I det geografiskt vidsträckta Dalarna finns fler än 300
allmänna samlingslokaler, som var och en är en betydelsefull
mötesplats för människorna i omgivningen. Det är
bygdegårdar, bystugor, Folkets Hus, ordenshus och andra
samlingslokaler, öppna för alla demokratiska krafter. Här
möts människorna till studier, amatörkultur, fester och
föreningsmöten. Här framträder professionella musiker,
skådespelare, bildkonstnärer och författare. Ur det
gemensamma arbetet i och för samlingslokalen växer ofta
fram ett engagemang för bygdens eller ortens utveckling. I
djupaste bemärkelse är samlingslokalen en förutsättning för
yttrandefriheten och en groningsgrund för hela vår
demokrati.
Det mesta arbetet för att hålla dessa lokaler i gott skick sker helt ideellt av
människorna i bygden. Byggnadsmaterial t.ex. bräder och stockar är ofta
skänkta, medan handikapphissar, hörselslingor och moderna, miljöanpassade
kök fordrar kontanta medel. Dessa medel kan endast till en del mobiliseras i
den lokalägande föreningen och hemkommunen.
Det sambruk mellan skola och fritidsverksamhet, som propositionen
önskar, är välkommet och redan i funktion på många orter. Samlingslokaler-
na måste dock kunna leva även på andra orter än skolorter och ute i rena
landsbygdsområden.
Förslaget att avskaffa statens stöd till handikappanpassning, upprustning
och nybyggnad av allmänna samlingslokaler, anslag N1, innebär ett dråpslag
mot förnyelsen av landets samlingslokaler.
Stödet, som 1998 är 40 miljoner kr för hela landet, har haft avgörande
betydelse för att göra hundratals samlingslokaler till moderna fora, tillgäng-
liga för alla - inte minst för funktionshindrade människor.
I ett enda slag vill regeringen nu utradera stödet. Om ljuset släcks i sam-
lingslokalerna, släcks samtidigt framtidstron i bygden. Samlingslokalen är
själva grundförutsättningen för gemensamt arbete och kulturliv och därmed
för en bygds eller orts utveckling.
Varken kommunerna eller samlingslokalägande föreningar kan bära alla
kostnader för den tillgänglighet och de moderna, miljöanpassade lösningar,
som människor även utanför storstäderna har rätt att kräva. Att avskaffa
stödet till handikappanpassning går dessutom stick i stäv med Sveriges
ambitioner att leva upp till Förenta nationernas standardregler för att
tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet.
Stödet bör således behållas och omfatta 40 miljoner kronor. Finansieringen
av detta kan ske genom omfördelning inom utgiftsområde 17.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen till anslaget för stöd till handikappanpassning, upprustning
och nybyggnad av allmänna samlingslokaler anvisar 40 000 000 kr mer än
vad regeringen föreslagit.