med anledning av prop. 1998/99:114 Kulturarv - kulturmiljöer och kulturföremål
Kulturmiljöverksamhetens
mål och inriktning
Enligt kulturminneslagen är skyddet och vården av vår
byggda och odlade miljö en viktig nationell angelägenhet.
Kristdemokraterna delar den synen. Vi har alla, både som
enskilda och myndigheter ett ansvar för att visa hänsyn mot
och så långt som möjligt bevara vår kulturmiljö till
efterkommande generationer. Diskussionen om
kulturarvsfrågor behöver förnyas och intensifieras. Vikten av
att samla in, förevisa och bevara till eftervärlden måste
förmedlas till och hållas levande i varje ny generation.
Det finns många frågor som behöver diskuteras. Vad skall bevaras åt efter-
världen? Varför och till vilket ändamål? Hur skall våra museer utnyttjas i
framtiden? Hur kan museers och andra institutioners roll som utbildnings-
institutioner förstärkas? Och inte minst: Hur skall myndighetsstrukturen se ut
på kulturområdet i framtiden? Vi anser att den översyn som pågår när det
gäller det sistnämnda måste påskyndas så att de många frågetecken som idag
finns kan rätas ut inom en snar framtid.
Kristdemokraterna har ingenting att invända mot de fyra övergripande mål
för kulturmiljöarbetet som regeringen föreslår. Vi vill särskilt betona bety-
delsen av det arbete som utförs i kommuner, folkrörelser, frivilligorganisa-
tioner och av enskilda för att stödja det demokratiska bruket av kulturmiljön.
Det bidrar aktivt till att uppfylla det tredje målet om allas förståelse,
delaktighet och ansvarstagande för den egna kulturmiljön.
Skydd för kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse
Regeringen vill som ett led i ett förbättrat skydd för
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse utreda frågan om
kommunernas möjlighet att vid sidan av PBL tillämpa
kulturminneslagen och om ett eventuellt anmälningsinstitut
när det gäller K-märkning. Kristdemokraterna ser fördelar
med att kommunerna tillsammans med länsstyrelserna får en
viktig roll att spela när det gäller detta område och anser att
det är bra att frågan utreds.Vidare vill regeringen utreda
möjligheten att låta byggnadsminnesförklaringar omfatta
även lösöre. Frågan är angelägen men mycket grannlaga
eftersom den i hög grad berör äganderätten. Regeringen
finner det angeläget att finna former som inte innebär allt för
stora ingrepp i äganderätten. Kristdemokraterna vill
understryka att det är två motstridiga värden som i detta
sammanhang ställs mot varandra och som båda är
skyddsvärda. Detta måste tydligt beaktas i direktiven till
utredningen, som bör genomföras skyndsamt.
Ortsnamn
Tyvärr har många gamla ortsnamn under senare år på ett
ogenomtänkt sätt tagits ur bruk inte minst genom att
adresseringssystemet förändrats. Ortsnamn är viktiga ur
historisk synpunkt men också som identitetsskapare.
Kristdemokraterna stöder därför regeringens förslag om att
en bestämmelse om att god ortsnamnssed skall iakttas vid
statlig och kommunal verksamhet införs i
kulturminneslagen. En kartläggning bör också göras av de
ortsnamn som inte längre används men som fortfarande är
kända av ortsbefolkningen eller via äldre kartor och skrifter
så att de med hjälp av modern teknik kan bevaras till
eftervärlden.
Utförsel av kulturföremål ur
landet
Regeringen finner ingen anledning att ändra de
bestämmelser som finns idag när det gäller utförsel av
kulturföremål ur landet. Tillstånd skall alltså även
fortsättningsvis ges om föremålet inte är av stor betydelse för
det nationella kulturarvet. Kristdemokraterna delar
utredningens uppfattning att det i lagtexten tydligare bör
framgå vad som skall beaktas vid bedömningen av ett
föremåls betydelse för det nationella kulturarvet. Regeringen
bör med utgångspunkt från utredningens förslag till
preciseringar återkomma med förslag till riksdagen i denna
fråga. En ny regel föreslås införas som innebär att tillstånd
måste sökas även för föremål som är tillståndsfria, men att
tillstånd skall beviljas. Lagrådet har haft invändningar mot
detta förfarande eftersom det kan leda till påföljder och
rättsverkningar för en person som underlåter att begära
tillstånd med motiveringen att varan är tillståndsfri. Vi
instämmer i Lagrådets kritik och anser att övervägande skäl
talar emot att denna nya regel införs.
Fideikommiss
Förslaget att inte tillåta att ett fideikommiss omvandlas till
stiftelse anser vi ogenomtänkt. Den ursprungliga avsikten
med fideikommissen var att bevara ett viktigt kulturarv
samlat. Självklart fanns det vissa tungt vägande skäl när
riksdagen tidigare beslutade om att fideikommissen på sikt
skulle avvecklas, men det handlade mer om jämlikhets- och
andra sociopolitiska skäl.
I praktiken har regeringen i flera fall genom permutationsbeslut tillåtit att
fideikommissegendom överlåtits till en stiftelse. Det finns dock inte utrymme
för att fatta ett sådant beslut enligt avvecklingslagen.
Fideikommissnämnden föreslås i betänkandet 1995:128 få medge inne-
havare av ett fideikommiss att till stiftelse överföra sådan fideikommiss-
egendom som har ett särskilt kulturhistoriskt värde, om syftet är att bevara
egendomens värden i sammanhållet skick.
Sett utifrån ett kulturarvsperspektiv i dagens situation har åtminstone vissa
fideikommiss en mycket viktig roll att spela, där inte minst just det samlade
beståndet av byggnader och inventarier/lösöre är av mycket högt kultur-
historiskt värde. Att försvåra möjligheten att bevara ett sådant kulturarv
samlat ligger inte i linje med lagstiftningens intentioner. Vi kristdemokrater
anser därför att möjligheten att överföra fideikommissen i stiftelseform bör
finnas.
Skyddet för kyrkstäder
Regeringen bedömer att utredningens förslag ( SOU
1996:128) om skydd för kyrkstäder inte bör genomföras.
Som skäl anges att gränsdragningsproblem kan uppstå vid en
generell kulturminneslagstiftning. Precis som regeringen
nämner i propositionen utgör kyrkstäderna en mycket
värdefull del av vårt kulturarv. Det är därför angeläget att de
skyddas och bevaras. Vid en inventering av ett antal
kyrkstäder kan konstateras att dessa är en kulturmiljö av
riksintresse.
I Kulturarvsutredningens slutbetänkande (SOU 1996:128) föreslås att
kyrkstäderna bör ses som kyrkliga kulturminnen och få skyddsregler i kultur-
minneslagen (KML). Reglerna bör enligt utredningen innebära att kyrk-
städerna skall underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskar
eller förvanskas. Väsentliga ändringar av kyrkstäderna bör stå under läns-
styrelsens prövning. Länsstyrelserna skall också få besluta om anmälnings-
skyldighet vid ägarbyten inom kyrkstäder.
Regeringen är tveksam till ett generellt skydd för ett sådant begränsat
bestånd av byggnader som kyrkstäderna. Som argument anges att flera kyrk-
städer kan sägas ha ett fullgott skydd samt att det är fullt möjligt att genom-
föra byggnadsminnesförklaringar.
Vid ett byggnadsminnesärende får dock länsstyrelsen med så många stug-
och kammarägare att göra, varav många frånvarande eller okända, att det blir
administrativt tungrott att genomföra ett förfarande med skyddsföreskrifter
och sedan övervaka att de efterlevs.
Alternativet som kristdemokraterna förordar är en generell reglering som
syftar på alla kyrkstäder, oavsett storlek och ålder. Kyrkstäderna är en
omistlig del av den kyrkliga kulturmiljön. De kyrkliga organen tar ett ansvar
för många kyrkstäder som motsvarar det som gäller för övriga kyrkliga
kulturminnena. Det vore därför konsekvent att skydda också kyrkstäderna på
samma sätt som dessa. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
om detta.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen skyndsamt
återkommer med förslag när det gäller myndighetsstrukturen
på kulturområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om direktiven till utredningen
om att byggnadsminnesförklaringar skall kunna omfatta även
lösöre,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en kartläggning av gamla
ortsnamn,
4. att riksdagen begär att regeringen återkommer
med preciseringar av vad som skall beaktas vid
bedömningen av ett föremåls betydelse för det nationella
kulturarvet,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag till ny
regel om att tillstånd till utförsel skall krävas för att utförsel
skall beviljas, även i de situationer som nu är tillståndsfria,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om generella skyddsregler för
kyrkstäder,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om möjligheten att överföra
fideikommiss i stiftelseform.