxningssporten är naturlig, historisk och internationell
Boxningssporten är en naturlig, okonstlad idrott med historiska traditioner långt tillbaka i tiden. I samspel med samhället i övrigt och dess utveckling har även boxningen förändrats, civiliserats och tillämpar idag helt andra regler än för bara drygt 100 år sedan, då boxarna t.ex. saknade handskar och där matcherna kunde pågå till dess att den ena boxaren var utslagen eller helt enkelt inte orkade ta sig in till "scratch" (ung. ringens diagonala mittlinje) efter en rondpaus som inträffat när den ena boxaren slagits eller brottats till marken. Under sin långa historia har boxningen reformerats påtagligt, t.ex. genom rondindelning av matcher, olika viktklasser, förbud mot brottningsgrepp, stående räkning vid nedslagning osv.
Boxning är som t.ex. brottning, löpning, höjd- och längdhopp, bollsporter m m uppenbart naturliga till sin karaktär. Vem har inte sett barn boxas och brottas på låtsas och rent spontant eller tävla i vem som springer fortast eller hoppar högst och lägst osv.? Boxningssporten finns i de flesta av jordens länder, både som amatör- och proffsboxning. Det är endast ett fåtal länder (Sverige, Norge, Island, Nordkorea och Kuba) som förbjuder proffsboxning.
De svenska proffsboxarna
Sverige har haft många proffsboxare under årens lopp, där Ingemar Johansson med sin VM-titel i tungviktsboxning åren 1959-1960 är den klart lysande stjärnan. Men Sverige har haft en rad andra storboxare som nått stora internationella framgångar som proffs, t.ex. Harry Persson, Olle Tandberg, Anders Eklund för att nämna några. Den senare blev Europamästare i tungvikt två gånger under 1980- talet, dvs under rådande proffsboxningsförbud, men förvägrades att träna genom sparring eller boxa i sitt eget land. Istället fick han förlägga sina träningsläger och matcher utomlands. Detsamma gäller det förhållandevis stora antalet svenska proffsboxare för närvarande. De tvingas i ofrivillig landsflykt under kortare och längre perioder och blir uppenbart missgynnade i förhållande till sina antagonister från andra länder. I princip innebär därför förbudet att skaderisken för svenska proffsboxare paradoxalt kan antas vara större än om de tilläts träna fullt ut och tävla inom det egna landets gränser. Trots detta har alltså ett stort antal svenska boxare blivit proffs även efter proffsboxningsförbudet. En del har uppnått stora framgångar genom VM-titlar - George Scott och Fredrik Alvarez - men det finns just nu ett flertal mycket lovande svenska proffsboxare igång, t.ex. Attila Levin, Paolo Roberto och Zoltan Sarossy för att nämna några.
Motorsporten har inneburit många allvarliga skador och dödsfall nationellt och internationellt. Tänk om denna sport hade behandlats på samma sätt som boxningen! Förbudet skulle inte innebära att intresset upphörde eller att svenskar lät bli att tävla i sin idrott. De skulle givetvis fortsätta att tävla utomlands. Men om de, likt proffsboxarna, inte ens tilläts träna i hemlandet, så är det väl en självklarhet att de skulle komma sämre förberedda till tävlingarna utomlands. Det skulle också påtagligt öka risken att de och andra medtävlare kom till allvarlig skada.
Proffsboxningsförbudet är således helt verkningslöst vad gäller möjligheterna för svenskar att proffsboxas. Förbudet leder enbart till att de svenska proffsboxarna med sämre förutsättningar än sina medtävlare får tävla utomlands. Vem vinner på detta? Ja, inte de svenska proffsboxarna! Inte heller den svenska allmänheten!
Boxningen fostrar, motverkar våld och bidrar till integration
Boxningen har i många länder bidragit till att socialt utsatta ungdomar kunnat lämna en destruktiv och våldsbenägen värld, när de frivilligt eller ofrivilligt mötts av den kamratskap, det regelsystem, den självkontroll och disciplin som boxningssporten innebär.
Boxningen har i många länder, inte minst i USA, varit ett sätt för många att slippa en kriminell bana med våld, droger och fattigdom. Det är rimligtvis bättre att aggressivitet får sitt utlopp under ordnade former i en boxningslokal än ute på gator och torg. Många internationella storboxare, däribland många världsmästare, har berättat att detta gällt även för deras del. Boxningen har och kan i fortsättningen, även i Sverige, vara ett sätt att återanpassa socialt vilsekomna ungdomar in i samhällsgemenskapen. Boxningssporten är icke-rasistisk sedan länge och attraherar också många invandrare. Idrotten har sannolikt en mycket stor funktion att fylla vad gäller integrationsarbetet, där invandrare med olika bakgrund knyter viktiga band med andra personer av olika nationaliteter, inte minst svenskar. Några av de senaste decenniernas bästa boxare i Sverige, både amatörer och proffs, har haft invandrarbakgrund. De har som andra idrottsstjärnor blivit viktiga föredömen för andra utövare av sporten, för invandrare men även för svenskar. Olika enkäter visar dessutom att en majoritet av den idrottsintresserade allmänheten visar oförståelse eller avståndstagande för det svenska proffsboxningsförbudet.
Utred proffsboxningen
Med hänsyn tagen till kravet på objektivitet och opartiskhet vid bedömningen av den svenska professionella boxningen finns starka skäl att utreda denna fråga. Utredningen bör bedrivas skyndsamt och innefatta förslag till ställningstagande om och varför professionell boxning även i fortsättningen skall vara förbjuden enligt lag. Om utredningen skulle komma fram till att proffsboxningsförbudet skall upphävas och proffsboxning tillåtas även i Sverige bör övervägas om den svenska boxningen skall regleras i lag och utformningen av en sådan lag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en allsidig utredning om professionell boxning i Sverige i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 25 oktober 1998
Peter Pedersen (v)
Kenneth Kvist (v) Alf Svensson (kd) Kenth Högström (s) Tanja Linderborg (v) Carlinge Wisberg (v)